Syftet med denna studie är att ta reda på om de institutionella förutsättningarna för självbestämmande är möjliggörande eller begränsande för målgruppen vuxna på en låg kommunikativ- och kognitiv utvecklingsnivå (måttlig till svår utvecklingsstörning). Genom en kvalitativ textanalys av styrdokument som Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), Socialstyrelsens- och kommunala styrdokument samt kompletterande intervjuer fanns tanken att få en djupare förståelse för vilka faktorer som styr självbestämmandet för vuxna på en låg kommunikativ- och kognitiv utvecklingsnivå. De områden som vi valde att studera var daglig verksamhet och boende med särskild service, på grund av att de två insatserna tillsammans täcker in den enskildes hela liv. Resultatet visade att det finns en otydlighet i hur styrdokument som LSS, Socialstyrelsens- och kommunala riktlinjer beskriver självbestämmandet och hur det ska uppnås för den enskilde.  Däremot visar resultatet från intervjuerna med kommunernas utvecklingsenhet att det finns en tydlighet i hur personalen kan arbeta pedagogiskt med olika metoder för att möjliggöra den enskildes självbestämmande. Genom att använda oss av interaktionistisk- och nyinstitutionell teori ges resultaten en teoretisk förankring och kan bidra till kunskapen om hur de institutionella förutsättningarna är möjliggörande eller begränsande för självbestämmandet. Sammantaget visar resultatet att personalens kunskaper om funktionsnedsättningar, utbildningsnivå och olika specialpedagogiska metoder främjar självbestämmandet.

Det huvudsakliga syftet med denna uppsats har varit att fokusera på behovet av integritet hos äldre dementa personer och sedan koppla detta behov till hur fysiska begränsningar i form av tvång och inlåsning av dessa personer, är reglerat. Uppsatsen är skriven rättssociologiskt, vilket innebär en grundlig genomgång av relevant forskning om aktuella frågor kring behovet av integritet bland äldre. Även ett inslag av rättsdogmatism har använts för att fastställa vad som stadgas i lagarna vad gäller fysiska begränsningar såsom inlåsning och andra tvångsåtgärder i vården av äldre dementa. Forskning visar att integritet och självbestämmande är nära knutna till varandra. Personal på särskilda boenden har svårt att veta vad som är tillåtet i det dagliga arbetet, då tydlig reglering saknas på området. Här kommer en svår avgränsning om vad som är proportionerligt och etiskt försvarbart in. Både svenska och europeiska lagar stadgar att våra mänskliga fri- och rättigheter endast kan begränsas med stöd av lag. En sådan lagstiftning finns dock inte, annat än genom nödrätten, som endast kan tillgripas undantagsvis och i nödfall. Således bör en ny lag tillsättas som reglerar detta område, både för personalens och de äldre dementas skull.

Yrket personlig assistent är relativt nyetablerat, många ser det som ett genomgångsyrke i väntan på ett bättre arbete eller som ett extraarbete under till exempel studietiden. Att arbeta som personlig assistent innebär att hjälpa en annan människa till ett så självständigt liv som möjligt. Den personliga assistenten är redskapet för att klara vardagen för många människor. Syftet med denna uppsats var att se vilka erfarenheter personliga assistenter har av yrket. Genom intervjuer har fem personliga assistenter fått berätta om sina erfarenheter av yrket. Resultatet visar att arbetet som personlig assistent innebär att i sin yrkesroll möta en del problem och utmaningar där stor hänsyn måste tas till de etiska aspekterna i arbetet med människor. Resultatet visar också att arbetet innebär en risk för ohälsa hos de personliga assistenterna bland annat på grund av avsaknaden av socialt stöd i sitt arbete.

No description available.

Bakgrund: Psykossjukdom kan vara en följd av kroppslig sjukdom eller psykisk ohälsa. Vanligt förekommande symtom vanföreställningar, förvrängd verklighetsuppfattning och bristande sjukdomsinsikt. Det sistnämnda kan skapa svårigheter i att patienten inte fullföljer behandling samt en återkommande och svårare symtombild. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av etiska problem i öppen och sluten psykiatrisk vård av psykospatienter. Metod: En kvalitativ intervjustudie baserad på 5 semistrukturerade intervjuer. Informanter valdes ut genom ett strategiskt urval och insamlad data analyserades med hjälp av Lundman och Hällgren Graneheims (2012) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor upplevde en etisk problematik då de behöver tvinga psykospatienter att ta emot vård. De upplevde även svårigheter att i vissa situationer upprätthålla olika aspekter av en professionell hållning. Bland annat uppledes problematik i att dra gränser i relationer till patienter då dessa gränser upplevdes stå i konflikt med yrkesbeskrivningens etiska gränser. Slutsats: Sjuksköterskor behöver ibland bortse från etiska ramverk och följa sin intuition. Vårdrelationen kan gynnas av att sjuksköterskan i vissa fall tillåter sig att bli mer eller mindre privat gentemot patienten. Att som sjuksköterska vara öppen och följsam genom att tänja på gränser och vara anpassningsbar bör anses vara ett professionellt förhållningssätt i psykosvård.

No description available.

Bakgrund: Samtidigt som andelen äldre ökar i Sverige minskar även antalet platser på sjukhus och vårdboenden. Detta leder till att fler multisjuka äldre lever sina sista år i hemmet med hjälp an hemtjänst. Den tjänsteman som beslutar om insatser i hemmet efter utskrivning från slutenvården kallas för biståndshandläggare. Tidigare forskning visar att äldre personer kan uppleva biståndsbedömningen som svår att förstå samt att de önskar få mer inflytande över beslutet. Syfte: Att undersöka och belysa äldre personers upplevelser i samband med biståndsbedömningar och kommande utskrivning. Metod: Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes med personer som låg inneliggande på sjukhus och som de senaste dagarna haft biståndsbedömning. Åtta kvinnor och två män mellan 72 och 99 år intervjuades. Resultat: Fyra olika teman och nio subteman identifierades. Dessa var: upplevelser av handläggare, med subtemat positiva upplevelser och negativa upplevelser, upplevelser av anhörigas roll, med subtemat hjälp av anhöriga och avlasta anhöriga, upplevelser av ovisshet, med subtemat ovisshet om mötet och ovisshet om utskrivning, upplevelsen av att vara i behov av hjälp, med subteman finner sig i situationen, upplever ökad trygghet och vill klara sig själv. Slutsats: De flesta av informanterna hade positiva upplevelser av biståndshandläggaren, upplevde att de fick bra information och att bedömningen var tydlig och klargörande. De negativa upplevelser som framkom handlade om att biståndshandläggaren varit svår att förstå eller inte visat att hen förstod den äldres situation. Dessa resultat stämmer överens med det som visats av tidigare forskning

The aim of this licentiate thesis is to investigate how self-determination for users with intellectual disabilities is experienced and described by users themselves, as well as by the personnel working within group homes and personal assistance regulated by the LSS. The essential meaning of self-determination is “the right to decide for oneself”. In international research, the term self-determination is used in the sense of being able to make choices regarding one’s life without undesired external influence or interference. The personnel have a central role in enabling and implementing the intentions of the LSS, a role which in this thesis is primarily focused on support for users in exercising self-determination. This thesis therefore comprises two sub-studies, one that focuses on the users´ experiences of self-determination and their reflections on it, and one that examines the personnel´s view of and attitude to the users´ selfdetermination. The study has a qualitative approach that is based on people´s everyday lives and places the individual at the center. Taken together, the sub-studies provide two distinct perspectives derived from the primary sources, which can contribute knowledge about the everyday reality of users´ self-determination. Two theoretical approaches were used to illustrate the users´ path to selfdetermination. One approach is based on the salutogenic view and the theory of sense of Coherence, whereas the other focuses on the perspective of power and selfdetermination, i.e. empowerment. This study shows that both users and staff identify self-determination as an important factor for users´ well-being. In an in-depth analysis, both possibilities and limitations for this self-determination are revealed. The study also shows that if the contact between users and personnel is characterized by a salutogenic approach based on the theory of sense of Coherence, the users are strengthened in their empowerment process. By gaining empowerment, the users ´ path towards self-determination in their daily life situation is facilitated. It became clear that the personnel are sometimes faced with a dilemma when this salutogenic approach is challenged. Examples of such situations are when the personnel´s responsibility for the care conflicts with the users´ self-determination, or when a third party, such as trustees or parents, has views that go against the user´s wishes. In a group home, rules and routines may also obstruct individually designed salutogenic support.

Rätten till självbestämmande är en central del i det svenska välfärdssystemet och det är biståndshandläggarnas ansvar att rätten till självbestämmande inte kränks när de handlägger ärenden om bistånd för personer med demenssjukdom. Utredningsprocessen kan dock vara komplex och ofta bjuds närstående in för att vara stöd och underlätta kommunikationen. Denna studie syftar till att genom en kartläggande litteraturöversikt, undersöka hur nationell forskning, publicerad under perioden år 2001–2021, beskriver förutsättningar för personer med demenssjukdoms att utöva självbestämmande samt hur de och deras närståendes deltar i biståndsprocessen. Vidare avser studien undersöka och analysera eventuella konflikter som kan uppstå under biståndsprocessen.  Resultatet av denna studie antyder att personer med demenssjukdom har olika förutsättningar att utöva självbestämmande och att det till stor del tycks bero på andra deltagares syn och bemötande. Genom aktivt deltagande kan personer med demenssjukdom tillgodose sina lagliga rättigheter, men de kan även bli bemötta utifrån antaganden som begränsar deras delaktighet. Även närståendes deltagande kan både vara ett stöd och utgöra ett hinder. Slutligen framkommer två typer av konflikter i biståndsprocessen. Intressekonflikter som tycks bero på skilda uppfattningar och inre konflikter som utgörs av deltagarnas känslor. Studiens resultat antyder att biståndshandläggare står inför utmaningen att särskilja olika viljor i biståndsprocessen samtidigt som de ska tillgodose rättigheter för personer med demenssjukdom.

För ungdomar med diabetes mellitus är det nödvändigt att lära sig att hantera och leva med sin sjukdom på ett framgångsrikt sätt så att de gradvis kan överta ansvaret för sin egenvård. När förflyttningen av ansvaret för sjukdomshanteringen påbörjas kan samarbetssvårigheter och konflikter uppstå mellan ungdomarna och deras föräldrar. Misskötsel och förhöjda blodsockernivåer under längre tidsperioder riskerar att påverka blodkärl och kan leda till komplikationer som kan bli kostsamma för individen, samhället och sjukvården. Sjuksköterskans professionella ansvar är att främja egenvård och självbestämmande samt etablera en förtroenderelation mellan patienten och dennes närstående.