<p>Denna uppsats studerar kultserien <em>Buffy the Vampire Slayer </em>(1997–2003) utifrån ett schizoanalytiskt perspektiv genom att applicera tre huvudsakliga begrepp inom Gilles Deleuzes och Félix Guattaris teorier på sju avsnitt, en från varje säsong; dessa begrepp är Anti-Oidipus, begärsmaskinen och krigsmaskinen. Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida vännerna i serien först och främst är en anti-oidipal familj. Den utgår från tre analysfrågor: Är de som en grupp en begärsmaskin? Är gruppen ”schizofren”? Utgör de tillsammans en krigsmaskin? Studien visar på karaktärernas samspel och sammanhållning som en grupp på ett sätt som visar att begreppet familj inte endast kan definieras av blodsrelationer utan av sammankopplingar vilka snarast är att beskriva som maskiner. Den finner emellertid att det också finns inslag av en oidipal ordning i skildringen av individers problem och lösningen av dem samt i en idealisering av det normala familjelivet. Den kommer därför till slutsatsen att serien i sig i en mening är ”schizofren”.</p>

Denna uppsats studerar kultserien Buffy the Vampire Slayer (1997–2003) utifrån ett schizoanalytiskt perspektiv genom att applicera tre huvudsakliga begrepp inom Gilles Deleuzes och Félix Guattaris teorier på sju avsnitt, en från varje säsong; dessa begrepp är Anti-Oidipus, begärsmaskinen och krigsmaskinen. Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida vännerna i serien först och främst är en anti-oidipal familj. Den utgår från tre analysfrågor: Är de som en grupp en begärsmaskin? Är gruppen ”schizofren”? Utgör de tillsammans en krigsmaskin? Studien visar på karaktärernas samspel och sammanhållning som en grupp på ett sätt som visar att begreppet familj inte endast kan definieras av blodsrelationer utan av sammankopplingar vilka snarast är att beskriva som maskiner. Den finner emellertid att det också finns inslag av en oidipal ordning i skildringen av individers problem och lösningen av dem samt i en idealisering av det normala familjelivet. Den kommer därför till slutsatsen att serien i sig i en mening är ”schizofren”.

Genom att applicera planeringsteori inspirerad av filosofen Gilles Deleuze har uppsatsen undersökt Stockholms stads miljöprogram för perioden 2020-2023. Utgångspunkten var ett sökande efter hur dokumentet fungerar, snarare än vad det betyder, alltså hur det fördelar ansvar, legitimerar vissa sorters åtgärder utifrån dess problembeskrivningar, samt vad som är immanent respektive transcendent i texten. Förhoppningen är att dessa perspektiv kan hjälpa oss att få syn på vilken skillnad som kan möjliggöras, och vilka ofrånkomliga repetitioner det innebär, genom att bedriva klimatanpassningsarbete inom ramen för rådande strukturer. / Through applying planning theory inspired by the philosopher Gilles Deleuze, this essay has examined the City of Stockholm's Environmental Programme for the period 2020-2023. The premise has been a search for how the document functions, rather than a search for its meaning. That is, how it allocates responsibilities, legitimizes certain actions according to their problem definitions, as well as identifying what is immanent and transcendent in the text. The prospect is that these perspectives will help shed some light on what kind of difference can be made, and which inevitable repetitions will be made, through climate adaptation work within the current political structures.

The field of video game studies has through later years shown a growing interest in game's spatialfeatures, along with their narrative implications. By introducing earlier findings of spatialmanifestations of dreams and psychological content in narrative works, with regards to their medialrepresentation into this discussion, I hope to conjoin video game research (better known asludology) with a line of psychoanalytic inquiry, which hitherto seems to have been left unexploredwithin media research.    While establishing a viewpoint through the interdisciplinary field of media research andpsychoanalysis, my intention is to broach a discussion on the possibilities of expanding itsviewpoints and theoretical frameworks unto the video game medium. In the present thesis I will forthis purpose center the discussion on the dreamlike Portal games, developed by Valve Corporation,which manages to enact a psychologically interesting narrative content largely through its spatialfeatures, as well as their game mechanics.    The psychoanalytic approach I intend to adopt for this study will, apart from taking mediaspecifications into account, also necessarily, following Gilles Deleuzes and Félix Guattaris focus onthe historical-political situation in their critique of earlier psychoanalytic inquiry, be directedtowards a societal context while addressing the individual works. I will thus, while analyzingspatial-psychological implications of works in different media, be regarding contemporary topics ofcultural phenomena and theories on human psychology as important factors for the forms ofexpression and thematic content, which contemporary cultural artifacts may take.    The term transmediality, which below will be discussed in appliance to psychoanalytic inquiry,refers in this thesis to the definition outlined by the literary scholar Irina Rajewsky, who situates itsemergence in an ongoing development in the field of the interconnected narratology and intermedialstudy, in which I hope to engage and contribute.