Det här arbetet behandlar Dominick Argentos sångcykel The Andrée Expedition, ett verk som beskriver den historiska händelse i slutet av 1800-talet då tre svenskar med hjälp av luftballong försökte bli de första någonsin att ta sig till Nordpolen. Arbetet beskriver och utforskar den konstnärliga processen, instuderingen och framförandet av verket. Utgångspunkten ligger i den del av förberedelsearbetet som har skett innan den textliga och musikaliska instuderingen har påbörjats: utforskande och sammanställning av information som beskriver de tre personerna Salomon August Andrée, Knut Frænkel och Nils Strindberg. Syftet med arbetet är att utforska hur denna förberedelseprocess har påverkat framförandet av verket. Efter genomförda efterforskningar i texter och litteratur som behandlar dessa tre historiska personer har en karaktärsanalys genomförts. Denna analys har sedan satts i relation till det komponerade verket och således kompositörens tillvägagångssätt att beskriva och gestalta karaktärerna. Genom att utgå från dessa två förutsättningar har en tolkning av verket utkristalliserat sig. Studien har lett till slutsatser om värdet i att inte bara låta sig påverkas av impulser från det faktiska verket som ska framföras. Utöver den text och musik som verket utgör så finns det en mängd källor som kan ge upphov till tankar och inspiration som sedan leder till en personlig tolkning och ett intressant framförande. / <p>Dominick Argento</p><p>The Andrée Expedition</p><p>Viktor Rydén, baryton</p><p>Joakim Martinsen, piano</p>

Denna uppsats kommer behandla instuderingen och interpretationen av Thea Musgraves sångcykel Songs for a Winter’s Evening (1995). Till verket har Musgrave valt texter av den skotska nationalskalden Robert Burns. De fristående texter hon har valt ut ska tillsammans bilda en historia om en kvinnas liv. Från den unga kvinnan som längtar efter vuxen kärlek till den åldrande kvinnan som upplevt livslång kärlek. Dessa texter skrev Burns till befintliga folkmelodier och skapade därigenom nya ballader. Då jag blev tillfrågad om att framföra denna sångcykel på en konsert den 28 januari 2018 så valde jag att fördjupa mig i verket och även skriva mitt examensarbete om sångerna. Syftet var att genom analys av text och musik i kombination skaffa mig så pass mycket insikt och kunskap i detta verk som krävs för att framföra det på en hög nivå. I analysdelen av denna uppsats framgår det hur jag har arbetat med Songs for a Winter’s Evening ur ett tolkningsperspektiv samt i sammanhang där jag tar upp liknande kompositioner som är baserade på samma folkmelodier. Genom att arbeta på detta sätt med de här sångerna har jag utvecklats både musikaliskt och tekniskt. Jag har kunnat framföra cykeln på en hög nivå och kommer genom fortsatt arbete kunna utvecklas ytterligare. / <p>Medverkande var sopran Amanda Liljefors, dirigent Glenn Mossop och Orkester Filialen.</p><p>På konserten framfördes <em>Songs for a Winter's Evening </em>av Thea Musgrave, <em>Tam O'Shanter Overture </em>av Malcolm Arnold och <em>Symphony in E minor 'Gaelic' </em>av Amy Beach.</p><p></p>

Through examining Judith Weir’s woman.life.song (2000), the work presented in this written reflection is centered on the power of collaboration and context to create meaningful art and music that express important and often underrepresented experiences. Through a musical and sociological analysis of this piece, it is examined how the personal is political and how the creation of music and art are therefore inherently political projects. This paper argues that musicians have a responsibility to consciously select our repertoire: a conscience based upon an understanding of intersectionality. Such consciousness must take into account structures of sexism and racism, which positions music in its socio-political context and actively challenges the concept of “quality” as it is constructed in the art music canon. Placing the composer and authors within their broader socio-political contexts, it is argued that lifting pieces such woman.life.song are important contributions of a musician’s participation in music. This paper draws upon work in sociology that centers on identity to examine how structures of power impact the voices that are heard and that are represented in the musical canon. / <p><strong>Kristine Nowlain, sopran</strong></p><p></p><p>Gustave Charpentier (1860-1956)</p><p>Depuis le jour</p><p>Ur <em>Louise</em>(Louise)</p><p>Libretto av G. Charpentier</p><p>Albert Dahllöf, piano</p><p> </p><p>Mario Castelnuovo-Tedesco (1895-1968)</p><p><em>The Divan of Moses-Ibn-Ezra</em></p><p>1. When the morning of life has passed</p><p>2. The dove that nests in the tree-top</p><p>3. Wrung with anguish</p><p>Text av Moses-Ibn-Ezra (1058-1138) </p><p>Gustav Sondén, gitarr</p><p> </p><p> </p><p>Heitor Villa-Lobos (1887-1959)</p><p>Bachianas Brasileiras, no. 5 (Aria)</p><p>Text av Ruth V. Corrêa </p><p>Gustav Sondén, gitarr</p><p> </p><p> </p><p>Åke Uddén (1903-1987)</p><p><em>Tre sånger ur ”Les Chanson de Bilitis” </em></p><p>1. Tendresses</p><p>3. Chanson</p><p>Text av Pierre Louÿs (1870-1925)</p><p>Johanna Johnsson, piano</p><p> </p><p>Gösta Nyström (1890-1966)</p><p><em>På Reveln</em></p><p>3. Havet Sjunger</p><p>Text av Ebba Lindqvist (1908-1995)</p><p>Johanna Johnsson, piano</p><p> </p><p>Rebecca Clarke (1886-1979)</p><p>The Seal Man</p><p>Text ur <em>A Mainsail Haul </em>av John Masefield (1878-1967)</p><p>Albert Dahllöf, piano</p><p> </p><p>W.A. Mozart (1756-1791)</p><p>Ach, ich Fühl’s</p><p>Ur <em>Die Zauberflöte</em>(Pamina)</p><p>Libretto av Emanuel Schikaneder (1751-1812)</p><p>KMH Kammarorkester</p><p> </p><p>Judith Weir (f. 1954)</p><p><em>woman.life.song</em></p><p>1c. Edge (text av Toni Morrison, f. 1931)</p><p>2. Eve Remembering (text av Toni Morrison)</p><p>3b. The Mothership: when a good mother sails from this world (Stave II) – (text av Clarissa Pinkola Estés, f. 1945)</p><p>KMH Kammarorkester: </p><p>Sofia Winiarski, dirigent</p><p>Albert Dahllöf, piano</p><p>Andreas Nyström, slagverk</p><p>Astrid le Clercq, klarinett</p><p>Catrin Spångberg Johansson, altflöjt</p><p>Enno Leggedör, viola</p><p>Gustav Wetterbrandt, basklarinett</p><p>Henrik Wassenius, slagverk</p><p>Hugo Olsson, klarinett</p><p>Isabel Godau, violin</p><p>Johanna Moraeus, violin</p><p>Kajsa Nilsson, flöjt</p><p>Klara Källström, cello</p><p>Miia Roiko-Jokela, flöjt</p><p>Miriam Liljefors, harpa</p><p>Moa Nissfolk, gitarr</p><p>Ragnhild Kvist, viola</p><p>Simon Landqvist, slagverk</p><p>Svante Söderqvist, kontrabas</p><p>Viktoria Hillerud, cello</p><p> </p>