Denna uppsats syftar till att undersöka hur organisationen Riksteatern förankrar sina mål i verksamheten och hur dessa implementeras i medarbetarnas vardag. Studien har en kvalitativ ansats och en fallstudie genomfördes på Riksteatern. Ett flertal intervjuer gjordes med nyckelpersoner inom organisationen. Informationen från dessa intervjuer analyserades sedan utifrån den teoretiska referensramen som innehåller teorier om målstyrning och organisationskultur. Resultatet visade att Riksteaterns målsättning är diffus och svårtolkad. Dessa mål går igenom en lång nedbrytningsprocess, där de bryts ner till olika delmål och del-del-mål. Risken då målen bryts ner så pass mycket, är att de förlorar sin ursprungliga mening. Då målen är så diffusa och stora är de även svåra att implementera och förankra i den dagliga verksamheten. Medarbetarna har svårt att ta till sig de övergripande målen och har svårt att se sin del i måluppfyllelsen. Detta trots att det finns en stark organisationskultur, med ett oerhört engagemang och brinnande intresse från medarbetarna. Detta gör att organisationen sitter på en stor outnyttjad kompetens.

<p>Kraftiga minskningar av offentliga stöd till kulturfälten har idag resulterat i att intresset för det ekonomiska perspektivet inom kultur ökat, och förändrat synen på ekonomins roll inom kultur. Allt fler kulturverksamheter har börjat tillämpa metoder från det privata näringslivet. En av dessa kulturverksamheter är Riksteatern, som under åren 2006-2008 genomförde en helomfattande omorganisation där ordet <em>kvalitet stod i fokus.<em> </em></em><p>För att kunna genomdriva en organisatorisk kvalitetsförbättring tog Riksteatern hjälp av ett koncept som främst använts inom näringslivet. Detta koncept går under namnet <em>totalkvalitetsstyrning</em> översatt från engelskans <em>Total Quality Management (TQM)</em> och handlar bland annat om att skapa en helhets syn på verksamheten i syfte att minska kostnader, osäkerheter och samtidigt förbättra kvaliteten.<p>Vårt syfte med uppsatsen är att beskriva och förklara konsekvenserna av att använda TQM i Riksteaterns omorganisation som påbörjades 2007. Genom intervjuer med Riksteatern nationells dramaturg och chef för dramaturgiatet, samt med utvalda teaterföreningarna via email, har vi studerat hur tillämpningen av totalkvalitetsstyrning påverkat deras organisation. Då Riksteatern fortfarande befinner sig i ett tidigt stadium av omorganiseringen, fick vi detta resultat; de mindre föreningarna har ännu inte märkt av någon större förändring i organisationen. Vi får troligtvis vänta ytterligare några år för att få en klarare bild av den nya organisationen.<p> </p><p> </p><p> </p></p></p></p>

Kraftiga minskningar av offentliga stöd till kulturfälten har idag resulterat i att intresset för det ekonomiska perspektivet inom kultur ökat, och förändrat synen på ekonomins roll inom kultur. Allt fler kulturverksamheter har börjat tillämpa metoder från det privata näringslivet. En av dessa kulturverksamheter är Riksteatern, som under åren 2006-2008 genomförde en helomfattande omorganisation där ordet kvalitet stod i fokus. För att kunna genomdriva en organisatorisk kvalitetsförbättring tog Riksteatern hjälp av ett koncept som främst använts inom näringslivet. Detta koncept går under namnet totalkvalitetsstyrning översatt från engelskans Total Quality Management (TQM) och handlar bland annat om att skapa en helhets syn på verksamheten i syfte att minska kostnader, osäkerheter och samtidigt förbättra kvaliteten.Vårt syfte med uppsatsen är att beskriva och förklara konsekvenserna av att använda TQM i Riksteaterns omorganisation som påbörjades 2007. Genom intervjuer med Riksteatern nationells dramaturg och chef för dramaturgiatet, samt med utvalda teaterföreningarna via email, har vi studerat hur tillämpningen av totalkvalitetsstyrning påverkat deras organisation. Då Riksteatern fortfarande befinner sig i ett tidigt stadium av omorganiseringen, fick vi detta resultat; de mindre föreningarna har ännu inte märkt av någon större förändring i organisationen. Vi får troligtvis vänta ytterligare några år för att få en klarare bild av den nya organisationen.

<p>Mot bakgrund av att många kulturorganisationer blivit allt mer pressade vad gäller kravet på finansiering noterade uppsatsförfattarna att flera större kulturorganisationer valt att på ett strategiskt vis vårda och bygga sitt varumärke. Då varumärken inom kultursektorn är ett relativt outforskat område intresserade sig uppsatsförfattarna för att undersöka det närmare.</p><p>Frågan som uppsatsförfattarna sökte svar på var om man kan skapa ett trovärdigt varumärke, som genomsyrar hela kulturorganisationen, utan att göra intrång i den konstnärliga processen. För att finna svar på frågan valde uppsatsförfattarna att genomföra en fallstudie på Riksteatern, som ur kultursektorns perspektiv arbetat relativt länge med sitt varumärke. Syftet blev därmed att djupgående studera Riksteaterns varumärkesbyggande med utgångspunkt i den varumärkesstrategi som implementerats och se hur den mottagits inom den centrala organisationen. Detta för att öka förståelsen av varumärkesbyggande inom kultursektorn.</p><p>Då forskningen inom detta område är relativt ny fanns därför endast ett fåtal teorier att tillgå därav valdes den abduktiva modellen som kunskapsmodell. Detta för att få en utvidgad förståelse och tolkning för varumärkesbyggande inom kultursektorn i växelverkan med rådande teorier om varu-märken från företagsekonomin samt från varumärken och kultur.</p><p>Studien har resulterat i en modell över varumärkesbyggande inom kulturen, vilken betraktar varumärkes-processen i ett utvidgat perspektiv där både organisationens och omvärldens påverkan beaktas. Varumär-kesprocessen ses i modellen som en flervägskommunikation istället för en envägskommunikation.</p>

Mot bakgrund av att många kulturorganisationer blivit allt mer pressade vad gäller kravet på finansiering noterade uppsatsförfattarna att flera större kulturorganisationer valt att på ett strategiskt vis vårda och bygga sitt varumärke. Då varumärken inom kultursektorn är ett relativt outforskat område intresserade sig uppsatsförfattarna för att undersöka det närmare. Frågan som uppsatsförfattarna sökte svar på var om man kan skapa ett trovärdigt varumärke, som genomsyrar hela kulturorganisationen, utan att göra intrång i den konstnärliga processen. För att finna svar på frågan valde uppsatsförfattarna att genomföra en fallstudie på Riksteatern, som ur kultursektorns perspektiv arbetat relativt länge med sitt varumärke. Syftet blev därmed att djupgående studera Riksteaterns varumärkesbyggande med utgångspunkt i den varumärkesstrategi som implementerats och se hur den mottagits inom den centrala organisationen. Detta för att öka förståelsen av varumärkesbyggande inom kultursektorn. Då forskningen inom detta område är relativt ny fanns därför endast ett fåtal teorier att tillgå därav valdes den abduktiva modellen som kunskapsmodell. Detta för att få en utvidgad förståelse och tolkning för varumärkesbyggande inom kultursektorn i växelverkan med rådande teorier om varu-märken från företagsekonomin samt från varumärken och kultur. Studien har resulterat i en modell över varumärkesbyggande inom kulturen, vilken betraktar varumärkes-processen i ett utvidgat perspektiv där både organisationens och omvärldens påverkan beaktas. Varumär-kesprocessen ses i modellen som en flervägskommunikation istället för en envägskommunikation.

Syftet med denna studie är att kartlägga organisationskultur inom folkrörelseorganisationer samt att undersöka dess eventuella förändringar under påverkan av kulturpolitiken. Denna studie tillämpar Geert Hofstedes teorier som behandlar olika nivåer och dimensioner av organisationskultur. Studien behandlar värderingar, ritualer, hjältar och symboler inom varje organisation i fråga i ett sammanhang av organisatoriska praktiker som meningsbärande kulturella uttryck. Studien har genomförts med ett kvalitativt angreppssätt där semistrukturerade intervjuer utförts med hjälp av ett bekvämlighetsrvalsstrategi. Datainsamlingen har genomförts genom personliga intervjuer med fyra medarbetare på två folkrörelseorganisationer i Stockholm d.v.s. ABF och Riksteatern. De valda Organisationerna är verksamma inom olika verksamhetsområde och respondenterna har jobbat i varierande positioner och har fleråriga arbetserfarenheter. Intervjuerna spelades in efter beviljat tillstånd och säkerställandet av respondenternas anonymitet. En innehållsanalys genomfördes efter transkribering av inspelat material i form av citat och egna tolkningar. Studien behandlar också en del sekundärdata i form av historisk information om folkrörelsernas samhälleliga rötter och utvecklingsprocess. Studien visar en ständigt pågående omorganiseringsprocess inom folkrörelseorganisationer vilket orsakat signifikanta förändringar inom folkrörelsernas organisationskultur. Konflikten mellan folkrörelsernas ideella logiker och kulturpolitikens kvalitetslogik uppträder i organisationskulturen på olika sätt. ABF:s kärnvärderingar nämligen hjälpsamhet, jämlikhet och högt arbetsengagemang anses vara mindre aktuella idag. Hjälpsamhet och jämlikhet ligger också till grund för Riksteaterns demokratiseringsverksamhet och anses fortfarande vara aktuella i organisationen. När det gäller ABF har vi funnit att organisationen har utvecklat en professionell och icke-normativ organisationskultur med stränga kontrollmekanismer och stor fokus på arbetsutförande och processansvar i ett slut organisationssystem. Stränga kontrollmekanismer anses vara ett resultat av kulturpolitikens krav på ökad internkontroll och kvalitetssäkring. Studien visar att Riksteatern har utvecklat en komplex mångsidig organisationskultur som finns i två sammanhängande lager. En lokal, personalinriktad och normativ arbetskrets som omger sig med professionella, resultatinriktade och pragmatiska medarbetare. Detta leder till en normativ organisationskultur som erbjuder pragmatiska lösningar i syfte att kunna leva upp till kulturdepartementets krav på hög kvalitet, resurseffektivitet och antalet besökare. Det finns en tendens mot professionalism och pragmatism inom båda organisationerna. Detta kan bero på att båda organisationerna är ekonomiskt beroende av statliga bidrag och därför ska leva upp till kulturpolitikens kvalitetskrav. Detta ledde också till svagt normativt engagemang och ett slags samhällelig passivitet. Vi har också funnit att betoningen på kvantitativ utvärdering inte är en fungerande strategi för utvärdering av ideell kulturverksamhet. Istället har detta orsakat paradoxala uppdrag och identitetsförvirring inom organisationerna enligt våra respondenter. / The purpose of this paper is to provide a systematic description of the organizational culture in social movement organizations in Sweden and also to investigate its possible changes under the impact of cultural policy. The following study has been done using Geert Hofstede’s theories on different levels and dimensions of organizational culture. The study explores the organizational values, rituals, heroes and symbols in the context of organizational practices to be examined as meaningful cultural representations. This study has been done based on qualitative research method using semi-structured interviews and convenience sampling strategy for data collection. The data has been collected through personal interviews with four employees from two social movement organizations in Stockholm and from different areas of practice; The Swedish National Touring Theatre (Riksteatern) and The Workers’ Educational Association (ABF). The respondents have been working in variety of positions and have many years of experience. The interviews have been recorded as audio files after granting permission and ensuring the respondents’ anonymity to be preserved. A content analysis has been done following the transcription of the recorded material in the form of quotes and interpretations. Secondary data has been also used in the form of historical information regarding the origins of Swedish social movements and their development process. Our study shows that there is a constantly ongoing reorganization process in the Swedish social movements which has caused significant changes in the social movements’ organizational culture. The conflict between the logic of the social movements and the quality-oriented logic of the Swedish cultural policy emerges in the organizational culture in different ways. ABF’s core values such as benevolence, equality and high work engagement are considered to be less relevant in the current organizational culture. Benevolence and equality are also the core values of Riksteatern and are still considered to be relevant in the current organizational culture. When it comes to ABF, we have found that the organization has developed a professional and pragmatic organizational culture with strict control mechanisms and huge focus on task performance and processes in a closed-system organization. The strict control mechanisms are considered to be the result of the Swedish cultural policy’s requirements regarding internal control and quality assurance. The study shows that Riksteatern has developed a complex multidimensional organizational culture which exists in two interrelated layers. A local, employee-oriented and normative work circle surrounded by professional, result-oriented and pragmatic coworkers. This leads to a normative organizational culture which offers pragmatic solutions in order to be able to meet the ministry of culture’s requirements regarding high quality, resource efficiency and visitor numbers. There’s a tendency towards professionalism and pragmatism in both organizations. This might depend on the fact that both organizations are economically dependent to public funds and therefore are required to meet the cultural policy’s quality requirements. This leads also to a low normative engagement and societal passivity. We have also found that the emphasis on the quantitative evaluation ad revision is not an effective strategy to evaluate nonprofit cultural organization. Instead, this strategy has caused paradoxical missions and confusion regarding organizational identity, according to our respondents.

<p>Bakgrund: Globalisering och tekniska förändringar har gjort att nya kulturuttryck har vuxit fram och möjliggjorts genom exempelvis Internet. Dessa nya uttryck präglas av interaktion och deltagande. Institutionerna har traditionellt skapat värde genom presenterande kulturförmedling. Genom denna utveckling har kulturinstitutionerna fått en ökad konkurrens.</p><p>Det framkommer vidare att kulturorganisationerna har nya ekonomiska förutsättningar till vilka institutionerna måste förhålla sig. Då omvärldsförändringar har skett och nu sker, vidtar kulturinstitutionerna åtgärder för att säkra sin långsiktiga överlevnad.</p><p>Problemformulering: Vilka marknadsföringsfaktorer är viktiga för att Riksteatern genom medverkande kulturutbyte ska skapa mervärde, vilket ger långsiktig överlevnad?</p><p>Syfte: Vad har Riksteatern för organisatoriska förutsättningar att skapa mervärde genom medverkande kulturutbyte?</p><p>Metod: Studien bygger på en kvalitativ ansats där en fallstudie av Riksteatern har genomförts genom fyra intervjuer på nationell nivå samt en e-enkät med de lokala riksteaterföreningarna.</p><p>Teoriområden: Organisation, Internkommunikation, Mervärde, Involvering.</p><p>Resultat: Den första viktiga organisatoriska förutsättningen för att Riksteatern ska kunna skapa mervärde genom medverkande kulturutbyte är att institutionens dominerande idéer präglas av samstämmighet om att medverkande är organisationens gemensamma strategi, vilket är fallet. Den andra viktiga organisatoriska förutsättningen är att internkommunikationen präglas av processtyrning, detta uppfyller inte Riksteatern. Sammantaget är studiens resultat att Riksteatern i dagsläget ej har organisatoriska förutsättningar att skapa mervärde genom medverkande kulturutbyte.</p><p>Slutsats: Den första viktiga marknadsföringsfaktorn för att Riksteatern ska kunna skapa mervärde genom medverkande kulturutbyte och nå långsiktig överlevnad, är att hela organisationen, enligt värdestjärne-logiken ser publiken som en resurs delaktig i kulturutbytet. Den andra viktiga faktorn är att publiken är höginvolverad i Riksteaterns verksamhet.</p><p>Slutdiskussion: Riksteatern tjänar på att fysiskt tillhandahålla presenterande kulturförmedling samt att skapa mervärde genom medverkande i kulturutbytet i form av publika, ickefysiska plattformar för dialog och deltagande.</p>

<p>Denna studie fokuserar på sponsring inom kultursektorn utifrån den sponsrade partens perspektiv. Syftet med studien är att analysera hur aktörer inom kultursektorn går tillväga för att identifiera och attrahera potentiella sponsorer till sina verksamheter. Studien är avgränsad till sponsring inom kultursektorn i Sverige och de aktörer som undersöks är Bonniers Konsthall, Riksteatern, Skansen och Way out West. Undersökningen bygger på en flerfallstudie där intervjuer har genomförts med representanter för varje aktör. Studiens övergripande teoretiska referensram är hämtad från Managerial Theory och de koncept som används är marknadsföringskonceptet och marknadsföringsmixen. Dessa koncept kompletteras med A-ERIK modellen som används för att analysera sponsring genom att dela in detta fenomen i fyra ej ömsesidigt uteslutande variabler; association, exponering, relationer samt integrerad kommunikation.De slutsatser som kan dras utifrån studien är att kulturaktörerna identifierar potentiella sponsorer utifrån sina möjligheter att erbjuda association, relationer, exponering och integrerad kommunikation. Till viss del identifierar kulturaktörerna även sponsorer utifrån sina egna behov, med motiven att sponsorer ska ge ett mervärde till kulturaktörernas verksamhet och att kulturaktörerna vill nå ut till sponsorns intressenter. Aktörerna identifierar branscher, inte specifika företag, och de branscher som anses som mest attraktiva är sådana vars kärnvärden ligger nära kulturaktörernas. För att attrahera sponsorer använder aktörerna främst association och relationer. Sponsorer tillåts associera sig med aktörernas varumärken och specifika teman i föreställningar eller utställningar och aktörerna erbjuder sponsorer en möjlighet att stärka relationen till sina egna intressenter samt att skapa nya relationer till aktörernas intressenter.</p> / <p>This study focuses on sponsorship in the cultural sector from the sponsored party’s perspective. The issues being examined is how organizations in the cultural sector approach to identify, contact and attract potential sponsors to their activities. The study is limited to sponsorship in the cultural sector in Sweden and the organizations surveyed are Bonniers Konsthall, Riksteatern, Skansen and Way out West. The investigation of these organizations is based on multiple case study interviews conducted with representatives of each organization. The study's overall theoretical frame of reference is taken from the Managerial Theory and the concepts used are the marketing concept and the marketing mix. These concepts are supplemented with the A-ERIK model which is used to analyze the sponsorship by dividing it in four not mutually exclusively variables; association, exposure, relationships and integrated communications.The conclusions drawn from this study is that the organizations identify potential sponsors based on their ability to offer the sponsor association, exposure, relationships and integrated communications. To some extent, the organizations also identify sponsors based on their own needs, with the rationale that the sponsor will add value to the cultural activities and to reach out to the sponsor's stakeholders. The organizations identify sectors, not specific companies, and the sectors that are being considered as most attractive are those whose core values are close to the organizations. In order to attract sponsors the organizations use in particular association and relationships. The sponsor is allowed to associate with the organizations brand and specific themes in shows or exhibitions and the organizations offers the sponsor the opportunity to strengthen the relationship with their stakeholders and to create new relationships with the organizations stakeholders.</p>

Bakgrund: Globalisering och tekniska förändringar har gjort att nya kulturuttryck har vuxit fram och möjliggjorts genom exempelvis Internet. Dessa nya uttryck präglas av interaktion och deltagande. Institutionerna har traditionellt skapat värde genom presenterande kulturförmedling. Genom denna utveckling har kulturinstitutionerna fått en ökad konkurrens. Det framkommer vidare att kulturorganisationerna har nya ekonomiska förutsättningar till vilka institutionerna måste förhålla sig. Då omvärldsförändringar har skett och nu sker, vidtar kulturinstitutionerna åtgärder för att säkra sin långsiktiga överlevnad. Problemformulering: Vilka marknadsföringsfaktorer är viktiga för att Riksteatern genom medverkande kulturutbyte ska skapa mervärde, vilket ger långsiktig överlevnad? Syfte: Vad har Riksteatern för organisatoriska förutsättningar att skapa mervärde genom medverkande kulturutbyte? Metod: Studien bygger på en kvalitativ ansats där en fallstudie av Riksteatern har genomförts genom fyra intervjuer på nationell nivå samt en e-enkät med de lokala riksteaterföreningarna. Teoriområden: Organisation, Internkommunikation, Mervärde, Involvering. Resultat: Den första viktiga organisatoriska förutsättningen för att Riksteatern ska kunna skapa mervärde genom medverkande kulturutbyte är att institutionens dominerande idéer präglas av samstämmighet om att medverkande är organisationens gemensamma strategi, vilket är fallet. Den andra viktiga organisatoriska förutsättningen är att internkommunikationen präglas av processtyrning, detta uppfyller inte Riksteatern. Sammantaget är studiens resultat att Riksteatern i dagsläget ej har organisatoriska förutsättningar att skapa mervärde genom medverkande kulturutbyte. Slutsats: Den första viktiga marknadsföringsfaktorn för att Riksteatern ska kunna skapa mervärde genom medverkande kulturutbyte och nå långsiktig överlevnad, är att hela organisationen, enligt värdestjärne-logiken ser publiken som en resurs delaktig i kulturutbytet. Den andra viktiga faktorn är att publiken är höginvolverad i Riksteaterns verksamhet. Slutdiskussion: Riksteatern tjänar på att fysiskt tillhandahålla presenterande kulturförmedling samt att skapa mervärde genom medverkande i kulturutbytet i form av publika, ickefysiska plattformar för dialog och deltagande.

Denna studie fokuserar på sponsring inom kultursektorn utifrån den sponsrade partens perspektiv. Syftet med studien är att analysera hur aktörer inom kultursektorn går tillväga för att identifiera och attrahera potentiella sponsorer till sina verksamheter. Studien är avgränsad till sponsring inom kultursektorn i Sverige och de aktörer som undersöks är Bonniers Konsthall, Riksteatern, Skansen och Way out West. Undersökningen bygger på en flerfallstudie där intervjuer har genomförts med representanter för varje aktör. Studiens övergripande teoretiska referensram är hämtad från Managerial Theory och de koncept som används är marknadsföringskonceptet och marknadsföringsmixen. Dessa koncept kompletteras med A-ERIK modellen som används för att analysera sponsring genom att dela in detta fenomen i fyra ej ömsesidigt uteslutande variabler; association, exponering, relationer samt integrerad kommunikation.De slutsatser som kan dras utifrån studien är att kulturaktörerna identifierar potentiella sponsorer utifrån sina möjligheter att erbjuda association, relationer, exponering och integrerad kommunikation. Till viss del identifierar kulturaktörerna även sponsorer utifrån sina egna behov, med motiven att sponsorer ska ge ett mervärde till kulturaktörernas verksamhet och att kulturaktörerna vill nå ut till sponsorns intressenter. Aktörerna identifierar branscher, inte specifika företag, och de branscher som anses som mest attraktiva är sådana vars kärnvärden ligger nära kulturaktörernas. För att attrahera sponsorer använder aktörerna främst association och relationer. Sponsorer tillåts associera sig med aktörernas varumärken och specifika teman i föreställningar eller utställningar och aktörerna erbjuder sponsorer en möjlighet att stärka relationen till sina egna intressenter samt att skapa nya relationer till aktörernas intressenter. / This study focuses on sponsorship in the cultural sector from the sponsored party’s perspective. The issues being examined is how organizations in the cultural sector approach to identify, contact and attract potential sponsors to their activities. The study is limited to sponsorship in the cultural sector in Sweden and the organizations surveyed are Bonniers Konsthall, Riksteatern, Skansen and Way out West. The investigation of these organizations is based on multiple case study interviews conducted with representatives of each organization. The study's overall theoretical frame of reference is taken from the Managerial Theory and the concepts used are the marketing concept and the marketing mix. These concepts are supplemented with the A-ERIK model which is used to analyze the sponsorship by dividing it in four not mutually exclusively variables; association, exposure, relationships and integrated communications.The conclusions drawn from this study is that the organizations identify potential sponsors based on their ability to offer the sponsor association, exposure, relationships and integrated communications. To some extent, the organizations also identify sponsors based on their own needs, with the rationale that the sponsor will add value to the cultural activities and to reach out to the sponsor's stakeholders. The organizations identify sectors, not specific companies, and the sectors that are being considered as most attractive are those whose core values are close to the organizations. In order to attract sponsors the organizations use in particular association and relationships. The sponsor is allowed to associate with the organizations brand and specific themes in shows or exhibitions and the organizations offers the sponsor the opportunity to strengthen the relationship with their stakeholders and to create new relationships with the organizations stakeholders.