none

Cette thèse présente une réflexion sur quatre formes passives anglaises et françaises : les passifs canoniques en BE Ven et ETRE Vé et leurs concurrents respectifs en GET Ven et SE FAIRE Ver. Dans une perspective constructionnelle, ce travail consiste en un nouvel examen de leurs propriétés sémantiques et fonctionnelles. A partir de l’étude d’un corpus de 1235 énoncés en BE Ven, ETRE Vé, GET Ven et SE FAIRE Ver extraits d’articles scientifiques, d’articles de presse et de sites Internet [blogs, forums, etc.], on a pu montrer que ces quatre formes possèdent un sens qui n’est pas entièrement prévisible à partir de leurs éléments [grammaticaux et lexicaux] constitutifs et sont conventionnellement attachées à des fonctions pragmatico-discursives spécifiques. Par conséquent, elles ne sont pas de simples agencements syntaxiques mais des « constructions », au sens où les Grammaires de Construction l’entendent, c’est-à-dire des appariements conventionnels entre une forme, un sens et des fonctions. D’autre part, l’analyse a révélé que GET Ven et SE FAIRE Ver expriment un sens différent de celui de BE Ven et ETRE Vé, qui est lié à des fonctions différentes dans les domaines de l’organisation de l’information et de la relation interpersonnelle établie en discours et explique leur affinité avec des types de discours interactionnels et expressifs, par opposition aux discours factuels impersonnels associés aux passifs canoniques. Enfin, on a montré que les deux constructions passives françaises étaient soumises à des contraintes syntaxiques et sémantiques plus strictes que les constructions homologues anglaises. / This dissertation explores four English and French passive constructions : the canonical passives in BE Ven and ETRE Vé, and their alternatives, respectively, in GET Ven and SE FAIRE Ver. From a constructional perspective, this study investigates their semantic and functional-pragmatic properties. Based on the examination of a corpus of 1235 occurrences of BE Ven, ETRE Vé, GET Ven and SE FAIRE Ver taken from scientific articles, news reports and websites [blogs, forums, etc.], it shows that the four syntactic structures are associated with a meaning which is not entirely predictable from their [grammatical and lexical] constituents, as well as specific discourse-pragmatic functions. Consequently, they qualify as « constructions », in the constructional sense of the term, that is, conventional form-meaning-function pairings. GET Ven and SE FAIRE Ver have been shown to express a different meaning than BE Ven and ETRE Vé which motivates different discourse pragmatic functions and accounts for why they are found in different discourse types, namely interactional and expressive registers, as opposed to factual and impersonal ones for the canonical passives. Finally, both French constructions are shown to be tied to more rigid syntactic and semantic constraints than their English counterparts.

This thesis explores the pragmatics of English tag questions in translation by analyzing their pragmatic function. Our approach is based on the theoretical assumption that Czech lacks straightforward linguistic counterparts of English tag questions. The quantitative and qualitative corpus-based research strives to produce interesting findings about possible relations between pragmatic function, polarity and the form of tag questions in English, original Czech and translated Czech texts. Therefore, we propose and verify several hypotheses about these relations. This thesis broadens theoretical knowledge about tag questions by contributing to research on translation universals and improves translation practice by presenting translators with a paradigm, i.e., a class of possible solutions to the problem of translating English tag questions into Czech.

Emojis are useful and efficient tools in computer-mediated communication. The present study aims to find out how English-speaking Twitter users employ five specific emojis, and if they utilize them for the same pragmatic functions. The five emojis were chosen based on earlier research on the subject. One of them was deemed unambiguous and four were deemed ambiguous in previous studies. To investigate whether these emojis are ambiguous and if they are used for several pragmatic functions, a corpus was made by collecting tweets from Twitter. 100 tweets were gathered for each emoji: 50 from New York and 50 from London. Each tweet was analyzed in order to see what function the emoji served in each tweet. Another objective was to find out if cultural differences had any importance for the pragmatic function of the emojis. Three of the four emojis that had been deemed ambiguous by previous research were considered to be ambiguous in the present study as well, as they displayed a multitude of different pragmatic meanings. The single emoji that was considered to be unambiguous by previous research, was used in a consistent manner in the present study, which confirmed the theory that it truly is unambiguous. The results also showed that cultural influences do play a role in how people use emojis for different pragmatic functions. / Emojis är användbara och effektiva verktyg i digital kommunikation. Denna undersökning syftar till att ta reda på hur engelsktalande Twitter-användare använder fem specifika emojis, och om de utnyttjar dem för att förmedla samma pragmatiska funktioner. Fem emojis valdes utifrån tidigare forskning i ämnet; en av dem ansågs entydig och fyra ansågs tvetydiga i tidigare studier. För att undersöka om dessa emojis är tvetydiga, och om de används för flera pragmatiska funktioner, gjordes en corpus genom att samla in tweets från Twitter. 100 tweets samlades in för varje emoji; 50 från New York och 50 från London. Varje tweet analyserades för att se vilken funktion emojin hade i varje tweet. Ett annat syfte var att ta reda på om kulturella skillnader har någon betydelse för vilken pragmatisk funktion emojin tjänar. Tre av de fyra emojis som i tidigare forskning ansetts vara tvetydiga kan betraktas som tvetydiga även i denna studie, eftersom de visade på en mängd olika pragmatiska betydelser. Den emoji som ansågs vara otvetydig i tidigare forskning visade sig användas på ett konsekvent sätt även i denna studie, vilket bekräftar teorin om att den verkligen är entydig. Resultaten av denna studie visade även att det finns en kulturell påverkan på hur människor använder emojis för olika pragmatiska funktioner.

Den tekniska utvecklingen bidrar till nya möjligheteter och sätt att kommunicera på nätet. Grafikoner introduceras successivt i Facebook och andra sociala medier och erbjuder nya funktioner för användare. I denna studie görs en jämförande analys av grafikoners användning och pragmatiska funktioner i en Facebookgrupp mellan 2012 och 2022. Syftet är att undersöka och diskutera grafikoners utveckling i en svensk kontext. Analysen är avgränsad till följande grafikontyper: emotikoner, emojier och dekaler. Grafikoner i inlägg och kommentarer analyseras med utgångspunkt i tidigare forskning om grafikoners funktioner. Funktionerna som identifieras i denna studie är: dekoration, benämning, handling/gest, reaktion och modifikation av ton. Studiens resultat visar att emotikoner endast förekommer i enstaka fall i materialet från 2012 och inte alls i materialet från 2022. Användningen av emojier har däremot ökat avsevärt mellan 2012 och 2022. I materialet från 2012 fyller emotikoner och emojier liknande funktioner, vilka främst är som modifikation av ton och som reaktion. Den vanligaste emojifunktionen i materialet från 2022 är som handling/gest. Resultatet visar en mer varierad användning av emojier i form av typ, placering och funktion 2022 jämfört med 2012. Den breddade användningen indikerar att emojin fortfarande är aktuell och användbar för svenska sociala media-användare 2022. Dekaler finns endast representerade i materialet från 2022 och den vanligaste funktionen är som reaktion på tidigare innehåll. Dekaler används fortfarande i mindre utsträckning än emojier 2022, men det finns indikationer som tyder på att dekalen kommer att följa samma utvecklingskurva som dess föregångare och öka i popularitet över tid.

The present master's thesis tackles the position of vulgarisms within the system of language as used in texts published in Czech and French weekly opinion magazines. The thesis takes a theoretic and empiric approach, the first part dealing with the definition of the term of vulgarism in Czech and French stylistics and the delimitation of its role in the style of journalistic texts. The second part of the thesis describes the practical approach of Czech and French weeklies to vulgarisms in their texts based on a survey among editing staff of the major publishing houses both in France and in the Czech Republic. The outcomes of the survey were compared to the analysis results conveyed on a corpus built out of texts published in Le Point and Respekt weeklies. Based on the contrastive analysis of vulgarisms used in Czech and French language corpus, following the critical criteria as outlined in the first part of the thesis, several recommendations are made about French-Czech translations of vulgarisms in journalistic texts. Powered by TCPDF (www.tcpdf.org)