The aim of this report was to investigate if the number and distribution of sea holly (Eryngium maritimum) on the island of Gotska Sandön in the Baltic sea north of Gotland have, and to explore if there is a link between change in plant habitat and change in number of sea holly individuals on the island. To do so a plant inventory was made in 2021 and compared to a previous inventory that was done in 2009. The number of individuals was counted and the habitat which they grey in was noted. Moreover, the presence of japanese rose (Rosa rugosa), and the expansion of scots pine (Pinus sylvestris) was also noted in each locality where sea holly was found. The number of individuals of sea holly on Gotska Sandön went from 9353 in 2009 to 8310 in 2021, mainly becuase of fewer individuals in the largest locality of sea holly on the island. This is probably due to an increase in the proportion of individuals growing on the wooded dunes compared to 2009 and an expansion of japanese rose in the locality. The localities where no scots pine or japanese rose grew in the grey- and white dunes the individuals of sea holly stayed the same or increased in numbers. Despite this, no link could be found between the change in sea holly individual numbers and what plan habitat they grew on Gotska Sandön 2021.

I denna uppsats diskuteras jakten och nyttjandet av säl på Gotska Sandön, med utgångspunkt i en osteologisk analys av säl- och människoben från en begravningsplats på öns norra kust. Diskussionen inkluderar dessutom jämförelser med arkeologiska lokaler och etnografiska beskrivningar från öar som Gotland, Stora Karlsö, Fårö och Runö. Människobenen kommer från en individ och har daterats till 1400-talet e.Kr. Resultatet av den osteologiska analysen, jämfört med etnografiska källor, indikerar att individen kan ha varit en säljägare. Sälbenen talar om att gråsäl har jagats, och att jakten har inkluderat gamla sälar och sälhanar. Dessa sälar har jagats för sitt skinn och späck snarare än för sitt kött. Sälbenens förekomst på begravningsplatsen kan bero på en förkristen tradition, att de har misstagits för människoben eller att de har varit avfall från den närliggande medeltida boplatsen på Säludden. / This essay discusses the hunting and use of seals on Gotska Sandön, based on an osteological analysis of seal and human bones from a cemetery on the northern coast of the island. The discussion includes comparisons with archaeological sites and ethnographical descriptions from islands such as Gotland, Stora Karlsö, Fårö and Ruhnu. The human bones come from one individual and has been dated to the 15th century AD. The results of the osteological analysis, compared with ethnographical sources, indicate that the individual may have been a seal hunter. The seal bones indicate that grey seal was hunted, and that the hunt included old seals and male seals. These seals were hunted for their skin and blubber rather than their meat. The seal bones may have been buried in the cemetery because of a pre-Christian tradition, them being mistaken for human bones, or them being waste from the nearby medieval settlement on Säludden.

Gotska Sandön is the Baltic ocean’s most isolated island, located approximately 40 kilometres north from the closest civilisation. Today the island serves as a national park and a tourist attraction. The remoteness has made the island a difficult place to reach both in the past and today. Yet, excavations on the island show that human activity existed long before tourists arrived.                     The study observes Gotska Sandön through a long-term perspective by examining the osteological and archaeological findings from the island. The study is part of a larger project conducted by Uppsala university and Södertörns högskola. The purpose of the study is to examine the historic human activity on the island to determine the island’s importance for humans in the past. Therefore, this paper examines all ages where human activity can be traced, resulting in a perspective from the stone age to present-time.         Results indicate human activity through different eras where the island has worked as a hunting ground as well as a place for rituals such as funeral sites. Conclusions that can be drawn from the study is that the island has had different meanings through different times, ritual such as functional. The study finds a strong connection between human activity and seal hunting throughout the ages and indicates the impact seal hunting has had for human survival.

<p>Kuriska näset är en krumudde som delas av Litauen och Ryssland, området är en nationalpark och sedan år 2000 upptaget på UNESCOs världsarvslista över skyddsvärda natur- och kulturområden.</p><p>Syftet med det här arbetet är att kartlägga potentiella hot mot Kuriska näsets fortsatta existens. Undersökningen har baserats på teorier utifrån ett hållbart perspektiv för ett bevarande för framtiden, det har också studerats huruvida dessa teorier eftersträvas i Litauen respektive Ryssland. Med hållbar utveckling eftersträvas att inte tära på naturens resurser utan att se till att de finns kvar för framtiden. För att kunna kartlägga hoten har en jämförelse mellan Kuriska näset och Gotska sandön genomförts.</p><p>Naturen på Kuriska näset är varierande, stora skogsområden, öppna vidsträckta sandområden, sanddyner med eller utan vegetation är de mest förekommande landskapstyperna. Här återfinns också några av Europas högsta sanddyner. Fram till för fyrahundra år sedan var näset jämförelsevis oexploaterat av människan, sedan dess har påverkan skett i olika stor utsträckning. Under början av 1900-talet var de negativa effekterna så tydliga och påverkan så betydande att åtgärder måste vidtas för att bevara näsets befintliga utseende. För att förhindra slitage, sandflykt och onödig nötning av naturen bedrivs bevarande åtgärder i olika modeller. Det har planterats sandbindande vegetation så som strandrör mm, spångar att gå på har lagts ut, det har byggts staket för att förhindra sandflykt och slitage, nätmönster och liknande för att förhindra sandflykt mm. På näset finns regleringar som förhindrar till viss del onödigt slitage av parken som i form av tältning eller andra aktiviteter och evenemang. Båtförbindelsen är en reglering som bidrar till att nationalparken kan begränsa antalet besökare, till vad de anser är rimligt.</p><p>Potentiella hot som föreligger Kuriska näset kan vara oljeutvinning i Östersjön, utsläpp av miljögifter, näringsämnen och liknande, bristande avfallshantering, kunskapsbrist eller bristande intresse, luftföroreningar, slitage från exploatering och en oreglerad turism samt regionens politiska och ekonomiska situation.</p><p>En parkadministration återfinns på båda sidor av näset, dessa har till uppgift att förvalta nationalparken. De arbetar bland annat med att bevara det kulturella och naturliga arvet av näset, kontrollera den ekonomiska och urbana utvecklingen, bedriva vetenskaplig forskning, arrangerar undervisning om hur man bäst bibehåller näset, utveckla hållbar rekreation mm. Den litauiska administrationen anser att det är viktigt att utveckla registrering av besöksantalet, för att vid behov kunna reglera antalet turister. De tycker också att det är av vikt att utveckla samarbetet med utbildningsinstitutioner för vidare utveckling av nationalparken. I dag finns det endast planer angående hur turismen ska utvecklas. Ryssland och Litauen stiftade under 2005 en överenskommelse gällande näsets skötsel för en hållbar utveckling. Förhoppningsvis är detta en början till ett långsiktigt samarbete mellan länderna, ett bra komplement till samverkan med bland annat Baltic 21 och HELCOM.</p>

Plant-pollinator networks have shown to be highly dynamic systems as species and interactions change in time and space. Few studies have incorporated several habitats in their network. In this work I investigate interacting plant and pollinator communities of three adjacent habitats at Gotska Sandön, an island in the Baltic Sea. The networks varied in size between the habitats, and the larger networks of the dune and meadow displayed both nested and modular structure while the smaller forest network was more randomly organised. We found species present in more than one habitat that connected the networks by forming inter-habitat modules of tightly linked species. Species took on different topological roles in the networks depending on how many links they formed and where these attached. The habitat generalists were important to overall network structure as role correlated with habitat generalisation level.

Kuriska näset är en krumudde som delas av Litauen och Ryssland, området är en nationalpark och sedan år 2000 upptaget på UNESCOs världsarvslista över skyddsvärda natur- och kulturområden. Syftet med det här arbetet är att kartlägga potentiella hot mot Kuriska näsets fortsatta existens. Undersökningen har baserats på teorier utifrån ett hållbart perspektiv för ett bevarande för framtiden, det har också studerats huruvida dessa teorier eftersträvas i Litauen respektive Ryssland. Med hållbar utveckling eftersträvas att inte tära på naturens resurser utan att se till att de finns kvar för framtiden. För att kunna kartlägga hoten har en jämförelse mellan Kuriska näset och Gotska sandön genomförts. Naturen på Kuriska näset är varierande, stora skogsområden, öppna vidsträckta sandområden, sanddyner med eller utan vegetation är de mest förekommande landskapstyperna. Här återfinns också några av Europas högsta sanddyner. Fram till för fyrahundra år sedan var näset jämförelsevis oexploaterat av människan, sedan dess har påverkan skett i olika stor utsträckning. Under början av 1900-talet var de negativa effekterna så tydliga och påverkan så betydande att åtgärder måste vidtas för att bevara näsets befintliga utseende. För att förhindra slitage, sandflykt och onödig nötning av naturen bedrivs bevarande åtgärder i olika modeller. Det har planterats sandbindande vegetation så som strandrör mm, spångar att gå på har lagts ut, det har byggts staket för att förhindra sandflykt och slitage, nätmönster och liknande för att förhindra sandflykt mm. På näset finns regleringar som förhindrar till viss del onödigt slitage av parken som i form av tältning eller andra aktiviteter och evenemang. Båtförbindelsen är en reglering som bidrar till att nationalparken kan begränsa antalet besökare, till vad de anser är rimligt. Potentiella hot som föreligger Kuriska näset kan vara oljeutvinning i Östersjön, utsläpp av miljögifter, näringsämnen och liknande, bristande avfallshantering, kunskapsbrist eller bristande intresse, luftföroreningar, slitage från exploatering och en oreglerad turism samt regionens politiska och ekonomiska situation. En parkadministration återfinns på båda sidor av näset, dessa har till uppgift att förvalta nationalparken. De arbetar bland annat med att bevara det kulturella och naturliga arvet av näset, kontrollera den ekonomiska och urbana utvecklingen, bedriva vetenskaplig forskning, arrangerar undervisning om hur man bäst bibehåller näset, utveckla hållbar rekreation mm. Den litauiska administrationen anser att det är viktigt att utveckla registrering av besöksantalet, för att vid behov kunna reglera antalet turister. De tycker också att det är av vikt att utveckla samarbetet med utbildningsinstitutioner för vidare utveckling av nationalparken. I dag finns det endast planer angående hur turismen ska utvecklas. Ryssland och Litauen stiftade under 2005 en överenskommelse gällande näsets skötsel för en hållbar utveckling. Förhoppningsvis är detta en början till ett långsiktigt samarbete mellan länderna, ett bra komplement till samverkan med bland annat Baltic 21 och HELCOM.