Människan har i alla tider försökt att lindra smärta och lidande på olika sätt. I Sverige visas det att postoperativ smärta inte är tillräckligt behandlad. Patienter beskriver fortfarande att de upplever svår till mycket svår smärta efter operation. Detta trots att mycket bra analgetika finns att tillgå. Smärta är en subjektiv upplevelse och patienten behöver behandlas individuellt. Det finns inget objektivt instrument att mäta smärta utan smärta kan enbart skattas. Sjuksköterskan har olika metoder för att smärtlindra patienten beroende på typ av smärta. Smärta delas in i olika grupper nociceptiv, neurogen och neuropatisk smärta. Syftet är att granska sjuksköterskans riktlinjer/PM som finns för postoperativ smärtlindring på vårdavdelning. Metoden som har använts är en litteraturöversikt där innehållet i riktlinjerna/PM har granskats för att finna likhet och skillnader. Resultat av denna studie gav olika teman som smärtskattning, läkemedel, administreringssätt, biverkningar, kontraindikationer, dokumentation och kvalitetssäkring. De riktlinje/PM som granskades visade att det fanns varierande innehåll. Vissa riktlinjer/PM gav utförlig information om smärtbehandling medan vissa gav mindre information. Det framgick att Visuell analog skala (VAS) bör användas regelbundet och att VAS- skalan bör användas både före och efter smärtbehandling. Det framkom även att för att uppnå individuell behandling är intravenösa injektioner att föredra. Det visade sig också att kontinuerlig utvärdering och dokumentation är viktig att utföra. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Syftet med denna studie var att beskriva riktlinjer och PM angående smärtbedömning och behandling som finns att tillgå på olika akutmottagningar och sjukhus. Smärta är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker sjukvård i Sverige, därför ställer detta krav på sjukvårdens kompetens och tillgänglighet till riktlinjer/ PM som stödjer den vård som ges. En förfrågan om att få ta del av sjukhusens riktlinjer/ PM skickades via ut mail. Dokumenten analyserades och innehållet delades därefter in i sju kategorier som beskrev dess kontext, Definition av smärta, Bedömning/ Skattning av smärta, Behandling, Mål, Utvärdering/ Dokumentation, Smärtombud och Övrigt. I kategorin övrigt tas bland annat den bristande referenshanteringen till riktlinjer/ PM upp. Dokumenten visade en stor variation gällande innehåll och utförande. För att säkerställa en trygg och säker vård av god kvalitet krävs evidensbaserad kunskap, en kunskap som kontinuerligt skall uppdateras och förnyas. Något som sjukhusen enligt lagstiftning har skyldighet att göra. / The purpose of this study was to describe guidelines/ PM regarding pain assessment and treatment that is available in various emergency rooms and hospitals. Pain is one of the most common reasons for seeking medical care in Sweden, therefore medical expertise is required and also access to guidelines/ PM that supports the care provided. A request was sent by email to the hospitals requesting access to their guidelines/ PM. The contents of the documents were analyzed using seven categories which describe its context. Definition of pain, Assessment / Measurement of pain, Treatment, Goals, Evaluation / Documentation, Pain and Other Outlets. The category other outlets include amongst others the lack of reference to the management guidelines / PM. The results showed that the documents varied greatly with respects to content and design. To ensure safe and high quality care, evidence-based knowledge is required, knowledge that is constantly updated and renewed. This is something which Swedish hospitals have a legal obligation to perform.

Bakgrund: I Sverige finns 45 förlossningskliniker. Varje klinik har egna PM/riktlinjer för olika tillstånd och omhändertagande. De är framtagna för att underlätta arbetet och främja jämlik vård. Det finns både risker med att ge oxytocin och att avstå från det. Därför är det viktigt att åtgärden används på ett sätt som minimerar riskerna för mor och barn samt ökar sannolikheten för ett positivt förlossningsutfall.  Syfte:  Att kartlägga svenska förlossningsklinikers riktlinjer för värkstimulering med oxytocin under aktiv förlossning utifrån frågeställningarna: Är förlossningsklinikernas riktlinjer utformade enligt Nationella Mediciniska Indikationer och uppvisar riktlinjerna en god kvalitét enligt bedömningsinstrumentet Apprasial of Guidelines Research and Evaluation II (AGREE II). Metod: En kvantitativ studie med beskrivande och jämförande design. Resultat:  Resultatet grundar sig på samtliga förlossningskliniker riktlinjer för värkstimulering med oxytocin under aktiv förlossning. Jämförelsen mot Nationella Medicinska Indikationer visar på stora skillnader vad gäller innehållet i riktlinjerna. I 25 PM (69 %) saknas en eller flera delar av innehållet. Resultatet utifrån AGREE II visade att endast 20 PM (56%) kunde rekommenderas för användning.  Slutsats: Kvalitén på riktlinjerna varierar och de förlossningskliniker som följt Nationella Mediciniska Indikationer är också de som uppvisar bäst resultat enligt AGREE II. / Background: In Sweden there are 45 delivery wards. Every ward has their own guidelines for different conditions and their management. They are composed to relieve the work and promote equal care. There are risks of both administering oxytocin and to refrain from it. It is therefore important that the course of action taken is used in a way that minimizes the risk for both the mother and the child at the same time increasing the probability for a positive delivery outcome. Purpose: To map the Swedish delivery wards local guidelines in inducing delivery with oxytocin during active delivery in regards to the following issues: are the delivery wards guidelines formed according to National Medical Indication and do they uphold the high quality standard according to the assessment tool Appraisal of Guidelines Research and Evaluation II (AGREE II). Method: A quantitative study with descriptive and comparable design. Results: The result is based on all delivery wards local guidelines for inducing delivery with oxytocin during active delivery. In comparison to NMI there are large differences in the content of the guidelines. In 25 guidelines (69%) there were one or several parts of content missing. The result according to AGREE II showed that only 20 local guidelines (56%) could be recommended for clinical use. Conclusion: The quality of the local guidelines vary and the delivery wards that have followed National Medical Indication recommendations are also the ones that present the best results according to AGREE II.