Svenska elevers läsförståelse har enligt den senaste PISA-mätningen (2022) visat ett dalande resultat som idag motsvarar samma nivåer som under mätningen år 2012 då de lägsta nivåerna för elevers läsförståelse utmättes. PIRLS-mätningen 2021 vittnar om ett likartat resultat, som berör elever i grundskolan, med försämrade resultat i läsförståelse inom både skönlitteratur och sakprosa.  Forskning styrker att boksamtal är en framgångsrik metod för att öka läsförståelse och skapa läslust. Studiens syfte är att belysa och jämföra förekomsten av boksamtal i årskurs F–3 och 4–6. Det är en kvantitativ enkätstudie som riktat sig till lärare som arbetar i årskurserna F–6. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i literacy, vilket innebär text, på olika sätt, som bidrar till ett meningsskapande. I studien används ett modifierat analysverktyg, anpassat för det studien är ämnat att undersöka, inspirerat av Freebody och Lukes (2003) resursmodell. Studiens två forskningsfrågor är ”Ökar eller minskar arbetet med boksamtal i årskurs 4–6 jämfört med F–3, enligt enkätens respondenter?” och ”Vilka literacypraktiker berörs, och hur, i arbetet med boksamtal i årskurs F–3 och 4–6, enligt enkätstudiens respondenter?”.  Enkäten fick in 110 svar varav 79 klassades som boksamtal utifrån studiens definition. Studiens resultat visade att utförande av boksamtal skiljde sig mellan årskurserna, där F–3 var ledande trots att skillnaden var marginell. Resultatet visade också att boksamtal sällan pågick i mer än 5–10 minuter, vilket enligt Chambers anses vara för kort för att klassas som boksamtal, men som utifrån studiens definition inkluderats som boksamtal. En slutsats som drogs var att dessa boksamtal liknade mer dialogisk läsning, som också avser att öka elevers läsförståelse och bidra till en bättre läsupplevelse.

Arbetet behandlar förskollärares syn på högläsningens betydelse för barns språkutveckling. Jag har fokuserat på hur förskollärarna arbetar med högläsning för att den ska bli språkutvecklande för barnen. Jag har en kvalitativ metod och genomfört fyra halvstrukturerade intervjuer för att höra pedagogernas uppfattningar och erfarenheter av högläsning på förskolan. Den tidigare forskningen tar upp vikten av högläsning i relation till språkutveckling samt arbetssätt som förskollärarna kan använda sig av för att arbeta med högläsning och uppnå dess fulla potential. Arbetet utgår från den sociokulturella teorin och fokuserar även på den pedagogiska ämneskunskapen. Resultatet kopplas sedan till den teoretiska bakgrunden samt mina egna tankar och erfarenheter kring ämnet. Resultatet av mina intervjuer visar att pedagogerna ofta för samtal med barnen och arbetar språkutvecklande under högläsningssituationerna men att det finns möjligheter till att utveckla arbetet både innan och efter en situation för att uppnå en högre kvalité på högläsningen i förskolan.

Studiens syfte är att undersöka vilka föreställningar förskollärare har kring högläsning och de frågeställningar som kommer att besvaras är; hur planerar förskollärare för högläsning, vilka eventuella utmaningar ser förskollärare med högläsning och vilka metoder använder sig förskollärare av för att göra högläsningen språkutvecklande. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod där sex semistrukturerade intervjuer genomförts som sedan transkriberats, kodats och genomgått en tematisk analys för att strukturera resultaten. Resultatet av studien visar på hur förskollärare använder högläsning som en stimulerande och utvecklande aktivitet för barns språk. Resultatet var att förskollärarna främst arbetade med dialogic book reading eller som det på svenska kallas för dialogiskt läsande samt hur de tillämpade de olika stöttningsstrategier som finns för att samtala kring böcker. Förskollärarna ansåg att aktivt deltagande var av vikt för högläsningen och utmaningen var intresset både från pedagogens sida och barnens och detta för att möjliggöra högläsningen. Slutsatsen är att förskollärare anser att högläsning är en språkutvecklande aktivitet som de arbetar med kontinuerligt på ett dialogiskt sätt för att främja barns språkutveckling.

The aim of this study is to enhance the understanding of how preschool teachers work with and reason about a language development using a dialogic reading approach in a social reading environment, when reading aloud to the preschoolers.The study consists of a field study that uses qualitative methods including observations and semi-structured interviews with preschool teachers. The focus is on the preschool teachers’ perception about the reading activities that are part of the everyday preschool activities. The result indicates that the preschool teachers are aware of the importance of reading aloud and to use a dialogic reading activities to develop the preschooler’s language development. The result also indicates that an obstacle to a truly successful social reading environment, is the lack of time, but the preschool teachers try to overcome this obstacle by all means. Another result is that preschool teachers’ use of reading-aloud and dialogic reading differs depending on the age of the preschoolers.The study concludes that preschools are working with language development among the preschoolers on a daily basis, by using reading-aloud and dialogic reading, where language and pictures are the main focus. Furthermore, the preschools in this study consider it equally important to involve parents in the education of their children, i.e., that the preschool teachers have to make parents aware of the importance of reading aloud to their child, but also about the significance of using a dialogic reading. / Syftet med denna studie är att fördjupa förståelsen kring hur förskollärare arbetar med och resonerar kring det språkutvecklande arbetet i relation till högläsning och dialogisk läsning i en social läsmiljö. Studien har en kvalitativ metodansats och materialet samlades in med hjälp av observationer och semistrukturerade intervjuer med förskollärare och kretsade kring de läsaktiviteter som sker i förskolans verksamhet. Studiens resultat visar att förskollärarna är medvetna om högläsningens och den dialogiska läsningens betydelse för barns språkutveckling. Resultatet visar även en allmän tidsbrist gör att det språkpedagogiska arbetet ibland blir eftersatt men att förskollärarna ändå försöker hitta metoder för att kringgå detta. Resultatet indikerar även att lärarna arbetar på lite olika sätt på småbarnsavdelningarna respektive på avdelningarna för de äldre barnen.Studien konstaterar att förskolorna kontinuerligt arbetar med dialogisk läsning och sätter språket och olika texter samt bilder i fokus. Förskolorna ser det även som viktigt att vårdnadshavarna blir aktivt delaktiga i sina barns språkutveckling och förskolorna behöver därför uppmuntra dem att bli medvetna om högläsningens betydelse.