I och med att den nya läroplanen för gymnasieskolan togs i bruk år 2011 har det blivit större fokus på att tydliggöra kunskapsobjekten där ämnet idrott och hälsa ska erbjuda kunskaper om såväl som i och genom undervisningen. Undervisningen ska därmed syfta till en ökad medvetenhet och djupare förståelse i ämnet. Som en konsekvens av detta har det sedan Gy11 blivit större fokus på reflektion i undervisningen. Mot denna bakgrund är syftet med denna studie att undersöka hur lärare stimulerar till reflektion bland eleverna, och hur lärarna använder sig utav olika typer av feedback för att främja reflektion hos eleverna. Observationsstudier användes där tre lärare observerades under totalt 14 lektioner. Under observationerna framkom det med tydlighet att de reflekterande momenten inte ägde rum så ofta. Vid några av lektionerna visar studien att reflektion iscensatt av läraren inte alls var förekommande eller mycket sparsamt. De gånger stimulans till reflektion skedde så visade det sig oftast vara i samband med neutrala yttranden från läraren till eleverna. Sammanfattningsvis indikerar studien att den aktivitetsdiskurs som dominerar undervisningen verkar begränsa lärares möjligheter att skapa ett reflekterande förhållningssätt i ämnet.

Studiens syfte var att fördjupa kunskapen om hur lärare använde sig av studiebesök som en pedagogisk resurs inom de samhällsorienterade ämnena. I studien har semistrukturerade kvalitativa intervjuer använts som metod för att samla in empiri, vilket tolkats utifrån Deweys pragmatiska perspektiv. Resultatet visade, i likhet med tidigare forskning, att lärare upplever studiebesök som positiva för elevers inlärning i de samhällsorienterade ämnena. Resultatet visade även att lärarna använde sig av studiebesök på olika vis i undervisningen beroende på deras definition av begreppet. Slutsatsen är att lärarna ställde sig positiva till att använda studiebesök, dock användes studiebesök olika mycket beroende på lärarens inställning till begreppet.