I denna uppsats diskuteras jakten och nyttjandet av säl på Gotska Sandön, med utgångspunkt i en osteologisk analys av säl- och människoben från en begravningsplats på öns norra kust. Diskussionen inkluderar dessutom jämförelser med arkeologiska lokaler och etnografiska beskrivningar från öar som Gotland, Stora Karlsö, Fårö och Runö. Människobenen kommer från en individ och har daterats till 1400-talet e.Kr. Resultatet av den osteologiska analysen, jämfört med etnografiska källor, indikerar att individen kan ha varit en säljägare. Sälbenen talar om att gråsäl har jagats, och att jakten har inkluderat gamla sälar och sälhanar. Dessa sälar har jagats för sitt skinn och späck snarare än för sitt kött. Sälbenens förekomst på begravningsplatsen kan bero på en förkristen tradition, att de har misstagits för människoben eller att de har varit avfall från den närliggande medeltida boplatsen på Säludden. / This essay discusses the hunting and use of seals on Gotska Sandön, based on an osteological analysis of seal and human bones from a cemetery on the northern coast of the island. The discussion includes comparisons with archaeological sites and ethnographical descriptions from islands such as Gotland, Stora Karlsö, Fårö and Ruhnu. The human bones come from one individual and has been dated to the 15th century AD. The results of the osteological analysis, compared with ethnographical sources, indicate that the individual may have been a seal hunter. The seal bones indicate that grey seal was hunted, and that the hunt included old seals and male seals. These seals were hunted for their skin and blubber rather than their meat. The seal bones may have been buried in the cemetery because of a pre-Christian tradition, them being mistaken for human bones, or them being waste from the nearby medieval settlement on Säludden.