Vestibulit är en benämning på smärtor vid slidförgården som ofta framkallasvid beröring. Smärtorna får negativa följder för livskvalitet genom attpåverka olika områden i livet. Syftet med denna studie har varit att sökakartlägga följder av vestibulit i den drabbade unga kvinnans liv och hurföljderna samverkar med varandra. Åtta kvinnor i åldrarna 20-28 år harblivit intervjuade kring sina erfarenheter av vestibulit, och materialet haranalyserats med grundad teori. Resultaten visar att kvinnor med erfarenhetav vestibulit har upplevt att smärtorna har medfört följder på flera områden ilivet, som kan delas upp i följande fem huvudområden: 1) sex ochrelationer, 2) att prata om smärtan, 3) vårderfarenheter, 4) tankar, känsloroch självbild 5) vardagsaktiviteter. Vestibulit påverkar livet på flera fronter,något som bör beaktas vid behandling av patienter med vestibulitbesvär.

Abstrakt Introduktion/bakgrund: Patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS) är ett av de vanligast förekommande orsakerna till knäsmärta och karaktäriseras av en diffus smärta vilken uppkommer vid moment som orsakar belastande stress för knäleden, vanligtvis kopplat till fysiskt aktiva individer. Tidigare studier har kopplat samman PFSS med en dysfunktion i den främre lårmuskulaturen quadriceps, men de senaste åren har studier som istället undersökt effekterna av styrketräning av höftmuskulaturen indikerat att ett träningsfokus även här kan vara fördelaktigt i behandlingssyfte. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa om styrketräning av höft- och knämuskulatur alternativt bara höftmuskulatur var mer effektivt för att minska smärta vid patellofemoralt smärtsyndrom än styrketräning av enbart knämuskulatur. Metod: Studien var en systematisk litteraturöversikt där databaserna PubMed, Cinahl och Sportdiscus genomsöktes. Avgränsningar av sökningen gjordes utifrån PICO-modellen. Kvalitetsgranskning utfördes med PEDro-skalan. Endast studier publicerade mellan 2012-2020 samt RCT-studier inkluderades. Resultat: Sammanfattningsvis sågs signifikant minskad smärta men däremot ingen signifikant skillnad mellan grupperna efter interventionen i de studier där styrketräning av höftmuskulatur jämfördes med styrketräning av knämuskulatur, däremot sågs små tendenser till fördel för styrketräning av höftmuskulatur kombinerat med bål i form av genombrott för minskad smärta vid ett tidigare skede samt mindre smärta på lång sikt. Bland samtliga studier som jämfört styrketräning av höft- och knämuskulatur  kontra bara knämuskulatur sågs en signifikant förbättring i gruppen som kombinerat höft- och knämuskulatur. Konklusion: Resultatet av dessa studier som alla höll hög kvalitet utifrån PEDro-skalan tyder på att styrketräning av höft- och knämuskulatur i kombination resulterade i signifikant minskad smärta jämfört med styrketräning av enbart knämuskulatur och bör därför användas för att minska smärtan hos personer med PFSS.

Sammanfattning Bakgrund: Patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS) är ett vanligt förekommande muskuloskeletalt besvär bland kvinnor och karaktäriseras av smärta runt eller bakom patella, som förvärras vid vissa viktbärande aktiviteter. Då prevalens är hög hos kvinnor är det av stor betydelse att de får en välanpassad behandling baserad på den senaste tillgängliga evidensen. Syfte:  Att genom en litteraturstudie undersöka effekten av styrketräning på utfallsmåtten smärta och funktion hos kvinnor med PFSS samt gradera den aktuella evidensen. Metod: Litteratursökning utfördes i databasen PubMed. Nio artiklar inkluderades. Artiklarna granskades sedan enskilt enligt TESTEX scale och därefter bedömdes evidensgraden enligt SBU:s GRADE. Resultat: Studien visade en begränsad evidensgrad för att styrketräning av höftmuskulatur minskar smärta. Det finns även en begränsad evidensgrad för att kombinerad styrketräning av höft- och knämuskulatur minskar smärta och ökar funktion. Styrketräning av höftmuskulatur jämfört med styrketräning av endast knämuskulatur har ej effekt på funktion, men evidensgraden bedöms som begränsad. Studiekvaliteten av de enskilda studierna varierade mellan 7–13 poäng vid granskning med TESTEX scale. Konklusion: Evidensen talar för att kombinerad styrketräning av höft- och knämuskulatur bör användas i första hand vid behandling av PFSS, men fler studier behövs för att bekräfta studieresultatet.  Nyckelord: Exercise, hip musculature, patellofemoral pain syndrome, quadriceps musculature / Abstract Background: Patellofemoral pain syndrome (PFPS) is a common musculoskeletal condition among women and is characterized by pain around or behind the patella, which is aggravated by weightbearing activities. Since the prevalence among women is high, it is of great importance that they receive a well-adjusted treatment based on the latest available evidence. Objective: To investigate through a literature study the effect of strength training on the outcome measures pain and function among women with PFPS Method: The litterature search was conducted in the database PubMed. Nine papers were included. The papers were evaluated by each author using the TESTEX scale and then the level of evidence was assessed according to SBU’s GRADE. Results: There is limited evidence that strength training of the hip musculature reduces pain. There is also limited evidence that combined strength training of the hip and knee musculature reduces pain and increases function. Compared to strength training of the knee musculature, isolated strength training of the hip musculature is no better to increase function but the evidence is limited. The study quality of the included papers varied between 7–13 points after evaluation with TESTEX scale. Conclusion: The evidence suggests that combined strength training of the hip and knee musculature should be used as the first line of treatment when treating PFPS, but further research is warranted. Key words: Exercise, hip musculature, patellofemoral pain syndrome, quadriceps musculature

Bakgrund: Subacromiellt smärtsyndrom och rotatorcuffrelaterade besvär behandlas vanligtvis med rehabilitering i from av fysisk träning. Forskning visar mer och mer på positiv effekt av motorsimulering (MI) vid både träning och rehabilitering i from av bland annat ökad styrka och rörlighet. Området är dock inte tillräckligt utforskat och det saknas forskning på just SAPS och rotatorcuffproblematik.Syfte: Syftet med studien var att undersöka om ett tillägg av mental träning genom MI vid rehabilitering av SAPS eller rotatorcuffrelaterade besvär kan bidra till ytterligare effekt i form av minskad smärta och förbättrad upplevd funktionsnivå.Metod: Studien utfördes som en experimentell studie med interventionsgrupp (n=10) som utförde fysisk rehabilitering och MI samt referensgrupp (n=11) som utförde fysisk rehabilitering under 8 veckor. Upplevd funktion och smärta undersöktes med WORC och NRS vid rehabiliteringsperiodens start, efter 4 veckor och efter 8 veckor. Data analyserades med Mann-Whitney U test och ANOVA repeated measures. WORC analyserades i sin helhet samt dess delområden och smärtan utifrån NRS och WORC:s två frågor om smärtaResultat: Det noterades inga signifikanta skillnader mellan grupperna vid någon tidpunkt. För interventionsgruppen förelåg en signifikant förbättring på WORC:s totala poäng samt delområdena Fysisk, Arbete och Livsstil samt för smärtskattning VAS skarp smärta. För referensgruppen förelåg en signifikant förbättring för WORC:s delområden Fysiska, Arbete och Känslor samt NRS och smärtskattning VAS skarp smärta.Slutsats: Resultatet visar tendenser till att MI kan ha effekt som komplement till fysisk rehabilitering vid SAPS eller rotatorcuffsrelaterade besvär vad gäller upplevd funktion men inte för smärtminskning. Detta innebär att MI skulle kunna vara ett alternativ vid behandling av dessa besvär. Denna studie genomfördes som en pilotstudie med ett relativt lågt deltagarantal vilket gör att resultaten bör tolkas med försiktighet.

Bakgrund: Komplext regionalt smärtsyndrom (CRPS) kännetecknas av en långvarig neuropatisk smärta i en kroppsdel där smärtan ej står i proportion till den utlösande händelsen. Syndromet kan inkludera sensibilitetsförändringar, ödem, hudfärgsförändringar samt rörlighets- och funktionsnedsättningar. Konsekvenserna kan bli stora i form av extrem smärta och försämrad livskvalitet. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att hitta fysioterapeutiska behandlingsmetoder vid CRPS samt att undersöka deras effekter. Metod: Sökningar genomfördes i databaserna PubMed, Cinahl och Web of Science mellan januari och maj 2024. Sökningen resulterade i 88 artiklar varav 14 inkluderades. Resultat: 31 fysioterapeutiska behandlingsmetoder hittades. De vanligaste var Graded Motor Imagery (GMI), Mirror Therapy (MT), exponeringsbaserade interventioner och multimodala rehabiliteringsinsatser tillsammans med aerob träning. Exempel på andra metoder som användes var avslappningsmetoder, transkutan elektrisk nervstimulering (TENS), akupunktur, desensibilisering, tactile discrimination training och flertalet passiva behandlingsmetoder. Utfallsmåtten var olika mellan vuxna och yngre. Det som utvärderades var smärta, funktion, svullnad, livskvalitet, rädsla för smärta eller skada och smärtkatastrofiering. Konklusion: GMI kan förbättra smärta och funktion på medellång och lång sikt. MT kan förbättra smärta och funktion på kort och möjligen lång sikt. Graderad exponering eller exponering in vivo kan ge signifikanta förbättringar av funktion, smärta, katastroftankar kring smärta samt upplevd skadlighet av rörelser. Aerob träning kan minska smärta och/eller nedsatt funktion vid CRPS. Multimodala och tvärvetenskapliga insatser är viktiga för att uppnå ett bra resultat. Fler randomiserade kontrollerade studier behövs för att kunna avgöra långtidseffekterna av interventionerna. / Background: Complex regional pain syndrome (CRPS) is characterized by a long-term neuropathic pain in a body part where the pain is disproportionate to the triggering event. The syndrome may include changes in sensitivity, changes of skin color, oedema, reduced mobility and disability. The consequences can become severe such as extreme pain and reduced quality of life. Purpose: To find physiotherapeutic treatment methods for CRPS and to investigate their effects. Method: Searches were conducted in the databases PubMed, Cinahl and Web of Science between January-May 2024. The search resulted in 88 articles of which 14 were included. Results: 31 physiotherapeutic treatment methods were found. The most common ones were Graded Motor Imagery (GMI), Mirror Therapy (MT), exposure-based interventions and multimodal rehabilitation interventions along with aerobic exercise. Examples of other methods used were relaxation methods, transcutaneous electrical nerve stimulation (TENS), acupuncture, desensitization, tactile discrimination training and several passive methods of treatment. The outcome measures varied between adults and younger people. Pain, function, swelling, quality of life, fear of pain or injury and pain catastrophizing were evaluated. Conclusion: GMI may provide clinically meaningful medium- and long-term improvements in both pain and function. MT can improve pain and function in short and possibly long term. Graded exposure or exposure in vivo can significantly improve motor function, pain, pain-catastrophizing as well as perceived harmfulness of activities. Aerobic exercise may reduce pain and/or impaired motor function related to CRPS. Multimodal and interdisciplinary efforts are important to achieve good results. More randomized controlled trials are needed to determine the long-term effects of the interventions.