Diss. Linköping : Univ., 2004.

Diss. (sammanfattning) Linköping : Univ., 2005.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2005. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Linköping : Univ., 2005. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Karlstad : Karlstads universitet, 2007. / Härtill 5 uppsatser.

Replacing metals with polymers is getting more and more popular. The main reason for this is that in a lot of cases the same requirement can still be achieved while at the same time using the benefits that polymer brings with them. In some cases the polymers can actually be the favorable choice of material. Fagerhults Belysning AB is one of the companies that traditionally have been using metals but their interest in polymers has grown. The purpose has therefore been to investigate the possibilities of implementing a polymer based material in a LED-armature which will be stationed outdoors and how this realizable potential CADconstruction in a polymer material can be measured against current requirements. The difficulty with this and the main reason why this haven’t been done yet is the general bad thermal conductivity that polymers have. The heat that is being created by the LED-lights has to be taken care of otherwise they will become too warm and will not be able to operate under the same conditions anymore. The side effects will be reduced lifetime and effect. However, if this is taken care of in a proper way and the LED-lights can operate under given temperatures the benefits of polymers can be applied. Two different requirement specifications were created to choose the right materials. The first requirement specifications takes care of the part of the armature where heat is being conducted and needs to be taken care of while the other requirement specifications takes care of the composition and exterior of the armature. Different types of polymers where then selected for the two requirement specification using material database and consultation from plastic suppliers. Another aspect that was part in taking care of the conductive heat two concepts was created. Both of these concepts where then put in a heat simulation program with the polymer that was considered having the highest thermal conductivity. The material that was used for the exterior design was a normal engineering polymer with a low thermal conductivity. However, after the heat simulations the result showed that a polymer with a high thermal conductivity was needed to be used even for the exterior design. Otherwise the heat would have exceeded the limit that was set for the LED-lights. Furthermore, the thermal conductive polymer was considered to be good enough to be used even for the exterior design. Thereby a couple of concepts where created for the exterior design and how it should be composed by using brainstorming, morphology and Pugh’s matrix and a final concept could then be presented. The purpose was thereby fulfilled since the possibilities of implementing a polymer based material had been done together with a realizable CAD-concept. The final result became that the heat that was being generated by the LED-lights can be managed of already existing polymers and at the same time using the benefits with polymers by integrating functions and lower the weight. The usage of a thermal conductive polymer in both the whole armature will lead to high cost for the material. High water- and dust requirements were put on the armature which led to implications in integrating more functions. / Ersättning av metall med ett polymert material blir allt vanligare. Det här för att i många fall kan samma kravbild uppnås samtidigt som fördelarna hos polymera material utnyttjas. Fagerhults Belysning AB är ett av de företag där metall traditionellt sett har använts men där det finns ett intresse för vilka möjligheter polymera material kan innebära. Syftet har därmed varit är att utreda möjligheten av implementering av polymert material i LED-armatur för utomhusmiljö och hur en potentiellt realiserbar konstruktion i valt polymert material i datorsimulerad miljö kan jämföra sig med nuvarande krav. Svårigheten, som också i högsta grad varit anledningen till varför det här inte har genomförts tidigare, är polymerernas generellt dåliga förmåga att leda värme. LED-lampornas effekt och livslängd är starkt beroende av värmeavledningen och leds värmen bort så kan LED-lamporna operera under rätt temperatur. Två olika kravspecifikationer ställdes upp för valet av material. Den ena avser den del av armaturen som främst påverkar värmeavledningen och den andra avser den sammansättande konstruktionen, det vill säga den yttre formgivningen. Materialval gjordes med avseende på de olika kravspecifikationerna med hjälp av en materialdatabas och konsultation av plastleverantörer. Konstruktion för att leda bort värme gjordes sedan och baserades på två varianter av kylflänsar. De här båda varianterna simulerades med den värmeledande polymeren som hade högst värmeledningsförmåga. Materialet för den yttre formgivningen var en enklare konstruktionsplast men efter värmesimuleringar visade resultaten att en värmeledande polymer var tvungen att användas även för den yttre formgivningen. Det här för att klara temperaturkraven hos LED-lamporna. Vidare togs flertalet olika koncept fram för hur den yttre formgivningen skulle sammansättas och med brainstorming, morfologi samt Pughs matris kunde ett slutgiltigt koncept presenteras. Syftet är därmed uppnått genom att möjligheterna har studerats och en realiserbar konstruktion har tagits fram. Resultatet är att värmehanteringen i LED-armaturen kan hanteras av befintliga polymera material samtidigt som egenskaperna hos polymerer utnyttjades då bland annat funktioner integrerats och vikten red ucerats. Användandet av den värmeledande polymeren för hela armaturen resulterar dock i höga materialkostnader samtidigt som höga krav på vatten- och dammtäthet har skapat svårigheter för integration av fler funktioner i armaturen.

Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka färgstabiliteten hos konventionellt varmpolymeriserat, fräst och 3D-printat material för protesbaser efter borstning, termocykling, kaffeförvaring och rengöring. Material och metod: Tio provkroppar av ett material per teknik framställdes; konventionell (ProBase Hot, Ivoclar), CAD/CAM subtraktiv (Ivotion Base, Ivoclar) och additiv teknik (Lucitone Digital Print, Dentsply). Diskformade provkroppar slipades till 3mm x 10mm och polerades. Färgkoordinaterna L*a*b* mättes genom spektrofotometri före och efter alla behandlingarna. Provkropparna borstades i 50 minuter, termocyklades i 10 000 cykler, förvarades 12 dagar i kaffe och därefter rengjordes de med alkalisk peroxid. Medelvärdet av L*a*b* registrerades och färgskillnaderna (ΔEab, NBS) beräknades. Resultatet registrerades i SPSS och analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test med signifikansnivån α=0,05. Resultat: I jämförelse mellan materialgrupperna hade 3D-printat högst medelvärde i färgskillnad (ΔEab 1,17) följt av fräst (ΔEab 1,14) och varmpolymeriserat (ΔEab 0,91). Alla värden var under MT, vilket innebär ‘’mycket god färgmatchning’’. Ingen signifikant skillnad fanns mellan materialgrupperna. Av behandlingarna gav termocykling störst missfärgning (ΔEab 1,30), följt av kaffeförvaring (ΔEab 1,15), rengöring (ΔEab 1,04) och borstning (ΔEab 0,81). Signifikanta skillnader för färgskillnaden, ΔEab, observerades: varmpolymeriserat efter borstning hade en mindre färgskillnad jämfört med fräst efter termocykling (p=0,003), och fräst efter borstning hade en mindre färgskillnad jämfört med fräst efter termocykling (p=0,002) Slutsats: Färgstabiliteten hos protesbasmaterial är beroende av material och framställningsteknik. 3D-printat material har lägst färgstabillitet följt av fräst och konventionellt varmpolymeriserat. Trots detta är medelvärdena för färgskillnaden inom gränsvärdena för en mycket god färgmatchning för alla material. Alla material hade acceptabel färgstabilitet efter borstning, termocykling, kaffeförvaring och rengöring. / Purpose: This study investigated color stability of conventional heat polymerized, milled and 3D-printed denture materials after brushing, thermocycling, coffee storage and cleansing. Material and method: Ten specimens (3mm x 10mm) of each material were prepared and polished; conventional (ProBase Hot, Ivoclar), milled (Ivotion Base, Ivoclar) and 3D-printed (Lucitone Digital Print, Dentsply). L*a*b* were measured before and after treatments. The specimens were brushed, thermocycled, stored in coffee, and cleansed to simulate one years usage. Mean value of L*a*b* and color differences (ΔEab, NBS) were calculated. Results were recorded in SPSS with One-way ANOVA, Tukey's test (α=0.05). Results: Between the material groups, 3D-printed had the highest mean value in color difference (ΔEab 1.17), then milled (ΔEab 1.14) and heat polymerized (ΔEab 0.91). All values were below MT, meaning “very good match”. No significant difference were found between the materials. Of the treatments, thermocycling showed the greatest discoloration (ΔEab 1.30), followed by coffee storage (ΔEab 1.15), cleaning (ΔEab 1.04) and brushing (ΔEab 0.81). Significant differences for the color difference, ΔEab, were observed: heat polymerized after brushing had a smaller color difference than milled after thermocycling (p=0.003), and milled after brushing had a smaller color difference than milled after thermocycling (p=0.002) Conclusion: The color stability of denture base materials is dependent on the material and manufacturing technique. 3D-printed material has the lowest color stability followed by milled and conventional heat polymerized. Despite this, the mean color differences are within the limits of a very good color match. All materials had acceptable color stability after brushing, thermocycling, coffee storage and cleaning.

Den idag mest använda biologiska metoden för rening av avloppsvatten är processen som kallas för aktivt slam. Denna är normalt uppbyggd av luftningsbassäng och sedimenteringsbassäng. Kärnan i processen består av mikroorganismer vars sammansättning varierar. Detta beror på en rad olika yttre faktorer. Mikroorganismer bryter ned löst organiskt material i avloppsvattnet och bildar så kallade flockar, som sedan sjunker ner till bassängbottnen i sedimentationssteget. På detta sätt separerar man vattnet ifrån slammet. Det man vill uppnå är så snabb och kompakt sedimentation som möjligt. Polymerer används i samband med avloppsvattenrening för att förbättra flockbildningen och då speciellt när förutsättningarna för naturlig flockning är nedsatt. Syftet med den här studien var att laborativt utvärdera ett antal konventionella polymerprodukter och ett miljövänligare alternativ baserad på potatisstärkelse ur effektiv flockning- och sedimenteringssynvinkel. Där resultat för slamvolym, turbiditet och färgtal har vägts mot varandra, samt koncentrationen av polymer och den tid för sedimentering som krävts. Resultaten har visat att Magnafloc® 919 var den polymer med effektivast och mest optimala egenskaper. Fler polymerer så som t.ex. Magnafloc® 455 hade snarlika resultat, men krävde en högre koncentration av flockningsmedlet, vilket gör Magnafloc® 919 till det bättre alternativet. Resultaten kommer att ligga till grund för rekommendation av polymerprodukt att testa i fullskala.

Carbon composite materials and structures have low weight, high stiffness, high strength and chemical resistance. Throughout this master thesis a feasibility study to utilize carbon composites in tubes, designed to withstand high pressures, is undertaken both analytically and experimentally. The tube is meant to be used for well intervention, replacing the current solid carbon rod. In such operations is low weight, in addition to above mentioned properties, a critical factor for long reach. To extend the reach of the equipment the submerged weight of such a tube must be as low as possible.To enable a tube to withstand the high pressures, which can reach more than 1000bar, a thick walled tube is the only alternative to decrease the submerged weight compared to a solid rod. Work and literature on thick walled composite tubes with inner diameter to thickness ratios as low as 2 is minimal, if not absent.A two layered laminate structure was chosen for the tube. The inner layer existing of hoop winded fibers and the outer layer of longitudinal UD fibers. Such a layup will give both high radial strength and axial stiffness.Throughout the analysis it was found that the cause of failure would be instability. This conclusion was drawn as instability would occur before any of the chosen failure criterions were fulfilled. This implies that the strength of the material is utilized maximally.The experimental results had good coherency with the analytical results. Results from physical tests had a large scatter, but this was predicted as a result of a manual production process leading to uneven distribution of fibers and medium to large voids.Several parameters, both regarding load cases and necessary material properties, for the given requirements of the tube have not been assessed. However, results from conducted analytical and experimental work shows that thick walled composite tubes are able to withstand the given loading conditions, together with keeping the submerged weight sufficiently low.Future work based on the results in this thesis should include test results with statistical significance, analyses on the more complex load cases, optimal laminate design and identifying a suitable matrix material which can withstand the necessary temperature requirement.