Bakgrund: HBTQ-personer riskerar högre grad av ohälsa jämför med heterosexuella. Hälsoskillnaderna kan förklaras av att HBTQ-personer är mer utsatta för diskriminering och trakasserier av samhällets negativa föreställningar om normer, könsidentitet och sexuell läggning. Inom hälso-och sjukvården är kunskapsbrist hos sjuksköterskan kring HBTQ-hälsofrågor och normer ett hinder för ett bra bemötande och en jämlik vård. Kunskapsbrist skapar en atmosfär av otrygghet och rädsla för HBTQ-personer som i slutet undviker att söka vård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att bemöta HBTQ-personer inom hälso-och sjukvården. Metod: Litteraturstudien med kvalitativ ansats som baseras på tolv vetenskapliga artiklar. Studien genomfördes enligt Polit och Becks niostegmodell, samt analyserades utifrån Braun och Clarkes tematiska analysmodell. Resultat: Två teman och sex subteman identifierades. Temat Utmaningar vid vård av HBTQ-personer, hade subteman Bristande kunskap och utbildning, Kommunikation och terminologi samt Jämlik vård. Temat Mötet med HBTQ-personer hade subteman Främjande och hindrande attityder, Att vilja vårda samt Osäkerhet vid vårdmötet. Slutsats: Sjuksköterskan utrycker vilja att erbjuda god och jämlik vård för alla, men det finns behov av ytterligare utbildning och kunskap kring vård av HBTQ-personer. Bristande kunskap leder till sämre kommunikation och ett dåligt bemötande. / Background: LQBTQ-people have a higher risk of ill health compared to heterosexuals. Health differences lead to LGBTQ-people being more exposed to discrimination and harassment from society´s negative ideas about norm, gender identity and sexual orientation. Lack of knowledge among nurses regarding LGBTQ-health issues and norm is an obstacle to a good health care and equal care. Lack of knowledge creates insecurity and fear for LGBTQ-people, who end up avoiding seeking care. Aim: The aim of the study was to describe nurses experince in the health care-encounter with LGBTQ-people. Method: Literature study with a qualitative approach based on twelve scientific articles. The study used Polit and Beck`s nine-step model and was analyzed with Braun and Clarks' thematic analysis. Results: Two themes and six subthemes were identified. The theme Challenges in the care of LGBTQ-people, had sub-theme: Lack of knowledge and education, Communication and terminology and Equal care. The theme Meeting LGBTQ-people had sub-themes: Promoting and hindering attitudes, wanting to care and Uncertainty at the care meeting. Conclusion: Nurse's express a desire to offer good and equal care for everyone, but there is a need for further education and knowledge about care for LGBTQ-people. Lack of knowledge leads to poor communication and care.

Bakgrund: Inom ambulanssjukvård i Sverige, likt inom övrig sjukvård, ökar förekomsten av patienter med melaninrik hud. Lagkrav om individanpassad och jämlik vård finns, samtidigt påvisas brister i undervisning om melaninrik hud för sjuksköterskestudenter. I ambulanssjukvård tas ofta snabba beslut grundade på initiala bedömningar, och kunskap om hudbedömning är av vikt för sjuksköterskans arbetsdiagnos eftersom tecken på akut sjukdom snabbt kan avslöjas genom manifestationer på huden. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma patienter med melaninrik hud i ambulanssjukvård. Metod: En kvalitativ studie med induktiv ansats där semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsmetod. Urvalsgruppen bestod av tio sjuksköterskor med yrkeserfarenhet från ambulansverksamhet. Data har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Sjuksköterskor känner osäkerhet i bedömningen av patienter med melaninrik hud på grund av utbildningsbrister och visuella utmaningar. Detta understryker behovet av förbättrad utbildning för jämlik prehospital omvårdnad. Konklusion: Omvårdnadsutbildningen för sjuksköterskor behöver införliva fler resurser för bedömning av melaninrik hud. Prioritering av varierande simuleringsfall och bilder är nödvändigt för jämlik vård. / Background: In ambulance healthcare in Sweden, as in other healthcare, the incidence of patients with melanin-rich skin is increasing. Legal requirements for individualized and equal care exist, at the same time deficiencies are demonstrated in teaching about melanin-rich skin for nursing students. In ambulance care, quick decisions are often made based on initial assessments, and knowledge of skin assessment is important to the nurse's working diagnosis because signs of acute illness can be quickly revealed by manifestations on the skin. Aim: To investigate nurses' experiences of assessing patients with melanin-rich skin in ambulance care. Method: A qualitative study with an inductive approach where semi-structured interviews were used as data collection method. The sample group consisted of ten nurses with professional experience from ambulance operations. The data has been analyzed through qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004). Findings: Nurses experience uncertainty in assessing patients with melanin-rich skin due to educational gaps and visual challenges. This emphasizes the need for enhanced education to ensure equitable prehospital care. Conclusion: Nursing education for nurses needs to incorporate more resources for the assessment of melanin-rich skin. Prioritizing diverse simulation cases and images is essential for equitable care.

This is a qualitative study about Kalmar municipality. The purpose of the studyis to problematize Kalmar municipality's organizational and political conditions for the implementation of lgbtqi issues in elderly care. This problematization means to draw attention to whether older lgbtqi people in elderly care receive equal care and good treatment. Historically has lgbtqi been seen as a norm-breaking behaviour. Older lgbtqi people mostly live in hiding. Even today, the structure of society is built according to norms and values that affect the right of older lgbtqi-people to be themselves. The study builds on semi-structured interviews. The interviews have been conducted in real life, digitally and through email with nine informants. The informants are working in Kalmar municipality as either politicians, business developers, municipal commissioners, municipal directors or other officials who work with issues regarding equal elderly care. Some informants have had more expertise regarding lgbtqi issues. Research and the interviews have contributed to a greater understanding and created different themes. The themes are prerequisites for implementation, challenges for implementation, knowledge and competence and treatment. During the interviews, various factors emerged that contributed to subheadings for each theme. Examples of factors shown are collaboration, open communication and commitment, budget, attitudes and structure. Analysis was performed by the use of the structuration theory. The theory of structuration means that actors and activities together influence how social structures are designed and changed in society. The result shows that more attention and work is needed around lgbtqi issues in the elderly care in Kalmar municipality. Kalmar municipality is undergoing a reorganization that may have an impact on the social work with lgbtqi. The results also show that knowledge and competence are limited in Kalmar municipality. Some factors that can have an affect on knowledge and competence are budget, time, open communication and commitment to the subject. Keywords: Kalmar municipality, implementation, lgbtqi-action plan, lgbtqi, elderly care, treatment, equal care

Bakgrund: I Sverige finns 45 förlossningskliniker. Varje klinik har egna PM/riktlinjer för olika tillstånd och omhändertagande. De är framtagna för att underlätta arbetet och främja jämlik vård. Det finns både risker med att ge oxytocin och att avstå från det. Därför är det viktigt att åtgärden används på ett sätt som minimerar riskerna för mor och barn samt ökar sannolikheten för ett positivt förlossningsutfall.  Syfte:  Att kartlägga svenska förlossningsklinikers riktlinjer för värkstimulering med oxytocin under aktiv förlossning utifrån frågeställningarna: Är förlossningsklinikernas riktlinjer utformade enligt Nationella Mediciniska Indikationer och uppvisar riktlinjerna en god kvalitét enligt bedömningsinstrumentet Apprasial of Guidelines Research and Evaluation II (AGREE II). Metod: En kvantitativ studie med beskrivande och jämförande design. Resultat:  Resultatet grundar sig på samtliga förlossningskliniker riktlinjer för värkstimulering med oxytocin under aktiv förlossning. Jämförelsen mot Nationella Medicinska Indikationer visar på stora skillnader vad gäller innehållet i riktlinjerna. I 25 PM (69 %) saknas en eller flera delar av innehållet. Resultatet utifrån AGREE II visade att endast 20 PM (56%) kunde rekommenderas för användning.  Slutsats: Kvalitén på riktlinjerna varierar och de förlossningskliniker som följt Nationella Mediciniska Indikationer är också de som uppvisar bäst resultat enligt AGREE II. / Background: In Sweden there are 45 delivery wards. Every ward has their own guidelines for different conditions and their management. They are composed to relieve the work and promote equal care. There are risks of both administering oxytocin and to refrain from it. It is therefore important that the course of action taken is used in a way that minimizes the risk for both the mother and the child at the same time increasing the probability for a positive delivery outcome. Purpose: To map the Swedish delivery wards local guidelines in inducing delivery with oxytocin during active delivery in regards to the following issues: are the delivery wards guidelines formed according to National Medical Indication and do they uphold the high quality standard according to the assessment tool Appraisal of Guidelines Research and Evaluation II (AGREE II). Method: A quantitative study with descriptive and comparable design. Results: The result is based on all delivery wards local guidelines for inducing delivery with oxytocin during active delivery. In comparison to NMI there are large differences in the content of the guidelines. In 25 guidelines (69%) there were one or several parts of content missing. The result according to AGREE II showed that only 20 local guidelines (56%) could be recommended for clinical use. Conclusion: The quality of the local guidelines vary and the delivery wards that have followed National Medical Indication recommendations are also the ones that present the best results according to AGREE II.

Sammanfattning: Introduktion: Tidig upptäckt av cerebral pares (CP) möjliggör tidig behandling, när hjärnans plasticitet är bäst, vilket optimerar barnets utveckling. I Sverige erbjuds alla barn motoriska utvecklingsuppföljningar inom barnhälsovården (BHV). Barn med kända riskfaktorer för CP följs dessutom inom neonatala uppföljningsprogram, där evidensbaserade bedömningsmetoder används vid motorisk bedömning. För en patientsäker vård behöver nedsatt motorik och CP tidigt identifieras, oberoende vart barnen följs. Syfte: Undersöka skillnader mellan barn med CP tillhörande högriskgrupp (HR) eller lågriskgrupp (LR), gällande första kontakt med fysioterapeut och motorisk bedömning, i Region Uppsala. Metod: Kvantitativ journalstudie med deskriptiv, retrospektiv och komparativ design valdes. Barn födda 2010-2016, diagnostiserade med CP 2010-2018 i Region Uppsala inkluderades. Barnen delades in i HR/LR för CP. Mätvariabler: motorisk nivå och kvalitet, funktionsnivå, typ av CP, ålder första kontakt med fysioterapeut samt ålder remittering till habiliteringsverksamheten. Deskriptiv statistik och icke-parametriska statistiska test användes, p-värde ≤0.05. Resultat: Trettiosju barn inkluderades, 22 HR/15 LR för CP. Barnen med högrisk bedömdes av fysioterapeut, erbjöds behandling samt remitterades till habiliteringsverksamheten signifikant tidigare. Barn med sämre funktionsnivå remitterades signifikant tidigare till habiliteringsverksamheten. Slutsats: Barn med CP i Region Uppsala har ojämlik tillgång till fysioterapeutiska bedömningar och behandlingar. Barn med högrisk för CP bedömdes av fysioterapeut och remitterades till habiliteringsverksamheten tidigare.  Barn med sämre funktionsnivå remitterades också tidigare. Evidensbaserade bedömningsmetoder verkar möjliggöra tidig upptäckt av motoriska avvikelser och därigenom möjlighet till tidiga interventioner. Ett sätt att erbjuda patientsäker och jämlik vård för barn med utvecklingsavvikelser, kan vara att använda evidensbaserade bedömningametoder inom verksamheter vars mål är identifiering av utvecklingsavvikelser. / Abstract: Introduction: Early detection of cerebral palsy (CP) allows for early treatment, when brain plasticity is at its best, which optimizes the child's development. In Sweden, all children are offered motor developmental surveillance in child health services. In addition children with known riskfactors of developing CP are enrolled in neonatal follow-up, using evidence-based assessment methods. In order to provide patientsafe and quality of care, early identification of impaired motor function and CP is needed, regardless of where the children are monitored. Aims: Investigate differences between children belonging to high or low riskgroup for CP regarding first contact with physiotherapist and assessed motorskills, in Region Uppsala. Methods: A quantitative journalstudy with descriptive, retrospective and comparative design was selected. Children born 2010-2016 diagnosed with CP 2010-2018 in Region Uppsala were included and divided into children with high or low risk to develop CP. Measures: motor performance, level of disability, type of CP, first visit at physiotherapist, age of reffered to habilitation-services. Descriptive statistics and non-parametric statistical tests were used, p-value ≤0.05. Results: Thirty-seven children were included, 22 with high-risk and 15 with low-risk for CP. Children with high-risk were assessed by physioterapist and referred to habilitation-services significantly earlier. Children with more severe disability were also referred significantly earlier. Conclusion: Children with CP in Region Uppsala have unequal access to timely physiotherapy and habilitation-services. Evidence-based assessment methods enable early detection of motor abnormalities and allows for early treatment. To provide safe and equal care, all professionals performing developmental surveillance should use evidence-based assessment methods.