In 2016 the total amount of construction and demolition waste (CDW) amounted to 9.4 million tonnes, of which 151,640 tonnes was plastic waste, the majority of which was incinirated. If the plastic waste can be circulated within a region, both monetary and environmental benefits can arise. Impossible Plastics manufactures products from plastic waste whose recycling technology places low demands on the fraction's cleanliness, however, a minimum inflow of 8,000 tonnes per year is required. The purpose of this study is to investigate the potential to establish a local recycling plant based on plastic waste generated in Gävleborg's construction and demolition industry. Furthermore, the purpose is to review emission differences and how the recycling plant can be located in a circular economy. A qualitative literature review was conducted in order to gain understanding of plastic use and plastic waste in the construction and demolition industry. A supplementary interview study was conducted in order to anchor the study within a practical framework. According to the results of this study, the plastic waste from Gävleborg's construction and demolition industry does not reach enough quantities to establish a facility from Impossible Plastics. With compound molding, products such as pallets, floors, shelves, pallet collars and packing boxes can be manufactured and proposed for use in the construction industry, Region Gävleborg, municipal organizations and the paper industry. Calculations show that there are differences in emissions when comparing energy recovery and material recycling of plastic waste. We can not conclude that Impossible Plastics contributes to a local circular economy. / Under år 2016 uppgick den totala mängden bygg- och rivningsavfall till 9,4 miljoner ton, av dessa var 151 640 ton plastavfall varav majoriteten förbrändes. Om plastavfall kan cirkuleras inom en region kan det uppstå både monetära och miljömässiga vinster. Impossible Plastics tillverkar produkter av plastavfall vars återvinningsteknik ställer låga krav på fraktionens renlighet, dock krävs ett minimuminflöde om 8 000 ton per år. Syftet med den här studien är att undersöka om det finns potential att etablera en lokal återvinningsanläggning baserat på plastavfall som genereras i Gävleborgs bygg- och rivningsindustri. Vidare är syftet att se över utsläppsskillnader samt hur återvinningsanläggningen kan platsa i en cirkulär ekonomi. En kvalitativ litteraturöversikt genomfördes i syfte att få förståelse för plastanvändande och plastavfall i bygg- och rivningsindustrin. En kompletterande intervjustudie genomfördes i syfte att förankra studien inom praktiska ramar. Enligt resultatet i den här studien uppnår inte plastavfallet från Gävleborgs bygg- och rivningsindustrin tillräckliga mängder för att etablera en anläggning från Impossible Plastics. Med formpressning kan produkter som lastpallar, golv, hyllplan, pallkragar och packlådor tillverkas och föreslås användas inom byggindustrin, Region Gävleborg, kommunala verksamheter och pappersindustrin. Beräkningar visar att det finns skillnader i utsläpp vid jämförelse mellan energiutvinning och materialåtervinning av plastavfall. Vi kan inte dra slutsatsen av att Impossible Plastics kan bidra i en lokal cirkulär ekonomi.

Purpose – The purpose of the study is to investigate opportunities for improvement in flows around region-based plastic waste management. To be able to answer the purpose of the study, the following two questions were formulated:  What factors should be considered when introducing circular plastic waste streams?  What is the responsibility of regional stakeholders in the introduction of circular plastic flows?  Method – The study is of an inductive approach in the form of a qualitative case study with an analysis unit based on two different analysis levels. In the study, the analysis unit is plastic waste management, which is broken down into the regional and actor level. To answer the presented questions, empirical data was collected in the form of interviews, questionnaires, and a document study. The Gioia method was used to transform data from interviews and surveys into themes and common factors with theoretical foundations. The method also makes it easier for the reader to follow the chain of evidence from data to analysis.  Findings – The results of the study show that today's plastic waste flows mainly follow a linear value flow and that the necessary flow must be changed towards a circular plastic waste flow. When introducing circular plastic waste streams, the following factors need to be considered for implementation to contribute to improvement: Design, Sorting, Transport and Economy. Furthermore, the study shows that the issue of liability is important for the possibility of claiming within the plastic waste flow and that today it is not clear who is responsible and when. This contributes to the fact that changes in plastic waste management must be clarified and that those responsible need to be named. The conclusions for the study and the result are that the problems surrounding plastic waste management need to be considered from a holistic perspective along the entire supply chain and that all actors involved must take their responsibility.  Implications – The study resulted in theoretical and practical contributions based on new knowledge. The theoretical contribution that the study has made is plastic waste management based on a regional approach where the theory today mainly deals with a circular economy based on company cases and national level. Additional theoretical contributions were made through common problem areas that were presented based on four factors, design, sorting, transport, and economy. These factors together with the theory of circular economy contributed to a theoretical contribution based on a developed model of the linear flow, to a more circular and sustainable plastic waste flow. The practical contribution is in the form of an increased understanding of the regional actors in the problem and who carries the responsibility in the various parts of the flow. This study can be used to get other regions to improve and develop their plastic waste flow at a regional level that benefits all actors.  Limitations – The current Covid-19 pandemic has affected the implementation of the study in the form of limited opportunities for visits to actors in the value chain. Another limitation is the geographical delimitation where the study only examines the flow based on a selected region, a study comprising several regions would have contributed to a more generalizable result.  Keywords – Plastic waste, Circular economy, Sustainable plastic use, Plastic waste flow, Circular plastic flow / Syfte – Syftet med studien är att undersöka förbättringsmöjligheter i flöden kring regionsbaserad plastavfallshantering. För att kunna besvara studiens syfte formulerades följande två frågeställningar:  Vilka faktorer bör beaktas vid införandet av cirkulära plastavfallsflöden?  Vilket ansvar har regionala aktörer vid införandet av cirkulära plastflöden?  Metod – Studien är av induktiv ansats i form av en kvalitativ fallstudie med en analysenhet som utgår ifrån två olika analysnivåer. Analysenheten är i studien plastavfallshantering som bryts ner till regional och aktörs nivå. För att besvara de presenterade frågeställningarna samlades empiriska data in i form av intervju, enkätundersökning samt en dokumentstudie. Gioia-metoden användes för att omvandla data från intervjuer och enkätundersökning till teman och gemensamma faktorer med teoretisk förankring. Metoden underlättar även för läsaren att följa beviskedjan från data till analys.  Resultat – Studiens resultat visar att dagens plastavfallsflöden främst följer ett linjärt värdeflöde och för att förbättra flödet krävs förändring mot ett cirkulärt plastavfallsflöde. Vid införande av cirkulära plastavfallsflöden behöver följande faktorer beaktas för att implementeringen ska bidra med förbättring: Design, Sortering, Transport och Ekonomi. Vidare påvisar studien att ansvarsfrågan är viktig för möjlighet till förbättring inom plastavfallsflödet och att det idag inte är tydligt vem som är ansvarig och när. Detta bidrar till att förändringar inom plastavfallshantering måste förtydligas och att ansvariga behöver benämnas. Slutsatserna för studien och resultatet är att problematiken kring plastavfallshantering behöver beaktas utifrån ett helhetsperspektiv längs med hela försörjningskedjan och att alla inblandade regionala aktörer måste ta sitt ansvar.  Implikationer – Studien resulterade i teoretiska och praktiska bidrag utifrån ny framförd kunskap. Det teoretiska bidraget som studien har givit till är plastavfallshantering utifrån ett regionalt synsätt där teorin idag främst behandlar cirkulär ekonomi utifrån företagsfall och nationell nivå. Ytterligare teoretiskt bidrag framfördes genom gemensamma problemområden som presenterades utifrån fyra faktorer, design, sortering, transport och ekonomi. Dessa faktorer tillsammans med teori kring cirkulärekonomi bidrog till ett teoretiskt bidrag utifrån en utvecklad modell av det linjära flödet, till ett mer cirkulärt och hållbart plastavfallsflöde. Det praktiska bidraget är i form av en ökad förståelse hos de regionala aktörerna i problematiken och vem som bär ansvaret i de olika delarna av flödet. Denna studie kan användas för att få andra regioner att förbättra och utveckla sitt plastavfallsflöde på en regional nivå som gynnar samtliga aktörer.  Begränsningar – Den rådande Covid-19 pandemin har påverkat studiens genomförande i form av begränsad möjlighet i besök hos regionala aktörer i värdekedjan. Ytterligare en begränsning är den geografiska avgränsningen där studien endast undersöker flödet utifrån en utvald region, en studie innefattande flera regioner hade bidragit till ett mer generaliserbart resultat.  Nyckelord – Plastavfall, Cirkulär ekonomi, Hållbar plastanvändning, Plastavfallsflöden, Cirkulära plastflöden

Denna rapport utreder möjligheten att implementera avfallsplast, specifikt polyeten, som polymertillsats i svenska asfaltvägar. Tekniken, med avseende på avfallsplast, används idag i begränsad utsträckning i andra länder samt utreds på flera håll som en möjlig metod att främja hållbar utveckling genom att öka materialåtervinningen av plast. I Sverige förbränns idag en stor mängd plast för energiåtervinning och införandet av metoden skulle, förutsatt att den ersätter en del av energiåtervinningen, bidra till att minska växthusgasutsläpp från fossila material. Det används idag jungfruliga polymerer som tillsatser i vägmaterial tillsammans med bitumen som utvinns ur råolja, införandet av metoden kan således även substituera uttag av fossila råvaror. För att inhämta resultatet har en litteraturstudie tillsammans med intervjuer med representativa experter inom området utförts. Resultatet redogör för plasters egenskaper och hur dessa fördelaktigt samverkar med, och kan integreras i, asfaltmaterial. Vidare hur dessa egenskaper bidrar till att klimatanpassa vägbyggnationer, leva upp till kravställningen på vägar samt hur egenskaperna utreds genom olika mätmetoder. Även negativa aspekter som kan uppstå kopplat till miljö- och hälsorisker redogörs för. Ett urval av aktuella aktörer som berörs av implementeringen presenteras ur konkurrens- och synergiperspektiv samt med en beskrivning av verksamhetens mål och drivkrafter kopplat till metoden. En stor del av aktörsperspektivet inhämtades från de genomförda intervjuerna med representanter inom asfaltindustrin, bitumentillverkning och innovations- och kemiindustrierna. Inställningen till implementeringen i syfte att arbeta med hållbar utveckling bedöms vara försiktigt positiv på grund av höga krav på sorteringsgrad, jämnhet hos materialströmmar samt eventuella följdproblem som kan följa av införandet. Däremot har tekniken visat sig vara positiv ur ett prestandahöjande perspektiv för vägen genom att vidga tillgängligt temperaturområde, öka åldrings-, deformations- och nötningsresistens samt vattenbeständigheten. För att göra en mer rättmätig bedömning, och ytterligare slutsatser, krävs vidare studier för att undersöka de långsiktiga effekterna av att tillämpa metoden i svenska vägar. / This report investigates the possibility to implement plastic waste, specifically polyethylene, as a polymer additive in Swedish asphalt roads. The technique, when applied with waste plastic, is used to a limited extent in other countries and is investigated as a method in order to forward sustainable development by increasing material recycling of plastics. A large quantity of plastics is incinerated for energy recovery in Sweden today and introducing the method would, given that it replaces parts of the energy recovery method, contribute to decrease greenhouse gas emissions derived from fossil materials. Today virgin polymers are used as additives in road materials as well as bitumen that is extracted from crude oil, introducing the method could therefore substitute the outtake of fossil raw materials. In order to obtain the result a literature review was carried out along with interviews with representative experts related to the area. The result presents properties of plastics and how these can beneficially cofunction and integrate with asphalt material. Furthermore, how these properties contribute to adapt the road to climatic changes, achieve overall related demands and how these properties are measured. Negative environmental and health aspects related to the method are also presented. A selection of would-be affected actors are portrayed with regards to competition and synergies as well as overall goals and driving factors related to the method. A large portion of the chapter portraying actors is based on the information collected during the interviews with representatives from the asphalt industry, bitumen manufacturers and the Chemical and innovation companies. The overall outlook on implementing the method in order to forward sustainable development is considered carefully optimistic, due to high requirements on consistent material streams and potential problems that can arise from the implementation. The technique has been proven to be beneficial regarding performance by broadening the available temperature range as well as increasing resistance towards aging, deformation, wear and water. In order to more precisely analyse and make conclusions regarding the method further studies regarding long-time effects in Swedish roads are needed.

Det här examensarbetet ifrågasätter och undersöker vår användning och återanvändning av plaster, och går sedan vidare med att gestalta en sittmöbel i återanvänd och återvunnen plast. Syftet är att lyfta materialen, problematiken, och påvisa att vi faktiskt kan ge materialen fler liv. Plaster har revolutionerat våra samhällen och gjorde det modena livet möjligt, men vår linjära och därför också bristfälliga hantering av dem har gjort att de nu kommit att göra otroligt stor skada. Plaster är material som tillhör den tekniska sfären, men på grund av att de inte hålls där gör de skada i den biologiska sfären och allt som lever i den. Vi behöver ta ansvar och angripa problemet från flera olika håll samtidigt. Återvinning och återanvändning är två av många sätt. Syftet med arbetet är att ge nytt liv till två typer av plastavfall. Dels återvunnen plast (kylskåp och tangentbord) i form av skivmaterial från The Good Plastic Company, och det andra är återanvänd täckplast (engångsalternativ till pressening) från Bullandö marina AB.

Purpose – The aim of the study is to investigate the possibilities for circular economy in acrylicplastic in the lighting industry. To answer the purpose, it was broken down into two researchquestions: [1] What characterizes the handling of acrylic plastic waste by lighting manufacturers? [2] How can lighting manufacturers achieve a more circular handling of acrylic plastic waste? Method – To be able to answer the research questions, a case study was conducted at acompany active in the lighting industry. The data collection consisted of observations,interviews, and document studies. The observations were unmasked and of a direct nature. Theinterviews that were held were both unstructured and semi-structured. The documents wereinvoices and quotations mostly collected from the case company. Furthermore, four differentsolutions were developed with help of the theoretical framework and collected data. The empiricand the theoretical chapters were compared to be able to analyse and answer the researchquestions. Findings – The study shows that a company in the lighting industry throw away plastic lensesas they believe that they have no use for them. The lenses are made of acrylic plastic and arethrown in combustible waste. The waste goes to energy recovery that provides electricity,district heating and district cooling. During the combustion process, carbon dioxide is releasedwhich affects the environment. It is better to let the waste go to energy recovery than landfilling.To achieve a more circular handling of acrylic plastic waste, it is recommended to first andforemost reduce the waste. It is the result of one of the solution proposals "Minimize worksteps" which involves a point effort to take advantage of acrylic plastic instead of throwing itaway. In situations where there is no possibility of reducing, companies should instead try toreuse the acrylic lenses, which is a result of the solution proposal "reuse". In 2024, there willopen a new chemical recycling centre in Sweden that companies should keep track of. Implications – The study has implications for companies in the lighting industry that useacrylic plastic. It is also suitable for companies outside the lighting industry that handle acrylicplastic waste, as the study contributes to increased knowledge about circular economy and howacrylic plastic waste should be handled to benefit the circular economy. The study helps tohighlight potential approaches for environmentally friendly handling of acrylic plastic. A newrecycling centre opens 2024 in Stenungsund, which is the first in Sweden that can chemicallyrecycle acrylic plastic. It is recommended to talk to them early to review costs and opportunitiesthat arise in connection with the opening of the recycling centre. Limitations – The environmental impact of the study is measured in carbon dioxideemissions. No other environmental aspects are considered as carbon dioxide includes the areasthat are relevant, based on the size of the study. Due to the time constraint, the study wasconducted on only one case company, which may lower credibility. More companies should bestudied in order to further generalize and strengthen credibility even more.

Tenerife is experiencing challenges with its drinking water resources because of climate change and overtourism. The prior lone use of groundwater as drinking water source must now be complemented by desalinated saltwater. This has resulted in an increased use of drinking water on plastic bottles, which has led to large amounts of plastic waste on the island. Even with an implemented deposit system for plastic bottles in the capital, a high consumption of plastic bottles for drinking water remains. This study thereby aims to research tourists and locals’ habits and opinions of tap water consumption on Tenerife. The study aims to answer why tourists and locals do not drink the tap water on the island today and what their opinions are towards a reduced use of plastic bottles for drinking water consumption on Tenerife. The study also answers which actions could be taken to change tourists’ and locals’ consumption of drinking water in plastic bottles towards a primary consumption of tap water. A literature study was conducted to explore water consumption and plastic waste on Tenerife. A survey study was performed on 155 respondents of tourists and locals’ habits and opinions considering drinking water and plastic bottle waste. The results showed that most of the respondents avoid tap water with fear of food poisoning or insecurity of how it will affect their long-term health. Most of the respondents are positive towards a reduced use of plastic bottles for drinking water on Tenerife. Both tourists and locals answered that they would drink the tap water if they knew that it was safe and had a good taste. Actions that can be taken for changing the habits of using plastic bottles for drinking water are; informing the locals and tourists on the safety of the tap water and developing the water systems to improve the taste of the tap water. The study indicates the need for actions to increase the assurance in the quality and safety of tap water on Tenerife. This could improve the transition towards a more sustainable consumption of drinking water, help reduce the use of plastic bottles on the island and, is a step in the right direction towards the Sustainable development goals.

Chemical recycling can improve the plastic recycling rates and reduce the level of CO2 from fossil plasticsproduction. Thus, it is seen as an attractive technology in the action towards meeting the emission, circulareconomy and recycling targets. In the Swedish context, it could help reach the carbon neutrality goal by2045. This thesis aims to investigate the potential of chemical recycling in the Swedish plastic recyclingsystem with Brista waste-to-energy plant in Stockholm as a case study. The thesis describes different stagesof current Swedish plastic recycling system and quantifies material losses at every stage. The recycling rateof plastic packaging in the household waste stream in Stockholm was found to be lower than 7%.Remaining 93% is sent for energy recovery through incineration. The feasibility of implementing differentchemical recycling technologies is analysed together with the Technology Readiness Level (TRL). Theresults showed that there are three technologies with the highest TRL of 9: thermal cracking (pyrolysis),catalytic cracking and conventional gasification. The important parameters when implementing chemicalrecycling in an existing facility are discussed and used for the feasibility analysis of implementing thesethree technologies in Brista facility. It is not obvious which technology is the best one for this application.Gasification is proven for the production of intermediates (oil or syngas) which can be used for newplastic production, however, the scale of Brista facility is not large enough for a gasification plant to befeasible. Pyrolysis and catalytic cracking could be used at a smaller scale, but they have not contributed tothe production of new plastics so far, thus, both technologies would require further research and tests ona pilot scale before moving to commercial operation. The findings from this study have to be followed byan in-depth analysis of real data, from pilot or commercial projects, which is currently unavailable.The major challenges to implement chemical recycling of waste plastics in Sweden are of economic andpolitical nature. The key point in successful deployment of chemical recycling is the development ofa business model which would ensure that all actors along the plastic recycling chain benefit economicallyfrom the solution. For the Brista 2 plant case, the challenges include Stockholm Exergi’s insufficientexpertise to perform chemical recycling independently, uncertain feedstock purity requirements andchallenging market situation. / Kemisk återvinning har potentialen att öka återvinningsgraden av plastförpackningar och minska därmedminska klimatpåverkan från fossila plastprodukter. Således ses den som en möjlig teknik för att mötautsläpps- och återvinningsmål samt införandet av en cirkulär ekonomi. I ett svenskt sammanhang kan detbidra till att nå målet om netto noll utsläpp 2045. Denna uppsats syftar till att undersöka potentialen förkemisk återvinning i det svenska återvinningssystemet för plast, med det avfallseldade Bristaverket somfallstudie. Avhandlingen beskriver ingående led i den nuvarande svenska plaståtervinningssystem ochkvantifierar materialförluster i alla steg. Återvinningsgraden för plastförpackningar i hushållsavfalleti Stockholm visar sig vara lägre än 7%. Återstående 93% skickas för energiåtervinning genom förbränning.Analysen av olika teknologier för kemisk återvinnings genomförs med hjälp av Technology ReadinessLevel (TRL). Resultatet visar att det fanns tre teknologier med högsta TRL på 9: termisk krackning(pyrolys), katalytisk krackning och konventionell förgasning. Viktiga parametrar för kemisk återvinningkopplat till en befintlig anläggning diskuteras och används för genomförbarhetsanalys av de tre valdateknologierna genom en fallstudie vid Bristaanläggningen. Det är inte uppenbart vilken teknik som är denbästa för denna applikation. Förgasning är bevisat framgångsrik för produktion av intermediära produkter(olja eller syngas) som kan användas för ny plastproduktion, men Bristaanläggningens storlek är för litenför att en förgasningsanläggning ska varamotiverad. Pyrolys och katalytisk krackning kan användasi mindre applikationer, men de har hittills inte lyckats bidra till framställning av ny plast. Därför skullebåda teknikerna kräva ytterligare forskning och test på pilotskala innan de skalas upp till kommersiell drift.Resultaten från denna studie måste följas av en djupgående analys av verklig data, från pilotprojekt ellerkommersiella projekt, som för närvarande inte är tillgänglig.De stora utmaningarna för att genomföra kemisk återvinning av plastavfall i Sverige är av ekonomisk ochpolitisk karaktär. Nyckeln till framgångsrik spridning av kemisk återvinning är utvecklingen av enaffärsmodell som säkerställer att alla aktörer längs plaståtervinningskedjan kan dra ekonomiskt fördel avlösningen. För en anläggning i Brista finns utmaningar i form av Stockholm Exergis otillräckliga expertisinom området kemisk återvinning, osäkra råvarukrav och en utmanande marknadssituation.

This bachelor thesis investigates strategies for enhancing sustainability in material usage within Xervon Sweden AB, a leading provider of scaffolding and weather protection solutions. The research integrates life cycle analysis (LCA) with the exploration of alternative materials and recycling methods to identify environmentally friendly approaches to managing plastic waste in facade work. The study employs a comprehensive LCA to assess the environmental impact of current scaffolding materials, including High-Density Polyethylene (HDPE) and Low-Density Polyethylene (LDPE). It explores new materials such as Polyhydroxyalkanoates (PHA), evaluates their feasibility through data collection and analysis, and investigates innovative recycling and reuse methods in collaboration with industry partners. The results from this bachelor thesis revealed from the LCA that material extrusion contributes significantly to CO2 emissions and energy consumption. PHA emerged as a promising alternative due to its renewable sourcing and biodegradability, despite its higher cost. The study also identified a circular system for recycling scaffolding sheets into granules for manufacturing new sheets as the most efficient strategy for CO2 reduction. Additionally, opportunities for external reuse of plastic materials with painting companies and agricultural associations were explored. The conclusions drawn in this bachelor thesis is that Xervon is currently using the most sustainable material within its price range. While PHA shows potential for future adoption, creating a circular system for scaffolding sheets offers immediate benefits. Collaborations with external partners can further extend the lifespan of materials, contributing to overall sustainability efforts. Future research should include broader sustainability indicators and in-house laboratory tests to validate findings. By focusing on these strategies, Xervon can significantly reduce its environmental footprint while maintaining operational efficiency and economic viability. / Denna kandidatuppsats undersöker strategier för att förbättra hållbarheten i materialanvändningen inom Xervon Sweden AB, en ledande leverantör av ställnings- och väderskyddslösningar. Forskningen integrerar livscykelanalys (LCA) med utforskning av alternativa material och återvinningsmetoder för att identifiera miljövänliga metoder för hantering av plastavfall i fasadarbeten. Studien använder en omfattande LCA för att bedöma den miljöpåverkan som de nuvarandeställningsmaterialen, inklusive högdensitetspolyeten (HDPE) och lågdensitetspolyeten (LDPE), har. Den utforskar nya material såsom polyhydroxialkanoater (PHA), utvärderar deras genomförbarhet genom datainsamling och analys, och undersöker innovativa återvinnings- och återanvändningsmetoder i samarbete med industripartners. Resultaten från denna kandidatuppsats avslöjade från LCA att materialextrudering bidrar avsevärt till koldioxidutsläpp och energiförbrukning. PHA visade sig vara ett lovande alternativ på grund av dessförnybara källor och biologiska nedbrytbarhet, trots dess högre kostnad. Studien identifierade också ett cirkulärt system för återvinning av ställningsdukar till granulat för tillverkning av nya dukar som den mest effektiva strategin för att minska koldioxidutsläpp. Dessutom undersöktes möjligheter för extern återanvändning av plastmaterial med måleriföretag och jordbruksorganisationer. Slutsatserna som dragits i denna kandidatuppsats är att Xervon för närvarande använder det mest hållbara materialet inom sin prisklass. Även om PHA visar potential för framtida användning, erbjuder skapandet av ett cirkulärt system för ställningsdukar omedelbara fördelar. Samarbeten med externa partners kan ytterligare förlänga materialens livslängd och bidra till övergripande hållbarhetsinsatser. Framtida forskning bör inkludera bredare hållbarhetsindikatorer och laboratorietester internt för att valideraresultaten. Genom att fokusera på dessa strategier kan Xervon avsevärt minska sitt miljöavtryck samtidigt som de bibehåller operativ effektivitet och ekonomisk lönsamhet

Användningen av ren ny ull i mattor medför både önskvärda mekaniska egenskaper och miljömässiga utmaningar. Ullproduktionen påverkar lokala ekosystem och det globala klimatet på grund av faktorer som överanvändning av kemikalier och otillräcklig djurvård. Dessutom står ullindustrin inför utmaningar relaterade till energi, vatten och kemikalieanvändning under framställningen av ren ny ull. Mattsektorn inom hemtextil är idag den största användaren av ren ny ull, och står för cirka 45 procent av den globala produktionen. FN:s globala mål nr 12.5 är en del av Agenda 2030 och syftar till att främja hållbar konsumtion och produktion. Specifikt handlar målet om att öka återvinningen och minska avfallet inom olika industrier, inklusive textilindustrin. Med FN:s mål samt miljöpåverkan från ren ny ull i åtanke, står mattindustrin inför ökad uppmärksamhet och efterfrågan på återvunna materiella alternativ. Även den omfattande produktionen och konsumtionen av ny plast utgör, likt ren ny ull, betydande miljömässiga hot, med miljontals ton plastavfall som genereras årligen. Hanteringen av plastavfall är en global oro och ett stort utvecklingsområde kopplat till FN:s globala mål. En typ av plastfiber som, även i återvunnet tillstånd, har goda förutsättningar inom hemtextilindustrin tack vare dess mekaniska egenskaper är återvunnen polyetentereftalat, rPET. Denna studie utforskar möjligheten att ersätta ren ny ull med rPET som huvudmaterial i vävda mattor för inomhusbruk, baserat på en balans mellan mekaniska egenskaper och miljöpåverkan. Genom att analysera både de mekaniska egenskaperna och miljöpåverkan av de två materialen, syftar studien till att ge insikt i vilket materialval som kan leda till minsta negativa miljökonsekvenser utan att kompromissa med produktkvalitet. Med hjälp av en kvantitativ ansats undersöker denna studie mekaniska egenskaper och miljöpåverkan av mattor tillverkade med huvudmaterial ren ny ull respektive rPET. Mekaniska tester, inklusive nötningshärdighet och färghärdighet vid nötning, genomförs enligt standardiserade metoder. Bedömningen av miljöpåverkan utförs med enligt Higg Index, ett verktyg med syftet att utvärdera miljöprestanda inom textilindustrin. Resultaten visar att mattor med rPET som huvudmaterial uppvisar överlägsen nötningshärdighet jämfört med de av ren ny ull. Samtidigt visar mattor med ren ny ull något högre färghärdighet vid nötning. Miljöanalysen visar att mattor med huvudmaterial rPET har en lägre total miljöpåverkan jämfört med mattor med huvudmaterial ren ny ull, under förutsättning att övriga parametrar kopplade till produktion och produkt förblir identiska. Slutligen understryker studien vikten av ett informerat materialval vid tillverkning av mattor. Även om rPET erbjuder förbättrade mekaniska egenskaper och minskad miljöpåverkan, beror valet mellan ull och rPET på specifika applikationskrav och hållbarhetsmål. Att modifiera övriga parametrar i mattans näringskedja kan minska miljöpåverkan i samma utsträckning utan att nödvändigtvis ändra det primära materialet. / The use of virgin wool in carpets presents both desirable mechanical properties and at the same time environmental challenges. Wool production affects local ecosystems and the global climate due to factors such as chemical overuse and inadequate animal care. Additionally, the wool industry faces challenges related to energy, water, and chemical usage during manufacture of virgin wool. UN Sustainable Development Goal 12.5, part of Agenda 2030, aims to promote sustainable consumption and production, specifically targeting increased recycling and waste reduction across industries, including textiles. With consideration for these goals and the environmental impact of virgin wool, the carpet industry faces growing attention and demand for recycled material alternatives. Similarly, the extensive production and consumption of new plastics pose significant environmental threats, with millions of tons of plastic waste generated annually. Plastic waste management is a global concern and a major development area linked to UN Sustainable Development Goals. One type of plastic fiber that maintains favorable mechanical properties even in recycled form, suitable for the home textile industry, is recycled polyethylene terephthalate (rPET). This study explores the possibility of replacing virgin wool with rPET as the primary material in woven indoor carpets, based on a balance between mechanical properties and environmental impact. By analyzing the mechanical properties and environmental impact of both materials, the study aims to provide insight into material choices that minimize negative environmental consequences without compromising product quality. Using a quantitative approach, this study examines the mechanical properties and environmental impact of carpets made with virgin wool and rPET as the main materials. Mechanical tests, including abrasion resistance and color fastness to abrasion, are conducted using standardized methods. Environmental impact assessment utilizes the Higg Index, a tool for evaluating environmental performance in the textile industry. The results indicate that carpets with rPET as the main material exhibit superior abrasion resistance compared to those with virgin wool. However, carpets with virgin wool demonstrate slightly higher color fastness to abrasion. The environmental analysis reveals that carpets with rPET as the main material have a lower overall environmental impact compared to those with virgin wool, assuming all other production and product parameters remain constant. In conclusion, this study emphasizes the importance of informed material selection in carpet manufacturing. While rPET offers improved mechanical properties and reduced environmental impact, the choice between wool and rPET depends on specific application requirements and sustainability goals. Modifying other parameters in the carpet's lifecycle can also reduce environmental impact to the same extent without necessarily changing the primary material.