In 2010 the compensation provisions of the Expropriation act changed and the proposals made in the bill (prop. 1971: 122) and which this essay takes focus on was to introduce a standard increment of 25% and to abolish the rule of presumption that limited the right for compensation for so-called expectation values. The essay examines the investigation behind the changes of the compensation provisions of the Expropriation act and outlines the propositions’ and respondents' cited pros and cons of the adjustments. The aim of the study is to explain what motivated the adjustments of the Expropriation act and to investigate whether there were alternative proposals for the changes introduced. The main motive behind the standard increment was that the private ownership would be strengthened and that the compensation would be determined closer to the market value and thus become more fair and equitable. In addition to this the intention with the changes were to adapt the compensation to the contemporary conditions. Alternative solutions to the standard increment that was proposed in the investigation was that the standard increment is limited only to be added to the value of current land use and not expectation values. Most of the respondents were in general optimistic to adjusting the rules for compensation with the motives that private ownership should be strengthened and that the regulation should be adapted to modern conditions. Many respondents anticipated that the changes of the compensation provisions would lead to a more reasonable and fair balance between individual and public interests. / År 2010 ändrades ersättningsbestämmelserna i expropriationslagen och de förslag som lämnades i propositionen (prop. 1971:122) och som uppsatsen fokuserar på var bland annat att införa ett schablonpåslag på 25 % samt att upphäva presumtionsregeln som begränsade ersättningsrätten för så kallade förväntningsvärden. Uppsatsen redogör för hur utredningen gått till vid införandet av de nya ersättningsbestämmelserna i ExL, propositionens anföranden samt remissinstansernas framförda för- och nackdelar med ändringsförslagen. Målet med undersökningen är att redogöra för motiven bakom ändringarna i expropriationslagen samt att undersöka om det fanns alternativa förslag till införda ändringar. Det huvudsakliga motivet bakom det schabloniserade påslaget var att den enskilda äganderätten skulle stärkas samt att ersättningen fortsättningsvis skulle bestämmas närmare marknadsvärdet och därmed bli mer rättvis och skälig. Utöver detta syftade ändringarna till att anpassa ersättningsregleringen till nutida förhållanden. Alternativa lösningar till schablonpåslaget har anförts i utredningen och det alternativ som uppmärksammats är en begränsning av ersättning för schablonpåslaget till att enbart läggas till värdet av pågående markanvändning och inte förväntningsvärden. De flesta remissinstanserna var positiva till ändring av ersättningsbestämmelserna vilket motiverades med att äganderätten borde stärkas och att regleringen borde anpassas till nutida förhållanden. Många remissinstanser ansåg att reglerna skulle medföra en rimlig och rättvis fördelning mellan enskilda och allmänna intressen.

Expropriation används för att med tvång ta mark i anspråk för att tillgodose allmänna behov. Bestämmelserna kring detta återfinns i expropriationslagen (SFS 1972:719) där det specificeras vem som får expropriera, hur det går till, vilka ersättningsmöjligheter som finns m.m. Lagen var i princip oförändrad sedan dess införande i början av 1970-talet och 2005 tillsattes på uppdrag av regeringen en grupp för att utvärdera reglerna. Syftet var att stärka äganderätten och resultatet blev huvudsakligen ändringar av tre bestämmelser, schablonpåslaget, toleransavdraget och presumtionsregeln.  Denna uppsats har som syfte att besvara frågan om varför det finns tvångsmöjligheter och hur detta går till. Vidare utvärderas också det aktualiserade ändringarna från 2010 och slutsatser dras kring deras påverkan på annan rätt, oklarheter och om de kan anses uppnå syftet med lagändringen. För att besvara dessa frågor baseras uppsatsen på existerande lagtext, förarbeten och annan juridisk text. Till hjälp används även relevant litteratur inom det markjuridiska området. Utöver detta så har även det svenska ersättningssystemet jämförts mot internationell rätt via ett par utvalda länder i Europa.  Slutsatser som kan dras är att lagändringarna huvudsakligen är positiva och tjänar det syfte som ursprungligen satts upp av de som är ansvariga för ändringarna. Dock finns vissa problem med lagstiftningen, såsom oklarheter i värdering och definitioner, inte helt kompletta följdändringar i andra lagar eller oförutsedda konsekvenser. Ändringarna i ersättningen av marknadsvärdet till ett högre värde än tidigare är den klart största förändringen och i jämförelse mot internationell rätt så har Sverige bland de mest generösa ersättningsreglerna. Vissa länder har börjat anpassa sin lagstiftning enligt samma principer som föranledde förändringar i den svenska lagstiftningen men har ännu inte nått lika långt. Detta kan vi troligtvis ses förändras inom den närmsta framtiden då individens rättigheter kommer i fokus samt att expropriation numera ofta används för andra ändamål än förr. / Expropriation (also known as compulsory purchase or eminent domain) is the method used for acquiring land by force to cater public needs. The regulations regarding this is in Swedish law is found in the Expropriation Act (SFS 1972:719) where it is specified who may use expropriation, how it works, how the compensation is decided, etc. The law has been mostly unaltered since its adaptation in the early 1970’s and in 2005 a group was assigned to investigate possible changes. This was to achieve the purpose of strengthening individual and ownership rights and resulted in three main changes. Firstly, the land compensation was raised from 100 % of the market value to 125 %, secondly a special tolerance deduction was removed, and thirdly the rule of presumption was also removed. This thesis aims to answer the question of why there are compulsory measures and how they work. It will also examine the changes to the Swedish expropriation act from 2010 to evaluate how it affected other parts of the justice system, what could be unclear and whether they achieved their own purpose. To answer this, existing legislation has been used, as well as its preparatory work and other legal documents. Furthermore, other relevant legal documents have been reviewed. A brief investigation into other international legal systems has also been conducted. In summary we can draw conclusions regarding these amendments and see that they are mainly positive and serves the purpose behind the changes. There are however certain problems with the legislation, such as difficulties with the valuation and definitions, certain follow-up changes to other legislation and some unforeseen consequences. The raised compensation for market value was the clearly biggest change and in comparison to international law, the compensation regulations in Sweden is among the most liberal. Some countries have begun altering their respective laws in accordance with the same principles used for the Swedish amendments but have yet to reach the levels that has been adapted here. This is probably something that will change further in the near future as individual rights are more in focus and because expropriation these days is used for different purposes than before.