No description available.

Det påstås ofta att endast en bråkdel av alla de våldtäkter, sexuella övergrepp mm som begås mot barn, i slutändan uppmärksammas och lagförs. Det kan bero på att det aldrig görs en anmälan, att åtal inte väcks eller att domstolen inte bedömer att bevisningen är tillräcklig för en fällande dom. Vid misstankar om sexualbrott mot barn behöver rättsväsendet, precis som med andra brottsmisstankar, väga risken för en felaktigt fällande dom mot intresset att lagföra gärningsmän. Denna balansgång blir särskilt krävande när det gäller sexualbrott mot barn. Rättspsykologisk forskning har visat att barn beter sig mycket annorlunda till skillnad från vuxna i en rättslig process. För att på bästa sätt kunna bemöta barn samt på ett korrekt sätt värdera barns utsagor och vara medveten om vilka svårigheter barn ställs inför i en rättslig process är psykologisk kunskap essentiellt. Syftet med examensarbetet har varit att undersöka svenska domstolars bevisvärdering av barns muntliga utsagor utifrån ett rättspsykologiskt perspektiv. Detta har innefattat dels en bedömning av hur bevisvärderingen borde gå till med beaktande av tillämplig HD-praxis och rättspsykologiska rekommendationer, dels en utvärdering av hur bevisvärdering faktiskt går till utifrån en empirisk undersökning. En kontext som framstår som vanligt förekommande i mål om sexualbrott mot barn är att målet inte bara rör en åtalspunkt utan två eller flera. Syftet med studien var således att undersöka om juristdomares och nämndemäns bevisvärdering och beslut i skuldfrågan påverkades av antalet åtalspunkter då de avsåg liknande brott. Studien utgick ifrån bedömningen av Högsta domstolens kriterier för en tillförlitlig utsaga. Studien genomfördes som ett kvasiexperiment med en mellangruppsdesign där totalt 20 juristdomare och nämndemän deltog. Trots att resultaten i studien inte resulterade i någon signifikant skillnad visade sig ändock en trend ibland domare, som i större utsträckning valde att döma den tilltalade vid vetskapen om fler åtalspunkter. Slutsatsen av studien blev således att kriteriebedömningen som görs i domstol baseras på subjektiva tolkningar. Detta är naturligtvis problematiskt då man som part ska kunna lita på att domstolen är objektiv i sin bedömning samt att en domstol inte under några omständigheter skall påverkas av flera åtalspunkter.

Det finns lite forskning om kvinnliga förövare jämfört med vad det finns om manliga förövare och det verkar även finnas begränsningar i litteratur som kan handleda till exempel poliser och socialsekreterare i ämnet. Detta skulle kunna bero på att kvinnliga förövare utgör en sådan liten andel av det totala antalet förövare så att fenomenet inte uppmärksammas tillräckligt. Studien bygger på en diskursanalys av tidningsartiklar från svensk press i syfte att granska hur media framställer kvinnliga förövare vid sexualbrott mot barn. Resultatet visar att de framträdande diskurserna är offerdiskurs, förövardiskurs och kunskapsdiskurs och att bilden av kvinnliga förövare konstrueras på olika sätt samt att detta skapar olika gestaltningar av verkligheten. Media har en viktig roll i hur en bild förmedlas och uppmärksammas samt stor makt när det gäller hur en diskurs rekonstrueras eller reproduceras. Detta skulle i sin tur kunna påverka hur ett fall gällande sexualbrott mot barn, där förövaren är en kvinna, hanteras.

The aim of this study is to identify the dominating discourse in Swedish newspapers concerning perpetrators who committed sexual offence against children. The study is based on the idea that the media representation play a significant role to the public opinion and awareness of the perpetrators. The study is based upon a selection of 103 articles published between January 2003 and November 2013, taken from four of the biggest daily newspapers in Sweden; Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen and Svenska Dagbladet. The methodological and theoretical approach in the study has been the one of discourse analysis through which one dominating discourse along with two subsidiary discourses could be identified. The discourse considered to be dominating is the one who presents the perpetrators through the discrepancy between the actions committed and the description of the perpetrator. The description focusing on profession, family status, statements from people in the perpetrators surroundings and professional opinions. A general way on how perpetrators are presented was identified, which derived in the conclusion that the perpetrator often not is unknown to the victim. The perpetrator could also be someone close that appear to be trusted and well thought of by individuals and also by society. The two subsidiary discourses that were identified focused on the gender perspective and showed that there are a small discrepancy between how male and female perpetrators are presented in the newspapers.

Antalet internetrelaterade sexualbrott mot barn ökar i Sverige. Polisens arbetsbelastning blir högre och deras insatser täcker inte behoven. Dumpen är en civil aktör som arbetar för att motverka sexualbrott mot barn genom att bland annat konfrontera och filma individer som tagit kontakt med barn i sexuellt syfte. Efter konfrontationen publiceras materialet på nätet och är tillgängligt för allmänheten. Studien syftar till att undersöka på vilket sätt Dumpens arbete påverkar polisens utrednings- och brottsförebyggande arbete inom detta ämne. Resultatet visar att Dumpen försvårar polisens utredningsarbete avseende digital bevisning samt att de bidrar till stigmatisering och främjar således inte det brottsförebyggande arbetet. / The number of Internet related sexual crimes against children is increasing in Sweden. The Police workload is getting higher and their efforts do not cover their needs. Dumpen is a civil actor who works to prevent sexual crimes against children by, among other things, confronting and filming individuals who have made contact with children for sexual purposes. After the confrontation, the material is published online and is available to the public. This study aims to investigate how Dumpen's work affects the Police investigation and crime prevention. The results show that Dumpen complicates the Police investigative work regarding digital evidence and that it contributes to stigmatization and thus does not promote crime prevention work.