Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur Parken Zoo försökte rädda sin image och påverkabilden av krisen parken befann sig i under hösten 2012. Uppsatsen har även som avsikt att undersökahur kriskommunikationen utvecklas under krisförloppet och hur den skiljer sig mellan två texttyper,samt belysa vilka språkliga resurser som används för att realisera strategierna inom image repair theory,som i denna uppsats benämns som Benoits teori om imagereparation. Materialet består av trepressmeddelanden och tre uttalanden publicerade på Facebook från Parken Zoo. Dessa har analyseratsutifrån Benoits (1997) teori om imagereparation samt systemisk-funktionell textanalys. Resultatetindikerar att Parken Zoo har försökt rädda sin image genom att ifrågasätta uppgifterna som framkommit,framhäva goda egenskaper och värderingar samt redogöra för åtgärder som vidtagits och ska vidtas.Jämförelsen av kriskommunikationen i pressmeddelandena och Facebook-uttalandena tyder på attkommunikationen på Facebook kännetecknas av en mer personlig och närhetsskapande strategi medankommunikationen i pressmeddelandena är mer auktoritär. Resultatet visade också att val av strategi ochhur många strategier som används förändras under krisens förlopp, troligen beroende på vilken krisfasparken befinner sig i. Under akutfasen använde Parken Zoo samtliga strategier, i jämförelse med krisensförstadium då endast en strategi användes. Analysen har även synliggjort mönster för vilka språkligaresurser som verkar bidra till realiseringen av respektive strategi ur Benoits teori om imagereparation.Transitivitetsanalysen visade bland annat att den förnekande strategin i första hand realiseras genomattributiva relationella processer medan den tillrättaläggande strategin karakteriseras av materiellaprocesser. Avslutningsvis diskuteras även delar av materialet som inte har kunnat kategoriseras som enstrategi på ett tydligt sätt men som ändå kan ses som försök att rädda Parken Zoo:s image, exempelvissynliggörs möjligheten till en ny strategi som går ut på att visa förståelse.

I den här avhandlingen studeras Europeiska kommissionens kommunikativa praktiker i ljuset av de pressmeddelanden som dagligen distribueras till världens största presskår i Bryssel, men också via internet till andra journalister och allmänheten. Övergripande syften med avhandlingen är att beskriva textproduktionen i denna en av världens största textproducenter och att lyfta fram den, hittills förvånansvärt osynliga, språkliga dimensionen av kommissionens kommunikation. Avhandlingen tar avstamp i ett dialogiskt perspektiv på kommunikation, där kommunikation förstås som en dynamisk process i vilken människor (sam)agerar i ett givet sammanhang. Avgörande blir således att se pressmeddelandena som en del av den produktions- och distributionskontext de ingår i, både på lokal nivå och på en mer övergripande institutionell nivå. Empiriskt bygger avhandlingen på fältstudier vid Europeiska kommissionen och textanalyser av pressmeddelanden från kommissionen och från franska och svenska departement. Pressmeddelandena studeras både som process och produkt: formuleringsprocesser å ena sidan och textmönster och tempusbruk å den andra. Som ett exempel detaljstuderas produktionen av två pressmeddelanden mot bakgrund av skribenternas förklaringar och motiveringar till sina ändringar. Med sin unika inblick i hur ett pressmeddelande blir till steg för steg och av olika aktörer utgör denna del ett viktigt bidrag till forskningen om pressmeddelanden, som först på senare år blivit mer processinriktad. De olika delstudierna ger alla vid handen att kommissionen, enkelt uttryckt, måste arbeta mer för att underbygga sin argumentation och för att göra sina initiativ mer begripliga, legitima och motiverade. Detta kan i stor utsträckning tillskrivas den mer komplicerade kommunikationssituationen som gäller för kommissionen i förhållande till de nationella departement som är jämförelsematerial i studien. / The thesis investigates the European Commission’s communicative practices in the light of the press releases that are distributed daily to the world’s largest press corps in Brussels and on the Internet to other journalists and the general public. The overall aim of the thesis is to describe the text production of one of the largest text producers in the world and to highlight the linguistic dimensions of the Commission’s communicative practices, which until now have received little scholarly attention. The study adopts a dialogical perspective on communication, where communication is understood as a dynamic process in which people interact in a given context. This means that the press releases are seen as parts of the production and distribution context in which they are embedded, both on a local level and on a more general institutional level. The empirical data on which the study is based comprise field studies at the European Commission and text analyses of press releases issued by the Commission and French and Swedish ministries. The press releases are analysed on different linguistic levels, text pattern and the use of tense, on the one hand, and composition processes on the other. As an example, the production of two press releases is studied in detail, in view of the authors’ comments to and motivations for changes to the texts. With its unique insight into how a press release is drafted step by step and by the different parties involved this part of the thesis is an important contribution to research on press releases, which only recently has become more oriented towards the production process. The results of the analyses highlight the fact that the Commission, to a greater extent than the national ministries, must substantiate its argumentation and make its initiatives more comprehensible, legitimate, and motivated. This finding may be ascribed to the more complex communication situation of the Commission, compared to the national ministries, which served as material for comparison in the study.