Studiens syfte är att undersöka vilka föreställningar förskollärare har kring högläsning och de frågeställningar som kommer att besvaras är; hur planerar förskollärare för högläsning, vilka eventuella utmaningar ser förskollärare med högläsning och vilka metoder använder sig förskollärare av för att göra högläsningen språkutvecklande. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod där sex semistrukturerade intervjuer genomförts som sedan transkriberats, kodats och genomgått en tematisk analys för att strukturera resultaten. Resultatet av studien visar på hur förskollärare använder högläsning som en stimulerande och utvecklande aktivitet för barns språk. Resultatet var att förskollärarna främst arbetade med dialogic book reading eller som det på svenska kallas för dialogiskt läsande samt hur de tillämpade de olika stöttningsstrategier som finns för att samtala kring böcker. Förskollärarna ansåg att aktivt deltagande var av vikt för högläsningen och utmaningen var intresset både från pedagogens sida och barnens och detta för att möjliggöra högläsningen. Slutsatsen är att förskollärare anser att högläsning är en språkutvecklande aktivitet som de arbetar med kontinuerligt på ett dialogiskt sätt för att främja barns språkutveckling.

Denna studie syftar till att undersöka och analysera stöttning som uppstår vid undervisning med hjälp av surfplattor. Studien använder sig av observationer från fem undervisningstillfällen med barnen som är från ett till fem år gamla, och fem förskollärare på två svenska förskolor. Intervjuer med förskollärare efter varje undervisningstillfälle används också för att ta reda på pedagogers förhållningssätt till stöttning och deras tankande kring val av olika stöttningsstrategier. Resultat analyseras med hjälp av tidigare forskning, sociokulturella begrepp ”stöttning” och Yelland och Masters (2007, s. 367) klassifikation av stöttning (kognitiv, emotionell och teknisk stöttning). Studien visar att förskollärarna använder olika stöttningsstrategier inom ramen av stöttningsklassifikation vid undervisning, vilket sammanflätas och kompletterar varandra för att stödja barns lärande. Kognitiv stöttning inkluderar modellering, uppmuntran till samarbete och kommunikation mellan barnen, frågeställning, förklaring och att förenkla uppgiften. Nya stöttningsstrategier identifieras också inom ramverket av kognitiv stöttning, det vill säga, att korrigera missförståelse och att erbjuda tekniska instruktion och att lära barnen att lösa vanliga tekniska problem. Emotionell stöttning inbegriper positiv uppmuntring, pedagogers närvaro och aktiva deltagande. Teknisk stöttning omfattar förändring av svårighetsnivåer på uppgiften och scaffolded feedback. Förskollärarna som deltog i studien tycker att surfplattor har möjlighet att erbjuda stöttning men pedagoger spelar en central roll för barns lärande. De påpekar att vissa faktorer, exempelvis, barns behov och förutsättningar vid olika ålder, tidigare erfarenheter och kunskap, och syftet av undervisningen påverkar deras val av olika stöttningsstrategier.