The essay examines cosmic horror by identifying and interpreting where and how it occurs in three short stories by important predecessors of the subgenre which is often referred to as “weird fiction”, “supernatural horror”, “Lovecraftian horror” or “cosmic horror”. The short stories analysed are The Yellow Sign (1895) by Robert W. Chambers, The Willows (1907) by Algernon Blackwood, and The Whisperer in Darkness (1931) by H.P Lovecraft.           Cosmic horror is the human fear of the unknown and the realization of mankind’s insignificant existence in the shadow of unfathomable forces and entities in an infinite universe. It arises as a result of supernatural events which render the previously accepted laws of nature and systematizations of reality useless.           The essay's conclusions are that cosmic horror occurs on an intradiegetic level when confrontation with the unknown destabilizes a familiar reality and brings with it devastating consequences for humanity's view of themselves, the universe, and their place in it. This happens in The Yellow Sign through the otherworldly, inhuman play that warps the minds of the protagonists and gives them insight into harmful, previously inaccessible knowledge. In The Willows and The Whisperer in Darkness, it takes place through the encounter with the extraterrestrial beings, whose mere presence conveys a futility about mankind’s insignificance and ignorance in contrast to the greatness of the universe. / Uppsatsen undersöker kosmisk skräck genom att identifiera och tolka var och hur den förekommer i tre noveller av viktiga föregångare till subgenren som ofta omnämns som "weird fiction", "supernatural horror", "Lovecraftian horror" eller kosmisk skräck. Novellerna som analyseras är The Yellow Sign (1895) av Robert W. Chambers, The Willows (1907) av Algernon Blackwood och The Whisperer in Darkness (1931) av H.P Lovecraft.           Kosmisk skräck är människans rädsla för det okända och insikten om mänsklighetens obetydliga existens i skuggan av outgrundliga krafter och entiteter ett oändligt universum. Den uppstår som ett resultat av övernaturliga händelser som gör de tidigare accepterade naturlagarna och systematiseringarna av verkligheten värdelösa.           Uppsatsens slutsatser är att kosmisk skräck uppstår på en intra-diegetisk nivå när konfrontation med det okända destabiliserar en välbekant verklighet och för med sig förödande konsekvenser för mänsklighetens syn på sig själva, universum och sin plats i det. Detta sker i The Yellow Sign genom den utomvärldsliga, omänskliga pjäsen som förvränger huvudpersonernas sinnen och ger dem insikt i skadlig, tidigare otillgänglig kunskap. I The Willows och The Whisperer in Darkness uppstår det genom mötet med de utomjordiska varelserna, vars blotta närvaro förmedlar en hjälplöshet som uppstår genom mänsklighetens obetydlighet och okunnighet gentemot universums storhet.

Denna studie utgör en didaktisk läsning av tre tv-spel inom skräckgenren, Among the Sleep (2016), Little Nightmares II (2021) samt Until Dawn (2015). Syftet är att undersöka hur dessa spel potentiellt kan länkas till litteraturen i svenskämnesundervisningen och fungera som en bro mellan medierna tv-spel och litteratur i undervisningen i gymnasieskolan. Analyserna bygger på en narratologisk läsning av materialet i ljuset av karakteristiska drag för skräckgenren som diskuteras i relation till teorier om undervisning. Analyserna visar att de analyserade tv-spelen besitter likheter med de karakteristiska drag som förekommer inom andra medieformat inom skräckgenren, däribland litteraturen. En slutsats som kan dras utifrån analyserna är att det tycks finnas potential i att nyttja tv-spelen som fiktion i litteraturundervisningen i svenskämnet för att använda de som en bro över till litteraturen, i form av gemensamma nämnare mellan medieformaten. / This study constitutes a didactical reading of three videogames within the horror genre, Among the Sleep (2016), Little Nightmares II (2021) and Until Dawn (2015). The aim is to investigate how these games potentially can be utilized to create a connection between videogames and literature within the context of education, more specific the Swedish subject in upper secondary school. The analyses are based upon a narratological reading of the videogames, through the lens of traits usually found within the horror genre, to be discussed in relation to didactical aspects. The analyses address that the videogames, within this study, occupy similarly traits as presented in other formats of media, including literature. A conclusion that can be drawn based upon the analyses is that there ought to be a potential in using the videogames as fiction to create a bridge over to the literature, more specific to use the similarities that exists between the two types of media, this within the Swedish subject at upper secondary school.