Smartphones blir allt mer en integrerad del av människors liv genom att erbjuda funktioner som till exempel tillfredsställer våra sociala behov. Samtidigt har dessa funktioner också blivit en källa till smartphoneberoenden. Detta har bidragit till utvecklingen av digital detox-applikationer som kan hjälpa en att minska sin smartphoneanvändning. I några av dessa digital detox-applikationer existerar en funktion där man kan dela och jämföra skärmtid med andra personer, där en anledning kan vara att motivera varandra till att minska sin skärmtid. Att människor jämför sig med andra personer för att utvärdera sig själva från en viss aspekt, för att i sin tur utveckla ett nytt beteende kan kopplas till Social Comparison Theory och Selfevaluation maintenance model (SEM modellen). SEM modellen argumenterar bland annat för att personer som står en psykologiskt nära har en större tendens till att motivera en till självförbättring. Detta kan ske om de presterar bättre i ett område som är relevant för ens självdefinition. Studien har därför undersökt hur delning och jämförelse av skärmtid påverkar personer inom en vänskapskrets och om det kan leda till minskad mobilanvändning. Detta har undersökts med hjälp av applikationen Timedown där 5 vänner fått dela och jämföra sin skärmtid med varandra under 12 dagar. Slutligen genomfördes en semistrukturerad intervju med varje enskild deltagare. Intervjuerna syftade till att ta reda på hur deltagarna upplevde att använda funktionen och om det påverkat deras mobilanvändning. Resultatet av studien visar att personer påverkas olika av att dela och jämföra skärmtid med vänner och att det beror på hur ens skärmtid förhåller sig till övrigas. En person som har en förhållandevis hög skärmtid jämfört med sina vänners tenderar att ha en större benägenhet till att minska sin skärmtid än en person som har en lägre skärmtid. Resultatet bör dock inte generaliseras för alla vänskapsgrupper som använder den här typen av funktion. Däremot kan det bidra med nya perspektiv på hur jämförandet av skärmtid kan användas i digital detox-sammanhang. / Smartphones are increasingly becoming an integral part of people's lives by offering functions that for example satisfies our social needs. At the same time, these functions have also become a source of smartphone addiction. This has contributed to the development of digital detox-applications which help to reduce one's smartphone usage. In some of these digital detox- applications, a function exists where you can share and compare screen time with other people. A reason for this can be to motivate each other to decrease smartphone usage.  That people tend to compare themselves with others to evaluate themselves from a certain aspect and thereby develop a new behaviour, can be connected to the Social Comparison Theory and the Self-evaluation maintenance model (SEM-model). The SEM- model argues, among other things, for the fact that people who are psychologically close to a person, have a greater tendency to motivate that person to self-improvement. This happens if they perform better within an area relevant for the person's self-definition. The study has therefore investigated how sharing and comparing screen time affects persons within a friend group and if it can result in decreased screen time. This has been investigated using the application Timedown, where 5 friends have shared and com- pared their screen time with each other during 12 days. Finally, a semi-structured interview was carried out with every single participant. The interviews aimed to find out how the participants experienced using the feature and if it affected their smartphone usage.  The result of the study shows that people are differently affected by sharing and comparing screen time with friends, and that it depends on your screen time in relation to the others. A person with a relatively high screen time compared to one's friends tends to have a greater inclination to decrease their screen time than a person with a lower screen time. The result should not be generalized for all friend groups using this type of feature. Instead, it could contribute to new perspectives on how the comparison of screen time can be used in contexts of digital detox.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka möjliga prediktorer för utfallet i KBT-behandling vid depression, face-to-face samt i kombination med stöd av en smartphoneapplikation. 88 deltagare randomiserades till smartphone- (n = 45) eller face-to-face-betingelsen (n = 43). Utfallsmåttet var förändring i Beck Depression Inventory-II mellan förocheftermätning, främst beräknat med residual gain scores. Samband mellan prediktorer och utfall undersöktes medkorrelationsanalyser. Regressionsanalyser med interaktionen mellan prediktor och behandlingsbetingelse genomfördes för att undersöka skillnader mellan betingelserna. Resultatet visade att högre initial depressionsnivå predicerade större förbättring för alla deltagare sammantaget samt för båda behandlingsbetingelserna. Att ha sysselsättning predicerade mindre förbättring för face-to-face-betingelsen. Vissa frågor gällande smartphoneanvändning visade sig betydelsefulla. Exempelvis var upplevelsen av att ha stor användning av sin smartphone relaterat till större förbättring för smartphonebetingelsen. Gällande allians var högre skattningar på Working Alliance Inventory-Short under behandlingsvecka tre relaterat till större förbättring för alla deltagaresammantaget samt för smartphonebetingelsen. Detta samband gällde även vid kontroll för skattning av förväntad allians. Kön, ålder, civilstånd, utbildningsnivå, stad, initial ångestnivå, samtidig ångestdiagnos, tidigare depressionsdiagnos, förväntad allians samt flera smartphonefrågor predicerade inte utfallet. Att många faktorer inte korrelerade med utfallet skulle kunna tyda på att detta behandlingsformat kan komma att passa en bred patientgrupp, men att det kan vara viktigt att ta hänsyn till betydelsen av allians samt individers smartphonevanor.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka om trovärdighet och förväntningar på behandling, deltagarens smartphoneanvändning, aktivitet i behandlingen, samtidig ångestdiagnos, initial symtomnivå på depression samt demografiska egenskaper kan predicera behandlingsutfallet i en depressionsbehandling via smartphone med internetstöd utifrån beteendeaktivering och mindfulness. 81 deltagare randomiserades till antingen beteendeaktiverings- (n=40) eller mindfulnessbetingelsen (n=41). Huvudutfallsmåttet var förändring i BDI-II mellan för- och eftermätning mätt med residual gain scores. Korrelationsanalyser genomfördes för att undersöka samband mellan prediktorer och utfallsmåttet. För att analysera skillnader mellan grupper gjordes regressionsanalys på interaktionseffekten mellan prediktor x grupp, samt envägs-ANOVA. Resultatet visade att två frågor som rör deltagarens smartphoneanvändning korrelerade negativt med utfallsmåttet för alla deltagare sammantaget; ”så här ofta i snitt laddar jag ner nya applikationer till min smartphone”, (r=-.45, p=.01, R2=.21), samt ”jag märker att jag ofta använder min smartphone när jag har tråkigt eller när jag inte har något annat att göra”, (r=-.24, p<.05, R2=.06). Av de demografiska variablerna korrelerade att ha sysselsättning positivt med utfallet för alla deltagare sammantaget (r=.26, p=.03, R2=.07). Civilstånd, att bo tillsammans med en partner, korrelerade positivt med utfallsmåttet i beteendeaktiveringsgruppen (r=.44, p<.01, R2=.19). En signifikant skillnad i förändring, mätt i förändringsvärde, mellan deltagare med måttliga och svåra initiala symtom på BDI-II observerades (t(69)=4.36, p<.01). Ingen signifikant skillnad i eftermätningar mellan de två grupperna kunde observeras. Slutsatsen är att hur deltagaren använder sin smartphone kan ha betydelse för utfallet. Även sysselsättning och civilstånd visade sig ha betydelse för utfallet. Varken att ha en svår depression och/eller en samtidig ångestdiagnos visade sig vara hindrande för att ta till sig behandlingen. Det var flera presumtiva prediktorer som inte visade signifikanta samband med behandlingsutfallet vilket indikerar att behandlingen kan komma att passa en bred patientgrupp. / DISA-En randomiserad kontrollerad studie via smartphone med internetstöd baserad på beteendeaktivering respektive mindfulness för vuxna med subklinisk och egentlig depression