My work is about using industrial saltrock to create furniture that speak to both humans and animals. The result is a communicative furniture shaped though the interaction of man, animal and nature. I believe that this subtle interaction, which makes us feel the presence of animals, can help us reconnect with our senses and thereby create empathy for the non-human existence of life.   In my work, I want to create conditions for an animal-inclusive design process where the salt’s ability to change is used for the purpose of design, in this case modular pieces of furniture. The location of these objects is intended to capture the attention of people. They stand out from the organic environment, white cubes surrounded by nature. The crystal from the salt reflects light, creating a piece of furniture that gives the illusion of a floating refulgent island. With time, the saltrock object will change, and during this transformation I cast off the different shapes of stages that the salt cube takes before it dissolves.  In the urban environment, they are reinterpreted and shaped into new materials. Now still with traces of animal imprints to remind us of their distant presence. The module is assembled in shapes according to the tectonic possibilities, which is reminiscent of how the game “Tetris” form is designed. With this project, I hope to increase the volume of wilderness and nature in modern urban architecture.  With my method of allowing animals to be involved in the design process, I have taken a step back as a designer based on a traditional design process. My intention was never to make a piece of furniture in the traditional sense, but to capture a moment of the missing connection between city and nature.  A big challenge for me was to dare to let go of control of the expected end result, to dare to leave room for the actual imprints that the animals created without post-constructions. At the same time, there was a great excitement in letting the forms take their own expression, the uncertainty became an inspiration to dare to believe in the inherent strength of the abstract form.

Hållbart resande är något som har fått stor uppmärksamhet de senaste åren och har benämnts som en väsentlig del i att nå de hållbara utvecklingsmålen enligt Agenda 2030. En hypotetisk problemlösare i frågan har benämnts att vara kombinerade mobilitetstjänster som de senaste åren fått stor internationell uppmärksamhet. I Region Värmland har dessa koncept samlats under en gemensam beteckning som flexibel mobilitet och ses som grunden för trafikutvecklingen i regionen. Syftet med konceptet är att förenkla för individers resande genom kombinerade och flexibla mobilitetslösningar vilket innebär en kombination av flera färdmedel för ett mer hållbart resande. En stor förutsättning för flexibel mobilitet är transportförbindelser och kommunikationer i kommuner, vilket är fokusområdet för denna uppsats. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur diverse utvalda kommuner i Värmland arbetar med hållbara och flexibla kommunikationer som förutsättning för en flexibel mobilitet. Uppsatsens syfte mynnar ut i tre frågeställningar som i studien ska besvaras: • Vilka är de specifika utmaningarna för kommunikationslösningar i respektivestuderad kommun? • Hur ser existerande kommunikationslösningar ut i form av traditionell / flexibel kommunikation i studerade kommuner? • Hur arbetar respektive kommun med att utveckla flexibla kommunikationslösningar? Denna kvalitativa studie är en jämförande flerfallstudie med utgångspunkt i kommunerna Eda, Årjäng, Karlstad och Kristinehamn. Fallstudierna behandlar innehållsanalyser av respektive kommuns översiktsplan samt semistrukturerade intervjuer med tjänstemän från kommunerna. Studiens resultat och analys visar att samtliga kommuner har som mål att uppnå hållbara kommunikationer, men att både inriktning och förutsättningar för det skiljer sig åt. Samtliga kommuner har ställt sig positivt till frågan om flexibel mobilitet och det går att se tendenser för positiva förutsättningar för konceptet i de mer tätbefolkade kommunerna. Å andra sidan saknar de mindre kommunerna, med utgångspunkt i konceptet; verkliga och relaterbara exempel i förhållande till deras kontextuella förutsättningar. Ett starkt generellt bilberoende ses som ett huvudsakligt problem som verkar vara en komplex barriär att bryta, då det berör fler aspekter än bara flexibilitet och tillgänglighet. Slutligen visar det sig att utmaningarna för hållbara kommunikationer är stora och komplexa i samtliga kommuner, men att utmaningarna skiljer sig åt.

Uppsatsen syfte är att undersöka tillgänglighet vid busshållplatser i Västerås kommun och se om prioritering av tillgänglighet skiljer sig åt mellan stad och landsbygd. Arbetets utgångspunkt är att titta på huruvida Västerås kommun förhåller sig till de nuvarande riktlinjer för en tillgänglig busstrafik som Region Västmanland tagit fram. Studien fokuserar sig främst på fysiska funktionsnedsättningar och bygger på kvantitativa datainsamlings-metoder. För att kunna besvara arbetets syfte och frågeställningar, så tog vi hjälp av insamlad tidigare forskning, empiri och förhållning till Region Västmanlands riktlinjer. Resultatet vart att Västerås kommun prioriterar tillgänglighet i högsta grad i tätorten, medans det råder stora brister på landsbygdstrafiken. / The intention of this essay is to investigate accessibility at bus stops in Västerås municipality and to see whether priority of accessibility differs between the city and countryside. The main point of this study is to see whether Västerås municipality relates to the current guidelines for an accessible bus traffic, as the Region of Västmanland has developed. This study focuses mainly on physical disabilities and is based on quantitative methods. To answer the purpose and questions, we took help from previously collected research, empiricism and relation to Region Västmanland guidelines. The result was that Västerås municipality prioritize accessibility mainly in the city, meanwhile there are major shortcomings in rural traffic.