I såväl läroplan som kunskapskriterier i gymnasieskolan ställs krav på att muntlig förmåga ska utvecklas och bedömas. Samtidigt finns en stor grupp elever med svårigheter att uppfylla just dessa krav. Detta kan av olika anledningar anses problematiskt, inte minst utifrån ett demokratiskt perspektiv och att det därför finns ett behov av att lyfta fram och hantera just fenomenet talängslan. En integrerad förståelse av specialpedagogik, inkludering och talängslan kan betraktas som grundläggande för att främja en demokratisk skolmiljö där varje elev ges möjlighet att utveckla sina kommunikativa förmågor och delta i samhällsdebatten. Syftet med denna studie är därför att genom ökad förståelse för elevers självupplevda talängslan bidra med kunskap om hur ett specialpedagogiskt arbete skulle kunna utformas för att möta och hjälpa dessa elever. Studien är kvalitativ och narrativa semistrukturerade intervjuer har använts. Tio elever på en gymnasieskola i södra Sverige har intervjuats. Utifrån en innehållsanalys har teman tillhörande studiens frågeställningar identifierats. Dessa teman är: Föreställningar, Skottglugg och Reaktioner, Förändring, Undvikande, Trygghetsskapande samt Förståelse. Narrativ teori samt symbolisk interaktionism har använts för att förstå resultat och analys. Resultatet av studien visar att upplevelsen av talängslan styrs av olika föreställningar kring talsituationen som i sin tur leder till reaktioner. Eleverna agerar antingen genom att på olika sätt undvika situationen eller genom försök att göra den tryggare. Betydelsen av omgivningens förståelse lyfts också som centralt för det pedagogiska bemötandet. Resultat och analys mot bakgrund av teorier och tidigare forskning har utgjort grunden för att en modell vid namn Trygg Talare utarbetats. Syftet med modellen är att lyfta fram olika aspekter av hur arbetet med talängslan utifrån ett specialpedagogiskt synsätt skulle kunna hanteras i en skolkontext. Detta med förhoppningen att stötta och vägleda skolor i arbetet med dessa elever. Modellen omfattar stegen identifiering, kartläggning, ledning och stimulans och extra anpassningar samt utvärdering. Det sistnämnda steget har illustrativt hamnat utanför modellen då fokus utifrån ett relationellt perspektiv bör ligga på de andra stegen.