Denna studie undersöker olika användningar av begreppet "de facto statslöshet" och vilka djupare implikationer begreppsanvändningen har. Med avseende på centrala dimensioner av begreppet där olika tolkningar förekommer (vem som är de facto statslös, hur de facto statslöshet tar sig uttryck och vad som orsakar de facto statslöshet) redovisas variationerna i begreppsanvändningen. Slutligen diskuteras vilka följder det får att benämna en grupp "de facto statslös" och vilka lösningar och åtgärder på gruppens utsatthet som därigenom blir aktuell. Detta illustreras med ett konkret fall: asylsökande palestinier från Gaza i Sverige. Det undersöks i vilken mån dessa kan anses de facto statslösa, och hur deras problem uppfattas annorlunda i ljuset av olika tolkingar av begreppet, för att utvärdera de olika begreppsförståelserna. Jag når slutsatsen att det mest fruktbara är ett snävt begrepp, som betecknar ett mer fundamentalt utanförskap än bristen på skydd av olika praktiska rättigheter. Begreppet tappar sin analytiska och politiska udd om det görs för inklusivt, och de politiska implikationerna av att teoretiskt separera en utsatt individ från staten hon tillhör ska inte underskattas.

Medborgarskap har länge ansetts utgöra en nationell angelägenhet varför folkrätten inte haft mycket inflytande över staters skyldigheter att bevilja medborgarskap till individer. Den senaste tidens ökade fokus på statslöshet och dess konsekvenser för både staten och individen har likväl lett till ett ökat internationellt intresse att reglera frågan. Detta har resulterat i att det i dagsläget finns flertalet internationella konventioner som berör staters skyldighet att bevilja medborgarskap till individer, och främst barn, som föds statslösa. Den svenska regleringen avseende beviljandet av medborgarskap till statslösa barn födda inom landet baseras idag på ett s.k. anmälningsförfarande. Införandet av ett automatiskt förvärv av svenskt medborgarskap för dessa barn har de senaste åren också diskuterats. En förutsättning för ett sådant införandet är emellertid att det automatiska förvärvet förenas med krav om att en av barnets föräldrar innehar ett permanent uppehållstillstånd. Krav om uppehållstillstånd är dock omdebatterat inom folkrätten där vissa konventioner tillåter det men andra inte. Det är mot bakgrund av detta som denna uppsats avser att utreda huruvida det är möjligt för Sverige att villkora ett automatiskt förvärv av medborgarskap för statslösa barn födda inom landet med krav om att ena föräldern ska inneha ett uppehållstillstånd. För att uppfylla detta syfte har till att börja med den rättsdogmatiska metoden använts för att fastställa gällande rätt, både den internationella och den nationella. Därefter har den rättsanalytiska metoden tillämpats för att analysera om och i sådana fall på vilket sätt ett villkorande är möjligt. Uppsatsen landar i att det är möjligt att villkora ett automatiskt förvärv av svenskt medborgarskap för statslösa barn födda i Sverige. En förutsättning för att ett sådant villkorande inte ska strida mot folkrätten är likväl att vissa ändringar i nuvarande lagstiftning först genomförs. Avseende frågan hur ett villkorande kan ta form har uppsatsen kommit fram till att det är avgörande för tillåtligheten huruvida förvärvet villkoras med tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd. I det fall förvärvet villkoras med krav om ena förälderns innehav av permanent uppehållstillstånd kan villkoret uppfattas som för långtgående och därför strida mot folkrätten. Sannolikheten att krav om tidsbegränsade uppehållstillstånd anses tillåtna är däremot större och uppsatsen landar i slutsatsen att krav om detsamma är förenligt med internationell rätt. / Questions regarding nationality have for long been seen as a domestic issue, which is why international law has not had much influence on states’ obligations to grant citizenship to individuals. The recent augmented focus on statelessness and its consequences for both the state and the individual has, however, led to an increased international interest in regulating the matter. As a result, there are currently several international conventions concerning states' obligations to grant nationality to individuals, particularly children, who are born stateless. The Swedish regulation regarding granting citizenship to stateless children born within the state is today based on a notification procedure. The implementation of automatic acquisition of a Swedish nationality at birth for those children has also been discussed the recent years. A prerequisite for such an implementation is, however, that the automatic acquisition is conditioned by the requirement that one of the child’s parents holds a permanent residence permit. The requirement of a residence permit is, nevertheless, debated within international law whereas some treaties allow it, but others do not. It is against this background this thesis aims to examine whether Sweden can condition an automatic acquisition of citizenship, for stateless children born within the state, with the requirement that one of the child’s parents holds a residence permit. To fulfill this purpose, the legal dogmatic method has, initially, been used to establish both domestic and international law. Thereafter, the legal analytical method has been used to analyze if, and in that case, how, the use of conditions is allowed. The thesis concludes that it is possible to condition an automatic acquisition of Swedish citizenship for stateless children born in Sweden. A prerequisite for such a condition to not be contrary to international law is, nevertheless, that some amendments in the current domestic legislation first are implemented. Regarding how such a condition can be designed, the thesis concluded that it is decisive for the admissibility whether the acquisition is conditioned with temporary or permanent residence permits. In the case the acquisition is conditioned with one of the parent's possessions of a permanent residence permit, the condition can be perceived as too far-reaching and, therefore, contrary to international law. The chances that requirements of temporary residence permits are considered permissible are, however, greater and the thesis concludes that such conditions are compatible with international law.

The revival of citizenship deprivation raises numerous normative, legal and practical concerns. Although citizenship deprivation is not new, it has become crucial to further discuss this with regards to recent law amendments and practices on citizenship deprivation by many democratic states. Sweden is still one of few countries where citizenship is an absolute right protected by constitutional law. Nonetheless, politicians in Sweden have, over the last years, discussed the possibilities to enact the constitution to legalise denationalisation based on national security grounds. Several motions have been submitted to investigate these possibilities, but no amendments have yet been proposed.  The thesis aims, therefore, to examine whether there are legal obstacles that limit the possibilities to introduce a new provision on citizenship deprivation in Sweden. The main research question is: Are there legal obstacles to tackle terrorism through denationalisation in Sweden? To answer this question, the legal dogmatic methodology is used. The study analyses legislative sources, case law and doctrinal literature. It also reviews national regulations on citizenship deprivation in five European countries that have reformed their Citizenship Acts.  The study concludes that there are several legal obstacles in both international and EU law that limit the possibilities to denationalise citizens. However, it is not entirely illegal to deprive individuals of their citizenship. To introduce the possibility of citizenship deprivation in Sweden, the provision should fulfil the following criteria: a) denationalisation should not render a person stateless, b) the provision should not be discriminatory and apply to all citizens with dual citizenship, regardless of how they became citizen, c) prior to making the decision on denationalisation, a proportionality assessment between the individual's interest and the state's interest should be applied, d) denationalisation should have a legitimate purpose and it should be the least burdensome procedure to achieve this purpose, e) Swedish law should identify the crimes that can lead to denaturalisation, f) the decision on denaturalisation should be made at the same trial as the person in question is convicted, g) the individual should have the possibility to appeal the decision and his right to a fair trial is granted.  To conclude, the thesis emphasises that the collective development in national laws and practices on citizenship deprivation will potentially lead to a new interpretation of both EU and international law on human rights.

This study aims to analyse how the stateless Muslim minority Rohingya from Myanmar are represented in Burmese media. Progress towards democracy has been made in Myanmar since the end of the dictatorship, making it possible for private newspapers to publish in Myanmar and increased the access to rights. However, this positive development has not affected all habitants in Myanmar. The UN still considers Rohingya to be one of the most persecuted people in the world. In this study, the material consists of articles from The Myanmar Times, Mizzima Business Weekly and The New Light of Myanmar. After assessing Hannah Arendt’s theory about the dependency on citizenship for human rights, and Steve Luke’s theory of power, this study uses the method systematic qualitative text analysis to sort the material. In addition, a critical text analysis inspired by critical discourse analysis is carried out. As a complement, photos are studied using visual text analysis. The main focus is on how Rohingya are represented in the material, and what can be said about Rohingya’s exclusion based on the findings in the material. The study shows that the name Rohingya is avoided in The Global New Light of Myanmar, who uses “Muslim Minority” as well as in The Myanmar Times, where group is often called “Bengali”. However, in Mizzima Business Weekly “Rohingya” is the most common name when describing the group. A key finding is that suppression, i.e. to silence issues concerning Rohingya, to deny their identity and ties to Myanmar, and to not acknowledge that Rohingya are affected by an event in the news, appears to various extents in all three newspapers, which shows how Rohingya are excluded and are often portrayed as “the others”. The study shows that the media is affected by “the power of the thought” and that the inherent paradox of the human rights can be applied in this case, and that in a society a stateless person is rightless and becomes completely excluded from the society. This is manifested to some extent in Mizzima Business Weekly and consistently in The Myanmar Times and The Global New Light of Myanmar.