Syftet med detta arbete var att undersöka hur elever på musiklinjen skapar och utvecklar identitet genom sitt huvudinstrument. Jag ville undersöka hur relationen mellan musikstudent och huvudinstrument tedde sig och vilken betydelse denna relation fick för dem som individer. Min huvudfråga var; vilken relation har elever på musiklinjen till sitt huvudinstrument elgitarr och vilken betydelse har det för deras identitetsskapande? Jag  valde ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt där identitet ses som något som skapas i en social kontext. Genom att hålla kvalitativa intervjuer med tre elever med elgitarr som huvudinstrument, samt en kvantitativ enkätundersökning undersökte och analyserade jag denna relation. Den kvantitativa undersökning granskade elever från flera instrumentgrupper vilket gjorde det möjligt att också jämföra olika grupper. Fokus låg dock på att utforska identitetsskapande hos studenter med elgitarr som huvudinstrument. I resultatet presenteras det insamlade materialet och en sammanfattande analys görs utifrån några olika teman som utkristalliserades. Det visade sig att gymnasieelever har ett starkt reflexivt förhållningssätt till sin omvärld och är djupt medvetna om hur deras musicerande förhåller sig till den. Relationen till deras huvudinstrument visade sig vara betydelsefull, där möjligheten att uttrycka känslor var en stark drivkraft till att spela elgitarr. Att uttrycka känslor visade sig för eleverna vara lika med att uttrycka identitet. Trots det starka förhållandet mellan huvudinstrument och identitet ville de flesta eleverna definiera sig som musiker. Detta har sin förklaring i en ovilja att klassificera och definiera sig i musikaliska sammanhang då man i det senmoderna samhället vill känna sig kreativ och föränderlig. Med att klassificera sig riskerar man också att förlora frihet och tillgång till andra musikaliska territorier.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elgitarrlärare på gymnasiet förmedlar kunskaper om elgitarrsound genom kulturella redskap. Det undersöks även hur elgitarrlärares attityder påverkar undervisning. Tre intervjuer har genomförts med tre elgitarrlärare som arbetar på gymnasiet. Dessa elgitarrlärare har spelat elgitarr länge, den som har spelat minst antal år har ändå 30 års erfarenhet. Begreppen som används vid analys är kulturella redskap och mediering, samt analys av lärares attityder till kulturella redskap. Resultat visar på att elgitarrlärares omedvetna attityder till elgitarrsound påverkar undervisning av elgitarrsound till en liten grad. Resultat visar även att mediering av kunskap om elgitarrsound sker under längre tid och är beroende på elevens kunskapsnivå och kan ske senare i utbildningen eller inte alls. Detta beror på att eleverna behöver ha och få förståelse för hur elgitarristen använder och spelar på elgitarren före det att hen kan skaffa en förståelse om hur elgitarristen skapar ett eget sound, vilket också tidigare forskning stärker. Ytterligare upptäcktes vid analys att språkliga redskap spelar en stor roll vid mediering av kunskaper om kulturella redskap där förståelse för hur de kulturella redskapen faktiskt fungerar påverkar mediering av kunskap. Det går att konstatera att även om elgitarrlärarna och tidigare forskning visar på olika syn på sound, så beror medieringen av kunskap helt på elevens förmåga att ta in och omsätta information. Språkliga redskap är och blir till en del av kulturella redskap i en specifik kulturell kontext.