Renheten hos brännbart avfall/restavfall från hushåll skiljer sig mellan olika insamlingssystem. Det är av stor vikt att så mycket material som möjligt kan utsorteras och återvinnas. Olika insamlingssystem för hushållsavfall kan delas in i enkärlssystem med fraktionen brännbart avfall/restavfall, tvåfackssystem med brännbart samt möjlighet att sortera ut matavfall, och fyrfackskärl där brännbart, matavfall samt fler fraktioner kan utsorteras. Syftet med detta arbete är att undersöka renheten hos restavfallet vid olika hushållsnära insamlingssystem. Skillnader i renhet/andel felsorterat material i det brännbara avfallet/restavfallet från de olika systemen studerades och jämfördes baserat på befintliga plockanalyser som visar innehållet i avfallet. För studien valdes fyra kommuner/områden ut för respektive system. Urvalet grundar sig på ett intervall kring en befolkningsmängd på runt 100.000 invånare. Data från plockanalyserna analyserades sedan för att få fram eventuella skillnader mellan systemen. Resultaten visade på signifikanta skillnader mellan enkärlssystem kontra tvåfacks- och fyrfackssystem när matavfall inte är medräknat. Däremot när matavfall var medräknat blev skillnaden signifikant mellan tvåfacks- och fyrfackssystem. Det är alltså matavfallet som är den avgörande skillnaden mellan tvåfack och fyrfack, andelen matavfall är högre i fyrfackssystem. Sämst renhet i allmänhet uppvisade enkärlssystem med stora mängder producentmaterial, därefter följer tvåfackssystem och högst renhet överlag uppvisas av fyrfackssystemen. Renheten beträffande producentmaterial, farligt avfall och el/elektronik i restavfallet tenderar att öka ju fler fraktioner som kan utsorteras. Andelen felsorterat material i restavfallet skiljer sig också mellan olika boendeformer, villa/lägenhet, villor uppvisar en högre renhet än lägenheterna, skillnaderna är dock små. Studien visar på nyttan av att använda ett hushållsnära insamlingssystem där flera olika fraktioner kan utsorteras eftersom större andel material återvinns istället för att förbrännas.

År 2022 genomfördes en plockanalys på Biomedicinskt centrum, BMC, i Uppsala för att bland annat studera mängd och sorts plast som behandlas vid källsortering. Fastighetsägaren Akademiska Hus har som övergripande mål att nå klimatneutralitet år 2035 och arbetar mot detta med andra lokala aktörer i fokusgruppen Jakten på plasten. Fokusgruppen är ett forum där olika aktörer kan mötas för att öka uppmärksamhet kring källsortering och återvinning. Plockanalysen visade att det finns möjlighet till förbättring kring återvinningen av plast. Denna rapport ämnar studera hur källsorteringssystemet ser ut idag och vilka orsaker som ligger till grund för att plast sorteras ut felaktigt. I slutsatserna från plockanalysen lyftes frigolit fram som särskilt problematisk. Den skickas enligt instruktion som restavfall, vilket beror på frigolitens skrymmande egenskaper och bristande möjligheter till liknande komprimering som övrigt plastavfall. I containern för restavfall finns en komprimator som lämpar sig bättre för frigolit. I rapporten har extra fokus lagts på just frigoliten och alternativa lösningar till återvinning har studerats utifrån deras klimatnytta.  I en enkätundersökning framkom det att medarbetare på BMC i hög utsträckning tycker att källsortering av plast är viktigt men att det inte alltid är tydligt hur plasten ska sorteras ut. Både när det kommer till riktlinjer från BMC men också utifrån osäkerhet kring vilken typ av plast det är och därav hur den ska sorteras. Förslag på lösningar till detta är att öka informationen genom att se till att all information finns tillgänglig på både svenska och engelska och grundligare information skulle kunna finnas att tillgå via exempelvis en QR-kod på sopkärlen. Om man vill förnya det visuella systemet kring återvinning skulle loggorna kunna uppdateras utifrån ett standardiserat nordiskt system som Avfall Sverige varit med att ta fram. Om frigolit skickas till materialåtervinning istället för energiåtervinning skulle klimatnyttan bli cirka 400 kg koldioxidekvivalenter per år. Transporten har en relativt liten inverkan på klimatnyttan medan återvinningen av frigoliten spelar större roll. Därför kan det finnas intresse av att skicka frigolit till materialåtervinning, även om detta inte kan göras lokalt likt energiåtervinning. Kostnader för de olika alternativen har ej jämförts men en komprimeringsmaskin skulle kunna minska frigolitens volym med upp till en faktor 50. En sådan maskin skulle troligtvis kosta mer jämfört med att, som nu, sortera ut frigoliten i restavfall. Med alternativet att komprimera frigolit skulle transportutgifter kunna minskas.  Som framtida steg skulle djupare samarbeten mellan producenter, användare och återvinnare kunna utvecklas för att hitta lösningar som fungerar för samtliga aktörer i kedjan. Jakten på plasten lämpar sig för detta där Akademiska Hus kan knyta band till andra företag med liknande behov för att tillsammans hitta kostnadseffektiva lösningar på exempelvis uppsamling och transport av frigolit för att öka attraktiviteten kring materialåtervinning jämfört med energiåtervinning.

Almost five million tonnes of household waste was generated in Sweden in 2018, half of which was residual waste sent for incineration with energy recovery. For materials that can not be recycled or biologically treated, incineration with energy recovery is considered a preferred management option. The issue is that the fraction for residual waste contains considerable amounts of wrongly sorted materials, such as food waste and plastic packaging, which can be recycled or biologically treated, thus causing a smaller environmental impact. To quantify the composition and waste quantities of the wrongly sorted materials a waste composition analysis of the residual waste from four community bins in Västmanland county was conducted. The analysis revealed that about two-thirds of the waste was wrongly sorted and only one-third was actual residual waste. Life cycle analysis was subsequently used to calculate the carbon footprint of the wrongly sorted food waste and plastic packaging waste as well as the carbon footprint from optimal sorting and treatment of the materials. The investigation concluded that for food waste, anaerobic digestion caused a smaller climate impact than incineration with energy recovery and for plastic packaging, recycling generated a smaller climate impact than incineration with energy recovery. The size of the carbon footprint for the different management methods was in line with the priority order given in the waste hierarchy, stated in Swedish legislation.  However, the size of the potential climate savings partly depended on the choices made in the life cycle analysis where the most sensitive parameters were related to external production of heat, polymer resin and vehicle fuel. If the potential climate savings is extrapolated for VafabMiljö's entire collecting area, the total climate savings per year would be 8 263 tonnes of carbon dioxide equivalents per year for food waste and 2 070 tonnes of carbon dioxide equivalents per year for plastic packaging waste. This would be equivalent to driving 1 250 laps around the Earth with a car every year or flying 14 900 times Sweden–Thailand back and forth every year. / Nästan fem miljoner ton hushållsavfall genererades i Sverige under 2018, varav ungefär hälften skickades till energiåtervinning. För avfall som inte kan materialåtervinnas eller behandlas biologiskt anses energiåtervinning vara den bästa metoden för avfallshantering. Problemet är att stora mängder återvinningsbart material såsom matavfall och plastförpackningar felaktigt hamnar i restavfallet när det istället hade kunnat återvinnas och på så sätt medfört en mindre miljöpåverkan. För att kvantifiera samansättning och avfallsmängder av det felaktigt sorterade materialet, gjordes en plockanalys på restavfallet från fyra miljöbodar i Västmanland. Analysen visade att ungefär två tredjedelar av materialet var felaktigt sorterat och endast en tredjedel utgjordes av övrigt restavfall. Livscykelanalys användes därefter för att beräkna klimatavtrycket för det felaktigt sorterade matavfallet och för plastförpackningarna som återfanns i restavfallet såväl som klimatavtrycket för optimal sortering och hantering av materialen. Ordningen i avfallshierarkin visade sig stämma väl överens med klimatavtrycket från de olika behandlingsmetoderna i det undersökta området. För matavfall innebar rötning en lägre klimatpåverkan än energiåtervinning och för plastförpackningar medförde materialåtervinning en lägre klimatpåverkan än energiåtervinning. Storleken på besparingarna av växthusgaser berodde dock till viss del på val av inparametrar och de faktorer som främst påverkade var alternativ produktion av värme, plastråvara och drivmedel. Om resultaten extrapoleras över hela VafabMiljös upphämtningsområde så skulle de totala klimatbesparingarna för matavfall vara 8 263 ton koldioxidekvivalenter per år och för plastförpackningar 2 070 ton koldioxidekvivalenter per år. Dessa besparingar är jämförbara med bilkörning motsvarande 1 250 varv runt jorden varje år eller 14 900 tur- och returresor med flyg Sverige–Thailand varje år.

Studien gjordes som ett avslutande moment i den miljövetenskapliga utbildningen vid Malmö högskola. Ämnet valdes i samarbete med NSR i Helsingborg och syftade till att utreda restavfallets framtida innehåll av organiskt material i några nordvästskånska kommuner. Avfallet som inkommit till Filborna i Helsingborg kartlades med hjälp av en materialflödesanalys för att synliggöra materialflödena till och från samt inom anläggningen. Målet med studien var att undersöka om det även i fortsättningen kommer att vara bäst att behandla restavfallet biologiskt eller om det i större utsträckning kommer innehålla brännbart material och därmed kommer vara lämpligare att energiåtervinna restavfallet. På grund av det varierande antalet hushåll sin källsorterar organiskt material i de olika kommunerna var det en svårighet att göra en korrekt bedömning och resultaten grundades på antaganden om hur källsorteringsgraden kommer att förbättras framöver. Resultatet baseras på statistik från 2002-2006 och en prognos fram till och med år 2014 visar på att med dagens hastighet dröjer det ytterligare 19 år från 2014 innan restavfallet består enbart av brännbart material. Det sker hela tiden förbättringar på området i regionen vilket innebär att resultatet kan komma att variera mycket vilket också innebär att tidsprognosen kan komma att kortas ner med tiden. / The study was made as a final exam in Environmental Science at Malmö högskola. The subject was chosen in co operation with a few of the work force at NSR in Helsingborg and was aiming to investigate the future substance of organic waste in a northwest region in Skåne, Sweden. The waste which is taken care of at Filborna in Helsingborg was mapped out with a material flow analysis due to reveal the flows of materials to and from the construction. The aim with the study was to investigate whether the biological treatment still will be the most optimal solution in the future or if the solid waste will contain only flammable material and thereby the optimal solution will be energy recycling. Due to the varying amount of households which are sorting their organic wadte there were diffuculties to make correct estimates and thereby the results are founded on assumptions. The results are based on statistic material 2002-2006 and a forecast until 2014. They show that it will take another 19 years before the solid waste compound only flammable material. However recycling keeps improving and the forecast will shorten in time.