Studier visar att särskoleelever gör större framsteg rent kunskapsmässigt och får bättre delaktighet i samhället efter avslutad skolgång om de går inkluderat i grundskolan jämfört med en placering i särskolan. FN:s barnkonvention, Salamanca deklarationen och den Svenska skolans styrdokument har starka kopplingar till inkludering och ”en skola för alla”. Syftet med studien är att belysa en inkludering av en individintegrerad särskoleelev i grundskolan utifrån olika perspektiv; elevens, rektors, specialpedagogens, klass-föreståndarens, elevassistents och elevens vårdnadshavares perspektiv. Eleven valdes efter samråd med skolan eftersom man ansåg att detta rörde sig om en lyckad individintegrering. Metoden har varit intervjuer och observation i klassrum. Mitt resultat överensstämmer till större delen med skolans uppfattning, att det är en lyckad individintegrering. Den största vinsten för eleven är att han har fått vara kvar i sin närmiljö och han är accepterad för den han är. Informanterna nämner också ökade kunskapsvinster och förmågan att ta större ansvar i en mer komplex miljö. Det finns delar som kan vidareutvecklas, till exempel ännu bättre anpassning till särskolans kursplaner. Det kommer också fram att kommunikationen mellan skolan och hemmet är oerhört viktigt. Här upplever vårdnadshavaren att det inte riktigt har fungerat fullt ut. Vidare har det framkommit några nyckelord som kan passa in på de flesta inkluderingar. Trygghet och acceptans går i hand i hand med social gemenskap. Kunskap och självständighet bidrar till känslan av få lyckas tillsammans med alla andra. Personalen måste få utrymme till att utveckla sin kompetens och tid till att reflektera över ”en skola för alla”, för att skapa ett gott klimat som vilar på värdegrunden. Detta kan också göra att personalen känner sig trygg i sin roll och därmed får ett annat intresse för inkluderingen och därmed kan skapa en grund för ett fungerande allsidigt bemötande.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare arbetar medgrundsärskoleelever i deras övergång till gymnasiesärskolan och vad som fungerar bra ellermindre bra i det arbetet. I inledningen presenteras forskning som påvisar att särskoleeleverär begränsade i sina framtida val och att personal inom särskolan behöver ha kompetens iatt stötta målgruppen i ett beslutfattande. Vidare lyfts också vikten av att personal börbemöta eleven med rätt förhållningssätt för att främja elevens självuppfattning där kunskapoch kompetens för olika funktionsnedsättningar är två avgörande faktorer. I samband meddetta synliggörs att vetenskapen om hur studie- och yrkesvägledare kan arbeta isärskoleelevers övergång är bristfällig och att ytterligare studier behöver genomföras för attkunna klargöra hur vägledare på ett bra sätt kan bidra i detta arbete. Mot bakgrund av dettautformade vi två forskningsfrågor enligt följande; På vilket sätt förberedsgrundsärskoleelever inför övergången till gymnasiesärskolan och vilken roll har studie- ochyrkesvägledaren i det arbetet? Vad är studie- och yrkesvägledares uppfattning om vad somär ett bra arbetssätt med grundsärskoleelever i relation till övergången tillgymnasiesärskolan? Vi har använt oss av en kvalitativ metod där fem yrkesverksammastudie- och yrkesvägledare på grundsärskolan och en studie- och yrkesvägledare pågymnasiesärskolan har intervjuats. Det empiriska materialet analyserades utifrån DOTS-modellen med begreppen, insikt, utsikt och framsikt samt STF-modellen som utgör flerasystem med innehållande influenser i en individs karriärutveckling. Vårt resultat visar på attstudie- och yrkesvägledares arbetssätt inte skiljer sig särskilt mycket i jämförelse med denordinarie skolformen. Tydlighet och bildstöd var två viktiga faktorer att förhålla sig somvägledare samt samarbetet med föräldrar. De huvudsakliga problemområden i arbetet medövergången till gymnasiesärskolan verkar ligga på ett strukturellt eller organisatoriskt plandär särskoleeleverna begränsas i sina val på en helt annan nivå än vad grundskoleelever blirbegränsade.