Since the release of Avatar in 2009, the 3D movie industry has experienced an apparent growth. Almost all blockbuster movies are being released in 3D at the cinema, but the 3D format has been met with mixed opinions by the consumers. Some argue that 3D is the future, while others believe that the 2D format is enough for an appreciated movie experience. Through a qualitative survey, twenty participants with 3DTV in their homes answered questions regarding their experience of 3D movies and what improvements they desire. We suggest that 3D film creates immersion, realism and effects that 2D films can´t handle. We also show that 3D, even though it has become a standard in today's television sets, is seen as an unnecessary technology, and has several problem areas that need attention in order to give a better experience.

Inom den kraftigt växande E-handeln råder stark konkurrens. Metoder att öka marknadsandelar och sälja mer produkter är viktigare än någonsin. I denna studie utvärderas metoden att presentera produkter med hjälp av stereoskopisk 3D. En fördel som kan konstateras är att kunderna får en mer verklighetsnära uppfattning av produkten än med traditionella bilder av tvådimensionell typ. Den tydligaste förbättringen är kopplad till upplevelsen av djup. Den verkar ge användaren en bättre bedömning av en produkts rymlighet.Då stereoskopisk 3D inom E-handeln är helt oexploaterad är det också intressant att fördjupa sig i eventuella orsaker till detta. En sådan är säkerligen att tekniken är ung, och därmed inte färdigutvecklad. I denna studie kan bland annat konstateras att användare upplever 2D-bilder som skarpare än 3D-bilder. Även andra egenskaper som bedömts med hjälp av bilder har rankats som sämre av de som sett bilderna i 3D jämfört med de som sett de i 2D. Dock har sådana egenskaper som kan kopplas till djupupplevelse en stark positiv korrelation med just 3D-bilder.Det finns också indikationer på att upplevelsen av 3D påverkas av hur testen designas. I denna studies Tänka-högt-test var respondenterna mer positiva till användningen av 3D-bilder än vad som kunde konstateras i en omfattande enkät i samband med en uppföljande test. / Program: Kandidatutbildning i informatik

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka 3D-formatet som attraktion inom filmmediet och dess förändring över tid samt dess möjliga framtid. Inom detta undersöktes också hur det nya 3D-formatet (som i uppsatsen kallas det digitala 3D-formatet) har påverkats av tekniska och ekonomiska omständigheter. 3D-formatet har under uppsatsen jämförts med ljudet och färgens utveckling mot standard för att se ifall 3D-formatet följer en liknande riktning och själv håller på att gå över till en standard. Grunden i uppsatsen har legat på teorin av Tom Gunnings cinema of attraction och utifrån den teorin har analysen fokuserat på hur filmer från olika tidsperioder har används sig av 3D-formatet. Analysen har också granskat filmernas genrertillhörighet och dess användning av slogans. Resultatet var i korthet att 3D-formatet fortfarande är en attraktion men att den inte längre följer Gunnings teori. Numera är 3D-formatet invävt i narrationen genom att kameran och skådespelarnas agerande följer med i 3D-formatets rörelse. Innovationen pausar därför inte längre berättelsen för att visa sin attraktion. 3D-formatet följer både ljudet och färgens utveckling till vis del. Färgen är den innovationsom 3D-formatet mest påminner om. Precis som färgen, som använde sig av färg för att skilja mellan verklighet och dröm, har 3D-formatet även tagit del av detta berättargrepp. Möjligheten finns att 3D-formatets spridning ut i andra medier, precis som färgens spridning till televisionen, kan hjälpa 3D-formatet i dess väg att bli en standard inom filmmediet. Dockär 3D-formatet fortfarande låst i sin visuella attraktion och används mer för att visuellt underhålla än för att visuellt berätta. Det är både tekniska och ekonomiska omständigheter som samarbetat för att få 3D-formatet att återkomma i ett digitalt format. Ingen av dem kunde enskilt få fram innovationen. Vikten ligger på de tekniska omständigheterna i och med digitaliseringen som sker hos biograferna, men digitaliseringen i sig styrs både av tekniska och ekonomiska val och 3D-formatet är främst en ekonomisk hjälp för biograferna att göra digitaliseringen. 3D-formatet är därmed mer en ekonomisk hjälp än en teknisk utbyggnad av filmmediet.

Att filma i 3D är en process som kräver mycket kunskap, tid och teknisk utrustning. För att fullständigt behärska detta fält krävs dessutom omfattande praktisk erfarenhet. Denna erfarenhet kan vara svår att få eftersom den ekonomiska investeringen för att filma i 3D ofta är stor. I denna uppsats visar vi att det är möjligt att konstruera en egen 3D-rigg och att filma med vanliga konsumentkameror för att skapa 3D-film. Uppsatsen visar på de begränsningar och svårigheter man stöter på då man bygger sin egen rigg och diskuterar den ekonomiska besparing man kan göra i jämförelse med kommersiella lösningar. Att bygga en egen rigg är tidskrävande och oftast inte att rekommendera i professionella sammanhang. För indieproduktioner, hobby-fotografer eller om man har väldigt specifika krav som ej uppfylls av tillgängliga kommersiella 3D-riggar kan det dock vara motiverat att konstruera sin egen rigg. Kunskapen som uppsatsen redovisar möjliggör ett resonemang för hur bildkvalitet, funktion och ekonomi kan ställas mot varandra i de avvägningar man ställs inför i konstruktionen av en spegelrigg för att filma i 3D.

I den här rapporten undersöks stereoskopisk 3D. Vi utreder hur ett spel ska anpassas för att tafram en så bra och tydlig stereoskopisk 3D-effekt som möjligt och så att betraktaren upplever etttydligt djup utan att uppleva ett obehag på grund av effekten. Rapporten tittar djupare på vilkatekniska aspekter man behöver ta hänsyn till vid spelutveckling i stereoskopisk 3D. Samt vilkaprestandabegränsningar som man bör ta hänsyn till vid stereoskopisk 3D. Vi beskriver hurprocessen och framtagandet av prototypen Kodo med anaglyfisk stereoskopisk 3D såg ut.Prototypen togs fram för att testa och analysera resultatet av stereoskopisk 3D-effekten. / In this report we investigate the technique of stereoscopic 3D. This report investigates the stepsneeded to create a game adapted for an improved stereoscopic 3D effect. Furthermore weinvestigate what improvements one should make to avoid the beholder to experience anydiscomfort due to the effect. The report talks about technical aspects one needs to considerwhen using stereoscopic 3D, as well as performance issues we might need to take intoconsideration. The process of developing the prototype of the game Kodo using anaglyphstereoscopic 3D and OpenGL is described in this report. The prototype was then used for testingand analyzing the stereoscopic 3D effects.

The research addresses current shortcomings of autonomous service robots operating in domestic environments by considering the concept of a semi-autonomous robot that would be supported by human remote operators whenever the robot cannot handle a task autonomously. The main research objective was to investigate how to design the human-robot interaction for a robotic system to assist elderly people with physical tasks at home according to this conceptual idea. The research procedure followed the principles of human-centered design and is structured into four phases: In the first phase, the context of use of the system to be designed was determined. A focus group study yielded characteristics and attitudes of several potential user groups. A survey determined the demands of elderly people and informal caregivers for services a semiautonomous assistive robot may provide. An ethnographic study investigated the living conditions of elderly people and determined technical challenges for robots operating in this type of environment. Another ethnographic study investigated the work environment in teleassistive service centers and determined the feasibility of extending their range of services to incorporate robotic teleassistance. In the second phase, two studies were carried out to understand the interaction requirements. The first study determined common types of failure of current autonomous robots and required human interventions to resolve such failure states. The second study investigated how the human assistance could be provided considering a range of potential interaction devices. In the third phase, a human-robot interaction concept with three user groups and dedicated user interfaces was designed. The concept and user interfaces were refined in an iterative process based on the results of evaluations with prospective users and received encouraging results for user satisfaction and user experience. In the fourth and final phase the utility of two specific user interface features was investigated experimentally. The first experiment investigated the utility of providing remote operators with global 3D environment maps during robot navigation and identified beneficial usage scenarios. The second experiment investigated the utility of stereoscopic display for remote manipulation and robot navigation. Results suggested temporal advantages under stereoscopic display for one of three investigated task types and potential advantages for the other two. / Forskningen behandlar problem med autonoma robotar som agerar i hemmiljö. Specifikt studeras konceptet semi-autonoma robotar, vilket innebär att robotarna stöds av mänskliga operatörer när de inte klarar uppgifter på egen hand. Syftet med forskningen är att undersöka design av människa-robotinteraktion för robotsystem som stöder äldres behov av hjälp med fysiska uppgifter i hemmiljö. Forskningen är användarcentrerad och har strukturerats i fyra faser: I den första fasen undersöktes användarkontexten för systemet. I en fokusgruppsstudie utforskades karakteristika och attityder för flera potentiella användargrupper. Kraven på en semi-autonom robot för att assistera äldre och informella vårdgivare fastställdes. En enkätstudie undersökte levnadsvillkor hos äldre för att utforska tekniska utmaningar dessa omgivningar ställer på robotar. En etnografisk studie undersökte arbetskontexten på servicecenter för teleassistans och undersökte genomförbarhet i att utöka tjänsteutbudet till att även inkludera teleassisterade robotar. I den andra fasen utfördes två studier för att få kunskap om interaktionskrav. Den första studien fastställde vanliga typer av fel som inträffar med nuvarande typer av autonoma robotar och de typer av mänsklig assistans som krävs för att hantera dessa fel. Den andra studien undersökte hur mänsklig assistans kan utformas givet en repertoar av potentiella interaktionsanordningar. I den tredje fasen utformades ett interaktionskoncept för människa-robot interaktionen för tre användargrupper med dedicerade gränssnitt. Koncepten och användargränssnitten förfinades i en iterativ process baserat på resultat från utvärderingar med tänkta användare, och resulterade i uppmuntrande resultat vad gäller användarnas uppskattning och tillfredsställelse. I den fjärde och sista fasen studerades nyttan hos två specifika gränssnitt experimentellt. Det första experimentet undersökte nyttan med att ge operatörer på distans globala 3D-kartor under robotnavigeringen och identifierade användarscenarier där detta kan utnyttjas. Det andra experimentet undersökte nyttan med en stereoskopisk display för att manipulera och navigera roboten på distans. Resultaten visar på temporala fördelar med stereoskopisk display för en av tre undersökta uppgiftstyper och potentiella fördelar för de andra två.