Enligt Sveriges militärstrategiska doktrin ska Försvarsmaktens ledningsfilosofi baseras på uppdragstaktik. Uppdragstaktikens ursprung och användande har studerats tidigare men det förekommer färre studier inom den marina arenan och av dess användande vid ledning av sjögående förband. Syftet med studien är därför att med en induktiv och explorativ ansats samt genom kvalitativa intervjuer skapa en förståelse för användandet av uppdragstaktik vid ledning av sjögående förband. Studien genomförs med metoden Grounded Theory, vilket resulterar i en grundad teori om hur uppdragstaktik förstås vid ledning av sjögående förband. Resultatet visar på att uppdragstaktik eftersträvas vid ledning av sjögående förband men att dess framgång bygger på en synkronisering av förbandet och dess chefer. Vidare visar resultatet på att det finns påverkansfaktorer som inverkar negativt på förutsättningarna för att utöva uppdragstaktik, faktorer som leder till fragmentering. Dessutom identifieras effekter som kommer med ledning av sjögående förband med uppdragstaktik. Relationen mellan synkronisering och fragmentering samt de effekter som uppdragstaktik ger utgör studiens kärnkategori. Studiens resultat förklaras med hjälp av systemteori samt med teorier om osäkerhet, oförutsägbarhet och ledning i krig.