Min idé var att kombinera mina två största intressen; komponera musik och spela elgitarr. Jag ville utforska elgitarrens roll i en konstmusikalisk kontext och påbörja en standardisering där målet var att elgitarren ska bli ett vanligt förekommande instrument inom konstmusiken. Jag har skrivit tre stycken för olika ensembler, Dåtiden - elgitarr och tape, Nutiden - elgitarr och tam-tam och Framtiden - elgitarr och kammarensemble. Varje stycke utnyttjar elgitarrens styrkor på olika sätt.

Musiklärarexamen. Examensarbete 15 hp.

Detta arbete handlar om min resa mot en friare improvisation genom att bryta ner gitarrhalsen i mindre beståndsdelar och lokalisera grundtoner och visualisera intervall utifrån dem med hjälp av den metod som jag kallar för den”intervalliska metoden”. Det ville jag göra för att frångå de mönster och boxar som jag vanligtvis använder mig av, vilket är en metod som kallas för ”caged-metoden”. I arbetet beskrivs det hur jag steg för steg jobbar med olika moment, övningar, analyser och hur jag tar mig an utmaningar för främjandet av min utveckling. Under processens gång presenterar jag vitala element som var tvungna att falla på plats för att jag skulle nå ett lyckat resultat. Jag demonstrerar arbetet till stor del med hjälp av visuella medel, så som notbilder och filmer för att stödja min forskning. Arbetet resulterade i en bättre förståelse för harmonik, ökad säkerhet och kontroll i att konstruera melodier och rent generellt ett starkare improvisatoriskt fundament.

Syftet med detta arbete var att undersöka hur elever på musiklinjen skapar och utvecklar identitet genom sitt huvudinstrument. Jag ville undersöka hur relationen mellan musikstudent och huvudinstrument tedde sig och vilken betydelse denna relation fick för dem som individer. Min huvudfråga var; vilken relation har elever på musiklinjen till sitt huvudinstrument elgitarr och vilken betydelse har det för deras identitetsskapande? Jag  valde ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt där identitet ses som något som skapas i en social kontext. Genom att hålla kvalitativa intervjuer med tre elever med elgitarr som huvudinstrument, samt en kvantitativ enkätundersökning undersökte och analyserade jag denna relation. Den kvantitativa undersökning granskade elever från flera instrumentgrupper vilket gjorde det möjligt att också jämföra olika grupper. Fokus låg dock på att utforska identitetsskapande hos studenter med elgitarr som huvudinstrument. I resultatet presenteras det insamlade materialet och en sammanfattande analys görs utifrån några olika teman som utkristalliserades. Det visade sig att gymnasieelever har ett starkt reflexivt förhållningssätt till sin omvärld och är djupt medvetna om hur deras musicerande förhåller sig till den. Relationen till deras huvudinstrument visade sig vara betydelsefull, där möjligheten att uttrycka känslor var en stark drivkraft till att spela elgitarr. Att uttrycka känslor visade sig för eleverna vara lika med att uttrycka identitet. Trots det starka förhållandet mellan huvudinstrument och identitet ville de flesta eleverna definiera sig som musiker. Detta har sin förklaring i en ovilja att klassificera och definiera sig i musikaliska sammanhang då man i det senmoderna samhället vill känna sig kreativ och föränderlig. Med att klassificera sig riskerar man också att förlora frihet och tillgång till andra musikaliska territorier.

I denna studie undersöktes elgitarrens ljud och hur det kan manipuleras för att fylla olika roller i musikarrangemang. Detta testades genom att med elgitarr spela tre arrangemang skrivna för helt andra instrument. På detta sätt upptäcktes nya ljud och spelsätt. Ett nytt arrangemang skapades därefter för att sätta de nyfunna ljuden och spelsätten på prov. Alla ljud skapades live. Stråk- och blåsinstrumentens delar visade sig vara väldigt svåra roller för elgitarren att fylla medan långa pianoackord samt 80-talssyntar fungerade bättre.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elgitarrlärare på gymnasiet förmedlar kunskaper om elgitarrsound genom kulturella redskap. Det undersöks även hur elgitarrlärares attityder påverkar undervisning. Tre intervjuer har genomförts med tre elgitarrlärare som arbetar på gymnasiet. Dessa elgitarrlärare har spelat elgitarr länge, den som har spelat minst antal år har ändå 30 års erfarenhet. Begreppen som används vid analys är kulturella redskap och mediering, samt analys av lärares attityder till kulturella redskap. Resultat visar på att elgitarrlärares omedvetna attityder till elgitarrsound påverkar undervisning av elgitarrsound till en liten grad. Resultat visar även att mediering av kunskap om elgitarrsound sker under längre tid och är beroende på elevens kunskapsnivå och kan ske senare i utbildningen eller inte alls. Detta beror på att eleverna behöver ha och få förståelse för hur elgitarristen använder och spelar på elgitarren före det att hen kan skaffa en förståelse om hur elgitarristen skapar ett eget sound, vilket också tidigare forskning stärker. Ytterligare upptäcktes vid analys att språkliga redskap spelar en stor roll vid mediering av kunskaper om kulturella redskap där förståelse för hur de kulturella redskapen faktiskt fungerar påverkar mediering av kunskap. Det går att konstatera att även om elgitarrlärarna och tidigare forskning visar på olika syn på sound, så beror medieringen av kunskap helt på elevens förmåga att ta in och omsätta information. Språkliga redskap är och blir till en del av kulturella redskap i en specifik kulturell kontext.

Denna uppsats handlar om mitt arbete med att utveckla ett eget sound genom att skriva licks på elgitarren. Licks är korta melodier som används som vanligtvis används som byggstenar i ett solo. Jag skrev totalt 216 licks med den för oss elgitarrister så välbekanta mollpenta-skalan som grund där jag tog reda på vilka ackord man kunde extrahera från den och arpeggierade dessa för att skapa ett susklingande sound på licksen. Jag började med vad jag kallade moderlicks som jag itererade på med hjälp utav en förutbestämd mall där jag visste hur många licks jag behövde skriva för varje moderlick. Med denna mall bestämde jag också vilka tonarter jag skulle skriva i och hur många licks varje tonart skulle innehålla. När processen med att skriva licks var klar skrev jag backingtracks i olika stilar och tonarter för att ta reda på i vilken kontext dessa licks passar i.  Arbetet riktar sig främst till den som vill hitta en metod för att utveckla sitt egna sound i sin improvisation, musiker som vill utforska pentaskalans möjligheter utanför det bluesiga soundet eller den musiker som vill hitta en alternativ övningsform där det kreativa skapandet driver fram speltekniska framsteg vilket det helt klart gjorde för mig.

Improvisation är den vanligaste och mest spridda musikaliska formen. Lärare väljer själva hur mycket av undervisningen som kommer att handla om improvisation och vilket syfte den fyller, och för att lära sig improvisera i ny genre kan man använda plankning och transkribering som metod. I den här studien undersöks vilka improvisationsmetoder countrymusikerna använder sig av i de stycken jag valt att studera samt vilka likheter och olikheter det finns mellan instrumentens improvisationer. Genom att planka, spela och transkribera improvisationer ur tre olika låtar har materialet analyserats. Analysen har utgått från litteratur i improvisationsmetodik och har hjälpt till att svara på den ställda syftesformuleringen. Resultaten visar att tonmaterialet går att härleda till vedertagna improvisationsmetoder och att countrymusiker ser varje ackord för sig, likt hur en jazzmusiker förhåller sig till harmonik. Jag har lärt mig att se samband mellan instrumentspecifika improvisationsmetoder utöver kartläggningen av toner, och för att lära sig spela en ny genre är det effektivt att använda sig av transkribering och plankning som metod för att lära sig countryns idiom.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka hur not- och gehörsspelsmetodik ser ut och används på olika kulturskolor idag, samt utforska eventuella skillnader i metodikval mellan elgitarr- och trumpetpedagoger. Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer med fyra instrumentallärare på olika kulturskolor i Sverige, två elgitarr- och två trumpetpedagoger i olika åldrar. Resultatet visar att det är större skillnader i metodikval mellan de yngre och de äldre lärarna än mellan elgitarr- och trumpetlärarna. Samtliga lärare menar att gehöret är det viktigaste elementet i samspel medan noter anses särskilt betydelsefullt för de elever som vill studera vidare inom musikområdet. Undersökningen visar att de båda metoderna berikar elevernas musikaliska utveckling på varsitt sätt och därför kan de fungera som komplementära metoder i instrumentalundervisningen.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur not- och gehörsspelsmetodik ser ut och används på olika kulturskolor idag, samt utforska eventuella skillnader i metodikval mellan elgitarr- och trumpetpedagoger. Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer med fyra instrumentallärare på olika kulturskolor i Sverige, två elgitarr- och två trumpetpedagoger i olika åldrar. Resultatet visar att det är större skillnader i metodikval mellan de yngre och de äldre lärarna än mellan elgitarr- och trumpetlärarna. Samtliga lärare menar att gehöret är det viktigaste elementet i samspel medan noter anses särskilt betydelsefullt för de elever som vill studera vidare inom musikområdet. Undersökningen visar att de båda metoderna berikar elevernas musikaliska utveckling på varsitt sätt och därför kan de fungera som komplementära metoder i instrumentalundervisningen.