<p>Denna uppsats avser att undersöka om granskningen och utvärderingen av Handelsbankens riskhantering har blivit mer tillförlitlig sedan införandet av Basel II. Basel II är ett nytt regelverk för bankers kapitalkrav som syftar till att reglera bankers risker och öka stabiliteten i det finansiella systemet. För att skapa förståelse för problemet presenteras bakgrundsinformation kring Basel II-regelverket.  För att vidare utreda problemet inhämtas och presenteras information från Handelsbanken internrevision, den utvärderande tillsynsmyndigheten Finansinspektionen samt den externa revisionsbyrån Öhrlings PricewaterhouseCoopers. Resultaten av undersökningen visar på en högre tillförlitlighet på grund av ökad kompetens inom Handelsbankens internrevision. Även tillkomsten av offentlig rapportering samt Finansinspektionens ökade roll som utvärderande tillsynsmyndighet tyder på en högre tillförlitlighet. Tillförlitligheten kan dock ifrågasättas då regelverket kräver mer avancerade beräkningsmetoder som försvårar internrevisorernas granskning. Följden av detta blir att granskningens helhetsperspektiv kan förloras vilket skulle tyda på en mindre tillförlitlig utvärdering. Slutligen ifrågasätts även tillförlitlighetens betydelse.</p>

<p>I takt med förändringar såsom ökad globalisering och teknologisk utveckling har begrepp som riskhantering vuxit fram som en vital del av företags långsiktiga strategi. En del av ett företags riskhantering bör innehålla en plan som anger hur den operativa verksamheten kan fortgå när en kris inträffar. Detta kallas för kontinuitetshantering, vilket är desamma som hantering av operativa risker. I en rapport från 2005 fastslog Finansinspektionen att det fanns generella brister i kontinuitetshanteringen inom den svenska finanssektorn då kvalitén och omfattningen på företags kontinuitetsplaner varierade kraftigt.</p><p>Denna studie genomfördes i det övergripande syftet att analysera hur svenska finansiella företag hanterar de risker som uppkommer i den dagliga verksamheten och om detta görs på ett tillfredställande sätt, givet Finansinspektionens rekommendationer och brittisk standard för kontinuitetshantering. Studien ämnade också undersöka vilka faktorer som driver företagens kontinuitetshanteringsarbete och identifiera förbättringsmöjligheter.</p><p>Det teoretiska ramverket utgjordes av Finansinspektionens vägledande dokument för kontinuitetshantering samt den brittiska standarden BS25999.</p><p>Vi valde att undersöka hur väl finansiella företag hanterar operativa risker samt om de följer de riktlinjer som finns, genom en så kallad mognadsmodell. Business Continuity Maturity Model (BCM-modellen) illustrerar hur utvecklad kontinuitetshanteringen är genom att placera företag i sex olika nivåer. För att även undersöka vilka faktorer som driver kontinuitets-hanteringsarbetet utgick det empiriska materialet och analysen från BCM-modellens kontinuitetskompetenser; ledarskap och implementering, anställdas medvetenhet och övning, resursfördelning och mätning samt externa förbindelser.</p><p>Undersökningen bestod av totalt 17 företag som delades in i kategorierna banker, pensions- och försäkringsbolag, storbanker och övriga finansiella aktörer. Resultaten av studien ledde fram till flera slutsatser. Vi anser att svenska finansiella företag tenderar att överlag hantera operativa risker genom att hålla en medelhög beredskapsnivå gentemot störningar i kärnverksamheten, vilket inte är högt nog. Företagen uppnår en genomsnittlig mognadsnivå om 4,26 enligt BCM-modellen. Företagen har därmed en kortsiktigt god kontinuitetshantering men för att nå högre kvalitetsnivåer måste kontinuitetshanteringen ingå till större del i företagens långsiktiga strategi.</p><p>Vidare visade resultaten att ledarskap och implementering generellt sett är de mest drivande faktorerna och resursfördelning och mätning de minst drivande faktorerna - en trend som kan ses inom alla fyra företagstyper.</p><p>Det är fortfarande för stor spridning bland de finansiella företagen för att kunna dra slutsatsen att branschen som helhet följer Finansinspektionens rekommendationer. Inget företag i undersökningen skulle heller enligt vår tolkning inte vara redo att certifieras mot BS25999.</p>

<p>Den omgivning organisationer idag ställs inför blir alltmer krävande. En allt hårdare reglering, hot från nya teknologier, samt de företagsskandaler som härjat i media, har lett till att dagens organisationer ser på risk på ett nytt sätt. En utveckling som nyligen skett inom riskhantering är Enterprise Risk Management (ERM). Denna uppsats undersöker den roll ERM, och i synnerhet ett nyutvecklat ramverk som används för att implementera ERM, har i en organisations riskarbete. Ramverket, COSO:s ERM, består av åtta kontrollpunkter som enligt ramverket bör finnas i en organisation som utför sitt ERM-arbete på ett korrekt sätt.</p><p>Studiens syfte är att undersöka likheter och olikheter mellan en organisations riskarbete och COSO:s riskhanteringsramverk samt den teoribildning som skapats kring Enterprise Risk Management. En fallorganisation studerades med hjälp av intervjuer och analyseras efter förekomsten av ramverkets kontrollpunkter samt ERM-teori.</p><p>Författarna fann att ramverkets alla kontrollpunkter till viss mån kunde utläsas i fallorganisationens riskarbete, men inte fullt ut. Under varje punkt kunde element utläsas som var i likhet med ramverket, men även element där fallorganisationen arbetade annorlunda. De största olikheterna mot ramverket var att en integrering mellan riskaptit och strategisättning inte kunde utläsas, att fallorganisationen inte använde sig av ramverkets fyra målområden samt att kommunikationen av risk inte förmedlades ut i organisationen.</p><p>Förutom de olikheter som uppmärksammats anser författarna att fallorganisationen till stor del skapat ett riskarbete präglat av ERM. En implementering av COSO-ramverket skulle inte nödvändigtvis resultera i bättre riskhanteringsrutiner, men skulle däremot kunna bidra till en tydligare struktur i arbetet.</p>

I takt med förändringar såsom ökad globalisering och teknologisk utveckling har begrepp som riskhantering vuxit fram som en vital del av företags långsiktiga strategi. En del av ett företags riskhantering bör innehålla en plan som anger hur den operativa verksamheten kan fortgå när en kris inträffar. Detta kallas för kontinuitetshantering, vilket är desamma som hantering av operativa risker. I en rapport från 2005 fastslog Finansinspektionen att det fanns generella brister i kontinuitetshanteringen inom den svenska finanssektorn då kvalitén och omfattningen på företags kontinuitetsplaner varierade kraftigt. Denna studie genomfördes i det övergripande syftet att analysera hur svenska finansiella företag hanterar de risker som uppkommer i den dagliga verksamheten och om detta görs på ett tillfredställande sätt, givet Finansinspektionens rekommendationer och brittisk standard för kontinuitetshantering. Studien ämnade också undersöka vilka faktorer som driver företagens kontinuitetshanteringsarbete och identifiera förbättringsmöjligheter. Det teoretiska ramverket utgjordes av Finansinspektionens vägledande dokument för kontinuitetshantering samt den brittiska standarden BS25999. Vi valde att undersöka hur väl finansiella företag hanterar operativa risker samt om de följer de riktlinjer som finns, genom en så kallad mognadsmodell. Business Continuity Maturity Model (BCM-modellen) illustrerar hur utvecklad kontinuitetshanteringen är genom att placera företag i sex olika nivåer. För att även undersöka vilka faktorer som driver kontinuitets-hanteringsarbetet utgick det empiriska materialet och analysen från BCM-modellens kontinuitetskompetenser; ledarskap och implementering, anställdas medvetenhet och övning, resursfördelning och mätning samt externa förbindelser. Undersökningen bestod av totalt 17 företag som delades in i kategorierna banker, pensions- och försäkringsbolag, storbanker och övriga finansiella aktörer. Resultaten av studien ledde fram till flera slutsatser. Vi anser att svenska finansiella företag tenderar att överlag hantera operativa risker genom att hålla en medelhög beredskapsnivå gentemot störningar i kärnverksamheten, vilket inte är högt nog. Företagen uppnår en genomsnittlig mognadsnivå om 4,26 enligt BCM-modellen. Företagen har därmed en kortsiktigt god kontinuitetshantering men för att nå högre kvalitetsnivåer måste kontinuitetshanteringen ingå till större del i företagens långsiktiga strategi. Vidare visade resultaten att ledarskap och implementering generellt sett är de mest drivande faktorerna och resursfördelning och mätning de minst drivande faktorerna - en trend som kan ses inom alla fyra företagstyper. Det är fortfarande för stor spridning bland de finansiella företagen för att kunna dra slutsatsen att branschen som helhet följer Finansinspektionens rekommendationer. Inget företag i undersökningen skulle heller enligt vår tolkning inte vara redo att certifieras mot BS25999.

Nyckelord: Riskhantering, samhällssäkerhet Lag om skydd mot olyckor Säker och trygg kommun Utvärdering Intervjumetod Hälsofrämjande vs skadeprevention Styrkor hos utbildningen Kommunbaserat säkerhetsarbete Vi kan ändå vara säkra på vår sak när vi drar slutsatsen att i det stora hela har det uppfattats som en bra utbildning med stora kvalitéer. Med en blick framåt tror vi att den här typen av utbildning kommer att ges fortsättningsvis och att den kommer att utvecklas i takt med nya erfarenheter och ändringar i lagstiftning och samhällsstruktur. Om man ska lyfta fram den främsta styrkan i utbildningen, är det möjligheten att kunna påverka innehållet när det gäller valet av studieobjekt i projektarbetet. Även enkelheten och den basala nivån i metoderna har framträtt som ett ”vinnande koncept” av den anledningen att det har gått att direkt implementera och anpassa metodiken ute i verksamheterna. Förväntningarna på utbildningens användbarhet motsvarades för att man fick metoder och systematiska verktyg att börja jobba med. Mönster som har framträtt i intervjuerna är att upplägget av momenten har varit som en stege, med naturlig ordningsföljd. Det som man lärde sig i början gav förståelse för det som följde i kommande steg. Sammansättningen av deltagarna är också till utbildningens fördel, både när det gäller personerna och vilka deras yrkesområden är, samt kommunsammansättningen. Det har setts som en bra och givande sammansättning att det har varit personer med från både politiska poster, chefer, tjänstemän samt från polis- respektive räddningstjänst. Flertalet av deltagarna fick med sig en mer nyanserad bild av andras yrkesroller än vad de hade innan kursen.

Den omgivning organisationer idag ställs inför blir alltmer krävande. En allt hårdare reglering, hot från nya teknologier, samt de företagsskandaler som härjat i media, har lett till att dagens organisationer ser på risk på ett nytt sätt. En utveckling som nyligen skett inom riskhantering är Enterprise Risk Management (ERM). Denna uppsats undersöker den roll ERM, och i synnerhet ett nyutvecklat ramverk som används för att implementera ERM, har i en organisations riskarbete. Ramverket, COSO:s ERM, består av åtta kontrollpunkter som enligt ramverket bör finnas i en organisation som utför sitt ERM-arbete på ett korrekt sätt. Studiens syfte är att undersöka likheter och olikheter mellan en organisations riskarbete och COSO:s riskhanteringsramverk samt den teoribildning som skapats kring Enterprise Risk Management. En fallorganisation studerades med hjälp av intervjuer och analyseras efter förekomsten av ramverkets kontrollpunkter samt ERM-teori. Författarna fann att ramverkets alla kontrollpunkter till viss mån kunde utläsas i fallorganisationens riskarbete, men inte fullt ut. Under varje punkt kunde element utläsas som var i likhet med ramverket, men även element där fallorganisationen arbetade annorlunda. De största olikheterna mot ramverket var att en integrering mellan riskaptit och strategisättning inte kunde utläsas, att fallorganisationen inte använde sig av ramverkets fyra målområden samt att kommunikationen av risk inte förmedlades ut i organisationen. Förutom de olikheter som uppmärksammats anser författarna att fallorganisationen till stor del skapat ett riskarbete präglat av ERM. En implementering av COSO-ramverket skulle inte nödvändigtvis resultera i bättre riskhanteringsrutiner, men skulle däremot kunna bidra till en tydligare struktur i arbetet.

Syftet med studien är att se hur bankerna hanterar risk samt hur regelverket Basel II påverkar bankernas riskbedömning i det nuvarande finansiella läget. Tillvägagångssättet för problemställningen är deduktiv och en kvalitativ metod används.  Teoriavsnittet inleds med att behandla regelverket Basel II och därefter förklaras begreppet kapitaltäckning och vad som däri ingår. I empirin sammanställs hur respondenterna ser på riskhantering och regelverket Basel II samt deras åsikter om det finansiella läget idag. Undersökningen leder fram till att Basel II-regleringen har gjort att de svenska bankerna blivit mer försiktiga i sin kreditbedömning då reglerna för bedömningen har stramats åt hårdare än tidigare. Därmed sänker bankerna betydligt sina risker vid utlåning vilket var anledningen till att regelverket lagstadgades. Konkurrensen har delvis ökat i och med att bankerna fått tillåtelse att använda sig av intern riskklassificeringsmetod. Det nuvarande finansiella läget har gjort att bankerna blivit mer restriktiva i sin utlåning. Bankerna har av finanskrisen lärt sig att information i ett tidigt skede är av största vikt.

Denna uppsats avser att undersöka om granskningen och utvärderingen av Handelsbankens riskhantering har blivit mer tillförlitlig sedan införandet av Basel II. Basel II är ett nytt regelverk för bankers kapitalkrav som syftar till att reglera bankers risker och öka stabiliteten i det finansiella systemet. För att skapa förståelse för problemet presenteras bakgrundsinformation kring Basel II-regelverket.  För att vidare utreda problemet inhämtas och presenteras information från Handelsbanken internrevision, den utvärderande tillsynsmyndigheten Finansinspektionen samt den externa revisionsbyrån Öhrlings PricewaterhouseCoopers. Resultaten av undersökningen visar på en högre tillförlitlighet på grund av ökad kompetens inom Handelsbankens internrevision. Även tillkomsten av offentlig rapportering samt Finansinspektionens ökade roll som utvärderande tillsynsmyndighet tyder på en högre tillförlitlighet. Tillförlitligheten kan dock ifrågasättas då regelverket kräver mer avancerade beräkningsmetoder som försvårar internrevisorernas granskning. Följden av detta blir att granskningens helhetsperspektiv kan förloras vilket skulle tyda på en mindre tillförlitlig utvärdering. Slutligen ifrågasätts även tillförlitlighetens betydelse.

This paper makes an analysis of risk and risk management of Swedish cod fishery in the Baltic Sea. The purpose is to describe differences in risk perception between fishery stakeholders and the consequences these imply for political decisions. A literature study was undertaken at the startup-phase to give the study a valid background and interviews with four actors in the fishing industry was conducted. The chosen actors are: The Federation of Swedish Fishermen (SFR), Swedish Board of Fisheries, WWF and one researcher. The results indicate two causes for the cods’ positive trend, good natural conditions and a better fishing administrationin the Baltic Sea area. Risk perception is on the surface practically the same allover but a deeper analysis identifies differences. The four actors all point at different parts ofthe improved fishing-administration as most important. Improved fishing-administration during the 21th century is a fact but not good enough. As long as fishing quotas are not raised considerably during the next few years the Baltic Sea cod should be on the rise and reach biologically safe population. The most important cause for the improved fishing administration is that more actors can take part in the political decisions and that ICES’ biological recommendations are complied with to a larger extent than before. / Uppsatsen behandlar ämnet risk och riskhantering av det svenska torskfisket i Östersjön. Syftet är att redogöra för skillnaderna i riskuppfattning hos aktörer inom fiskenäringen sam tvilka konsekvenser skillnaderna har för de politiska besluten. En litteraturstudie har gjorts föratt ge en kunskapsbakgrund inför intervjuerna med fyra fiskeriaktörer. De utvalda aktörerna är SFR (Svenska Fiskares Riksförbund), Fiskeriverket, WWF och en representant förforskarvärlden. Resultaten i studien visar att orsakerna till torskens förbättrade status är två, en god naturlig förökning samt en bättre förvaltning av fiskeresurserna. Riskuppfattningen skiljer sig inte mycket på ytan mellan aktörerna. En djupare analys identifierar dock skillnadersom inte är lika tydliga vid en första anblick. Aktörerna betonar olika delar av den förbättringsom skett i fiskeförvaltningen, troligtvis beroende på vilken bakgrund de har. Fiskeförvaltningen har blivit bättre under 2000-talet men bestånden är ännu inte betryggande goda. Så länge inga drastiska höjningar av fiskekvoterna sker de närmare åren och beståndenfortsätter öka är risken liten för ännu en kollaps för Östersjötorsken. Den viktigaste orsaken till den förbättrade förvaltningen är att fler aktörer är inblandade i beslutsprocessen och att ICES rekommendationer efterföljs i högre grad i de politiska besluten.

Den 1 januari 2005 infördes IFRS i svenska noterade företag. IAS 40 är en del av det nya regelverket och innebär att förvaltningsfastigheter får värderas till verkligt värde. Implementeringen av standarden medför stora förändringar i svensk redovisning. En redovisning baserad på verkliga värden kan resultera i stora svängningar vad gäller tillgångarnas värden. Vidare kan det vara problematiskt att tilldela den tillämpade värderingsmodellens ingående variabler realistiska värden. För att förvärva och äga fastigheter krävs finansiering, vilket sker genom upptagande av räntebärande lån och eget kapital. Vidare behövs en väl avvägd finansiell strategi som inkluderar delar så som riskhantering och antaganden om avkastningskrav. Syftet med vår uppsats är att undersöka och utreda problematiken kring värdering av förvaltningsfastigheter till verkligt värde enligt IAS 40 samt fastighetsbolagens riskhantering och finansiering av verksamheten. Uppsatsen bygger på en undersökning av fem noterade fastighetsbolag samt intervjuer med respondenter från fastighetsföretagen, revisorer och en extern värderare. För att uppfylla vårt syfte har vi genomfört en kombination av en kvalitativ och kvantitativ undersökning. Undersökningens utformning är intensiv med en explorativ problemställning. Det finns totalt sett elva noterade renodlade fastighetsbolag i Sverige. Vi har studerat fem av dessa vilket resulterar i att vår undersökning baseras på en stor del av populationen (45 %). Intervjuer med representanter från två av de undersökta fastighetsbolagen har genomförts. Vidare har vi intervjuat en extern värderare. I studien har vi växlat mellan empiri och teori och således använt oss av den abduktiva metoden. Vi har utgått från de data som vi har fått fram då vi studerat de olika fastighetsbolagen samt respondenternas svar från intervjuerna. Resultatet från undersökningen påvisar att fastighetsvärdering enligt IAS 40 inte är ett helt lätt område. Det framkommer att räntekostnaderna utgör en betydande kostnadspost för fastighetsbolagen och att finansieringens fördelning har betydelse för hur stor påverkan en förändring av räntan har på räntekostnaden. Vidare påvisas att ränterisken utgör en stor risk för bolagen och resultatet kan försämras avsevärt om det inträffar en räntehöjning, trots att ränterisken till viss del hanteras genom olika derivatinstrument. Av avgörande betydelse för det beräknade fastighetsvärdet är avkastningskravet och antagandet om den framtida reala tillväxten. Det har således stor betydelse vilka antaganden som ligger bakom den tillämpade värderingsmodellens ingående variabler. Det framkommer också att det finns ett samband mellan ränteläget och fastighetsbeståndets värde. På lång sikt ger en lägre ränta ett högre värde på fastigheterna. En redovisning som baseras på verkliga värden ger en mer korrekt bild av företagens tillgångar. Det verkliga värdet måste anses bidra till att informationen blir mer relevant eftersom det är ett aktuellt värde som redovisas. Därmed kan det bättre användas som beslutsunderlag.