Breast awareness is a topic related to women's daily life. The purpose of this project is to explore the behaviors of knowing breasts from the perspective of women themselves, intending to design body experiences that facilitate the awareness of breast muscles and skin movements. The thesis begins with early-stage explorations of the meanings and methodologies of breast awareness and illustrates the entire process from preliminary research to prototyping procedure. Concepts and design methods of soma design are used to explore what kinds of interactions could be outlined in the breast sensing journey. The research process and design results propose new ways of interaction design for breast awareness, exploring the application of new material properties in soma design and breast knowing approaches. As the outcome, Sensorial Pads are made out of silicone, intending to emphasize skin tactile feeling and visual interaction for breast cognition. / Att förstå bröst är ett ämne relaterat till kvinnors dagliga liv. Syftet med detta projektär att utforska beteendet med bröstigenkänning ur kvinnors perspektiv och är avsett att utforma en fysisk upplevelse som hjälper till att förstå bröstmuskel- och hudrörelser. Denna avhandling undersöker betydelsen och metoderna för bröstigenkänning från ett tidigt skede och förklarar hela processen från preliminär forskning till prototypprocedurer. Med hjälp av konceptet och designmetoden för soma design, ta reda på vilken typ av interaktion som kan beskrivas i medvetenhet om brösten. Forskningsprocessen och designresultaten syftar till att föreslå en ny interaktiv designmetod för bröstkognition och utforska tillämpningen av nya materialegenskaper i soma design och ökad kunskap om brösten. Som ett resultat är sensorkudden gjord av silikon, som är avsedd att betona hudens brösttaktilitet och visuell interaktion.

There has been a recent increase in breathing as an activity within HCI; however, breathing as the source of voice has not been explored. This thesis explores how ADA (air-driven actuator), a haptic wearable garment, may be used by singers to connect with their breath. Primarily through first-person engagement with vocal training and first-person evaluation of ADA’s capability to support vocal practice, the thesis addresses how the garment functionally and experientially supports singers’ movements. Thematic analysis results in two main lines of functional use (demonstrations, and prompts), and engagement with the garment in these two usages builds three conceptualizations of how ADA can align with a singer’s breath (through posture adjustments, inhalation as expansion, and inhalation as tension). Further thematic analysis shows how users characterize experiences with ADA as distinguished by anticipation or layering, offering insight into what experimental qualities underlie the functional use of ADA. The thesis highlights implications for future generative work in the breathing design space, offering tension-release as a breath representation, and a suggestion to explore exhalation duration as a breath parameter through the prolongations of exhalations in singing. Furthermore, it highlights layering as a quality that may be of relevance to further development of ADA, or other experience-oriented technology that aims to support movement practice.

Sömnsvårigheter har blivit allt vanligare i takt med att samhället blir mer skyndsamt och teknologi-drivet. Även om orsakerna kan variera, finns det några allmänna faktorer som kan hjälpa kroppen att varva ner innan läggdags. Det här projektet syftar till att lindra det utbredda problemet med sömnbrist och de vanor som hindrar fysisk och mental beredskap för sömn genom att utveckla en prototyp som integrerar både fysiska och digitala element. Soma design valdes som metodologi, driven av ett Forskning-genom-Design tillvägagångssätt. Genom den explorativa designprocessen vidgades möjligheterna för att förbättra sömn genom enkla och icke-påträngande teknologier. Processen resulterade i fem teman som informerade de efterföljande materialutforskningarna och erbjöd riktlinjer för framtida insatser inom gränsområdet mellan design och sömn, som tillåter öppenhet och flexibilitet. Slutligen levererade projektet en första version av en prototyp som inkorporerar de insikter och kunskaper som erhållits under processen genom att använda ljud och ljus för att försiktigt guida användaren till en långsam andningsrytm som förbereder kroppen för sömn. Framtida iterationer kommer att informeras av återkoppling från användare och möjliggöra högre grad av anpassningsbarhet, vilket säkerställer att prototypen kan anpassas till individuella användares unika behov och preferenser. / Sleep-related issues have become more prevalent as our society becomes increasingly fast-paced and technology-dependent. While the causes may vary, some universal factors can help unwind before bed. This project aims to alleviate the widespread problem of sleep deprivation and associated habits that impede physical and mental readiness for sleep by developing a prototype incorporating physical and digital elements. Soma design was chosen as the methodology, driven by a Research through Design approach, combining a first-person perspective and collaboration with other designers and somatic connoisseurs. Through the exploratory design process, possibilities for enhancing sleep through seamless and non-intrusive technologies were expanded. The process further resulted in five themes that informed the subsequent material explorations and offered guidelines for future endeavors in the intersection of design and sleep that affords open-endedness. Ultimately, the project delivered a first version of a prototype that embodies the insights and knowledge acquired throughout the process by incorporating qualities of sound and light to gently guide the user to a slow breathing rhythm, preparing the body for sleep. Future iterations will be informed by user feedback and allow for a greater range of adaptability, ensuring that the prototype can accommodate individual users' unique needs and preferences.

Deep touch pressure is used to treat sensory processing difficulties by applying a firm touch to the body to stimulate the nervous system and soothe anxiety. I conducted a long-term exploration of deep touch pressure from a first-person perspective, using shape-changing pneumatic actuators, breathing and ECG sensors to investigate whether deep touch pressure can guide users to engage in semi-autonomous interactions with their breathing and encourage greater introspection and body awareness. Based on an initial collaborative material exploration, I designed the breathing garment- a wearable vest used to guide the wearer through deep breathing techniques. The breathing garment presents a new use case of deep touch pressure as a modality for hapticbreathing feedback, which showed potential in supporting interoceptive awareness and relaxation. It allowed me to engage in a dialogue with my body, serving as a constant reminder to turn inwards and attend to my somatic experience. By pushing my torso forward, the actuators were able to engage my entire body while responding to my breath, creating a sense of intimacy, of being safe and taken care of. This work addresses a gap in HCI research around deep touch pressure and biosensing technology concerning the subjective experience of their emotional and cognitive impact. The longterm, felt engagement with different breathing techniques opened up a rich design space around pressure-based actuation in the context of breathing. This rendered a number of experiential qualities and affordances of the shape-changing pneumatic actuators, such as: applying subtle, slowly changing pressure to draw attention to specific body parts, but also disrupting the habitual way of breathing with asynchronous and asymmetric actuation patterns; taking on a leading or following role in the interaction, at times both simultaneously; and acting as a comforting companion or as a communication channel between two people as well as between one person and their soma. / Djuptrycksterapi (Deep Touch Pressure, DTP) används för att behandla personer som har problem med att processa sensoriska upplevelser. Detta genom att applicera ett fast tryck på kroppen för att aktivera nervsystemet och lindra ångest. Jag genomförde en långtidsutforskning av DTP ur ett första-persons-perspektiv, med hjälp av formförändrande tryckluftsaktuatorer, andnings sensorer och EKG-elektroder. Dess syfte var att undersöka ifall DTP kan guida användare till att engageras i semiautonoma interaktioner med sin andning och främja en större introspektion och kroppsmedvetenhet. Baserat på ett initialt samarbete kring undersökning av olika material, designade jag “the breathing garment” - en bärbar väst som guidar användaren genom djupandningstekniker. Andningsvästen visar på en ny användning av DTP som en modalitet av haptisk andningsfeedback, och den möjliggör ett stödjande av interoceptisk medvetenhet och avslappning. Andningsvästen tillät mig att delta i en dialog med min egen kropp, och fungerade som en ständig påminnelse att vända mig inåt och uppmärksamma mina somatiska upplevelser. Genom att trycka min bröstkorg framåt kunde aktuatorerna engagera hela min kropp när de svarade mot min andning, vilket skapade en känsla av intimitet, trygghet och att vara omhändertagen. Detta examensarbete uppmärksammar ett område som tidigare varit outforskat inom HCI av djuptrycksterapi och biosensorteknik kring den subjektiva upplevelsen av dess emotionella och kognitiva påverkan. Det långvariga engagemanget med aktivt upplevande av olika andningstekniker öppnade upp en stor designrymd kring tryckbaserade aktuatorer i en kontext av andning. Det visar på ett flertal experimentella kvaliteter och affordances av de formförändrande tryckluftsaktuatorerna, såsom: att applicera ett gradvis ökande och markant tryck för att dra uppmärksamheten till specifika kroppsdelar, men också för att bryta det vanliga andningsmönstret genom asynkron och asymmetrisk mönsterpåverkan; att ta en ledande eller följande roll i interaktionen, ibland båda samtidigt; och att agera som en tröstande följeslagare, eller som en kommunikationskanal mellan två människor, likväl som mellan en person och hennes soma.

This project explores water as a design material for interactive experiences. The project follows a Research Through Design approach, incorporating methods from both material driven design and the soma design methodology. Over a period of two months, I engaged in first person explorations where I engaged deeply with the design material. The explorations revealed three aesthetic qualities of being in and around water, with a potential to be utilized in interactive water experiences. These qualities are 1) how water reflects light, 2) touching and being touched by water, and 3) how water produces sound when it hits other surfaces. This was followed by material explorations, in which the three qualities were further explored. The material explorations informed the design of a toolkit that incorporates the three aesthetic qualities, and allows designers to explore and utilize them to design interactive water experiences. The toolkit was then used in a participatory design workshop, where 7 designers were tasked with using the toolkit to co-design interactive water experiences. Results from the workshop include three design concepts and four themes that highlight how the different aesthetic qualities might be utilized to create meaningful interactive water experiences. / Detta projekt utforskar vatten som ett designmaterial för interaktiva upplevelser. Projektet följer en Research Through Design-metod, som inkluderar metoder från både materialdriven design och soma designmetodologin. Under en period på två månader ägnade jag mig åt förstapersonsutforskningar där jag engagerade mig djupt med designmaterialet. Utforskningarna avslöjade tre estetiska egenskaper av att vara i och runt vatten, med potential att utnyttjas i interaktiva vattenupplevelser. Dessa egenskaper är 1) hur vatten reflekterar ljus, 2) att beröra eller att bli berörd av vattnet, och 3) hur vatten producerar ljud när det träffar andra ytor. Detta följdes av materialutforskningar, där de tre kvaliteterna utforskades ytterligare. Materialutforskningarna informerade utformningen av en verktygslåda som innehåller de tre estetiska egenskaperna. Verktygslådan låter designers utforska dessa kvaliteter och använda dem för att designa interaktiva vattenupplevelser. Verktygslådan användes sedan i en deltagande designworkshop där 7 designers fick i uppdrag att använda verktygslådan för att samdesigna interaktiva vattenupplevelser. Resultaten från workshopen inkluderar tre designkoncept och fyra teman som belyser hur de olika estetiska kvaliteterna kan användas för att skapa meningsfulla interaktiva vattenupplevelser.

This research navigates the nuanced implications and intricate experiences tied to interacting with a shape-changing artifact conveying intimate data. The project follows an autobiographical soma design process where first-person exploration formed the design of The Pillow. The Pillow physically represents through its shape-changing elements, intimate data, particularly menstrual cycle data. I contribute an empirical study on the longer-term, in-situ deployment of shape-changing touch technology and present findings that capture the intimacy of the relationship cultivated with The Pillow over the course of two months. The Pillow’s shape-changing capability evoked emotional responses, including feelings of sadness and joy. The research suggests that establishing a connection through sensory engagement is a gradual process. Engaging with The Pillow through its dynamic touch fostered a deeper connection with the artifact, prompting more profound reflection on internal bodily changes, rather than solely relying on visual observation of the artifact. The study also uncovered that the way others interact with intimate data physicalization can impact the owner’s personal boundaries, highlighting the need for further exploration into individuals’ boundaries concerning the physicalization of intimate data in shared environments. / Denna forskning navigerar de nyanserade implikationerna och komplexa upplevelserna knutna till interaktion med en formförändrande artefakt som förmedlar intim data. Projektet följer en autobiografisk soma-designprocess där förstapersonsutforskning formade designen The Pillow. The Pillow representerar fysiskt genom sina formförändrande element intim data, särskilt menstruationscykeldata. Jag bidrar med en empirisk studie om den långsiktiga, in-situdeploateringen av formförändrande touchteknik och presenterar resultat som fångar intimarelationen som utvecklats med The Pillow under två månader. The Pillow:s formförändrande förmåga framkallade känslomässiga reaktioner, inklusive känslor av sorg och glädje. Forskningen antyder att etablerandet av en koppling genom sensorisk engagemang är en gradvis process. Att engagera sig med kudden genom dess dynamiska beröring främjade en djupare koppling med artefakten och stimulerade djupare reflektion över interna kroppsförändringar, snarare än att enbart förlita sig på visuell observation av artefakten. Studien avslöjade också att sättet andra interagerar med fysisk representation av intim data kan påverka ägarens personliga gränser och understryker behovet av ytterligare utforskning av individernas gränser gällande fysisk representation av intim data i delade miljöer.

The thesis consists of autobiographical soma research-oriented design for bringing somatic attention to the feet by the concept of micro-opportunities embedded in external artifacts to defamiliarize experiences. There is a growing body of work within the HCI community reporting on pressure-sensitive prototypes for raising bodily awareness alongside heat as a positive embodied response. Informed by these, I lead by questioning: How could the feet as the eyes of the body open a space for design estrangement and micro opportunities? Through Research through Design (RtD), I explore where these applications make sense in everyday living. I provide an overview of my somatic explorations within physiotherapy, foot analysis, and physical engagements of materials depicting bodily adjustments, materials, prompts, and objects as tools for estrangement. Lastly, I offer the Soma Design Bodystorming Foot-kit humo encapsulating these insights and drawing on the given premise, seeing feelingly through the feet, to speculate around potential applications and outcomes in everyday living granted by micro-opportunities. Through humo, I provide designers with an open-ended kit for sparking an awakening out of familiar bodily experiences towards somaesthetic (strange) reflections of the being of the feet.

Feminist self-defense is a form of victim prevention training with a plethora of positive physical, mental, and social outcomes. In Human-Computer Interaction (HCI) self-defense is still a relatively under-researched topic. As such, inspired by HCI’s recent interest in feminist causes and corporeal practices, the goal of the study is to explore how embodied interaction design can empower beginner self-defense practitioners. To do so, the study was conducted via two methods: semi-structured interviews with students and teachers, and a participatory speculative design workshop with novice practitioners. This resulted in several speculative design concepts based on the use of felt experiences as a design resource. The concepts demonstrate how design can be used as a vehicle for imagining feminist technology that challenges gender norms and plays the role of scaffolding for cultivating embodied empowerment.