I stand in front of the remnants of a building. Braces and beams create a silhouette against the sky. The walls and roof are missing, but the windows remain, and the sheet metal doors. The structure frames the emptiness. This former building became a metaphor for man. Vulnerable in the face of a sudden turn of events, we lack protection against the world around us. Only our skeleton, muscles and naked skin hold us together. And just as eyes are said to reflect the soul, the leftover windows provide a hint of the former building’s life. The windows became the key to this building’s history. We are dependent on our buildings, just as the buildings are dependent upon us. In times of change, our social structures support us. Our life cycles are the course of events that allow us to move on, change, and be unique. Marks are left with the passage of time. Facades can be open, opened, forced, closed, covered, empty, or ready to be filled. Facades can be the time that passes. We are facades in transition, but stable in our foundations.Nothing is really alive until there is something missing, and the opportunity to place ourselves into a context arises. And in that aspect, the emptiness following the fall of the Twin Towers is therefore more telling than the buildings themselves.Everything we see in a building tells a story. In this essay, the story of Berlin’s House of Parliament is told. I reflect on how man mirrors his present in a building that is in a process of transition and how we are forced to confront ourselves with its history. I consider how a new dimension is created when something is opened, handing over the inside to reveal its past. How time can alter a symbol’s meaning. Today the dome on the House of Parliament represents democracy, as opposed to one hundred years ago, when it stood for power.Facades are in constant change.Does a facade need to be affected by transformation, deconstruction and destruction so that we can understand its whole, or are there other ways to penetrate its surface? Is the structure’s ability to evolve andadapt that which fascinates us and allows us to see its possibilities?Both man and building need “change” in order to illustrate their past and interpret their present. This is most apparent in the moment that the "facade cracks". In the vacuum that is created, it becomes obvious that the present is not forever. To exist in the present, is to be in a state of change.

No description available.

This essay deals with ruins from the perspective of their cultural values ​​and the impact of add-ons, protective add-ons and caring actions affect these values. The issues in the essay are; What are the cultural values of a ruin?  How have ruins been used?  How are ruins treated today? Initially the definition of the concept “ruin” is discussed, what is a ruin? A building has an architectural biography: the creation, destruction, change and the decay. The concept of ruin is considered to be a state of this decay, rather than a dead building. This leads to that if a ruin is added or rebuilt, once again it becomes a building. Ruins has meant a lot to people even long ago, the history of the caring of ruins goes long back, in Italy to the 5th century AD. In the Nordic countries the protection of ancient remains came a bit later, in Sweden the first legislation is from the year 1666th. The ruins were preserved to show the greatness of ancient societies and the changes that led to the decay of the buildings. During the 18th century a cult grows around ruins, which later have been called the romance of ruins. This ideology is developing into constructing "new" ruins in the castle parks, ruins become a status symbol. The essay deals with three case studies as reference objects in a discussion regarding their cultural value. The ruin of the dome in Hamar, Norway, over-built with a protective roof that directly affects the cultural environment. The arguments for this operation are the task of conservation, but the goal is to use the building as a cultural arena. The castle ruin on Visingsö in the lake Vättern has an action plan with a clear cultural value description. The age of the ruin and bearer of abstract memories are emphasized values. The last example is the rebuilding of St Nicholas church ruin in Visby and how designers are taking into account its cultural value. Finally, the definition of the general cultural values ​​of a ruin is presented, in comparison with the reference objects included in the paper. The age of the ruin, structural engineering in past societies, the use of the ruins and the changes of extensions or restorations are the values ​​that occur in the examples. The conclusion is that the change is perhaps the value of most importance. Since the "ruin" is a stage rather than a fixed object the change is a fact. To freeze a moment of decay may remove one of the most important cultural values of a ruin. / Uppsatsen behandlar ruiner utifrån deras kulturhistoriska värden och vilka konsekvenser tillbyggnader, skyddstillbyggnader och vårdande insatser påverkar dessa värden. Uppsatsens drivande frågeställningar är : Vilka är en ruins kulturhistoriska värden? Hur har man brukat ruiner? Hur behandlas ruiner idag? Inledningsvis definieras begreppet ruin, vad är en ruin? I diskussionen tas en byggnads biografi upp med Tillblivelse, nedbrytning, förändring och förgängelse. Begreppet ruin anses vara ett tillstånd av varande förfall snarare än en död byggnad. Detta medför sig att en ruin som till- eller ombyggs åter kan bli en byggnad. Ruiner har betytt mycket för människor även långt tillbaka, ruinvårdens historia går, i Italien, tillbaka till århundradena efter vår tideräknings början.  I Norden kom skyddet för fornlämningar lite senare, i Sverige finns den första lagstiftningen från år 1666. Ruinerna skulle bevaras för att visa på forna samhällens storhet och på förändringar som lett till byggnaders förfall. Under 1700-talet växer en kult fram kring ruiner, som sedan kallas ruinromantiken. Denna ideologi utvecklar sig till att man uppför ”nya” ruiner i slottsparker, ruinen blir en statussymbol. Uppsatsen tar upp 3 fallstudier som referensobjekt i en diskussion kring de kulturhistoriska värdena. Hamar domkyrkoruin i Norge överbyggdes med ett skyddstak som direkt påverkar kulturmiljön. Argumenten för insatsen är av bevarandekaraktär men målet är att använda byggnaden som kulturarena. Visningsborgs slottsruin på Visingsö i Vättern har ett vårdprogram med en tydlig kulturhistorisk värdebeskrivning. Ruinens ålder och bärare av abstrakta minnen tas upp som viktiga värden. Sist tas ombyggnaden av S:t Nicolai kyrkoruin i Visby upp som exempel på hur arkitekterna tar hänsyn till de kulturhistoriska värdena. Slutligen definieras de allmänna kulturhistoriska värden som en ruin innehar i jämförelse med de referensobjekt som tagits upp i uppsatsen. Ruinens ålder, byggnadskonst i tidigare samhällen, ruinens användning och den förändring som skett i form av tillbyggnader eller restaureringar är de värden som återkommer i exemplen. Slutsatsen blir att förändringen är kanske det värde som är högst. Eftersom ”ruin” är ett stadium snarare än ett fast objekt blir förändringen ett faktum. Att frysa ett ögonblick av förfall kan alltså ta bort ett av de viktigaste kulturhistoriska värden som en ruin innehar.

Syftet med den här avhandlingen är att studera de roller bilder har i skapandet av dominerande föreställningar om en plats. Exemplen är hämtade från Visby, en stad med välkända medeltida lämningar på ön Gotland i Östersjön. Teoretiska verktyg kommer från kulturarvspolitik, som belyser kulturarv som konstruktioner med objekt värdeladdade av specifika aktörer i särskilda syften och från visuella kulturstudier som fokuserar hur vi betraktar vår omvärld. Bilder och berättelser skapar socialt konstruerade seenden och bortseenden. Dessa seenden, skapar i sin tur mindscapes tillsammans med upplevelser, drömmar, minnen, medierade budskap och ”före-bilder”. Det är Visbys mindscapes som fokuseras här. Med utgångspunkt i Visbys tio-i-topp-motiv diskuteras bilder hämtade från tre grupper av aktörer, kulturarvsbilder, konstbilder och turismbilder. Begrepp som autenticitet, tilltal och modus är viktiga i förståelsen av hur Visbys ikoner tillkommer bland annat genom upprepning av ett litet antal bildmotiv. Då medeltida lämningar och Visbys guldålder som Hansestad ofta ingår i människors mindscapes döljs och överskuggas andra tidsperioder, sociala kontexter och miljöer i Visby. Fotografier, målningar, teckningar, tryck och souvenirer är kraftfulla redskap i den processen. Detta resulterar i att 9/10 av Visby hamnar i skymundan genom stadens status som en medeltida ikon. Den historiska innerstaden har också fått anpassa sig efter föreställningarna om densamma. / This thesis deals with the roles pictures play when collective imaginations of a city are constructed. The examples comes from Visby, a city with famous medieval remains, on the island Gotland in the Baltic. Cultural heritage politics points out heritage as a mode of cultural production. Heritage is constructed when values are added to specific objects by specific actors for specific purposes. Visual cultural studies underline the practices of looking. We are always looking from specific positions. Images and narratives create socially constructed gazes. Gazes together with experiences, dreams, memories, mediated messages and “fore-sights” creates mindscapes. The urban mindscapes of Visby are at focus here. Starting in a Visby top-ten-image-list, images produced and frequently used within the three domains; heritage and tourist industries and the art world are discussed. The images characteristic marks are defined and discussed in terms of authenticity, emotive modes and ways of address. This study also deals with four socially emergent Visby icons and the consequences of the mono-thematic in Visby. When the medieval remains and Hanseatic traders are dominating people’s mindscapes, other periods, social contexts and Visby settings are hidden or overshadowed. The agency of display, a few repeated views in all sorts of media, produces gazes, ways of seeing and unseeing. Photographs, paintings, drawings, prints and souvenirs with Visby motifs are powerful tools in this process. The result is hierarchical orders hard to change. It has not only had the effect that 9/10 of the contemporary city of Visby is being shaded by its status as a medieval icon. The historical centre has also been adjusted in order to fit with the conceptions of the place.