Bakgrund: Långvarig smärta är ett vanligt symtom bland befolkningen och ett folkhälsoproblem. Kvinnor drabbas i större utsträckning än män av diagnoser kopplade till långvarig smärta. Rapporter visar att vården inte är jämställd på flera sätt, exempelvis föreligger könsskillnader i vårdtillgång gällande väntetider samt åtgärder och vårdkvalitet mellan kvinnor och män. Fysioterapeuter inom primärvård och slutenvård möter ofta patienter med långvariga smärttillstånd. Att behandla patienten utifrån vad som är bäst för patienten och inte diskriminera utifrån till exempel kön är en del av de etiska regler som fysioterapeuter ska förhålla sig till. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka fem fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av jämställdhet i vården av patienter med långvariga smärttillstånd.  Metod: En kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer tillämpades. Fem fysioterapeuter verksamma inom slutenvård och primärvård rekryterades till studien genom ett strategiskt urval. Data från intervjuerna bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen genererade sex kategorier och fjorton underkategorier. De sex kategorierna bestod av Fysioterapeuters syn på jämställdhet varierar, Fysioterapeuter strävar efter jämställd vård, Jämställdhet – Två sidor av ett mynt, Strukturella orättvisor i sjukvård och hos myndigheter, Förändring krävs inom sjukvården för jämställd vård och Vården ojämlik idag även på grund av andra faktorer än kön.  Slutsats: Fysioterapeuterna ansåg att smärtvården idag är inte jämställd och kvinnor missgynnas. Sjukvården bör fortsätta arbeta med strukturella problem och vårdgivarens eget ansvar bör understrykas. / Background: Long-term pain is a common symptom among the population. Women are affected to a greater extent than men by diagnoses linked to long-term pain. Reports show that healthcare is not equal in several ways, such as the gender difference in the availability of care and the quality of care between women and men. Physiotherapists in primary care and inpatient care often meet patients with long-term pain conditions. Treating the patient based on what is best for the patient and not discriminate based on gender are parts of the ethical rules that physiotherapists must relate to.  Aim: The aim of this study was to examine five physiotherapists' experiences of gender equality in the care of patients with long-term pain conditions. Method: A qualitative design with semi-structured interviews was applied. Five physiotherapists active in inpatient and primary care were recruited to the study through a strategic selection. A qualitative content analysis was used to process the data. Results: The analysis generated six categories and fourteen subcategories. The six categories consisted of Physiotherapists' views on gender equality vary, Physiotherapists strive for gender equal healthcare, Gender equality - Two sides of a coin, Structural injustices in healthcare and with authorities, Change is required in healthcare for gender equality and Healthcare is unequal today due to other factors than gender. Conclusion: The physiotherapists considered that healthcare today is not equal, and women are in a disadvantaged. Healthcare should continue to work with structural problems and the caregiver's own responsibility should be emphasized.

Bakgrund: Jämlik vård och att minska skillnader i hälsa är centrala mål för hälso- och sjukvården. Utifrån det anses sjuksköterskan utgöra en viktig roll genom att förbättra vården såväl som att möta patienter med respekt och med hänsyn till människors olikheter. Forskning visar att HBTQ-personer utsätts för diskriminering och marginalisering i samhället i stort men också inom vården vilket bidrar till sämre psykisk och fysik hälsa för dessa grupper. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors och HBTQ-personers erfarenheter från att mötas i vården. Metod: En induktiv kvalitativ litteraturstudie med queerperspektiv som teoretisk referensram genomfördes. Urvalet bestod av vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats och som beskriver möten mellan sjuksköterskor och HBTQ-personer i vården. Datainsamlingen utfördes genom sökningar i två databaser, CINAHL och MEDLINE och resulterade i nio artiklar som analyserades med temaanalys. Resultat: Erfarenheter från möten mellan sjuksköterskor och HBTQ-personer i vården beskrivs i tre teman: Sjuksköterskans kompetens, Humanitet i mötet och Tillgänglighet med det övergripande temat Stigmatisering relaterat till heteronormen. Slutsatser: Sjuksköterskor behöver ett normkritiskt förhållningssätt för att möta HBTQ-personer med respekt och utan diskriminering. Sjuksköterskans kompetens och attityd hänger samman med vårdens tillgänglighet för HBTQ-personer som också har betydelse för en mer jämlik hälsa. Heteronormen har en överordnad påverkan på alla de delar som har betydelse för HBTQ-personers hälsa och tillgång till god vård. Det behövs mer tvärvetenskaplig forskning inom ämnet för att skapa förändring mot en mer jämlik hälsa i samhället. / Background: Equal care and reducing differences in health are central goals for health care. Based on this, the nurse is considered to play an important role by improving care as well as meeting patients with respect and with regard to people's differences. Research shows that LGBTQ people are exposed to discrimination and marginalization in society at large but also in healthcare which contributes to poorer mental and physical health for these groups. Aim: The aim of this study was to describe nurses' and LGBTQ person's experiences from meeting in care. Method: Inductive qualitative literature study with a queer perspective as a theoretical frame was performed. The selection consisted of scientific articles with a qualitative approach and which describe meetings between nurses and LGBTQ persons in care. The data collection was performed through searches in two databases, CINAHL and MEDLINE and resulted in nine articles that were analysed with thematic analysis. Results: Experiences from meetings between nurses and LGBTQ persons in care are described in three themes: The nurse's competence, Humanity in the meeting and Accessibility with the overall theme Stigmatization related to heteronormativity. Conclusions: Nurses need a norm-critical approach to meet LGBTQ persons with respect and without discrimination. The nurse's competence and attitude is connected with the care's accessibility for LGBTQ persons, which is also important for a more equal health. The heteronormativity has an overall impact on all the parts that are important for LGBTQ person's health and access to good care. More interdisciplinary research in the subject is needed to create change towards a more equal health in society.

Background Substance use disorder [SUD] is a global problem and opioids is a growing partof the overdoses worldwide. Sweden has a high mortality rate related to narcotics compared tothe rest of the EU. Nurses meet people with SUD when people with SUD are seeking care. People with SUD are usually met with stigma and have a risk of getting worse care in a healthcare setting. Aim The aim with this study is to describe nurses’ experiences of meeting people with SUD. Method This study is a literature study. Seven qualitative articles were analyzed with acontent analysis approach. Results The results show that nurses had a sense of insecurity being present in the meetingwith people with SUD. The presence of insecurity comes from a more demanding care, afeeling of being vigilant, lack of information and that nurses’ integrity is under threat. Conclusions People with SUD are a vulnerable group with a risk of being exposed for carepanding and in many cases nurses experience a kind of insecurity while caring for them. / Bakgrund Beroendeproblematik är ett problem globalt där opiater står för en stor och ökadmängd överdoser. Sverige har en hög dödlighet kopplat till narkotika preparat i jämförelsemed resten av EU. Sjuksköterskor möter personer med beroendeproblematik när de sökervård. Personer med beroende möts av både stigma och riskerar sämre vård inom hälsosjukvården. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta personer medberoendeproblematik. Metod Studien är en allmän litteraturstudie. Sju kvalitativa artiklarna inkluderades ochinnehållsanalys valdes med en induktiv ansats. Resultat Resultatet visar på hur en upplevd osäkerhet är närvarande hos sjuksköterskor imötet med personer som har en beroendeproblematik. Upplevelserna innefattar att vården ärkrävande, ett ökat behov att vara vaksam, informationsbrist och att sjuksköterskor integritet ärhotad. Slutsats Personer med beroendeproblematik är en sårbar grupp som riskerar att utsättas förvårdlidande och som sjuksköterskor i flera fall upplever en osäkerhet i att vårda.

Äldre patienter har ofta komplexa vårdbehov som kan relateras till åldersförändringar på bland annat organsystemen. Detta kan medföra svårigheter i att tolka symtom och tecken vilket också ytterligare kompliceras genom att äldre tar flera läkemedel, ofta samtidigt. Det förekommer fördomar och diskrimineringar i samhället som kan påverka människors hälsa och välbefinnande utifrån deras ålder, vilket benämns som ålderism. Detta kan påverka hur hälso- och sjukvården bedrivs. Sjuksköterskor ska bedriva en vård där hälsa främjas och lidande lindras och har därför ett ansvar att påverka och främja jämlik vård. Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av jämlik vård med fokus på äldre patienter. Metoden som användes till kandidatuppsatsen var en litteraturöversikt där nio artiklar analyserades. I resultatet identifierades tre huvudteman: brist på kunskap, bristande arbetsmiljö samt äldre patienter i vården. Även sex underteman identifierades vilka berörde brist på utbildning, närståendes delaktighet, brist på tid, arbetsbelastning, omvårdnad av äldre och värdig vård. Resultatet visar att sjuksköterskor erfor ojämlik vård till äldre patienter vilket kan skapa oetiskt vårdande samt lidande hos äldre patienter. / Elderly patients often have complex care needs that can be related to age changes, in among other things, the organ systems. This can lead to difficulties in interpreting symptoms and signs, which is further complicated since elderly often use several medications at the same time. There are prejudices and discriminations in society that can affect people's health and well-being based on their age, which is referred to as ageism. This can affect how health care is conducted. A licensed nurse must provide care where health is promoted and suffering is alleviated. The nurse therefore has a responsibility to influence and promote equal care. The purpose was therefore to examine nurses' experiences of equal care with a focus on elderly patients. The method used was a literature review where nine articles were studied. The results identified three main themes: lack of knowledge, lacking work environment and elderly patients in care. Six sub-themes were also identified education, the participation of relatives, lack of time, workload, care of the elderly and dignified care. The result shows that nurses experience unequal care for elderly patients, which can create unethical care and suffering among elderly patients.

Introduktion: Sepsis är ett livshotande tillstånd som kräver snabb behandling. Otydliga symtom, varierad sjukvårdstillgång och olika hälsolitteracitet hos inringare försvårar tidig behandling.   Syfte: Att studera handhavandet av inringare till 1177 som vid hänvisning till 112 bedömts som ”sepsis-larm” på grund av misstänkt samhällsförvärvad sepsis.    Metod: Kvantitativ retrospektiv icke-experimentell studie där data inhämtats. För de inringare som identifierades med samhällsförvärvad sepsis gjordes fallbeskrivningar. Inkluderade var personer ≥18 år som dygnen före eller efter ”sepsis-larm” under perioden maj 2017 – maj 2018 kontaktade 1177 VPT och inkom via ambulans till akutmottagningar.   Resultat: En fjärdedel av sepsislarmen (158/637) kontaktade 1177 före 112. Senare i processen identifierades 4% som samhällsförvärvad sepsis. Telefonsjuksköterskan (tssk) misstänkte sepsis i 50% av fallen och bedömde samtalen brådskande i 87% av fallen.  Komorbiditetsdokumentation saknades ofta vid korta samtal. Många inringare agerade ombud till fallen.   Konklusion: Det är få samtal till 1177 VPT från individer som senare i samma vårdförlopp identifieras med samhällsförvärvad sepsis. Det är således svårt för tssk att arbeta fram en rutin, därför behövs rådgivningsstödet som ett uppmärksamhetsstöd i samtalsanalysen. Det är viktigt i vården, inte minst inom 1177 VPT, att inte glömma bort att ospecifika symtom och allmänpåverkan kan vara sepsis, som kräver omgående behandling.  En utveckling av rådgivningsstödet med frågor om inringarens förståelse och uppfattning, eller påminnelser om fördjupad anamnes, kan förbättra utfallet. Kontinuerlig kvalitetssäkring för tssk är fundamentalt.  Studien indikerar att det kan finnas viktiga aspekter att studera vidare ur ett jämlik-vård perspektiv, såsom könsskillnader och närhet till akutvård.  I framtida forskning bör 1177 VPT inspelningar av samtal analyseras för inringare som senare erhållit sepsisdiagnos. / Introduction: Sepsis is a life-threatening condition that requires timely treatment. Unclear symptoms, varied health availability and callers’ different levels of health literacy complicate early treatment.     Purpose: To study the handling of callers to 1177 who, when referred to 112, was assessed as "sepsis alert" due to suspected community-acquired sepsis.      Method: A quantitative, retrospective non-experimental study in which data were obtained for callers identified as having community-acquired sepsis and case histories were drawn up. Individuals aged ≥18 years old who contacted the 1177 National Medical Advisory Service 24 hours before or after sepsis alerts and were taken by ambulance to emergency departments during the period May 2017 to May 2018 were included.   Results: A quarter of sepsis alert patients (158/637) contacted 1177 before contacting 112, and 4% were later identified as having community-acquired sepsis. Telephone nurse (TN) suspected sepsis in 50% of cases and assessed calls as urgent in 87% of cases.  Co-morbidity documentation was often missing during short calls. Many callers acted as agents to cases.     Conclusion: There are few calls to 1177 National Medical Advisory Service by individuals who are later identified as having community-acquired sepsis. It is therefore difficult for TNs to work out a routine, so the advice support is needed in the conversation analysis. It is important in health care, not least in terms of the 1177 National Medical Advisory Service, to remember that non-specific symptoms and general impact may be sepsis, which needs urgent treatment.  The development of counselling support with questions about callers’ understanding and perception, or reminders of in-depth medical history, can improve the outcome. Continuous quality assurance for TNs is fundamental.  The study indicates that there may be important aspects for further study from an equal care perspective, such as gender differences and proximity to emergency care.  In future research calls recorded by the 1177 National Medical Advisory Service should be analyzed to identify callers who later received sepsis diagnosis.

Bakgrund: Att möta flyktingar är många gånger en del av sjuksköterskans dagliga arbete. Vårdcentralen är första instansen för att få hjälp med hälsan. Här kan man upptäcka fysiska problem men även psykisk ohälsa eftersom dessa personer kan ha varit med om svåra händelser och trauman. Det ställs stora krav på sjuksköterskans förmåga att förstå och bemöta dessa personer på ett konstruktivt och värdigt sätt. Denna studie syftar till att öka kunskap om sjuksköterskans erfarenheter av såväl bra som mindre bra möten. Förhoppningen är att insikt om sjuksköterskans upplevelser av dessa möten i sin tur skall kunna leda till optimerad vård för denna patientgrupp. Syfte: Aktuell delstudie har till syfte att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av mötet med flyktingar som visar sig lida av psykisk ohälsa. Metod: Metoden som användes var kvalitativ baserad på critical incident. Datainsamlingen bestod av berättelser från åtta sjuksköterskor, alla verksamma på vårdcentraler på olika orter i Västra Götalandsregionen. Baserat på studiens syfte delades meningsenheterna därefter in i subkategorier, kategorier och teman. Resultat: I resultatet framkommer att sjuksköterskorna upplever utsatthet genom att känna sig osäkra och otillräckliga. Det finns en stor erfarenhet och kompetens men tidsaspekten skapar otrygghet och gör att de inte kan utnyttja sin kompentens till fullo. Slutsats: Det finns en stor erfarenhet och kompetens hos sjuksköterskorna men tidsbrist och upplevelsen av att vara otillräcklig gjorde att det framkom en osäkerhet hos sjuksköterskorna. Upplevelsen av att inte ha tid att förbereda mötet upplevdes negativt och blev ett hinder i att försöka skapa trygghet. Då den erfarna sjuksköterskan hade tid att förbereda mötet, blev mötet det goda mötet, både för sjuksköterskan och flyktingen. / Background: Meeting refugees is often a part of the nurse's daily work. The health center is the first instance to receive help with different kind of problems with health, physical problems but also mental problems. They may occur due to the difficult events and traumas these people may have experienced. There are great demands on the nurse's ability to understand and meet these persons in a constructive and dignified manner. This study aims to increase knowledge of the nurse's experiences of both successful and less successful meetings. We hope that this will generate insight into the nurse's perception of the meetings and subsequently lead to optimized care for this patient group. Aim: Current sub-study has the purpose of describing nurses' experiences of meeting with refugees who are suffering from mental problems. Method: The method used was qualitative based on critical incident technology. The data collection consisted of stories from eight nurses, all active at health centers in various locations in the Västra Götalandregion. Based on the purpose of the study, the meaning units were then divided into subcategories, categories and themes. Results: The result shows that the nurses experience vulnerability by feeling insecure and inadequate. There is a great deal of experience and expertise, but the time aspect creates insecurity and makes them unable to fully utilize their competences. Conclusion: There is a great deal of experience and expertise among the nurses, but the lack of time and the experience of being insufficient meant that there was an uncertainty among the nurses. The experience of not having time to prepare the meeting was perceived negatively and became an obstacle in trying to create security. When the experienced nurse had time to prepare the meeting, the meeting could be “the good meeting”, both for the nurse and the refugee.

Bakgrund Endometrios är en kronisk och inflammatorisk sjukdom som drabbar ungefär var tionde kvinna i fertil ålder. Vanliga symptom är smärta, rikliga blödningar samt infertilitet och genomsnittstiden för att få en diagnos är sju till åtta år. Ojämställdhet mellan kvinnor och män har lett till att vårdens kunskap om sjukdomar som främst drabbar kvinnor är lägre än kunskapen om de sjukdomar som män i större utsträckning drabbas av och att kvinnor får färre vårdinsatser än män. Denna ojämlikhet och kunskapsbrist är en orsak till att diagnostisering av endometrios är fördröjd. Syfte ​Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med endometrios​. Metod ​​​En litteraturöversikt med elva inkluderande artiklar från fyra kontinenter, publicerade under åren 2010–2023. Resultatet granskades, sammanställdes systematiskt och en kvalitetsgranskning efter Fribergs mall gjordes. Resultat I resultatet identifierades tre huvudkategorier: Upplevelsen av symptom, Upplevelsen av ovisshet, kunskap och okunskap samt Upplevelsen av fertiliteten med relaterade underkategorier: Smärta, blödningar, relationer och arbete samt (O)kunskap hos vårdpersonal, (O)kunskap hos omgivningen, Ovisshet och (O)kunskap hos kvinnan.​ Sammanfattning ​Symptomen kvinnorna upplever normaliseras ofta av samhället när kvinnor med endometrios i själva verket upplever att sjukdomen har negativ inverkan på deras livskvalitet. Mer kunskap behövs för att kunna hjälpa dessa kvinnor och framtida generationer. Sjuksköterskans roll är en viktig del av utvecklingen av omvårdnaden för dessa kvinnor.​ / Background Endometriosis is a chronic and inflammatory disease that affects approximately one in ten women of childbearing age. Common symptoms are pain, heavy bleeding and infertility, and the average time to get a diagnosis is seven to eight years. Inequality between women and men has led to health care's knowledge of diseases that mainly affect women being lower than knowledge of the diseases that men are affected by to a greater extent, and that women receive fewer care interventions than men. This inequality and lack of knowledge  is one reason why the diagnosis of endometriosis is delayed.​ Aim The aim was to describe women’s experiences of living with endometriosis.​ Method A literature review including eleven articles, from four continents, published between the years: 2010–2023. The results were systematically reviewed and compiled. A Quality Review was made according to Friberg's template. Results The results identified three main categories: The experience of symptoms, the experience of the uncertainty, knowledge and ignorance and also the experience of fertility. The subcategories were: pain, bleeding, relationships, employment  and the ignorance by health personnel, ignorance by others and the uncertainty in the woman.​ Summary ​The symptoms women experience are often normalized by society, meanwhile women with endometriosis experience that the disease has a negative impact on their quality of life. More knowledge is needed to be able to help these women and future generations. The nurse's role is an important part of the development of care for these women.​

No description available.

Bakgrund: I Svenska Vaccinationsprogrammet ingår vaccin mot elva sjukdomar, vilket erbjuds alla barn i Sverige men är inte obligatoriskt. Vaccinationstäckningen är hög, men en del föräldrar väljer att avstå vaccination. Tidigare forskning visar att föräldrar känner sig diskriminerade för sitt beslut att avstå vaccination för sitt barn och kunde uppleva en social stigmatisering från sin omgivning. Ett gott bemötande är viktigt för att skapa en god relation mellan specialistsjuksköterskan och föräldrar som väljer att avstå vaccination, och deras barn. Syfte: Syftet var att belysa föräldrars erfarenheter av vårdpersonalens bemötande då de avstår vaccination till sina barn. Metod: Studien genomfördes som en tvärsnittsstudie med både en kvantitativ och en kvalitativ del. Webbenkäter skapades och delades på internet och analyserades genom beskrivande statistik. Uppföljande telefonintervjuer utfördes och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. 33 deltagare svarade på enkäten och 4 av dessa deltagare deltog i telefonintervjuerna. Resultat: Enkätsvaren presenterades med hjälp av tabeller där föräldrarnas erfarenheter tydliggörs. I de efterföljande telefonintervjuerna framkom två huvudkategorier; Omgivningens påverkan och En god vårdrelation, samt fem underkategorier. Slutsats: Många föräldrar upplever attityder som är nedlåtande och ifrågasättande. En öppen dialog och en nyanserad diskussion kring vaccin och vaccination efterfrågas då det framkom att föräldrarna ansåg vårdpersonalen ha allt för dålig kunskap kring vaccin. Föräldrarna uttryckte också en förhoppning om att bli bemötta på ett respektfullt sätt och det är viktigt att bekräfta dessa föräldrars erfarenheter för att tillgodose en personcentrerad vård. / Background: The Swedish Vaccination programme includes vaccine for eleven diseases which is offered to all children in Sweden, but not mandatory. The vaccination coverage is high, but some parents choose to refrain from vaccination. Previous research shows that parents often feel discriminated for refraining vaccination for their child and experience a social stigmatisation from the society. Through a good caring treatment it is possible to maintain a good relationship with parents that refrain from vaccinations, and to their children. Aim: The aim was to illustrate parents' experiences of the encounter with healthcare professionals when refraining vaccinations for their children. Method: The study was performed as a cross-sectional study with both a quantitative and a qualitative part. Web-based questionnaires was created and distributed on the internet and was then analysed through descriptive analysis. Follow-up phone interviews were carried out and analysed through qualitative content analysis. 33 participants answered the questionnaire and 4 of those participated in an interview. Results: The answers from the questionnaires was presented with charts where the parent´s experiences were clarified. From the interview data two main categories emerged; The impact of society and A good caring relationship, which were built on five subcategories. Conclusion: Many parents experience patronizing attitudes and being questioned in their encounter with healthcare professionals. Parents further considered healthcare professionals to have poor knowledge and requested an open dialogue and a nuanced discussion about vaccine and vaccination. Parents also expressed an expectation of being treated in a respectful manner and it is important to acknowledge these parents' experience in order to provide a personcentered care.

The aim of this study was to examine and increase the understanding for how the nursing staff and unit managers in the municipality “Emmaboda” experience language barriers impact on their work and their opportunity to give equal care to the elder who do not master the Swedish language. Through the choice of qualitative method eight semi structured interviews have been held, two of these interviews were held with unit managers and six of these were held with nursing staff. The result has been analyzed on the basis of the qualitative analysis method, previous research and the concepts of inclusion and exclusion. The results show that the majority of the respondents experience that they can not give equal care to the elders regardless of which language the elders speak. The nursing staff experience also shows that the resources the municipality has in place is not enough to manage language barriers in elderly care. The result also shows that elders who do not manage the Swedish language are at risk of being affected by exclusion. Through Emmabodamodellen’s unique work, the municipality can in some ways promote the needs of the individual at the center and also promote inclusion. Our conclusion is that the right to equal care remains but it will take further more research to investigate which resources is needed to make it possible for the nursing staff to offer equal care, contribute to inclusion and counteract exclusion.