No description available.

No description available.

<p>Examensarbetet handlar om hur det är att som lärare ha en individualintegrerad elev i sin klass. På 1800-talet gick både lindrigt förståndshandikappade och normalbegåvade elever i folkskolan. Under flera decennier var de förståndshandikappade på institutioner för att skydda dem från samhället men också för att samhället skulle skyddas från dem. Nu förekommer det flera varianter av undervisningen för de förståndshandikappade parallellt, dels särskolor där det bara är förståndshandikappade i klassen, dels att förståndshandikappade undervisas tillsammans med normalbegåvade elever i normalklass. Tyngdpunkten för intresset i arbetet ligger på de elever som är integrerade i normalklass. Lärare som har en individualintegrerad elev i sin klass har blivit intervjuade och har fått svara på frågor om hur de tycker att det är att en integrerad elev i klassen samt om de får något stöd från särskolan eller annan relevant hjälp. Lärarna som har fått komma till tals i det här arbetet är övervägande positiva till att ha en individualintegrerad elev i sin klass.</p>

<p>Vår undersöknings syfte var att ta reda på vilka erfarenheter klasslärare i grundskolan har om särskoleintegrering. Vi hade tre frågeställningar som vi ville få svar på. När är en särskoleelev integrerad i grundskolan? Vilka resurser har skolan när det gäller arbetet för en lyckad särskoleintegrering? Vad krävs för en lyckad integrering? För att få svar på undersökningens syfte utförde vi kvalitativa intervjuer på tre klasslärare som alla undervisade elever som är särskoleintegrerade. Integreringsbegreppet upplevdes till en början svårdefinierat, vi fick följande svar: En särskoleelev är integrerad då den går i en skola i sin närmiljö och i en klass, men med egen kursplan och utifrån egna förutsättningar, enligt två respondenter. Att särskoleeleven är med i klassen mer än 50 % säger en respondent är kriteriet för att vara särskoleintegrerad. Vi såg skillnader vad det gäller kompetensutvecklingsmöjligheterna gällande de intervjuade lärarna. Även tillgången av handledning för klasslärarna som hade särskoleintegrerade elever skiljde sig mycket. Det som framkom i resultatet var att den goda viljan hade stor betydelse i arbetet med särskoleeleven. Resurser i form av personal, anpassat material och utbildning ansågs vara viktigt för att på bästa sätt kunna arbeta med särskoleintegrerade elever. I resultatet har vi sett en lyhördhet hos klasslärarna och vikten att utgå från varje individs behov, förutsättningar och intressen. Vi har också sett en positiv inställning till arbetet med särskoleeleverna hos klasslärarna.</p>

Examensarbetet handlar om hur det är att som lärare ha en individualintegrerad elev i sin klass. På 1800-talet gick både lindrigt förståndshandikappade och normalbegåvade elever i folkskolan. Under flera decennier var de förståndshandikappade på institutioner för att skydda dem från samhället men också för att samhället skulle skyddas från dem. Nu förekommer det flera varianter av undervisningen för de förståndshandikappade parallellt, dels särskolor där det bara är förståndshandikappade i klassen, dels att förståndshandikappade undervisas tillsammans med normalbegåvade elever i normalklass. Tyngdpunkten för intresset i arbetet ligger på de elever som är integrerade i normalklass. Lärare som har en individualintegrerad elev i sin klass har blivit intervjuade och har fått svara på frågor om hur de tycker att det är att en integrerad elev i klassen samt om de får något stöd från särskolan eller annan relevant hjälp. Lärarna som har fått komma till tals i det här arbetet är övervägande positiva till att ha en individualintegrerad elev i sin klass.

Vår undersöknings syfte var att ta reda på vilka erfarenheter klasslärare i grundskolan har om särskoleintegrering. Vi hade tre frågeställningar som vi ville få svar på. När är en särskoleelev integrerad i grundskolan? Vilka resurser har skolan när det gäller arbetet för en lyckad särskoleintegrering? Vad krävs för en lyckad integrering? För att få svar på undersökningens syfte utförde vi kvalitativa intervjuer på tre klasslärare som alla undervisade elever som är särskoleintegrerade. Integreringsbegreppet upplevdes till en början svårdefinierat, vi fick följande svar: En särskoleelev är integrerad då den går i en skola i sin närmiljö och i en klass, men med egen kursplan och utifrån egna förutsättningar, enligt två respondenter. Att särskoleeleven är med i klassen mer än 50 % säger en respondent är kriteriet för att vara särskoleintegrerad. Vi såg skillnader vad det gäller kompetensutvecklingsmöjligheterna gällande de intervjuade lärarna. Även tillgången av handledning för klasslärarna som hade särskoleintegrerade elever skiljde sig mycket. Det som framkom i resultatet var att den goda viljan hade stor betydelse i arbetet med särskoleeleven. Resurser i form av personal, anpassat material och utbildning ansågs vara viktigt för att på bästa sätt kunna arbeta med särskoleintegrerade elever. I resultatet har vi sett en lyhördhet hos klasslärarna och vikten att utgå från varje individs behov, förutsättningar och intressen. Vi har också sett en positiv inställning till arbetet med särskoleeleverna hos klasslärarna.

Syftet med studien var att undersöka hur lärare på högstadiet upplever och tänker om att ha individintegrerade särskoleelever i sin klass på högstadiet. Vilka för- och nackdelar de upplever och hur de anser att stödet ska utformas kring dessa elever. Intentionen var också att skapa förståelse och kunskap utifrån lärarens vardag, vilket skulle kunna bidra till att utveckla ett proaktivt kring individintegrerade särskoleelever. Samspelet med individintegrerade särskoleelever framkallar tankar och funderingar hos lärare hur de i vardagen ska få helheten att fungera för läraren själv och för den individintegrerade eleven. Utifrån hur vårt utbildningssystem är uppbyggt kan det vara centralt att studera hur detta dilemma tar sig i uttryck i skolan, för att försöka förstå verksamhetens olika trångmål och för att kunna möta det. Claes Nilholm (2007) uttrycker att dilemman alltid kommer att finnas i skolan och därför måste studeras för att möjliggöra lösningar. Begrepp som är centrala är integrering och inkludering och fungerar som teoretisk ram i studien. Metoden som används för att genomföra studien är en kvalitativ intervjustudie där Kvale och Brinkmanns (2009) metodologiska process med de sju stadierna (se bilaga 4), kom att utgöra grunden för organisationen av detta arbete. I de olika stadierna beskrevs utförligt processen, som ett sätt att försöka uppnå struktur och tydlighet. 8 högstadielärare deltog i intervjustudien, alla med erfarenhet av individintegrerade särskoleelever i sin undervisning. Resultatet visade att lärarna upplever det som positivt att särskoleelever har möjlighet att individintegreras. Flertalet upplever dock svårigheter med det då t.ex. tid inte räcker till och viss ovisshet kring hur man ska gå tillväga finns. Respondenterna kan se både för- och nackdelar med individintegrerade särskoleelever på individ-, grupp-, och organisationsnivå. Respondenter beskriver också att de behöver stöd på olika sätt kring dessa elever. Studien kan utgöra ett bidrag till ytterligare reflektion kring hur man som specialpedagog kan möta upp, handleda, samordna och fördela resurser.   Nyckelord: integrering, inkludering, individintegrering av särskoleelever, lärare, lärarintervju.

I den här studien har fokus lagts på att ta reda på hur elever med en utredd intellektuell funktionsnedsättning (IF) fungerar och klarar att vara integrerade i grundskolan och det utifrån ett lärarperspektiv. Studiens syfte var att undersöka och lyfta fram kunskap om hur grundskollärare ser på sin undervisning i mötet med elever med diagnosen IF och att undersöka deras inställning till individintegrerade särskoleelever i grundskolan. För elever med IF finns särskolan som skolform men en del vårdnadshavare väljer att placera sina barn i grundskolan. Dessa elever kan följa särskolans läroplan med anpassningar till grundskolans läroplan om det ses som möjligt. Studien är kvalitativ. Tio lärare på skolor i två kommuner har intervjuats med stöd av ett frågeformulär. I resultatet framgick att lärarna ansåg sig ha erfarenhet av att arbeta med dessa elever men inte tillräckligt med kunskap. En av slutsatserna som framkom var att det finns önskemål från lärarnas sida om mer stöd för att möta dessa elever med intellektuell funktionsnedsättning i grundskolan och det som tydligast efterfrågades var elevassistenter.

Vi har valt att undersöka grundsärskoleelevers skolplacering. Vårt syfte är att undersöka vad en skolgång i grundsärskolan idag, i praktiken kan innebära för eleven, med avseende på skolplacering, och vårt mer preciserade syfte är att undersöka elevers skolplacering i grundsärskolan, avseende kursplanstillhörighet, elevens fysiska placering och skolans organisation. Vi har, för att undersöka grundsärskoleelevers skolplacering, riktat oss med en enkät till 46 kommuner i 3 län i Sverige. Vi har också genomfört intervjuer med två personer som först deltagit i enkätundersökningen. Det visar sig i vår undersökning att grundsärskolan i praktiken, för de elever som är mottagna inom skolformen, kan se mycket olika ut både inom och mellan de kommuner som varit föremål för vår undersökning. Det saknas till stor del forskning om var och hur elever i grundsärskolan är skolplacerade, de undersökningar som finns är främst gjorda inom skolmyndigheterna. I framtiden skulle det vara av vikt om ytterligare undersökningar gjordes beträffande var och hur våra grundsärskoleelever är skolplacerade, inte minst för att kunna jämföra exempelvis skolresultat och trivsel med fysisk skolplacering. Det är av vikt att vara medveten om olikheten inom skolformen, för yrkesutövande, men även för att t.ex. kunna delta i den diskussion kring grundsärskola som finns såväl inom forskningen, som i den mer allmänna samhällsdebatten.

<p>Studier visar att särskoleelever gör större framsteg rent kunskapsmässigt och får bättre delaktighet i samhället efter avslutad skolgång om de går inkluderat i grundskolan jämfört med en placering i särskolan. FN:s barnkonvention, Salamanca deklarationen och den Svenska skolans styrdokument har starka kopplingar till inkludering och ”en skola för alla”. Syftet med studien är att belysa en inkludering av en individintegrerad särskoleelev i grundskolan utifrån olika perspektiv; elevens, rektors, specialpedagogens, klass-föreståndarens, elevassistents och elevens vårdnadshavares perspektiv. Eleven valdes efter samråd med skolan eftersom man ansåg att detta rörde sig om en lyckad individintegrering. Metoden har varit intervjuer och observation i klassrum.</p><p>Mitt resultat överensstämmer till större delen med skolans uppfattning, att det är en lyckad individintegrering. Den största vinsten för eleven är att han har fått vara kvar i sin närmiljö och han är accepterad för den han är. Informanterna nämner också ökade kunskapsvinster och förmågan att ta större ansvar i en mer komplex miljö. Det finns delar som kan vidareutvecklas, till exempel ännu bättre anpassning till särskolans kursplaner. Det kommer också fram att kommunikationen mellan skolan och hemmet är oerhört viktigt. Här upplever vårdnadshavaren att det inte riktigt har fungerat fullt ut.</p><p>Vidare har det framkommit några nyckelord som kan passa in på de flesta inkluderingar. Trygghet och acceptans går i hand i hand med social gemenskap. Kunskap och självständighet bidrar till känslan av få lyckas tillsammans med alla andra. Personalen måste få utrymme till att utveckla sin kompetens och tid till att reflektera över ”en skola för alla”, för att skapa ett gott klimat som vilar på värdegrunden. Detta kan också göra att personalen känner sig trygg i sin roll och därmed får ett annat intresse för inkluderingen och därmed kan skapa en grund för ett fungerande allsidigt bemötande.</p>