Uppföljning är den aktivitet som avslutar miljöbedömningen som utförs i samband med upprättande av detaljplaner med betydande miljöpåverkan. Kravet på uppföljning finns formulerat i SMB-direktivet samt miljöbalkens sjätte kapitel. Uppföljning syftar till att motverka negativ miljöpåverkan och att stärka organisationers kompetens utifrån lärdomar av miljöbedömnings-och planprocessers utfall. Då uppföljningsarbetet visat sig vara bristande i såväl svenska kommuner som på internationell nivå, finns skäl att misstänka förekomst av omständigheter som organisationerna upplever som försvårande. Därför syftar denna studie till att kartlägga om det skett någon utveckling på uppföljningsområdet och vilka förutsättningar för uppföljning som finns i ett antal svenska kommuner. Syftet är att slutligen föreslå strategier för uppföljning av betydande miljöpåverkan utifrån erfarenheter från enkätundersökning samt fallstudier av Örebro och Köpings kommun. Resultatet visade att viss förbättring skett avseende uppföljningsfrekvens och förekomst av uppföljningsavsnitt i MKB. De förutsättningar som identifierades mynnade ut i fem strategier med fokus på planering för uppföljning, arbetssätt, ansvarsfördelning och påminnelsemekanismer. / Follow-up refers to the activity that concludes the environmental assessment that is carried out in connection to the preparation of detailed plans with a significant environmental impact. The requirement for follow-up is formulated in the SMB-directive and the sixth chapter of the Environmental Code. Follow-up aims to counteract negative environmental impact and to strengthen organizations' competence based on lessons learned from the outcome of the environmental assessment. As the follow-up has proven to be deficient in both Swedish municipalities and at the international level, there is reasons to assume the existence of aggravating circumstances. Therefore, this study aims to map whether there has been any development in the follow-up area and what conditions for follow-up that exist in a number of Swedish municipalities. The purpose is to finally propose strategies for follow-up of significant environmental impact based on experience from a survey and two case studies on the municipalities of Örebro and Köping. The results showed some improvement with regards to follow-up frequency and the presence of follow-up sections in EIA. The conditions that were identified resulted in five strategies with a focus on planning for follow-up, working methods, responsibilities, and mechanisms for reminder.

För att nå en hållbar utveckling måste förhållandet mellan människor och miljö beaktas genom att ta hänsyn till ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter. Proportionerna mellan dessa aspekter är inte lika då det visat sig att ekologisk hållbarhet är en förutsättning för social och ekonomisk hållbarhet. För att begränsa klimatpåverkan måste utsläpp av växthusgaser minska, och det innebär att det måste ske en omställning inom bland annat transportsektorn. Regeringen anger att utsläppen av växthusgaser inom transportsektorn måste minska kraftigt och i en snabbare takt för att i princip vara noll år 2045.  Under våren 2021 påbörjade Region Västernorrland processen med att revidera den gällande infrastrukturplanen som gäller mellan åren 2018–2029. Planen revideras vart fjärde år och den pågående revideringen kommer att omfatta åren 2022–2033. I samband med revideringen pågår också en strategisk miljöbedömning (SMB) för att integrera hållbarhetsaspekter i planprocessen på bästa sätt. SMB är ett lagstadgat verktyg för att integrera hållbarhetsaspekter i planering och beslutsfattning under framtagandet av planer och program som väntas ha en betydande miljöpåverkan. Eftersom regionala infrastrukturplaner förväntas ha betydande miljöpåverkan ska en SMB tas fram i samband med planprocessen, vilket Region Västernorrland gör. Det övergripande syftet med fallstudien i Region Västernorrland är att bidra med en djupare förståelse och kunskap om hur regioner på bästa sätt kan arbeta med SMB i samband med framtagandet av en regional infrastrukturplan.  Resultatet av studien visar att Region Västernorrland har utvecklat sitt arbete med SMB till en mer strategisk process jämfört med föregående planeringsprocess. De har tagit med sig erfarenheter gällande till exempel dokumentation och att säkerställa att deltagarna får relevant grundkunskap inför processen. Regionen är förändringsbenägna och vill utveckla sitt arbete med SMB, trots detta upplevs processen som svår eftersom det inte finns någon vedertagen vägledning för en strategisk process. Förhoppningen med en mer strategisk process, där miljöbedömningen startar tidigt i planprocessen, är att den kommer kunna påverka planen i en större utsträckning än tidigare.  Resultatet visar att det finns utvecklingspotential inom regionen men även nationellt. Inom branschen rekommenderas att ta fram en vägledning för hur en SMB kan tas fram som inte baseras på den specifika miljöbedömningens metod och att det skapas en plattform för att utbyta erfarenheter. Vidare rekommenderas regionen att besluta om ett överordnat mål för att förenkla hantering av konflikter mellan mål. För att bidra med viktig kunskap till nästa process, rekommenderas det att både små och stora beslut dokumenteras i en beslutslogg och att det sker en strukturerad erfarenhetsåterföring i slutet av processen. / The system between humankind and the environment is key in the work towards sustainable development, and the aspects of ecological, social, and economic sustainability. The proportions of these aspects are not equal, as it has been shown that ecological sustainability is the foundation for social and economic sustainability. A decrease in greenhouse gas emissions is a necessity to limit the impacts on the climate, a change in approach will be essential in e.g., the transport sector. The emissions from the transport sector must start decreasing by a log and at a faster pace to reach the goal of essentially zero emissions by 2045.  The region of Västernorrland in Sweden started the process of revising the current transport plan during the spring of 2021. The transport plan contains national investments in regional transportation infrastructure e.g., investments in roads and railways. The plan is revised every fourth year and the revised plan will cover the years 2022-2033. In connection to the revision a strategic environmental assessment (SEA) was conducted to integrate sustainability aspects to the process. SEA is in Sweden compulsory by law as a tool to integrate sustainability aspects into the planning process and the decision making for plans and programs that are expected to have a significant environmental impact. As the regional transportation plan is expected to have significant environmental impact, an SEA needs to be conducted along with the revision process of the transportational plan, as the region of Västernorrland does. The aim of this case study is to contribute with a deeper understanding and knowledge of how regions can work with SEA in relation to the revision of regional transportation plans.  The results of the study show that Region Västernorrland have developed their work with SEA towards a more strategic process, compared to the previous revision process. They have developed their work with documentation of the process and ensured they provide relative knowledge to the participants of the process in advance. The region is inclined to change and develop their work with SEA, however, do the process come across as difficult due to that there are no established guidance for the strategic process. The expectation with a more strategic process is that the assessment will start earlier in the planning process and result in a greater influence on the plan than previously. The results also show that there is an opportunity for development within the region but also nationally. A recommendation is to develop a guide that describes and exemplifies how the process for SEA can be performed in a strategic way and create a platform that enables experience exchange. Further it is recommended to decide on a superior goal to simplify when goals are conflicting, this would help in the process of handling these conflicts. Also, to document all decisions in a structured decision log and ensure that there is a structured process to incorporate experience from previous processes.

Biodiversity loss is a pressing global problem and land use is known for being one of the most direct contributors. In European Union countries, a Strategic Environmental Assessment (SEA) is required for land use plans that set a strategic framework for future development such as regional land use plans. Biodiversity would be very feasible to address in the SEA as it has the capacity to include the complexity biodiversity poses. Technology is increasingly being used for biodiversity conservation as it allows effective collection and processing of data. This research aimed to assess current SEA practices of addressing biodiversity and explore possibilities of how conservation technology could be used to assist SEA in addressing biodiversity loss more effectively in the field of land use planning. To fulfil the research aim, a document analysis of six regional land use plans and their SEA reports and four semi- structured interviews with an AI-company Spoor AI staff were conducted. The results of the document analysis showed that biodiversity is typically addressed in qualitative terms while an effective assessment would also require quantifying biodiversity variables. The results of the semi-structured interviews indicated that previous experience from the wind power sector has shown that conservation technology could be taken advantage of in collecting data about biodiversity cost-effectively and reliably, while AI can be used to analyse that data. Conservation technology could be taken advantage of in SEA by deepening the understanding of the development context, supporting the decision-making and monitoring. Implementing conservation technology in SEA could encourage the use of the strategic thinking SEA -model and contribute to several theoretical principles that guide the SEA practice. / Förlust av biologisk mångfald är ett pressande globalt problem och markanvändning är känd för att vara en av de mest direkta bidragsgivarna. I EU-länder krävs en strategisk miljöbedömning (SEA) för markanvändningsplaner som sätter en strategisk ram för framtida utveckling, såsom regionala markanvändningsplaner. Den biologiska mångfalden skulle vara mycket möjlig att ta itu med i SEA eftersom den har kapacitet att ta itu med den komplexitet som den biologiska mångfalden innebär. Teknologi används i allt större utsträckning för att bevara den biologiska mångfalden eftersom den möjliggör effektiv insamling och bearbetning av data. Denna forskning syftade till att undersöka hur nuvarande SEA-praxis hanterar biologisk mångfald och utforskar möjligheter för hur teknologi kan användas för att bidra till SEA arbetet genom att hantera förlusten av biologisk mångfald mer effektivt inom markanvändningsplanering. För att svara på forskningsmålet genomfördes en dokumentanalys av sex regionala markanvändningsplaners SEA-rapporter och fyra semistrukturerade intervjuer med ett AI-företag Spoor AI-personal. Resultaten av dokumentanalysen visade att biologisk mångfald vanligtvis behandlas i kvalitativa termer medan en effektiv bedömning också kräver kvantifierade variabler. Resultaten av de semistrukturerade intervjuerna indikerade att tidigare erfarenheter från vindkraftssektorn har visat att teknik kan utnyttjas för att samla in data om biologisk mångfald på ett kostnadseffektivt och tillförlitligt sätt, samtidigt som AI kan användas för att analysera denna data. Naturvårdsinriktad teknologi skulle kunna utnyttjas i SEA genom att fördjupa förståelsen av utvecklingskontexten, stödja beslutsfattande och få en säkrare övervakning. Att implementera naturvårdsinriktad teknologi i SEA skulle kunna uppmuntra användningen av den strategiskt tänkande SEA-modellen och bidra till flera teoretiska principer som vägleder SEA-praktiken.

För att möta de kommande samhällsutmaningarna, med klimatförändring, miljödegradering och sociala problem, krävs en mer hållbar samhällsutveckling där den fysiska planeringen spelar en stor roll. Översiktsplaner, som regleras i den svenska plan- och bygglagen (2010:900), är kommunernas strategiska dokument och avsiktsförklaring om hur den fysiska miljön i kommunen ska användas, utvecklas och bevaras. Enligt den svenska miljöbalken (1998:808), som är en miljölagstiftning med syfte att främja hållbar utveckling, krävs att en strategisk miljöbedömning utförs av de planer och program som innebär betydande miljöeffekter eller anger förutsättningar för kommande tillstånd, vilket översiktsplaner alltid ska antas medföra. Med anledning av de olika och ibland motstridiga vägledningarna utgivna av myndigheter samt avsaknad av ett bredare hållbarhetsperspektiv i lag och vägledning, har vissa kommuner valt att utvidga den strategiska miljöbedömningen av den senaste översiktsplanen till en så kallad hållbarhetsbedömning. Detta med syftet att miljöbedömningen ska omfatta såväl ekologiska, sociala som ekonomiska konsekvenser. Det finns olika åsikter om hållbarhetsbedömningar. Dels anses hållbarhetsbedömningar vara progressiva, nödvändiga samt att de följer det europeiska direktivet om strategisk miljöbedömning. Dels anses hållbarhetsbedömningar marginalisera miljöeffekternas betydelse och riskera att utelämna lagstadgat innehåll. Det råder således inte konsensus om på vilket sätt hållbarhet ska inkluderas i den strategiska miljöbedömningsprocessen och presenteras i det slutgiltiga dokumentet på bästa möjliga sätt. Ett syfte med denna studie är att bidra med kunskap och förståelse kring den svenska strategiska miljöbedömningsprocessen för översiktsplaner. Ett andra syfte har varit att identifiera och analysera hållbarhetsbedömningars styrkor och svagheter som utveckling- och bedömningsverktyg samt som beslutsunderlag för översiktsplaner. Metoderna som används i studien är kvalitativa där en litteraturstudie, innehållsanalys samt en intervjustudie genomfördes i syftet att undersöka de utmaningar och möjligheter verktyget medför i arbetet med kommunal översiktsplanering. Resultatet av studien visar att strategisk miljöbedömning inte används med dess fulla potential beroende på att den inte genomförs proaktivt och integrerat med besluts- och planeringsprocessen för att identifiera hållbara planalternativ. Detta beror på felaktiga tolkningar av direktiv och lagstiftning samt bristande vägledning för angreppssätt och genomförande. Det har även identifierats avsaknad av lagstiftat innehåll i granskade hållbarhetsbedömningar och att en tillsyn av processens och dokumentets uppfyllelse av krav saknas. Den bredare tolkningen av de ingående aspekterna har identifierats som en möjlighet till utveckling av verktyget, öka överensstämmelsen med EU direktivet och möjliggöra för kommuner att proaktivt arbeta för ett helhetsgrepp om hållbar utveckling och verkställande av hållbarhetsmål. Kunskap och resurser saknas dock inom kommuner och konsulter varvid en översyn av vägledning och samsyn mellan myndigheter och politiker är av stor betydelse. / To meet the upcoming societal challenges, with climate change, environmental degradation and social problems, a more sustainable societal development is required where spatial planning is of great importance. Comprehensive plans, regulated in the Swedish Planning and Building Act (2010:900), are the municipalities' strategic documents and a statement of intent on how the physical environment in the municipality should be used, developed and maintained. According to the Swedish Environmental Code (1998:808), which is an environmental legislation with the aim of promoting sustainable development, a strategic environmental assessment is required to be carried out on plans and programs that have significant environmental effects or plans that specify conditions for future permits, which comprehensive plans are always assumed to do. Due to the different and sometimes contradictory guidelines issued by authorities and the lack of a broader sustainability perspective in law and guidance, some municipalities have chosen to extend the strategic environmental assessment of the latest comprehensive plan to a so-called sustainability assessment, with the aim to include ecological, social and economic consequences. The opinions about sustainability assessments are various. On the one hand, sustainability assessments are considered to be progressive, necessary and that they comply with the EU directive on strategic environmental assessment. On the other hand, sustainability assessments are considered to marginalize the significance of environmental effects and risk omitting statutory content. There is thus no consensus on how sustainability should be included in the strategic environmental assessment process and presented in the final document in the best possible way. One aim with this study is to provide knowledge and understanding about the Swedish strategic environmental assessment process for comprehensive plans. A second aim has been to identify and analyse the strengths and weaknesses of sustainability assessments as a tool for development, assessment and decision-making of comprehensive plans. The methods used in the study are qualitative; a literature study, content analysis and an interview study were conducted with the aim of investigating the challenges and opportunities the tool implies for the work with municipal comprehensive planning. The study shows that strategic environmental assessment is not used to its full potential since it is not done proactively and integrated with the decision and planning process to identify sustainable planning alternatives. This is due to incorrect interpretations of directives and legislation as well as lack of guidance for approaches and implementation. Lack of legislative content has also been identified in audited sustainability assessments and that a supervision of the legality of the process and document is missing. The broader interpretation of the aspects has been identified as an opportunity for the development of the tool, increase the coherence with the EU directive and enable for municipalities to proactively work for a holistic approach to sustainable development and the implementation of sustainability goals. However, there is a lack of knowledge and resources in municipalities and consultancy firms, whereby a review of guidelines and consensus between authorities and politicians are of great importance.