No description available.

Syftet med studien är att undersöka betydelsen av att använda virtuell simulerad undervisning (virtual reality, VR) i speciallärarutbildningen med specialisering mot språk-, skriv- och läsutveckling som alternativ och komplement till autentiska test med elever för att belysa lärande, etiska aspekter och bedömningsformen i en VR-miljö. Bakgrunden till studien är att speciallärarstudenterna behöver öva upp sina färdigheter i att genomföra språk-, skriv- och läsutredningar. Problemet som kan uppstå är att studenternas behov av färdighetsträning kan hamna i motsatsförhållande till autentiska elevers integritet och medföra etiska och bedömningsmässiga konsekvenser. I studien användes kvalitativa metoder. Speciallärarstudenterna deltog i ett lärtillfälle om en VR-simulerad dynamisk bedömning, vilket observerades. Alla deltagarna intervjuades sedan i fokusgrupper om VR-simulering, bedömningspraktik och etik. De lämnade även en skriftlig reflekterande anteckning om lärtillfället. Analysen av resultatet gjordes utifrån ett situerat, sociokulturellt perspektiv på lärande med utgångspunkt i fyra dimensioner: mening, praktik, gemenskap och identitet (Wenger, 1998). I analysen av själva lärandesituationen togs även inspiration av Wengers (1998) teori om att designa för lärande. Studiens resultat identifierar att den största betydelsen av VR-simuleringen för speciallärar-utbildningen ligger i att speciallärarstudenterna gemensamt kan se och diskutera samma dynamiska bedömning i VR. VR-filmen blir ett reifierat minne och ett visualiseringsverktyg där den gemensamma upplevelsen främjar meningsskapande och reifikation om bedömningspraktik. Vi ser också i resultatet att VR-tekniken kan vara ett hinder för vissa men att enkla anpassningar bör öka möjligheten att ta till sig budskapet utan att påverkas negativt av tekniken. Tillgängligheten till en dynamisk bedömning och studenternas meningsskapande om olika bedömningspraktiker möter kraven i examensordningen (SFS 2017:1111) att kritiskt kunna granska och välja olika metoder för bedömning av språk-, skriv- och läsutveckling. Även etiska dilemman i att använda elever i utbildningssyfte motiverar VR-simulering i speciallärarutbildningen. Resultatet i vår undersökning visar att VR-simuleringen kan vara ett komplement till språk-, skriv- och läsutredningar. Resultatet av vår avgränsade studie är inte generaliserbart, men kan bidra till diskussioner om bedömningspraktiken och etiska implikationer genom användning av VR i speciallärarutbildningen. I slutet av examensarbetet ger vi förslag på framtida forskningsområden om VR-simulering i högre utbildning och vi redovisar även specialpedagogiska implikationer. / The aim of the present study is to examine the possibility to use virtually simulated (virtual reality, VR) teaching in the education of special needs teachers with specialization in language, writing and reading development as a complement and as an alternative to authentical tests with pupils, to illustrate learning, ethical aspects and the form of assessment in a VR-based environment. The background of the study derives from the students’ need to practice their ability to make language, writing and reading assessments throughout the education to become special needs teachers. A problem that might arise is when the students’ need for practice affects pupils’ integrity or other ethical implications. The study was based on qualitative methods. The students took part of a VR-simulated dynamic assessment, during which the learning situation was observed. All students who participated were then included in focus groups and interviewed about VR-simulation, assessment practice and ethics. An analysis of the result was done from a situated, sociocultural perspective on learning based on four dimensions: meaning, practice, community and identity (Wenger, 1998). The analysis of the learning situation was also inspired by Wenger’s (1998) theory of designing for learning.The results of the study identify that the greatest importance of VR-simulation for the education of special needs teachers lies in the possibility for the students to mutually see and discuss the same dynamic assessment in VR. The VR-simulation becomes a reified memory and a visualization tool where the shared experience promotes negotiation of meaning and reification around assessment practice. We also see in the result that VR-technology can be a barrier for some students, but that simple adjustments should increase the possibility to participate without being adversely affected by the technology. The availability of a dynamic assessment and the students' reflections about different assessment practices meet the requirements of the system of qualifications “examensordningen” (SFS 2017:1111) to be able to critically review and choose different methods for assessing language, writing and reading development. Ethical dilemmas in assessment of pupils for educational purposes also motivate VR simulation in special education. The results show that VR simulation can be a complement to language, writing and reading assessments. The present study is limited to a specific situation and can not be considered generalizable but can contribute to discussions about assessment practices and ethical implications through the use of VR when educating special needs teachers. We also provide suggestions for future research areas for VR-simulation in higher education.

Le rappel du récit est l’une des manières les plus efficaces d’évaluer la compréhension en lecture (Denhière, 1979). Pourtant, au 2e cycle du primaire (entre 8 et 10 ans), il s’agit d’une pratique peu favorisée. Il en va de même pour l’utilisation de la littérature jeunesse, qui est de faible importance en contexte d’évaluation de la compréhension en lecture (Lépine, 2017). La présente recherche a pour objectif de créer un dispositif didactique visant à enseigner et à évaluer la compréhension en lecture par l’entremise de tâches de rappel de texte à partir d’albums jeunesse diversifiés. Pour ce faire, les étapes de la recherche-développement du modèle ADDIE (Peterson, 2003) ont été appliquées Il s’agit, dans un premier temps, de l’analyse et de l’identification des besoins. Dans ce cas, il fallait d’abord décrire les recherches relatives au rappel du récit et à la compréhension en lecture par l’utilisation des albums jeunesse. Puis, les tâches proposées aux élèves dans les manuels scolaires ainsi que les pratiques déclarées des enseignants en ce qui a trait à l’enseignement et à l’évaluation en lecture ont été analysées. Ensuite, la conceptualisation du dispositif a été réalisée en établissant les critères de sélection des œuvres les plus pertinentes pour faire partie du dispositif didactique. La grille qui en a résulté a d’ailleurs été évaluée par une experte en littérature jeunesse. Puis, le développement du dispositif didactique a consisté en l’élaboration du contenu du dispositif, de son organisation et du choix des albums. Enfin, la phase de mise à l’essai a eu lieu dans deux classes du 2e cycle du primaire durant l’année scolaire 2020-2021, pendant la pandémie mondiale de Covid-19. Les résultats démontrent que le rappel du récit est une tâche complexe à évaluer, mais qu’elle permet aux enseignants de bien cibler les forces et les défis de leurs élèves. De plus, l’utilisation de la littérature jeunesse, dans ce contexte, a été fort apprécié, car les albums ouvrent la porte à diverses avenues pédagogiques, telles que les situations d’écriture et l’interdisciplinarité. Les retombées envisagées de cette recherche sont de mettre à la disposition des enseignants des pratiques d’enseignement et d’évaluation plus diversifiées qui rendent compte de la compréhension en lecture des élèves ainsi que l’avancement des connaissances liées aux pratiques des enseignants du primaire. / Retelling is one of the most effective methods to teach and evaluate reading comprehension (Denhière, 1979). However, it is not commonly used in 2nd cycle elementary school classes (between 8 and 10 years old). Furthermore, picture books are seldom used to assessreading comprehension (Lépine, 2017). The purpose of this study is to create a didactic device for teaching and evaluating reading comprehension through retelling tasks and different types of picture books. To do this, the ADDIE (Peterson, 2003) model has been chosen to guide and assess every step of this design experiment research. The first step wasto analyze and identify needs by describing the most relevant studies that have been released about retelling and reading comprehension through the use of picture books. Student tasks and teaching habits of elementary teachers have also been described. Then, the design of the device has been elaborate by establishing the criteria for the selection of the picture books that will be relevant for the didactic device. These criteria has been validated by an expert in youth literature. Subsequently, the content and organization of the device has been completed and the picture books had been chosen. Finally, the didacticdevice has been tested in two 2 nd cycle elementary classrooms during 2020-2021 pandemicschool year. The results show that retelling is a complex task to assess, but that it allows teachers to properly target the strengths and challenges of their students. In addition, the use of youth literature in this context was greatly appreciated because the picture books open the door to various pedagogical avenues, such as different writing situations and interdisciplinarity. Expected benefits of this research are to provide teachers with more diversified teaching and evaluation practices, which reflect the real reading comprehensionof students as well as the advancement of knowledge related to the practices of teachers inelementary school.