The aim of this study was to illuminate how patients with mental illness experience encounters with the nurse in psychiatric care, in order to acquire increased understanding for the patients needs. A litterature study was used to analyse previously published scientific articles within psychiatric nursing care. Content analysis inspired by Graneheim and Lundman was used to perform the analysis. The result showed that the patients recovery depended on the relationship with the nurse. If the relationship was good, the patient was moore likely to regain his mental health, than if the relationship with the nurse was poor. If the nurse was able to take the time for the good conversation, the relationship was moore likely to carry out well. In order to do so, the nurse had to have gained the patients trust. If the nurse had an open attitude and a good dialogue with the patient, he could grow and acquire insight and learn to live with his mental illness. More empirical studies on patients experiences of psychiatric care are needed so that nurses can gain a deeper understanding for how to best meet these patients needs.

<p>Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2002</p> / digitalisering@umu

Bakgrund Cancer är en sjukdom som slår hårt för den drabbade både fysiskt och psykiskt som gör att den drabbade blir i behov av stöd och omsorg från vården. Sjuksköterskan måste i sin yrkesprofession kunna möta dessa behov på ett individanpassat sätt. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar och erfarenheter av att ge patienter med cancer stöd samt att beskriva undersökningsgrupperna i de inkluderade artiklarna. Metod: Litteraturstudie med beskrivande design. 11 kvalitativa artiklar användes som identifierades på databaserna PubMed och CINAHL. Huvudresultat: Relationen mellan sjuksköterska och patient var en viktig komponent i hur stödet kunde ges både på ett behovsanpassat och individuellt sätt. Sjuksköterskans roll som informatör och kunskapskälla var en viktig del i stödet till patienter med cancer. Sjuksköterskans känslor påverkade relationen. Resultatet visade även att sjuksköterskans uppfattningar och erfarenheter i vissa aspekter skilde sig åt. Vad gäller undersökningsgrupperna presenterades bland annat att alla eller några deltagare var specialistutbildade inom onkologi i tre av studierna. I de studier deltagarnas yrkesverksamma år presenterades fanns en stor variation. Deltagarnas ålder varierade mellan 21-61 år i de studier ålder presenterades. Slutsats: Relationen mellan sjuksköterska och patient var grunden till att på ett individuellt sätt förstå och möta patientens behov av stöd. Information om behandlingar och biverkningar var en viktig del av stödet så att patienten lättare skulle kunna hantera sjukdomen. Sjuksköterskan behövde ha tid, mod och förmåga att sätta sig in i patientens situation för att möta stöd behovet och få patientens förtroende.

Bakgrund: Sveriges befolkning blir äldre och äldre och åldrandet ökar risken för psykiska sjukdomar. Äldre med psykisk ohälsa söker ofta inte vård och det saknas kunskap hos vårdpersonal gällande att identifiera och bemöta psykisk ohälsa hos äldre. Syfte: Syftet var att undersöka hur sjuksköterskor i hemsjukvården i mötet med den äldre uppmärksammar psykisk ohälsa och agerar i samband med detta. Metod: En deskriptiv kvalitativ design användes. Data samlades in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med nio sjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I mötet med den äldre med psykisk ohälsa var det viktigt att sjuksköterskan mötte den unika människan och skapade ett förtroende och en god relation. Sjuksköterskan uppmärksammade psykisk ohälsa genom samtal och genom att se signaler. När sjuksköterskan uppmärksammat psykisk ohälsa agerade de huvudsakligen genom att använda sig själva i mötet och genom att initiera samarbete inom och utanför sin egen profession. Slutsats: Att skapa förtroende och en god relation med den äldre var en förutsättning för att kunna uppmärksamma psykisk ohälsa hos äldre och agera i samband med detta.

Bakgrund: Ätstörningar är ett växande problem som kan leda till dödsfall. Anledningen till ökningen kan bero på användning av sociala medier. Ätstörningar drabbar oftast unga kvinnor men förekommer hos män och kvinnor i olika åldrar. Det kan ta lång tid innan personer med ätstörningar söker vård på grund av bristande sjukdomsinsikt. De känner ofta skam och att ingen förstår dem. Primärvården är oftast den första kontakten med sjukvården och där bör symtomen upptäckas för att patienten ska få rätt vård. Det första mötet med vården kan vara avgörande för tillfrisknandet. Syfte: Att beskriva hur personer med ätstörning upplever bemötande från vårdpersonal inom hälso- och sjukvården samt att belysa sociala mediers inverkan på ätstörningar. Metod: En litteraturöversikt som är grundad på 17 artiklar. Resultat: God kunskap från vårdpersonalen gav tillit. Dömande som värderande kommentarer om utseende och vikt och förminskande bemötande upplevdes negativt, medan empati, medlidande och uppmuntring hjälpte. Det var viktigt att sjuksköterskor satte tydliga regler, men samtidigt var förstående och hade en öppen dialog. Det fanns ett samband mellan användning av sociala medier och ätstörningar. Bild- och videobaserade sociala medier var mest förknippade med ätstörningssymtom. Slutsats: Bra bemötande samt kunskap hos vårdpersonalen är avgörande för att personer med ätstörningar ska känna sig tryggare. Personer med hög användning av sociala medier kan ha en ökad risk att insjukna i ätstörningar.

Syfte: Syftet var att undersöka hur sjuksköterskor upplever transkulturell omvårdnad. Vidare ville författarna belysa kvalitén av de valda artiklarnas urvalsmetod och undersökningsgrupp. Metod: litteraturstudie med deskriptiv design. 10 kvalitativa artiklar inkluderades efter sökningar i databaserna Medline och PubMed, samt genom manuell sökning. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde att patienter från en annan kultur kunde upphov till försvårat omvårdnadsarbete. Patienters uttryck för smärta kunde enligt sjuksköterskor skifta beroende på kultur. Sjuksköterskan upplevde brist i sin transkulturella kunskap och önskade därmed ett ökat kunskapsutbud inom transkulturell omvårdnad. Närstående beskrevs ofta besöka patienten i större grupper vilket upplevdes problematiskt av sjuksköterskan. Sjuksköterskor upplevde att patientkommunikationen försvårades när språkbarriärer existerade. Irritation uppstod hos sjuksköterskor och patienter i samband med språkbarriärer. Resultatet presenteras i fyra rubriker; “upplevelser av”; svårigheter i omvårdnaden, kunskap och utbildning, patienters närstående &amp; patientkommunikation. Slutsats: Författarna förväntar sig vårda patienter från en annan kulturell bakgrund men anser att den egna sjuksköterskeutbildningen få verktyg inom området. Litteraturstudien hoppas kunna leda till eftertanke och diskussion hos sjuksköterskor och övrig vårdpersonal kring transkulturell omvårdnad. Författarna efterlyser ett bredare och djupare kunskapsutbud inom transkulturell omvårdnad i utbildningar och fortbildningar av redan yrkesutövande sjuksköterskor. / Aim: The aim was to examine how nurses perceive Transcultural nursing. Furthermore, the authors wanted to highlight the quality of the selected articles sampling method and study group. Method: The study have a descriptive design that included 10 qualitative articles, searches were made in the databases; Medline and PubMed, and furthermore manual article search. Results: The results showed that nurses felt that patients from another culture could give rise to complicate the nursing process. Nurses experienced that patients' expressions of pain could vary depending on their culture. Nurses perceived that their Transcultural knowledge was inadequate and desired therefore a greater range of knowledge in the field of Transcultural nursing. Relatives described to often visit the patients in larger groups which the nurse experienced as problematic. Nurses felt that patient communication was complicated when language barriers existed. Irritation in nurse- patient relations occurred when language barriers existed. The results are presented in four headings: "experiences of"; difficulties in nursing, knowledge and education, patients' relatives and patient communication. Conclusion: The authors expect to care for patients from a different cultural background, but feels that their nursing education does not provide sufficient tools in Transcultural nursing. This literature study hopes to lead to reflection and discussion between nurses and other medical professionals in the field of Transcultural nursing. The authors are calling for a broader and deeper range of knowledge for nursing students and professional practicing nurses in the field of transcultural nursing.

Bakgrund: Kommunikation och bemötande är en stor del i omvårdnadsarbetet. En sjuksköterska förväntas kunna kommunicera både verbalt och icke-verbalt. Patienter upplever smärta på olika sätt och smärtbehandlingen individualiseras utifrån smärtorsak. Syfte: Att belysa vilken betydelse sjuksköterskans kommunikation och bemötande har i omvårdnaden för patienter med smärta. Metod: En litteraturstudie grundad på kvalitativ och kvantitativ forskning. Sökningarna utfördes i databaserna Pubmed och Cinahl. Materialet är kritiskt granskat, analyserat och sammanställt. Resultat: Resultatet delades in i tre huvudrubriker; kommunikation, bemötande och smärta samt fem underrubriker; dilemman för sjuksköterskor, empati, kommunikationsstrategier, betydelsen av god kommunikation och smärtbedömning och smärthantering. Det sätt sjuksköterskan kommunicerade och bemötte patienten på hade betydelse för patientens smärtupplevelse. Bristande kunskap och utbildning hos sjuksköterskorna kunde leda till felbedömning av smärtan och patientens allmäntillstånd. Diskussion: En god och öppen kommunikation bidrog till positivare upplevelser och kunde leda till minskad smärta för patienten. Det var sjuksköterskans uppgift att få patienterna involverade i behandlingen då kunde en effektiv smärtkontroll uppnås. Slutsats: Kommunikation och bemötande har stor betydelse för hur patienter med smärta upplever sin vårdsituation. Det behövs mer utbildning och forskning för att få en ökad förståelse för patienter med smärta. / <p>Godkännande datum: 2017-11-06</p>

No description available.

Bakgrund: I mötet mellan sjuksköterskan och personer med afasi finns en ökad risk för bristfällig kommunikation och minskad förståelse mellan parterna. Sjuksköterskan har ett ansvar att förse personen som vårdas med tillräcklig och relevant information och behöver därför säkerställa en fungerande kommunikation. I mötet med en person med afasi ställs därför stora krav på sjuksköterskans kommunikativa färdigheter och personcentrerade arbetssätt.  Syfte: Att beskriva vad som kan påverka kommunikationen i mötet mellan en person med afasi och vårdpersonal utifrån personer med afasi, dennes närstående och vårdpersonalens perspektiv.  Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats som utfördes med ett systematiskt tillvägagångssätt. Resultatet baserades på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar som samlades in i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Innehållsanalys genomfördes.  Resultat: Studiens resultat inkluderade 136 deltagare och redovisas i tre teman: Kommunikativ kompetens, Miljöns påverkan på kommunikationen och Vårdpersonalens professionella förhållningssätt. Dessa tre teman beskrivs djupare i fem kategorier.  Slutsats: Kommunikationen mellan sjuksköterskan och personer med afasi påverkas av sjuksköterskans kommunikativa kompetens, kunskaper om afasi, bemötande, personcentrerade arbetssätt och miljö. Sjuksköterskans förmåga att etablera en personcentrerad och jämlik vårdrelation är viktigt för kommunikationen.

För att akutsjukhus skall kunna erbjuda vård 24 timmar om dygnet är det nödvändigt att sjuksköterskor arbetar i skift. Skiftarbete kan dock påverka dygnsrytmen och sömnen och leda till fatigue, hög trötthet dagtid och sänkt kognition. Sjuksköterskors komplexa omvårdnadsarbete kräver samtidigt fullt fungerande kognition, alla timmar på dygnet för bibehållen patientsäkerhet.