Syftet med denna studie var att undersöka och beskriva erfarna psykoterapeuters erfarenheteroch hantering av tystnad i terapirummet. Tre intervjuer genomfördes och analyserades medhjälp av tematisk analys. Analysen resulterade i fyra huvudteman; tystnadens många skepnader,fruktbara och hindrande tystnader, förutsättningar för den goda tystnaden och grundtankarom tystnaden i terapi. Till varje huvudtema hörde ett antal subteman. Terapeuterna beskriveratt tystnaden är något annat än teknik och kommunicerar något ordlöst och ger utrymmeför reflektion. Tystnaden i det psykoterapeutiska samtalet kommunicerar något sommed hjälp av en inkännande och lyhörd terapeut kan fångas upp bland annat med hjälp avmetaforer. Vidare är tilliten central; den goda alliansen är en förutsättning för ett positivt utfallvid tystnad i det terapeutiska samtalet. Slutligen betonar informanterna vikten av att ipsykoterapiutbildningar lyfta tystnadens betydelse och föreslår olika inslag i kommande utbildningar.

Inledning: De psykoterapeutiska ramarna, samt brott mot dessa ramar, är av central betydelse för psykodynamiska terapeuter. Syftet: med denna studie var att undersöka psykoterapeuters rambegrepp, dess mening, samt deras upplevelser av egna rambrott. Frågeställningar: Frågeställningarna var vilken ramen och dess mening var, samt hur psykoterapeuterna upplevde sina egna rambrott. Metod: I studien användes kvalitativ metod och fem psykodynamiska terapeuter intervjuades. Data analyserades med tematisk analys. Resultat: Resultatet visade att deltagarnas rambegrepp skiljde sig åt. Skillnaderna härleddes dels från olika teoribildningar för psykoterapi, dels efter egna ställningstaganden. Vidare tillämpades något olika ramar för olika patienter.  Även psykoterapeuternas upplevelser av egna i studien redovisade rambrott uppvisade olikheter så som oro, skam, känsla av misslyckande och tillfredsställelse. Diskussion: Ramar samt avsteg från dessa intog en komplex roll i terapeuternas arbete. Ramar utformades av terapeuterna själva på grundval av terapeutisk inriktning. Brott mot dem kunde ske planerat eller spontant, orsakade sammansatta känsloreaktioner och kunde ge ett bättre eller sämre utfall för patienten. / Introduction: The psychotherapeutic frames, and breaking these frames, is of central significance to psychodynamic therapists. The purpose of this study was to investigate the psychotherapist's concepts of frames, and experiences of personal frame breaks. Problem statement: The questions explored were which the frame and its meaning were, and how the psychotherapists experienced their own frame breaks. Methods: In the study, a qualitative method was used, and five psychodynamic therapists were interviewed. The material was analyzed by thematic analysis. Results: The results showed, that the concepts of frame were differing. The differences were derived partly from different theories of psychotherapy, partly from personal standpoints. Moreover, somewhat differing frames were used for different patients. The psychotherapists' experiences of their own frame breaks also showed differences, such as anxiety, shame, feelings of failure and satisfaction. Discussion: Frames and departures from them take a complex role in the therapists work. Frames are formed by the therapists themselves with their psychotherapeutic orientation as a cornerstone. Breaks to the frames can take place in a planned or unplanned way, cause compounded reactions of feelings and can bring better or worse result for the patient.

Redan Freud talade om den konstnärliga gestaltningen som en väg till det omedvetna. Konstnärliga terapiformer är också något som samtida forskning framhåller värdet av. Dock förmedlas inte kunskap om denna form av terapier på de legitimerande psykodynamiska psykoterapeututbildningar som idag ges i Sverige. Syftet med denna studie är att undersöka förenande aspekter för de konstnärliga terapimetoderna dansterapi, musikterapi och symboldramaterapi. Kvalitativ metod med intervjuer användes. Urvalet begränsades till psykoterapeuter med legitimerande psykodynamisk skolning och erfarenheter av: dansterapi, musikterapi och symboldrama. Enligt resultatet karaktäriseras arbetet, oavsett konstnärlig metod, av något ordlöst i form av lekfullhet, kroppslig närvaro och en ingång till en annan kontakt. Arbetet tillämpas, inom alla de olika konstnärliga metoderna, genom följsamhet, flera uttryckssätt och samarbete med en aktiv terapeut i fokus. I diskussionen beskrivs att det som karaktäriserar arbetet med de olika konstnärliga metoder som undersökts också är något som förenar metoderna. I diskussionen framkommer även att tillvägagångssättet i kombination med en psykodynamisk förståelsemodell på ett mer direkt sätt än verbal terapi, inger trygghet vilket möjliggör ett delat ögonblick, reflektion och återuppbyggnad av självet.

Syftet med denna studie var att undersöka psykologers och legitimerade psykoterapeuters erfarenhet av att arbeta med dans- och rörelseterapi. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med fyra legitimerade psykoterapeuter och en psykolog, varav samtliga var utbildade dansterapeuter. Data analyserades därmed med tematisk analys. Resultaten sammanfattades i två huvudteman; terapeuters användning av DMT & sig själva samt hjälpsamt & icke hjälpsamt med DMT. Studien bidrar med information om förmånliga sätt att använda DMT på, för- och nackdelar med metoden samt den etiska aspekten av användandet av DMT som psykolog och legitimerad psykoterapeut då det är en icke-evidensbaserad metod. / The purpose of this study was to examine psychologists and licensed psychotherapists’ experience of working with dance- and movement therapy. Data was collected through semi-structured interviews with four licensed psychotherapists and one psychologist, all of whom were trained dance- and movement therapists. Data was thus analyzed with thematic analysis. The results were summarized in two main themes; therapists’ use of DMT & themselves as well as helpful & not helpful with DMT. This was further discussed based on strengths and weaknesses with the method as well as the ethical aspect with the practice of it. The study provides information on beneficial ways to use DMT, the pros and cons of the method and the ethical aspect of using DMT as a psychologist and licensed psychotherapist as it is a non-evidence-based method.

Inledning: Psykoterapeutiskt arbete med bearbetning av omedvetna känslomässiga konflikter innebär ofta terapiprocesser som varar över lång tid och kan bedrivas med skiftande tekniker. Psykodynamiskt inriktade terapeuters arbetssätt speglar deras teoretiska övertygelse och personliga läggning. Många arbetar intuitivt och med ett eklektiskt förhållningssätt. Att arbeta efter en sekventiell, tydligt formgiven metod är ovanligt inom den dynamiska/analytiska traditionen. Syftet med studien är att undersöka fem psykoterapeuters upplevelse av att lära sig arbeta efter en specifik metod med fokus på affekter; Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy. Frågeställningarna fokuserar på terapeuternas upplevelse av att lära sig arbeta med metoden, deras beskrivning av skillnaderna mellan sitt tidigare arbetssätt och det nya samt hur utbildningen påverkat deras syn på vad som är verksamt i psykoterapi. Metod: Fem psykoterapeuter som gått Patricia Coughlin Della Selvas treåriga ISTDPutbildning har intervjuats. Resultaten visar att terapeuterna upplevde ISTDP metoden som mycket komplicerad att lära sig. Att frångå sitt tidigare mer intuitiva, inväntande arbetssätt har varit svårt. Det aktiva arbetet med försvaren och metodens multifokus kräver mycket av både terapeut och patient, men ger enligt terapeuterna utdelning i form av snabbare positiv förändring för patienten. Terapeuterna anser att ISTDP-utbildningen har givit dem färdigheter och trygghet att arbeta på ett mer aktivt sätt som når fram till bortträngda minnen och affekter och blir till hjälp för patienten. Terapeuternas övertygelse om vikten av att affekter genomlevs i terapirummet har förstärkts under utbildningen. De påtalar också metodens skarpa fokus på intrapsykisk konflikt samt tydlig överenskommelse med patienten kring vad man ska arbeta med som verksamma faktorer. Slutsatser: Att lära sig arbeta med ISTDP upplevs som komplicerat och känslomässigt omvälvande. När man väl blivit förtrogen med metoden ger det aktiva, direkta arbetssättet enligt terapeuterna möjlighet att ta sig dit man har för avsikt att komma i patientarbetet, nämligen till genomarbetning av omedvetna minnen och affekter. En alltför inväntande och försiktig terapeutisk hållning upplevs hindrande för den terapeutiska processen.

Inledning: Ramen är grundförutsättningen för terapiprocessen. Det saknas i dagsläget kunskap om hur psykoterapeuter resonerar kring de svårigheter som kan uppstå för psykoterapeuter när den psykodynamiska ramen påverkas och förändras under de särskilda omständigheter som Covid-19 pandemin inneburit. Syfte: Att undersöka hur psykodynamiskt skolade psykoterapeuter resonerar kring sitt arbete med den psykodynamiska ramen och den yttre påverkan under Covid-19 pandemin.  Metod: Kvalitativ metod användes där fem psykoterapeuter intervjuades med semistruktureradr intervjuer. Materialet analyserades med tematisk metod. Resultat: Alla deltagare beskrev den psykodynamiska ramen som oerhört viktig och som ett fundament för terapin. Samtliga deltagare i studien återgav ett förhållningssätt i sitt kliniska arbete, som utgick från tydliga överenskommelser i tid, plats, betalning, sekretess och anledning till att träffas för att prata kring det som patienten ville arbeta med. Alla deltagare ger en enhetlig och klar bild av att politiska direktiv i samband med Covid-19 påverkat dem. Diskussion: Diskussionen visar tre betydelsefulla delar, hur ramen är ett krav för en terapiprocess, att ramen behöver anpassas efter verkligheten och att ramen både är konstant och föränderlig. Studies resultat bekräftades i relation till tidigare forskning. Mer kvalitativ forskning behövs i ämnet. / Abstract: The "frame" is the basic prerequisite for the therapy process. There is currently a lack of knowledge about how psychotherapists reason about the difficulties that may arise for psychotherapists when the psychodynamic "framework" is affected and to change under the special circumstances that the Covid-19 pandemic has entailed. Purpose: To examine how psychodynamically trained psychotherapists reason about their work with the psychodynamic "framework" and the external influence during the Covid-19 pandemic. Method: Qualitative method was used where five psychotherapists were interviewed with a semi-structured interviews. The material was analyzed using the thematic method. Results: All participants described the psychodynamic framework as extremely important and as a foundation for the therapy. All participants in the study reported an approach in their clinical work, which was based on clear agreements in time, place, payment, confidentiality and reason for meeting to talk about what the patient wanted to work on. All participants give a uniform and clear picture that political directives in connection with Covid-19 affected them. Discussion: The discussion shows three important parts, how the frame is a requirement for a therapy process, that the frame needs to be adapted to reality and that the frame is both constant and changeable. The results of this study were confirmed in relation to previous research. More qualitative research is needed on the subject.