Problemformulering och syfte: I flera magasin har en viss typ av annons blivit allt vanligare. Inbäddad bland redaktionellt material och vanliga helsidesannonser kan man ibland se en annons som vid första anblicken ser ut som redaktionellt material men som i själva verket är en annons. Denna typ kallas för ”advertorial”. Även i dagspress finns reklam bland redaktionellt material. Det kan vara en produkt som lyfts fram men som inte är en annons i den bemärkelsen att företaget har betalat för uppmärksamheten. Syftet med den här studien är att se hur olika kategorier av läsare reagerar på advertorials och smygreklam samt hur det påverkar trovärdigheten för dagstidning och magasin. Metod och material: Vi valde ut tio exempel på advertorials och smygreklam från svenska magasin och dagstidningar. Som metod använde vi oss av fokusgrupper eftersom vi ville undersöka om läsare med olika bakgrund uppfattar smygreklam och advertorials i magasin och dagspress olika. Därför valde vi att ha en grupp med utbildade yrkesverksamma journalister, en grupp med lågutbildade personer och en grupp med högutbildade personer. Förutom fokusgrupperna gjorde vi också en kvantitativ innehållsanalys för att kunna beskriva och jämföra de tio exempel på smygreklam och advertorials som vi valde ut. Det vi jämförde var utrymmet i tidningen, antal tecken, om positiva eller negativa sidor av produkten kommer fram och om det finns några jämförbara produkter i exemplet. Huvudresultat: Vi kunde se att de olika läsarkategorierna reagerade olika på smygreklam och advertorials och vi kunde även se skillnader på reaktioner inom grupperna. Journalisterna gillade inte advertorials men upprördes inte heller av dem eftersom de var förstående mot att branschen har förändrats. De lågutbildade som var positivt inställda till reklam såg advertorials och smygreklam som ett trevligt sätt att annonsera på. De lågutbildade som däremot var negativt inställda till reklam såg advertorials och smygreklam som ett irriterande inslag i tidningar. Bland de högutbildade fanns personer som tilltalades av en del advertorials och smygreklam. Andra högutbildade brydde sig mer om innehållet i dagstidningar och blev irriterade om smygreklam förekom där. De brydde sig inte om advertorials eller smygreklam i magasin så länge de inte drog ned värdet på det redaktionella materialet. Journalisterna tyckte att frekvensen av smygreklam och avsaknad av objektivitet och oberoende i redaktionellt material var avgörande för om trovärdigheten påverkades. I den lågutbildade gruppen fanns de som tyckte att trovärdigheten inte påverkades alls av advertorials och smygreklam. Det fanns också de som tyckte att trovärdigheten påverkades när tidningarna hade ett annonssamarbete med ett företag. I den högutbildade gruppen tyckte några att advertorials och smygreklam i tidningar inte påverkar trovärdigheten. Andra högutbildade såg på saken på samma sätt som journalistgruppen.