Syftet med denna studie är att undersöka hur sound och klang kan vara ett fokus i elgitarrundervisning, hur elever upplever detta samt hur detta kan ställas i relation till deras åsikter och tankar om sound och klang. Arbetet har utgått ifrån dessa frågeställningar:- Vilka utmaningar och möjligheter följer med att undervisa i elgitarr med fokus på sound och klang?- Hur uppfattar elever sound och klangs relevans i gitarrundervisning? Tre deltagare fick två lektioner vardera där den första lektionen koncentrerade sig på det ljudtekniska inom elgitarr – gitarrens inställningar samt elgitarrförstärkarens inställningar och hur det låter. Lektion två hade fokus på klang och det speltekniska där hur och var en spelar på gitarren stod i fokus för att deltagarna skulle få uppleva skillnader i hur det låter. Datainsamlingen bestod av ljudupptagningar av båda lektionstillfällena och kvalitativa intervjuer som fördes i både semi- och ostrukturerad form med respondenterna som sedan sammanställdes utifrån tre teman: Tankar om sound, tankar om klang och upplevelse av undervisning. Resultatet tyder på att respondenterna anser att sound och klang på elgitarr eller andra instrument generellt ska komma efter färdighetsövning, alltså spela rätt toner och rytmer. Resultatet visar dock att respondenterna tycker att klang och sound är av vikt när de pratar om sitt huvudinstrument men gör inte samma distinkta koppling till elgitarr och de lektioner de haft. Resultatet visar även att respondenterna ser elgitarren som ett självständigt instrument och förstärkaren som ett enskilt tillbehör eller verktyg och inte som en del av instrumentet som helhet. Eftersom deltagarna har erfarenhet av traditionell instrumentalundervisning hade de önskat mer spelande även om de tyckte att fokuset på sound var en intressant och nytän-kande idé för elgitarrundervisning.

This essay holds that music is the art of tones, while rejecting the view that music is the universal art of sound; it recognises an emergent non-musical sound art which takes non-tonal sounds as its material. To allow that any sounds can be incorporated into music is not to say that any sounds can constitute music – thus room is left for the conclusion that music makes predominant use of tonal sounds, and increasingly co-exists with a non-musical sound art. This broadly tonal conception of music rests on what I term the objectivity of tone, which several contributors to the present volume seem to question. The article argues that whether a particular sound is musical or tonal is partly an objective matter, independent of how it is experienced by any particular individual. This claim should be understood humanistically and not scientistically – that is, it rests on a humanistic concept of music, and not on an abstract, scientistic standpoint.