<p>I vår undersökning vill vi belysa hur man undervisar knyppling i skolan. På vilket sätt det anknyter till läroplanen och vilken framtid knypplingen har. Vi undersöker också om det finns något sammanhang med vilket utbildningsår de intervjuade är examinerade kontra den undervisning de bedriver i knyppling.</p><p>Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer där våra informanter kommer från två orter, Linköping och Eslöv.</p><p>I vår undersökning jämför vi skillnaden mellan Vadstena knyppling och Skånsk knyppling och på vilket sätt dessa förekommer i skolan.</p><p>Kulturarvet och den lokala traditionen anses vara de viktigaste argumenten för att bevara knypplingen i skolan. Detta arv är starkare i Linköping jämfört med Eslöv pga. att det i Skåne finns andra hantverk som också är traditionellt starka och som då konkurrerar med knypplingen.</p>

I vår undersökning vill vi belysa hur man undervisar knyppling i skolan. På vilket sätt det anknyter till läroplanen och vilken framtid knypplingen har. Vi undersöker också om det finns något sammanhang med vilket utbildningsår de intervjuade är examinerade kontra den undervisning de bedriver i knyppling. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer där våra informanter kommer från två orter, Linköping och Eslöv. I vår undersökning jämför vi skillnaden mellan Vadstena knyppling och Skånsk knyppling och på vilket sätt dessa förekommer i skolan. Kulturarvet och den lokala traditionen anses vara de viktigaste argumenten för att bevara knypplingen i skolan. Detta arv är starkare i Linköping jämfört med Eslöv pga. att det i Skåne finns andra hantverk som också är traditionellt starka och som då konkurrerar med knypplingen.

<p>Syftet med den här undersökningen varatt ta reda på hur knypplingen kom till Vadstena och hur den har utvecklats där. Jag ville också veta på vilka olika sätt textillärarna i och omkring Vadstena belyser Vadstenaknyppling i sin undervisning i textilslöjd, hur stor vikt textillärarna lägger vid tekniken respektive historiken och hur många som prioriterar tekniken framför historiken eller tvärtom. För att få vetskap har jag gjort en litteraturstudie och en enkätundersökning. Resultatet av litteraturstudien visar att Vadstenaknypplingen härstammar från Flandern. Troligast är att invalidiserade soldaters hustrur förde knypplingen med sig till Vadstena i och med krigsmannahusets öppnande år 1647. På 1700-talet, då förbud mot överflöd i klädesdräkten infördes, kom manufakturkontoret i Vadstena på att man kunde tillverka spetsar för adeln och hovet och därigenom minska valutaflödet eftersom man då inte behövde importera spets. Detta gjorde knypplingen till en etablerad näring i Vadstena. Resultatet från enkäten visar att textillärarna, i Vadstena med omnejd, tar upp knypplingen på olika sätt i sin undervisning för att inspirera eleverna. Genom att titta på svaren till alla frågor visade det sig att det är tekniken Vadstenaknyppling som tar det mesta av tiden. I diskussionen tar jag upp att Vadstenaknypplingen som härstammar från knypplingen i Flandern, vilken uppstod på 1600-talet, ej kan ha uppstått i klostret eftersom det stängdes på 1500-talet. Vidare tycker jag att för att belysa det lokala kulturarvet Vadstenaknypplingen i undervisningen, skulle det vara utmärkt med ett samarbete mellan historia och textilslöjd. För att motivera eleverna till att knyppla finner jag det också viktigt att prata om vad man kan använda sin spets till. Jag ser även att det i undervisningen av Vadstenaknyppling läggs mest vikt vid tekniken.</p>

Syftet med den här undersökningen varatt ta reda på hur knypplingen kom till Vadstena och hur den har utvecklats där. Jag ville också veta på vilka olika sätt textillärarna i och omkring Vadstena belyser Vadstenaknyppling i sin undervisning i textilslöjd, hur stor vikt textillärarna lägger vid tekniken respektive historiken och hur många som prioriterar tekniken framför historiken eller tvärtom. För att få vetskap har jag gjort en litteraturstudie och en enkätundersökning. Resultatet av litteraturstudien visar att Vadstenaknypplingen härstammar från Flandern. Troligast är att invalidiserade soldaters hustrur förde knypplingen med sig till Vadstena i och med krigsmannahusets öppnande år 1647. På 1700-talet, då förbud mot överflöd i klädesdräkten infördes, kom manufakturkontoret i Vadstena på att man kunde tillverka spetsar för adeln och hovet och därigenom minska valutaflödet eftersom man då inte behövde importera spets. Detta gjorde knypplingen till en etablerad näring i Vadstena. Resultatet från enkäten visar att textillärarna, i Vadstena med omnejd, tar upp knypplingen på olika sätt i sin undervisning för att inspirera eleverna. Genom att titta på svaren till alla frågor visade det sig att det är tekniken Vadstenaknyppling som tar det mesta av tiden. I diskussionen tar jag upp att Vadstenaknypplingen som härstammar från knypplingen i Flandern, vilken uppstod på 1600-talet, ej kan ha uppstått i klostret eftersom det stängdes på 1500-talet. Vidare tycker jag att för att belysa det lokala kulturarvet Vadstenaknypplingen i undervisningen, skulle det vara utmärkt med ett samarbete mellan historia och textilslöjd. För att motivera eleverna till att knyppla finner jag det också viktigt att prata om vad man kan använda sin spets till. Jag ser även att det i undervisningen av Vadstenaknyppling läggs mest vikt vid tekniken.

Local identity (Swedish: ortskaraktär) has played a big part in shaping the view of crafts in Sweden during the last century until today. This rapport investigates the history of local identity in the Dalecarlia region, specifically looking at local bobbin lace traditions.  The work endeavours to see how the bobbin lace is made today, what importance the local identity has had on the survival of the craft, and how important local expressions within the lace remains today, as well as why it is still important. To investigate this relationship between local identity and crafts the rapport makes use of primary sources in the form of interviews with active local bobbin lacemakers. The work also relies on archival material on order to put the interviews into a historical context. These archives range from the national to the regional and local level. The material is analysed using the theoretical base of authorised heritage discourse and performativity, and a hermeneutical approach informs the method of analysis.  The rapport concludes that local identity, “ortskaraktär” remains a key factor to the survival of the lace making tradition. But it also recognises that to ensure the continued survival of the craft, a revival might be necessary. The rapport proposes recontextualizing the use of the craft, making it more popular beyond use in folk costume, or a recognition of the craft on the list of immaterial cultural heritages in Sweden. Official recognition might lead to resources being directed towards the preservation of the tradition.