Under de senaste åren har försäljningen av rättvis handelsprodukter ökat markant. Denna utveckling berättar om en växande medvetenhet om konsumtionens baksidor hos människor i allmänhet. Inom rättvis handelsrörelsen är aktörers och produkters visuella identitet ett aktuellt ämne och det pågår diskussioner om dessa, om än i andra termer. Det har dock ännu inte skrivits så mycket inom detta område vilket motiverar min undersökning. Den här uppsatsen behandlar frågeställningen Vilken form har rättvis handel? Hur framstår rättvis handels visuella identitet idag genom rörelsens aktörer och deras produkter? Frågeställningarna exemplifieras och besvaras i uppsatsen genom ett designpedagogiskt projekt. En workshop, med deltagare som hade en direkt eller indirekt anknytning till världsbutiken Fair Trade Shop i Stockholm, fungerade som en sorts utgångspunkt för projektet. Några perspektiv som uppkom i denna workshop fördjupades ytterligare genom intervjuer och en analys av julmarknaden Schysst Jul (”den rättvisa julmarknaden”). I undersökningen använde jag mig av etnografi-inspirerade metoder och materialet analyserades med hjälp av varumärkesforsknings- och strategisk designteori. Workshopen berörde olika perspektiv på frågan Vilken form har rättvis handel?. Genom övningar och samtal synliggjordes våra uppfattningar om rättvis handels formmässiga beståndsdelar som färg, form och material. Cirkeln, ofta föreställande stiliserade jordglober, var en av de former som återkom hos många aktörers logotyper. Ett relativt brett spektrum av färger uppfattades som rättvis handel och vissa av dessa färger associerade till en identitet som flera av deltagarna inte vill att rörelsen ska förknippas med. Vi diskuterade även rättvis handelsprodukter och kom fram till att t.ex. olika material indikerade skilda åsikter om rättvis handel och dess visuella identitet. Undersökningen visar att det finns förutfattade meningar om rättvis handelsaktörers produkter och påvisar produkter som både bekräftar, men också bryter mot dessa uppfattningar. Undersökningsresultatet visar även att det finns en brist i hur butiker och andra aktörer kommunicerar genom marknadsföringen eller spridandet av information och att denna brist medverkar till dessa förutfattade meningar. I en utställning i projektets avslutande del kunde besökarna själva interagera med frågan Vilken form har rättvis handel?. Detta syftade till att fortsätta väcka frågor samt att visa att frågan om rättvis handels visuella identitet är beroende av den kontext där den ställs.

Uppsatsen behandlar ämnet turism och rättvis handel ur en geografisk synvinkel. Utgångspunkten är den ideella organisationen Tourism Concerns kriterier för en rättvis turism, som poängterar researrangörernas uppfostrande roll i marknadsföringen. Enligt detta NGO-perspektiv borde researrangören tillgodose resenären med information som möjliggör ett medvetet val, uppmuntrar resenären till ett mer ansvarsfullt och rättvist beteende väl på destinationen samt en rättvis beskrivning av destinationer i marknadsföringen. De menar att en påläst turist bidrar till ett mer rättvist förhållande mellan turist och lokalbefolkning. Fair Trade – rättvis handel inom turism behandlas i uppsatsen dels som ett medel för en mer rättvis regionalgeografisk beskrivning av platser, dels som en väg till regional utveckling. Uppsatsen syfte är att beskriva och analysera de tre största svenska researrangörerna, Apollo, Fritidsresor och Vingresor, information till resenären gällande ansvarsfullt och rättvist resande, dels genom konkreta råd till resenären, dels i marknadsföringen av destinationer i utvecklingsländer. Vidare undersöker uppsatsen även svenska resenärers inställning till en mer rättvis turism. Uppsatsen beskriver resenärens respektive researrangörens roll för en utveckling av en mer rättvis turism i framtiden. Den empiriska undersökningen baserar sig på analyser av researrangörernas hemsidor och kataloger, en enkätundersökning om svenska resenärers inställning till en mer rättvis turism samt en intervju med Eleonore Fauré på Fair Trade Center. Uppsatsens resultat är att både researrangörerna och resenärerna spelar en stor roll för utvecklingen av en rättvisare turism. I dagsläget krävs förändringar dels hos researrangörerna, dels hos resenären för att en rättvisare turism ska bli möjlig i framtiden. Researrangörerna måste bredda sitt ansvarsområde och även innefatta frågor av ekonomisk, kulturell och social karaktär, inte bara miljöfrågor. De konkreta råden till resenären och beskrivningen av destinationer i marknadsföringen måste bli mer sanningsenlig och öppen med de problem som turismen för med sig. Resenären å andra sidan, måste använda sin konsumentmakt genom att öka sina krav på och ställa frågor till sin researrangör för att dessa frågor ska få högre prioritet. Resultatet av min enkätundersökning visar att i dagsläget är detta inte fallet. Ur ett geografiskt perspektiv är dessa förändringar viktiga, eftersom en mer rättvis turism kan främja den regionala utvecklingen i destinationsländerna.

<p>Tobacco kills 11,500 of its consumers every day, half of them living in developing countries. But there’s more to the picture, namely the producer perspective which show the consequences of tobacco growing for the small-scale farmer. In this paper I mean to investigate the labour conditions of tobacco growers in the world’s second largest tobacco producing country, Brazil. I also intend to examine the Fair Trade movement, with particular attention to FLO (Fairtrade Labelling Organisation). Finally I try to merge the difficulties of tobacco growing with the institution of Fair Trade, expressed by the FLO standards, as an alternative way out of the tobacco growing problems. The method for this investigation is to examine and compare secondary literature, reports and books, already written on the subject.</p><p>The first issue show a double-side situation, where Brazilian tobacco growers live under extremely crude labour conditions, but also a state where no other agricultural alternatives are available, since tobacco is a highly lucrative and beneficial crop to cultivate, especially for the small-scale farmer. Secondly this paper proposes, thorough the laws of institutional theory, that Fair Trade, especially the FLO standards, constitutes a highly stable and reliable institution, clearly benefiting international trade. Finally this paper concludes that Fairtrade labelled tobacco would not only reduce the problems of tobacco growing, but would also simplify the problematic transformation process, caused by tougher tobacco control policies, from tobacco growing to alternative crop cultivation. In addition, my paper states that Fair Trade as an institution could spread egalitarian principles to other parts of society, which in turn will create formal egalitarian institutions. However, as my interviews with FLO and tobacco companies show, all of this will not become a reality until there is a significant increase in the demand for Fairtrade labelled tobacco products.</p>

Tobacco kills 11,500 of its consumers every day, half of them living in developing countries. But there’s more to the picture, namely the producer perspective which show the consequences of tobacco growing for the small-scale farmer. In this paper I mean to investigate the labour conditions of tobacco growers in the world’s second largest tobacco producing country, Brazil. I also intend to examine the Fair Trade movement, with particular attention to FLO (Fairtrade Labelling Organisation). Finally I try to merge the difficulties of tobacco growing with the institution of Fair Trade, expressed by the FLO standards, as an alternative way out of the tobacco growing problems. The method for this investigation is to examine and compare secondary literature, reports and books, already written on the subject. The first issue show a double-side situation, where Brazilian tobacco growers live under extremely crude labour conditions, but also a state where no other agricultural alternatives are available, since tobacco is a highly lucrative and beneficial crop to cultivate, especially for the small-scale farmer. Secondly this paper proposes, thorough the laws of institutional theory, that Fair Trade, especially the FLO standards, constitutes a highly stable and reliable institution, clearly benefiting international trade. Finally this paper concludes that Fairtrade labelled tobacco would not only reduce the problems of tobacco growing, but would also simplify the problematic transformation process, caused by tougher tobacco control policies, from tobacco growing to alternative crop cultivation. In addition, my paper states that Fair Trade as an institution could spread egalitarian principles to other parts of society, which in turn will create formal egalitarian institutions. However, as my interviews with FLO and tobacco companies show, all of this will not become a reality until there is a significant increase in the demand for Fairtrade labelled tobacco products.