Bakgrund: Att vara patient i palliativt skede innebär att kroppen förändras successivt. Kroppen förlorar alltmer sin förmåga att reglera blodcirkulation, puls och temperatur. Individen blir trött och förvirrad. När livets slut närmar sig isolerar sig patienten från omvärlden och endast de närmaste personerna finns kvar nära patienten. Patienten är ensam i sin död där en lätt beröring kan vara viktigare än någonsin. När sjuksköterskan ser patienten genom livsvärldsperspektivet ses patienten som en helhet. Syfte: belysa patienters upplevelser att vara i ett palliativt skede. Metod: En systematisk litteraturstudie. Datasökningen genomfördes i tre databaser, PubMed, PsycINFO och Cinahl. Kvalitetsgranskningen resulterade i nio artiklar, fem kvalitativa och fyra kvantitativa. Resultat: I analysprocessen identifierades tre kategorier och sju underkategorier; Betydelsen av mänskliga möten - Närståendes betydelse och Möte med vården, Ställningstagande till en ny livssituation - Att komma till insikt och Att känna hopp, Kroppsliga och själsliga förändringar - Fysisk hälsa, Psykisk hälsa och Existentiell eftertanke. Slutsats: Patienters upplevelser att vara i palliativt skede innebar fysiska och psykiska förändringar. Kroppen blev svagare och omvärdering gällande livet och relationer gjordes. Patientens upplevelser innebar också anpassning till sin livssituation. Oavsett hur patienten anpassade sig till livssituationen var alltid vårdpersonal och närstående av stor betydelse för patienten.

<p>När en människa blir sjuk förändras inställningen till mat och dryck och av naturliga orsaker blir den döende patienten allt tröttare och dricker mindre. Vårdpersonalen kan ställas inför svåra etiska beslut gällande hydration. I sjuksköterskan omvårdnadsansvar ingår det att minska patientens lidande och främja välbefinnandet. Syftet var att belysa vätsketillförsel för patienten i det terminala skedet. Metoden som användes var en litteraturstudie. Resultatet visade att vätska ges rutinmässigt på sjukhus men inte på hospice. Mängden vätska som tillförs avhjälper inte symtom som exempelvis törst och muntorrhet eftersom dessa symtom förekommer hos de flesta döende. Att ge vätsketillförsel bör grunda sig på en individuell basis där varje patientsituation bedöms enskilt. Resultatet påvisade även att ytterligare forskning efterfrågas för att bättre kunna kartlägga patientens välbefinnande gällande vätsketillförsel i terminalt skede.</p>

När en människa blir sjuk förändras inställningen till mat och dryck och av naturliga orsaker blir den döende patienten allt tröttare och dricker mindre. Vårdpersonalen kan ställas inför svåra etiska beslut gällande hydration. I sjuksköterskan omvårdnadsansvar ingår det att minska patientens lidande och främja välbefinnandet. Syftet var att belysa vätsketillförsel för patienten i det terminala skedet. Metoden som användes var en litteraturstudie. Resultatet visade att vätska ges rutinmässigt på sjukhus men inte på hospice. Mängden vätska som tillförs avhjälper inte symtom som exempelvis törst och muntorrhet eftersom dessa symtom förekommer hos de flesta döende. Att ge vätsketillförsel bör grunda sig på en individuell basis där varje patientsituation bedöms enskilt. Resultatet påvisade även att ytterligare forskning efterfrågas för att bättre kunna kartlägga patientens välbefinnande gällande vätsketillförsel i terminalt skede.

Denna rapport utgör det avslutande momentet i högskoleingenjörsprogrammet i byggteknik, institutionen för teknikvetenskaper vid Uppsala universitet. Syftet med studien var att undersöka om renoveringsarbeten i projekt av renoverings- och tillbyggnadstyp (förkortat ROT) går att utföra i en annan ordningsföljd än traditionellt och om detta kan minska energianvändningen under renoveringstiden. Studien utfördes hos ett av Sveriges största bostadsaktiebolag, Rikshem, som äger och förvaltar ett stort antal miljonprogramsbyggnader i hela landet i behov av renovering. Studien begränsades därför till miljonprogramsfastigheter och ett studieobjekt inom Rikshems bestånd valdes ut. Tillvägagångssättet var att ta reda på de vanligaste renoveringsåtgärderna för miljonprograms-fastigheter generellt, samt åtgärder för studieobjektet specifikt. Miljonprogrammet byggdes under 60- och 70-talen. P.g.a. sin ålder är därför stora delar av fastigheterna i behov av, eller har redan genomgått renovering. Ämnet är därigenom aktuellt och generella åtgärdsförslag återfinns i allt från tidningsartiklar till universitetsuppsatser. Åtgärder specifika för studieobjektet hämtades ur tidigare gjorda konsultutredningar, gjorda på uppdrag av Rikshem. Åtgärderna bedömdes sedan med hjälp av en erfaren projektledare om de var möjliga att utföra i ett tidigt skede av renoveringsfasen eller ej. De åtgärder som bedömdes som intressanta simulerades sedan i energianalysverktyget VIP Energy för att räkna ut en eventuell besparing. I programmet byggs först en digital modell av verkligheten upp, där bland annat mått, byggnadsmaterial, klimatdata, geografisk placering och vridning i förhållande till väderstrecken tas hänsyn till. En ändring i modellen ger sedan en fingervisning om hur motsvarande ändring i verkligheten skulle kunna te sig. Vidare undersöktes de olika byggnadsdelarnas teoretiska besparingspotential, även detta i VIP Energy. Utgångsläget jämfördes med ett teoretiskt bästa utfall, där byggnadsdelen i fråga ersattes med en oändligt bra isolering. Resultatet av studien visade att åtgärder av tilläggsisoleringstyp är enkla att utföra i förtid eftersom de främst minskar värmeflödet genom de isolerade byggdelarna och stör hyresgästerna minimalt under arbetet. Åtgärder som påverkar husets täthet blir svårare att utgöra i ett tidigt skede eftersom otätheterna utgör friskluftsintag i den befintliga frånluftsventilationen. Byte av ventilationssystem kräver omfattande ingrepp i lägenheterna och bedömdes därför inte vara möjligt att utföra i förtid med kvarboende hyresgäster och därför bör förtätande åtgärder ej utföras innan. Den största energibesparingspotentialen finns i ytterväggar och fönster.

Palliativ vård innebär att patientens symtom lindras med olika behandlings- och omvårdnadsåtgärder för att främja patientens välbefinnande. Palliativ vård ska bedrivas oavsett var patienten vårdas. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor uppfattade den palliativa vården på kirurgisk akutvårdsavdelning. Metod: Kvalitativ metod med fenomenografisk forskningsansats har använts. Från två kirurgiska akutvårdsavdelningar intervjuades 15 sjuksköterskor. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades. Första huvudkategorin var palliativ vård för en sjuksköterska på kirurgisk akutvårdsavdelning, med två underkategorier: innebörden av palliativ vård för sjuksköterskan och kärnan i omvårdnaden av en patient i palliativt skede. Andra huvudkategorin var hinder för omvårdnadsarbetet av en patient i palliativt skede med underkategorierna: tid, kompetens, kommunikation/information, bristande planering och dokumentation, resurser och samarbete. Tredje huvudkategorin var sjuksköterskans möte med en patient i palliativt skede med underkategorierna: sjuksköterskans roll, symtomlindring, känslor och skapa trygghet. Konklusion: Sjuksköterskorna försökte se patienters alla behov för att kunna väva ihop alla trådar för att få en trygg och säker vård för en patient i palliativt skede trots tidsbrist och stressig miljö.

Syftet med den palliativa vården är att öka livskvalitén för patienter i ett palliativt skede genom att lindra det fysiska, psykiska, sociala och existentiella/andliga lidandet hos patienten. Förutom att behandla patienten syftar även den palliativa vården till att ge stöd och hjälp till den sjuka patientens anhöriga och närstående. Grundinställningen i den palliativa vården är att alla människor är lika värda och vård ska erbjudas oavsett ålder eller bakomliggande sjukdomsdiagnos. Syftet med studien är att beskriva patientens upplevelse av att vara i ett palliativt skede. Uppsatsen är en litteraturstudie som baseras på tio kvalitativa artiklar och analyseras med hjälp av Axelssons analysmetod. Utifrån fem olika huvudteman med tillhörande undertema presenteras studiens resultat, se tabell 3. Huvudteman är kommunikationsbehov, olika dimensioner av lidande, förändrad självbild, hopp i olika dimensioner och platsens betydelse. Resultat visar att en god kommunikation mellan vårdaren och den palliativa patienten ökar patientens förtroende för vårdaren och bidrar till att patienterna känner trygghet och delaktighet. Resultatet visar även att patienten upplever lidande, det vill säga psykologiskt, fysiologiskt, socialt samt existentiellt/andligt lidande. Vidare visar resultatet att miljön som patienten vårdas i har betydelse för hur patienten upplever det palliativa skedet. I diskussionen belyses vikten av att sjuksköterskan har ett etiskt förhållningssätt i den palliativa vården. Att ha ett etiskt förhållningssätt innebär att vara öppen, lyhörd, uppmärksam och att respektera patienten som en värdig individ. Vilket är en förutsättning för att kunna tillgodose och förstå patientens behov och önskemål. Diskussionen behandlar även förutsättningar för att säkerställa en hög kvalité och utveckla den palliativa vården. En grundläggande förutsättning är att vården är evidensbaserad och att vården genomförs utifrån sjuksköterskans helhetssyn.

<p>I takt med att andelen äldre i befolkningen blir allt fler, ökar även antalet personer med demens. För att omvårdnaden för dessa personer skall kunna utvecklas krävs en ökad kunskap och en djupare förståelse för hur det är att leva med denna sjukdom. Syftet med den här studien var att beskriva hur det är att leva med demens i ett tidigt skede. Studien är genomförd som en litteraturstudie och bygger på 13 kvalitativa vetenskapliga artiklar som sökts upp med hjälp av databaserna CINAHL, Medline och PsycINFO, och därefter kvalitetsgranskats enligt mallar. Analys av artiklarna resulterade i ett övergripande tema; Att förändras, samt fem underkategorier; Förlust, Rädsla, Utanförskap, Behov av stöd och gemenskap och Bemästrande. De förändringar som demenssjukdomen medför bidrar bland annat till känslor av förlust, rädsla och utanförskap. Resultatet har visat på att det är viktigt med ett gott stöd från omgivningen för att kunna bemästra sin situation när man lever med demens. I resultatet framkommer även att personer med demens ofta utvecklar olika strategier för att hantera sjukdomen och vardagen. Genom att fördjupa kunskapen och förståelsen för hur det är att leva med demens i ett tidigt skede, anser författarna att sjuksköterskan har möjlighet att vidareutveckla omvårdnaden för personer som lever med demens.</p>

I takt med att andelen äldre i befolkningen blir allt fler, ökar även antalet personer med demens. För att omvårdnaden för dessa personer skall kunna utvecklas krävs en ökad kunskap och en djupare förståelse för hur det är att leva med denna sjukdom. Syftet med den här studien var att beskriva hur det är att leva med demens i ett tidigt skede. Studien är genomförd som en litteraturstudie och bygger på 13 kvalitativa vetenskapliga artiklar som sökts upp med hjälp av databaserna CINAHL, Medline och PsycINFO, och därefter kvalitetsgranskats enligt mallar. Analys av artiklarna resulterade i ett övergripande tema; Att förändras, samt fem underkategorier; Förlust, Rädsla, Utanförskap, Behov av stöd och gemenskap och Bemästrande. De förändringar som demenssjukdomen medför bidrar bland annat till känslor av förlust, rädsla och utanförskap. Resultatet har visat på att det är viktigt med ett gott stöd från omgivningen för att kunna bemästra sin situation när man lever med demens. I resultatet framkommer även att personer med demens ofta utvecklar olika strategier för att hantera sjukdomen och vardagen. Genom att fördjupa kunskapen och förståelsen för hur det är att leva med demens i ett tidigt skede, anser författarna att sjuksköterskan har möjlighet att vidareutveckla omvårdnaden för personer som lever med demens.

Bakgrund: Allt fler väljer att vårda sin anhöriga i hemmet och därför ökar behovet av ett fungerande stöd för den närstående som fungerar som vårdgivare. Närståendevårdare behöver ett stöd för att klara av att vårda i hemmet. Det är upp till professionell hälso- sjukvårds personal att ge dem detta stöd. Syfte: Att belysa vilket professionellt stöd närstående efterfrågar i deras vårdande av en person i ett palliativt skede i hemmet Metod: Systematisk litteraturstudie, baserad på tidigare forskning. Resultat: Resultatet visar att närståendevårdare efterfrågar Stöd i att få leva sina egna liv, stöd i att vara beredd på framtiden och Stöd för att kunna hantera situationen. Närståendevårdare upplever ett stöd i att känna delaktighet i vårdandet av den sjuke, de vill gärna utföra en vis del av omvårdnaden. De kände även ett stöd i att kunna kontakta professionell hälso- sjukvårds personal när det behövdes som mest. Om detta stöd inte fanns att tillgå så kände sig närståendevårdaren orolig, rädd och ensam i vårdandet. Diskussion: Närståendevårdaren bör ges en möjlighet i att vara delaktig i vårdandet men delaktigheten får inte ske på den närståendes bekostnad. Närståendevårdare vill även få en möjlighet att fortsätta leva sina egna liv, för att göra detta ville de först försäkra sig om att den sjuke personen hade det bra även i deras frånvaro. Slutsats: Då närståendevårdare är i behov av ett professionellt stöd är det av vikt att professionell personal är medvetna om att de behöver ett individanpassat stöd baserat på vad de efterfrågar och har behov av.

Bakgrund År 2010 avled 90 000 personer i Sverige. Cirka 80 procent bedöms ha varit i behov av palliativ vård. En allmän palliativ vård, dvs vård som kan ges av personal med grundläggande kunskap och kompetens inom palliativ vård, ska kunna bedrivas på alla vårdenheter oavsett om patienten befinner sig på en akutvårdsavdelning eller på ett kommunalt boende. På en allmän vårdavdelning är för det mesta vården fokuserad på att bota och att ta beslut om att vården övergår till att vara palliativ är ofta komplext. Syfte Att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att möta patienter som befinner sig i ett palliativt skede på en allmän vårdavdelning. Metod En systematisk litteraturstudie med 13 artiklar, varav tre med kvantitativ ansats och tio med kvalitativ ansats genomfördes. Dessa analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Fyra kategorier identifierades. Dessa var sjuksköterskans profession, teamet, mötet med den döende patienten samt kompetens. Utifrån dessa kategorier skapades elva underkategorier. Slutsats Att vårda patienter som befinner sig i ett palliativt skede kan vara givande men också en svår uppgift för sjuksköterskan. Tillgängliga resurser är mycket bristfälliga, men sjuksköterskan strävar efter att ge bästa möjliga vård efter de förutsättningar hon har.