Syftet med studien är att öka kunskap om socialsekreterarnas motiveringar bakom gällande beslut om barns återförening med sina föräldrar, som tidigare bedömts ha en bristande föräldraförmåga. Min frågeställning består av tre frågor: Vilka faktorer kan påverka ett beslut om ett återkallande av placering av barn enligt SoL eller LVU 2 §? Hur förhåller sig socialsekreterarna till möjligheten om utveckling av föräldraförmågan efter placering? Hur stor andel av föräldrar, vars barn blivit placerade enligt SOL eller LVU 2§, har fått omhändertagandet återkallat? Frågorna besvaras med den kvalitativa forskningsintervjun. Halvstrukturerade intervjuer och dokument valdes som huvudsakliga datainsamlingstekniker. Sju socialsekreterare, var av en enhetschef deltog i undersökningen. Två av informanterna intervjuades tillsammans. För analys av empirin har studien använt sig av: anknytnings teori, lagar och riktlinjer, tidigare forskning om placerade barn och deras föräldrar. Resultatet visade en tvetydighet gällande socialsekreterarnas tillämpning av lagar; ett övervägande fokus på vårdnadsöverflyttningar och bristfälliga insatserna kring återförening. Det är väldigt få barn som återförenas med sina föräldrar. Det visade sig att det skiljer sig i bedömningar från socialkontor och socialsekreterare. Ett barns återförening möjlighet bedöms utifrån barnets anknytning i främsta rum, och i andra hand bedöms förälderns utveckling. Föräldern har ofta tre år på sig att bättra sig och hålla så bra kontakt med barnet så att de ska hålla sin plats som primär vårdnadshavare för att ha en eventuell chans till återförening. Större delen av barnen blir uppväxtplacerade, med tanke på vårdnadsöverflyttning och anknytningen. Går föräldern med på en frivillig placering enligt SoL så har man större möjlighet att påverka en hemtagning, men via tvångsvårdslagstiftningen LVU blir det svårare, samarbete med socialsekreteraren ökar möjligheten till återförening.  Det är tydligt att barnavårdsutredningar är under komplex press, man vill göra det bästa för barnet och följa lagstiftning samtidigt som man ska hålla kostnaderna nere.

I uppsatsen diskuteras utökade sekretessgenombrott hos socialtjänsten som åtgärd för att motverka terrorismrelaterad brottslighet. Uppsatsen har två syften. Det första syftet är att klargöra under vilka förutsättningar socialtjänsten får lämna uppgifter till polisen om personer som är misstänkta för terrorismrelaterad brottslighet enligt nuvarande lagstiftning. Syftet uppnås genom en redogörelse för regler om offentlighet och sekretess, samt regler som styr myndigheters utbyte av information. Det andra syftet, som är det mest centrala i uppsatsen, är att diskutera huruvida det bör införas sekretessgenombrott som innebär att socialtjänsten får lämna uppgifter till polisen om personer som är misstänkta för brott enligt finansierings- och rekryteringslagen. I augusti 2018 presenterades en utredning som genomförts på uppdrag av regeringen där en sekretessbestämmelse med denna innebörd föreslås. För att uppnå uppsatsens andra syfte studeras målen med socialtjänstlagstiftningen. Det konstateras att sekretess är en grundläggande förutsättning för att uppnå målen och att utökade sekretessgenombrott hos socialtjänsten bör undvikas i så stor utsträckning som möjligt. Vissa intressen kan dock motivera sekretessgenombrott och intresset av att motverka terrorismrelaterad brottslighet skulle kunna vara ett sådant. Vidare studeras lagarna gällande terrorismrelaterad brottslighet, närmare bestämt terroristbrottslagen, finansieringslagen och rekryteringslagen. Slutsatsen i denna del är att dessa lagar innehåller ett flertal otydliga begrepp och att komplicerade straffrättsliga bedömningar krävs för att konstatera om handlingar utgör brott enligt vissa av bestämmelserna i lagarna. Delar av lagarna har dessutom hastigt arbetats fram för att leva upp till internationella åtaganden och tycks motiverade av hotet från islamistisk terrorism, trots att det inte nämns uttryckligen. Till sist studeras konflikten mellan sekretessgenombrott hos socialtjänsten och den enskildes grundlagsskyddade rätt till personlig integritet och yttrandefrihet. Det konstateras bland annat att ett införande av det för uppsatsen aktuella sekretessgenombrottet knappast skulle vara förenligt med proportionalitetsprincipen. Slutsatsen i uppsatsen är att sekretessgenombrott som innebär att socialtjänsten får lämna uppgifter till polisen om personer som är misstänkta för brott enligt finansierings- och rekryteringslagen inte bör införas.

BakgrundPersoner som arbetar inom den svenska barnomsorgen har en skyldighet att anmälamisstankar om att ett barn far illa till socialtjänsten. Barn som utsätts för någon form avmisshandel utvecklar olika former av avvikande beteenden. De verksamma pedagogerna har iuppgift att uppmärksamma dessa barn och utefter detta arbeta pedagogiskt för att stödja dessabarn i sin utveckling.SyfteSyftet med studien är att undersöka pedagogers tolkningar och erfarenheter kringanmälningsplikten samt hur de beskriver sitt arbete för att hjälpa barn som far illa. Vidarebehandlar studien socialtjänstens arbete kring en anmälan.MetodVi har valt att använda oss av en kvalitativ metod i form av öppna intervjuer. Respondenternabestod av tre förskollärare, tre förskolechefer samt en socialsekreterare. Det hjälpmedel vibrukat under intervjuerna är ljudupptagning följt av transkribering av inspelningen.ResultatResultatet visar att det finns en osäkerhet och rädsla i att göra en anmälan hos mångaverksamma pedagoger. Den största rädslan ligger i vårdnadshavarnas reaktion då en anmälansker. Resultatet pekar också på att stöd från arbetslaget, chefer eller specialpedagoger är enviktig faktor för de verksamma pedagogerna kring en anmälan. Pedagogerna har delademeningar om hur misstankar bör behandlas. Det framkommer även att verksamma pedagogersamt chefer önskar större deltagande i processen kring en anmälan. / Program: Lärarutbildningen

Syftet med denna uppsats är utforska vad socialsekreterare upplever vara hinder och tillgångar för och hos klienter som genomgår eftervård. Datainsamlingen gjordes via semistrukturerade intervjuer med en hermeneutisk och kvalitativ metodologisk utgångspunkt. Resultatet har tolkats utifrån ett punktuellt och relationellt perspektiv samt Governmentality-perspektivet, vilka båda är de teoretiska perspektiv som använts till uppsatsen. Urvalet innefattar sex socialsekreterare från fyra olika kommuner som alla intervjuades på sin arbetsplats. Resultatet visar på att även om det finns behandlingsinsatser att tillgå för klienter som är föremål för eftervård är en inre motivation från klienten och en god arbetsallians det som socialsekreterarna värderade högst. Ett annat resultat som uppkom i studien var upplevelsen av att det börjar bli ett större inflöde av klienter med samsjuklighet och att det råder en brist på boendemöjligheter för människor med missbruksproblematik. Slutsatsen av studien är att implementering av en Evidensbaserad praktik verkar ha fått genomslag för de socialsekreterare vi har varit i kontakt med då de verkar lägga stor vikt vid att använda klienten som kunskapskälla och att kunna upprätta en god arbetsallians mellan klient och professionell.

Studien ämnade att undersöka skälen bakom intervjupersonernas upplevda tillit eller misstro gentemot socialtjänsten. Vidare var det även av intresse att få en ökad förståelse för hur detta påverkade individernas benägenhet att vid behov uppsöka myndigheten för stöd. Studien baserades på intervjuer med högstadieelever på en skola i Sverige. Undersökningens slutsatser visade på att intervjupersonernas benägenhet att anförtro sig åt myndigheten var tydligt förankrade i olika skäl, vilka sammanfattades till tre huvudteman. Det framkom att intervjupersonerna upplevde att de inte var tillräckligt informeradeavseende myndigheten och dess förfarande, vilket försämrade förutsättningarna till ett ökat tillitskapital. Vidare påvisade resultatet att intervjupersonerna uppfattade att det råder ojämn maktbalans- socialarbetare och klient - emellan. Det fanns även en rädsla för socialtjänstens befogenheter och hur dessa tillämpas. Detta då det förelåg en uppfattning om att maktutövandet kunde användas för att bestraffa den enskilde. Risken för stigmatisering var ännu ett skäl till varför intervjupersonerna upplevde en känsla av misstro gentemot socialtjänsten. Rädslan för att bli socialt bestraffad minskade benägenheten att uppsöka stöd, vilket medförde att intervjupersonerna i största möjliga mån valde att undvika myndigheten.

<p>Undersökningen handlar om den skriftliga dokumentationen vid ett vårdboende. Den typ av dokumentation som studeras består av journalanteckningar, skrivna av personalen på vårdboendet. Dokumentationen handlar om de personer som bor på vårdboendet, så kallade brukare. Syftet är att undersöka hur skribenterna använder sig av evaluerande resurser i dokumentationen, beskriva och kategorisera användningen av evalueringarna och jämföra dem med de riktlinjer för dokumentation som finns i Socialtjänstlagen. Evalueringar är språkliga resurser som används för att uttrycka exempelvis värderingar, bedömningar, attityder och förhållningssätt.</p><p>Den teoretiska utgångspunkt som uppsatsen grundar sig på kan beskrivas som en kombination av dialogism och systemisk-funktionell grammatik. Metoden som används för att undersöka evalueringarna är textanalys som utgår ifrån analysmodellen Appraisal.</p><p>Analysen visar att texterna innehåller en stor mängd evalueringar. Särskilt vanliga är de evalueringar som uttrycker attityd, och majoriteten av dem uttrycker positiv attityd. Evalueringar som ger uttryck för olika röster och förhållningssätt används också, men inte i lika stor utsträckning. En stor del yttranden innehåller endast en auktoritär röst. Analysen visar också att jämfört med riktlinjerna i Socialtjänstlagen kan evalueringarna beskrivas som både problematiska och oproblematiska. De evalueringar som ger uttryck för en mångfald av röster är önskvärda och skulle kunna användas mer. De evalueringar som däremot ger uttryck för attityder som skulle kunna tolkas som mer subjektiva, och som är irrelevanta för verksamhetens art, skulle kunna användas mer sparsamt, om man vill leva upp till Socialtjänstlagens riktlinjer.</p>

<p>Syftet med uppsatsen var att undersöka socialsekreterares förståelse av mäns våld mot kvinnor i nära relationer utifrån dels deras föreställningar om våldsutövande män och våldsutsatta kvinnor och dels vilka perspektiv eller teorier som kommer till uttryck i socialsekreterares resonemang om mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Undersökningen består av halvstrukturerade intervjuer med sex socialsekreterare. Resultaten analyserades utifrån ett könsmaktsperspektiv, med stöd i tidigare forskning om mäns våld mot kvinnor och samhällets hantering av frågan på nationell nivå, kommunal nivå och genom socialtjänsten. Resultaten av undersökningen visade att socialsekreterarna å ena sidan ser bristande jämställdhet som en orsak till mäns våld mot kvinnor på en generell nivå, å andra sidan förklarade enskilda mäns våldsutövning bland annat utifrån föreställningar om mäns våld som uttryck för männens maktlöshetskänslor. I uppsatsen diskuteras också hur socialsekreterarnas förståelse om mäns våld mot kvinnor i nära relationer står i relation till en rådande könsneutral norm inom socialtjänsten.</p>

<p>Föreliggande studie är en kvantitativ måluppfyllelseutvärdering av behandlingsinsatsen företagspraktik i Sollentuna kommun. Insatsen bedrivs i socialtjänstens regi och bygger på praktik och behandling. Målgruppen är ungdomar i åldrarna 16-24 år som är sysslolösa och socialt utsatta. Målet med insatsen är att ungdomarna ska gå vidare till arbete eller utbildning efter avslutad praktik. Syftet med studien var att utvärdera om målet uppfylls, vilken betydelse insatsen haft och om det finns något i insatsen som skulle kunna förändras för att fler ungdomar ska uppfylla målet. Studien besvarar också frågor om vilka ungdomar som beviljats företagspraktik och vad socialarbetare som arbetat med ungdomarna tror att ungdomarna upplevde som positivt respektive negativt med insatsen. För att besvara frågorna gjordes en registerstudie av ungdomarnas akter samt två enkätundersökningar med socialarbetare som arbetat med ungdomarna under insatsen. Utvärderingspopulationen består av samtliga 37 ungdomar som beviljats företagspraktik. Resultaten visade att hälften av ungdomarna arbetade eller studerade cirka tio månader efter avslutad insats. Resultaten jämfördes med tidigare forskning av andra insatser/åtgärder som innehåller praktik.</p>

<p>Syftet med vår studie har varit att belysa förekomst och former för samverkan mellan socialtjänsten och BVC i Stockholms stad. Vi har även avsett att belysa hur socialtjänsten ser på anmälningsskyldigheten i förhållande till BVC. Studien baserades på telefonintervjuer med informanter vid socialtjänstens enheter för barn och ungdom i Stockholms 18 stadsdelar. Vi valde att utgå från socialtjänstens perspektiv eftersom de sedan juli 2003 har en skyldighet att aktivt verka för att samverkan med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs i frågor som rör barn kommer till stånd. Vi har funnit att samverkan mellan socialtjänsten och BVC är mycket vanligt förekommande. Formerna för samverkan har visat sig variera till form och innehåll. Trots utbredd samverkan uppger socialtjänsten överlag att samverkan med BVC inte fungerar tillfredsställande. Dessutom finns det en utbredd föreställning om att BVC-sjuksköterskor inkommer med få anmälningar om barn som far illa på grund av hinder av känslomässig natur.</p>

<p>This essay examines how a group of five youths’ self identities are affected by unemploy-ment, contact with the social services and by labour market interventions. In Sweden youth employment has been regarded as a social problem. Arbetslinjen that could be translated into the work model or the work line influences and is a necessity for the Swedish welfare system. With a hermeneutic scientific philosophical position the method used to examine this has been to interview the youths, in the age of 18-25, individually. The approach of the interviews is narrative, to capture the informants’ full stories about their experiences. Finally the result of the interviews is analysed through theories about self identity and power that according to the authors of this essay are closely linked together and thus are necessary in understanding the narratives of the youths, which is essential knowledge on the field of social work. The results show that the youths´ self identity is affected and the outcome of this vary depending on how the intersection between gender, class, ethnicity and age is constituted. Further, the youths seem to have different experiences of treatment and this also affects their possibilities to act on different social fields.</p>