Vilken arbetsmiljö möter vi som konstnärer? Vad får våra kroppar hantera? I mitt konstnärliga utforskande har jag intresserat mig för de risker vi utsätter oss för i vår arbetsmiljö på Konstfack. Vardagen i verkstäderna för med sig många exempel på de utmaningar våra kroppar ställs inför.  Vi testar gärna nya tekniker, nya material, plaster och kemikalier med främmande egenskaper att förhålla sig till. Kroppen, materialet och arbetsmiljön har varit centralt närvarande i min process, men kanske framför allt frågan om varför vi så gärna bortser från de risker vi utsätter oss för. Hur hanterar vi vetskapen om hoten på ett psykologiskt plan?  Genom skulptur, hantverkstekniker och materialval har jag undersökt det luftburna hotet, ett ämne som lämnar utrymme för subjektivitet. Det är idén av ett hot, något abstrakt och osynligt, ibland förnimbart, ibland inte. Vad vi väljer att tro på kan i vissa fall ha större effekt än den faktiska materiella inverkan på våra kroppar. Något som länge ansetts vara helande kan plötsligt ses som skadligt – en dualitet som jag gett uttryck för i min gestaltning. Den mångbottnade upplevelsen av dessa hot har en förmåga att påverka varje del av våra liv. För att ge en upplevelse av kontroll och avdramatisera kroppens sårbarhet skapar vi undermedvetet nya beteendemönster, eller förändrar hela vår verklighetsuppfattning. Men vad händer om vi förlikar oss med det som rör sig i det undermedvetna? Kan vi internalisera vetskapen om kroppens sårbarhet? / What work environment do we encounter as artists? What can our bodies handle? In my artistic exploration, I have taken an interest in the risks we expose ourselves to in our work environment at Konstfack. Everyday life in the workshops brings many examples of the challenges our bodies face. We like to test new technologies, new materials, plastics, and chemicals with strange new properties to deal with. The body, the material, and the work environment have been central in my process, but perhaps above all the question of why we are so happy to ignore the risks we expose ourselves to. How do we deal with the knowledge of these threats on a psychological level? Through sculptural techniques and choice of materials, I have explored the airborne threat, a subject that leaves room for subjectivity. It is the idea of a threat, something abstract and invisible, sometimes tangible, sometimes not. What we choose to believe in can in some cases have a more significant effect than the actual material impact on our bodies. Something that has long been considered healing can suddenly be seen as harmful – a duality that I have expressed in my artistic exploration. The multifaceted experience of these threats has the ability to affect every part of our lives. To give an experience of control, and downplay the subconscious presence of the body's vulnerability we create new behavior patterns or change our entire perception of reality. But what happens if we come to terms with what moves in the subconscious? Can we internalize the knowledge of the body's vulnerability?