Hörneborg ligger på en udde i sjön Hörnsjön i Olofströms kommun i Blekinge län. En utgrävning av borgen gjordes 1997 för att fastställa funktion och ålder. 14C dateringar visade att borgen var byggd cirka 1030-1250 e.Kr. och förstördes genom brand någon gång mellan 1290 och 1420 e. Kr. (Ödman 1997). Enligt historiska kartor är Hörneborg placerad på en ö. Dokument över sänkning av vattennivån i sjön saknas. Förslag till utdikning av utloppet från Hörnsjön finns dock och syftet var att torrlägga omkringliggande marker vid Hörnsjön. Syftet med detta arbete är att sammanställa den litteratur som finns om Hörneborg, tidfästa sänkningen av Hörnsjöns yta och undersöka om det går att korrelera händelser i borgens historia med förändringar i sjösediment från Hörnsjön. Prover på bottensediment togs i tre profiler från isen på den östra sidan om borgen. Detta för att analysera kol och magnetiska mineral i sedimentet för korrelation med borgens historia. Borgens byggnation och förstörelse verkar inte ha gett några spår i sedimenten. Därför antas att materialet till byggnaden tagits från omgivningen, att byggnaden varit liten och konstruktionen inte orsakat någon större erosion. Kolanalysen visar ett antal små toppar. Dessa är oregelbundet förekommande och kan därför sannolikt inte knytas till borgens brand. Därför antas att branden varit begränsad. Att vattennivån i Hörnsjön sänkts under 1900- talet, beror sannolikt på de utdikningar som gjorts i utloppet för att torrlägga omkringliggande marker.

Boplatsvallar, often translated as semi-subterranean settlements, is an ancient monument with a diffuse definition. Defined as –embankments that partially or completely surround a often lowered/dug down surface- this category of ancient monuments is also made up of a former category which traditionally was interpreted as winter settlements from the late Stone age in Sweden. This view of the ancient monuments carried over, to a certain extent, to this new definition. Should this be the case, that this category of ancient monuments are remains of winter settlements,  used recurringly over an extended period of time, then they should exhibit similar signals in regards to the distribution of the anthropogenically altered soil chemical and soil physical properties at the sites.The area around Lillsjön, Anundsjö parish in Ångermanland, have four boplatsvallar located separately in the regional area. This means that they can be considered single contexts suitable to test the aforementioned hypothesis.The result of the intra-site study indicates that the sites have been used differently. Two of the sites exhibit a more local distribution of the heightened values of phosphates and magnetic susceptibility, distributed close around the ancient monument itself. The other two sites have a distribution of heightened values spread over a larger area around the ancient monuments, where one of the ancient monuments shows no particular difference from the background values at the site.This results thus suggests that there is a difference in how these boplatsvallar have been used prehistorically.

The aeolian sediment loess, which consists of mineral dust, is one of the most detailed terrestrial record of both global and regional climate changes. As climate changes in the past cover a much wider range of climate variability than humans have directly recorded, the soil memory of loess is vital for understanding the Earth’s climate system. By examining past climate records and analyzing past climate changes and factors that have instigated changes, inferences regarding future climate can be made. Therefore, the aim of this research was to define the specific depositional and post-depositional conditions of a loess sequence in Primel-Tr gastel, Brittany, north-western France. This was done by examining the magnetic susceptibility (MS), and loss on ignition (LOI) of 63 samples from the Primel-Tr gastel sequence. The result suggests that the lower part was formed during a relatively long, cold and dry period, with significant temperature oscillations, resulting in several periglacial phases. The data also shows an increase in the MS signal for the middle units, which then gradually decreases simultaneously as there is a sharp rise in the proportion of organic matter (OM). This is followed by a steep drop and finally an overall increase in OM, which suggests that this period has been characterized by both stadial and interstadial phases. The upper part displays a general increase in MS values, as well as increased organic matter, which implies a milder climate with increased temperatures. The study provides the first comprehensive estimate of the regional climate variability and provides a base towards a more comprehensive and overarching understanding of our climate system.

Mapping anomalies in the Earth’s magnetic field is one method used in applied geophysics, for exploring buried structures and objects. Magnetic surveys can be ground-based or made airborne, onboard airplanes, helicopters, or unmanned aerial vehicles (UAV), also known as drones. The measurements in this project were made as part of a mapping project by the Swedish Geological Survey (SGU) in the Enåsen area in Hälsingland, central Sweden. The magnetic data were collected by SGU in the field summer of 2021. The aim of this project is to model the data from UAV-borne surveys and validate them by checking the response with the measure ground-based data collected by SGU and compare several different profiles to investigate the different results from ground-based vs. UAV-borne surveys. Two models from two different UAV flight lines were made using the software Potent, to show anomalies in the magnetic field intensity. The modelling results show a relatively good correlation between the response from the model and ground-based data. However, there are detailed variations in the ground-based data that are not resolved by the UAV data. This is partly because of the height difference and partly different sampling. The magnetic anomalies in the project area were interpreted, with the help of the modelled profiles, as being caused mainly by geological units consisting of metasedimentary rock/migmatite. These units generally dip with 30-50°, some of them containing Cuand Au-mineralizations. The dip, rock type, and magnetic susceptbilities of these units match the field data from SGU relatively well and are also backed up by SGU models of electrical resistivity from the same area. / Kartläggning av avvikelser i jordens magnetfält är en metod som används inom tillämpad geofysik för att upptäcka underjordiska strukturer och objekt. Magnetiska undersökningar kan utföras på marken eller från luften, med hjälp av flygplan, helikopter eller drönare. De geofysiska mätningarna i detta projekt gjordes som en del av ett karteringsprojekt av Sveriges geologiska undersökning (SGU) i Enåsen, Hälsingland. Dessa magnetiska data insamlades av SGU under sommaren 2021. Syftet med projektet är att modellera magnetiska data insamlade med hjälp av drönare, för att sedan kontrollera modellerna med magnetiska markdata insamlade av SGU i samma område. Dessa profiler jämfördes för att undersöka hur insamlad data från drönare respektive markmätningar skiljer sig. Modellerna gjordes i programvaran Potent, där anomalierna i magnetfältets intensitet. Resultaten från modelleringen visar en relativt tydlig korrelation mellan hur modellen (från insamlade drönardata) svarar mot markdata. Det förekommer dock små variationer i profilerna från markdata, som inte syns i modellerna från drönardata. Detta beror delvis på att mätningarna gjordes på olika höjd, och delvis på att proverna skiljer sig åt i viss mån. De magnetiska anomalierna i projektområdet tolkades med hjälp av de modellerade profilerna, och förmodas vara orsakade av enheter av metasedimentär bergart/migmatit. Dessa enheter stupar mestadels med 30-50°, och på vissa platser förekommer Cu- och Au-mineraliseringar. Stupningen, bergarter och den magnetiska susceptibiliteten stämmer relativt väl överens med SGU:s information från fältundersökningar, och tolkningen styrks ytterligare av SGU:s modeller av den elektriska resistiviteten i samma område.

The Bergslagen region has three base-metal mines operating today, and one of them is the Lovisa mine, which host a Zn-Pb-Ag deposit. The Lovisa mine is located in the Guldsmedshyttan area north of Lindesberg. The mine is part of in the X-Mine H2020 project that includes four different mines with the aim of an improved environmental resource management. The project aims at reducing the environmental impact from transport, ore processing and chemical handling as well as result in lowering the costs per produced amount of metal. The purpose for this thesis is to determine the petrophysical characteristics of the host rocks to the thin tabular mineralised units in the Lovisa mine with petrophysics. Petrophysics is used to obtain information about the physical properties of rocks, which is then is integrated with geophysics and the geology, to obtain an improved understanding about the different geophysical anomalies. The petrophysic methods used here, reviled three different physical properties of the rocks: density, magnetic volume susceptibility and natural remanent magnetization. These properties were measured on five different drill cores and correlated with the literature data and lithologies of the core. The lithologies close to the ore correspond to literature data for volcanic siltstone, volcanic sandstone, massive rhyolite, skarn (calc-silicates) and dolomite. Dolomite is not present in the cores and corresponds to breccia, volcanic sandstone and skarn. My conclusion for this method, is that in order to do a lithological interpretation based on the measured petrophysical properties, is that a good knowledge of the lithologies as well as a good understanding of the geological processes that have affected the rocks in the investigated area are required. / I Bergslagen finns det idag tre aktiva gruvor som bryter sulfidmalm, och en av dem är Lovisagruva som är en malmkropp Zn-Pb-(Ag)-malm. Lovisagruvan ligger i Guldsmedshytteområdet, norr om Lindesberg. Gruvan är en del av X-Mine-projektet som bl.a. undersöker små, komplexa malmkroppar i syfte att reducera miljöpåverkan och effektivisera produktionen. Syftet med detta kandidatarbete är att bestämma petrofysiska egenskaper hos lithologin i det malmnära sidoberget vid Lovisagruva. Petrofysik används för att ta reda på bergets fysikaliska egenskaper, och dessa egenskaper används sedan inom geofysik, för att få en förståelse för de olika avvikelser som visas i andra geofysiska mätningar. De petrofysiska mätningarna som utfördes, gav tre fysikaliska egenskaper hos varje prov, densitet, magnetisk susceptibilitet och den naturliga magnetiska remanensen. Resultaten från varje prov korrelerades sedan med litteraturdata och jämfördes med borrkärneloggar från Lovisa. De petrofysiska mätningarna utfördes på prover från fem olika borrhål. Resultatet visar att det malmnära sidoberget korrelerar med litteraturdata på vulkanisk siltsten, vulkanisk sandsten, kalksilikat, ryolit, skarn och dolomit. Dolomit finns inte i kärnorna utan representeras av bl.a. breccia, vulkanisk sandsten och skarn. Min slutsats är att det går att bestämma lithologin med dessa fysikaliska egenskaper, men man måste ha en god kännedom om vilka bergarter som förväntas att förekomma i området samt vilka geologiska processer som påverkat dem. / H2020 X-mine

Loess is a silty material produced via glacial grinding and its deposition is usually associated with colder periods when there is a considerable increase in atmospheric dust transport. The magnetic susceptibility of loess-palaeosol sequences has been the subject of extensive research within palaeoclimatology as it has proven to be reliable climate proxy. Most research on magnetic susceptibility has been focused on thick deposits found in Europe and Asia, in particular the Chinese Loess Plateau where it is possible to discern more than 2.5 million years of climate variation in deposits several hundred meters thick. The climate development throughout the Quaternary has been characterized by glacials where there has been a significant ice growth, and interglacials where ice sheets have retreated. The Last Glacial Maximum was the most recent time of ice sheets reaching their maximum extent, occurring at some point between 26.5 and 18 ka BP. Aeolian reworking of material produced in conjunction with the Irish Sea Ice Stream (ISIS) occurred approximately 5000 years after the LGM. The ISIS limit were located just north of the Lizard Peninsula, and impinged on the Isles of Scilly. Loess deposits in SW England has largely been ignored in previous research in favour of the previously mentioned Chinese loess, but may be important climate archives in understanding the climate development of the North Atlantic. As such, the scope of this thesis is investigating the magnetic susceptibility of loess deposits in Cornwall and the Isles of Scilly in the far SW England. This is done by analyzing 36 samples from Lowland Point and 24 samples from Chynhalls Point, both located at the Lizard Peninsula in Cornwall, as well as 20 samples from Porthcressa and 14 samples from Gimble Porth, both located at the Isles of Scilly. The instruments used for analysis are the Bartington MS2B and the Agico MFK-1 FA Kappabridge, where all 96 samples were analyzed on the former while the 36 Lowland Points samples and the 20 Porthcressa samples were also analyzed on the latter. The Bartington MS2B operates at two frequencies, 465 Hz and 4650 Hz, while the Agico MFK-1 FA Kappabridge operates at three frequencies, 976 hz, 3904 Hz, and 15616 Hz. The results from this study suggest that the Lizard Peninsula sample sites exhibit signs of magnetic enhancement through pedogenic processes while the sample sites at the Isles of Scilly consist of mainly unaltered material, likely due to an overlying sollifluction unit inhibiting magnetic enhancement. As a consequence of the different frequencies, the results were lognormalized to permit a direct comparison between the instruments. While the variability in magnetic susceptibility was strikingly similar, the results of the Kappabridge were shifted to ~20% higher values than those of the Bartington which may be attributed to the Kappabridges higher precision when analyzing weakly magnetic material. A similar shift is not evident when measuring the calibration samples of each instrument. In determining the mean annual precipitation after deposition, the Lizard Peninsula samples sites suggest an exposure to an annual precipitation between 300-400 mm/yr, compared to modern rainfall between 900-1000 mm/yr. The data from the Isles of Scilly were insufficient for calculating the mean annual precipitation due to the lack of evidence for magnetic enhancement. / Loess är benämningen för material i siltstorlek som produceras då glacial aktivitet maler ned den underliggande berggrunden. Detta material är tillräckligt litet för att fångas upp av vindar och därefter transporteras i atmosfären, för att därefter avsättas då vindhastigheten minskar. Under kalla perioder i jordens historia ökar denna transport då vindhastigheten ofta varit högre än under varma perioder. Under de varmare perioderna och med tiden så utsätts loess för jordmånsbildande processer och bildar palaeosoler. Den magnetiska susceptibiliteten hos loess-palaeosol-sekvenser har under flera årtionden varit ämnet för utbredd forskning då detta har visat sig vara en tillförlitlig klimatproxy för att förstå klimatutvecklingen under jordens gångna historia. I synnerhet har loess-palaeosol-sekvenser i Kina varit av intresse då det går att utröna mer än 2,5 miljoner år av klimatutveckling i avlagringar som på sina platser är flera hundra meter tjocka. Under den senaste istidens maximala utbredning mellan 26500 och 18000 år sedan passerade en isström över den Irländska sjön (Irish Sea Ice Stream, sammankopplad med inlandsisen), förbi Cornwalls norra kust och stötte samman med Scillyöarna. Det tog sedan ungefär 5000 år tills vindtransport av avsatt material påbörjades. Loessavlagringar i sydvästra England har känts till under årtionden men har till stor del ignorerats till fördel för de tidigare nämnda avlagringarna i Kina, men de kan agera som viktiga klimatarkiv för tiden efter den senaste istiden och därmed klimatutvecklingen i Nordatlanten. Denna rapport undersöker således den magnetiska susceptibiliteten i loess från två platser på Lizard-halvön i Cornwall, och två platser på Scillyöarna. Totalt analyserades 96 prover, 36 av dem från Lowland Point, 24 av dem från Chynhalls Point, båda belägna på Lizard-halvön, samt 20 prover från Porthcressa och 14 prover från Gimble Porth, båda belägna på Scillyöarna. Resultaten från denna studie påvisar att provplatserna på Lizard-halvön visar tecken på magnetisk förstärkning på grund av jordmånsbildande processer, medan provplatserna på Scillyöarna huvudsakligen består av oförändrat material, troligen på grund av att dessa täckts av annat material under isens tillbakadragning, vilket förhindrat jordmånsbildning. Resultaten från Lizard-halvön möjliggör beräkning av årsmedelnederbörden sedan materialet först avsattes, vilket beräknades till mellan 300-400 mm/år jämfört med modern årsmedelnederbörd mellan 900-1000 mm/år. Dessvärre möjliggjorde inte resultaten från provplatserna på Scillyöarna en liknande beräkning.

Numerous techniques are used to study the magnetic history and properties of rocks, which provides important data on the Earth’s interior. In this study we conducted a series of experiments on two different sample sets, comprising pure magnetite (Set1) and a mixture of magnetite-hemoilmenite-bearing quartzite (Set2), in order to gather information about their magnetic susceptibility and remanent magnetization. A miniature diamond anvil cell (mDAC) constructed from hardened non-magnetic alloy (40HNU) was used for high pressure experiments. With the help of high sensitivity susceptibility bridge (MFK1-FA Kappabridge, AGICO), we measured the susceptibility of three samples and of the mDAC. Consequently, we loaded one of the samples in the mDAC and acquired susceptibility measurements during the compression and decompression of the system. For remanence measurements we used a 2G Enterprises SQUID magnetometer. We measured the natural remanent magnetization (NRM) and performed alternating field (AF) demagnetization on ten samples and on the mDAC. Additionally, isothermal and anhysteretic remanent magnetization (IRM and ARM) acquisition were performed on nine and one samples, respectively and demagnetization on three and one samples, respectively. Results showed that Set1 samples consist of both SD and MD magnetite grains. Regarding Set2 samples, the main magnetic carriers are SD and MD magnetite or titanium bearing magnetite grains, while there are indications that hematite and ferrimagnetic titanohematite might be present as well. The presence of eddy currents, due to the conducting materials of the mDAC, resulted in masking the signal of the sample making it difficult to draw any safe conclusions regarding how the susceptibility of the sample changes with pressure. All in all, there was a satisfactory response of the instruments working with very small amounts of material and an adequate signal stability of both the samples and the mDAC. Our study provided us with an insight into high pressure experiments and showed possible directions for future studies. / Många metoder används för att studera magnetiska egenskaper i berg, vilket ger viktig information om Jordens inre. I denna studie genomförde vi en rad experiment på två olika uppsättningar prov, innefattande ren magnetit (Set1) och en blandning av magnetit-hemoilmenit-bärande kvartsit (Set2), för att samla information om deras magnetisk susceptibilitet och magnetiska remanens. En miniatyr diamantstädcell (mDAC) konstruerad av en härdad icke-magnetisk legering (40HNU) användes för högtrycksexperiment. Susceptibilitetet av tre prover och av mDAC mättes en MFK1-FA Kappabridge, AGICO. Följaktligen monterade vi ett av proverna i mDAC och vi genomförde susceptibilitetsmätningar under kompression och dekompression. Vi använde en 2G Enterprises SQUID magnetometer för remanensmätningar. Den naturlig remanentmagnetiseringen (NRM) mättes och vi utförde alternerande fält (AF) demagnetisering på tio prover och på mDAC. Dessutom genomfördes isotermisk och anhysteretisk remanentmagnetisering (IRM och ARM) på nio respektive ett prover, och demagnetisering på tre respektive ett prover. Resultaten visade att Set1-prover består av både enkeldomän (SD) och multidomän (MD) magnetit. SD och MD magnetit- och titanomagnetitkorn är de viktigaste magnetiska mineral av Set2-prover, medan finns det indikationer på att hematit och ferrimagnetisk titanohematit också bidrar till signal. Virvelströmmar, som skapats av mDACs ledande material, maskerade provets magnetiska susceptibilitet och det var svårt att kommentera på hur provets susceptibilitet förändras med tryck. Sammantaget var instrumentens prestanda tillfredsställande, även vid små mängder material. Prov och mDACs signalstabilitet var också adekvat. Vår studie gav oss en inblick i högtrycksexperiment och magnetiska egenskaper och den visade möjliga riktningar för framtida studier.

The COSC-1 borehole located in the Lower Seve nappe of the Central Scandinavian Caledonides is intended to study the tectonic evolution of the Paleozoic orogen. The drilling project reached a depth of 2495.8m and obtained samples from different lithologal units of mica schist, amphibolite, gneiss, and mylonitic gneisses.     To test if the samples are suitable for paleomagnetism, laboratory measurements of natural remanent magnetism are performed on sub-samples of the COSC-1 drill core in the paleomagnetic laboratory with alternating field demagnetization, IRM acquisition as well as the temperature dependence of susceptibility measurements. Important properties of the samples such as coercivity, Curie temperature, inclination, and declination are determined with the measurements.     Most of the samples carry a remanent magnetization that can be readily demagnetized with alternating field demagnetization up to 100 mT. Some of the samples may be suitable for paleomagnetism, with the major ferromagnetic mineral compositions of magnetite, hematite, and FeTi oxides. However, low coercivities and median destructive fields suggest that the magnetite-bearing samples will be prone to remagnetization, making them more challenging to use in terms of retrieving a primary magnetization originating from the Caledonian orogeny. The thermomagnetic results of some samples reflect the metamorphic conditions experienced by the rocks and the mineral assemblage changed irreversibly during step-wise heating experiments. These results can possibly be used as an indicator for the metamorphic temperature experienced by the different lithologal units. Although further measurements are needed to get a clearer understanding of the suitability of the COSC-1 sample for paleomagnetic reconstructions (including thermal demagnetization experiments), this thesis indicates that the COSC-1 rocks contain interesting paleo- and rock magnetic features that are worth further study.

Laboratory magnetic measurements are used to develop a methodology to characterize the Kiruna-type Rare Earth Elements (REE) bearing apatite iron-oxide deposits at Blötberget in central Sweden. This high-grade ore deposit is known to have sharp boundaries between lens shaped main ore bodies of magnetite-rich ore, and a complex hematite-rich ore associated with pegmatites and skarn formation. The thesis covers laboratory magnetic measurements of 37 samples originating from eight drill cores and reference samples from previously mined area. It focuses on on-covering how the samples relate in terms of magnetic susceptibility, further its dependency on temperature, frequency, field and the orientation. The results are correlated with petrographic analysis previously performed on accompanying thin sections. The measurements show that magnetite with strong susceptibility contribution overshadow the hematite contribution in the samples. Transition changes in susceptibility are noticeable when crossing the Verwey temperature; -153°C, Curie temperature; 580°C and Néel temperature; 680°C. The Morin temperature appears at -60°C, or is missing. Linear relationships are identified between the magnitude difference in susceptibilities across transitions at high temperature and wt% magnetite and hematite have been identified. The Blötberget skarn and hematite-rich ore samples have a higher degree of susceptibility anisotropy than the other ore-types. Blötberget samples are dominated by multidomain characteristics in remanence, saturation and coercivity. High temperature measurements have shown that the magnetite is close to pure. The low temperature measurements suggest hematite is impure or bears a petrological footprint. The study also shows that rich iron ore samples sometimes can be at risk of being overlooked with standard methods of measuring susceptibility / Laboratorietekniska metoder kan användas som ett komplement till malmgeologi och geofysisk prospektering. I denna metodstudie karaktäriseras apatitjärnmalm från Blötberget, nära Grängesberg. En fyndighet bestående av linsformade malmkroppar rika på magnetit och ofta avskilda men komplexa hematitrika stråk. Studien är gjord 37 prover från totalt 8 borrkärnor, och lokaler som tillhörde produktion från gruvverksamhet under 1900-talet. Mätmetoderna fokuserar på att kartlägga malmens magnetiska egenskaper, och hur temperatur, frekvens, fältstyrka samt riktning påverkar dessa. Resultaten jämfördes med tidigare petrografisk studie av tillhörande tunnslip Resultaten visar att magnetit står för merparten av susceptibiliteten i proverna, men att även hematit kan urskiljas och kvantifieras. Temperaturberoende har påvisats vid övergångar för Verwey-temperatur; -153°C, Curie-temperatur; 580 °C, och Néeltemperatur; 680 °C. Den förväntade Morin-temperaturen vid -14°C, påträffades vid -60 °C eller saknas helt för flera av de hematitrika proverna. Magnetiskt anisotropa prover återfinns bland prover som identifierats som skarn eller hematitrika. Magnetisk granulometri visar karaktär av multidomäntyp med låg magnetisk coercivitet och hög satureringsförmåga. Högtemperaturmätningar av susceptibilitet visar på ren magnetit för prover från Blötberget. Samtidigt visar lågtemperaturemätningar att hematit sannolikt har inblandning av titanium eller bär på ett mer komplext förflutet. Studien visar också att det finns en risk i att enbart förlita sig på bulksusceptibilitet för prover rika på malm.

<p>Predmet&nbsp; istraživanja ove&nbsp; doktorske&nbsp; disertacije&nbsp; su srednje&nbsp; i&nbsp; gornje&nbsp; pleistocene&nbsp; lesno-paleozemlji&scaron;ne sekvence&nbsp; (LPS)&nbsp; u&nbsp; dolini&nbsp; Južne Morave&nbsp; na&nbsp; profilima&nbsp; ciglana&nbsp; u&nbsp; Stalaću i Belotincu.&nbsp; Ove&nbsp; LPC&nbsp; predstavljaju jedinstven&nbsp; kontinentalni&nbsp; arhiv&nbsp; paleoklimatskih&nbsp; i paleoekolo&scaron;kih promena&nbsp; tokom&nbsp; pleistocena&nbsp; u&nbsp; ovom&nbsp; delu&nbsp; Balkanskog&nbsp; poluostrva.&nbsp; Nakon detalʁnihterenskih istraživanjai uzorkovanja na pomenutim lesnim profilima, razmatrano je vi&scaron;e istraživačkihproblema.&nbsp; Izvr&scaron;eno&nbsp; jepedo- i lito-stratigrafsko opisivanje&nbsp; naoba profila.&nbsp; Na njima je&nbsp; zapaženo nekoliko&nbsp; metara&nbsp; moćnih glacijalnih&nbsp; lesnih&nbsp; horizonata&nbsp; i nekoliko&nbsp; interglacijalnih<br />pedokomleksa,&nbsp; koji&nbsp; se vizuelno&nbsp; jasno&nbsp; razlikuju.&nbsp; Izvr&scaron;ena&nbsp; je rekonstrukcija&nbsp; relʁefa na&nbsp; osnovu prostornih odnosa LPS. Ukupna deblʁinaanalizirananih LPS iznosi:&nbsp; u&nbsp; Stalaću&nbsp; približno20,5 m, gde&nbsp; je&nbsp; zapaženo po&nbsp; sedam&nbsp; pedokompleksa&nbsp; i&nbsp; lesnih&nbsp; horizonata,&nbsp; dok&nbsp; je&nbsp; deblʁina u&nbsp; Belotincu analiziranih LPS 8 m. Vrednosti magnetnog susceptibiliteta (MS)&nbsp; u&nbsp; Stalaćuukazuje da poreklo pra&scaron;kastog fluvijalnog materijala&nbsp; potiče&nbsp; izdva nezavisna izvora.&nbsp; Veće vrednosti&nbsp; MS prisutne&nbsp; su u materijalu koji&nbsp; potiče&nbsp; iz sliva Zapadne Morave. Dok manje vrednosti ukazuju da&nbsp; je poreklo materijala iz JužneMorave. U Belotincu manje vrednosti MS ukazuju da je poreklo materijala iz<br />sliva&nbsp; Južne Morave.&nbsp; Tumačenjem rezultata apsolutnog luminescentnog datiranja&nbsp; na oba profila ukazuju da&nbsp; su LPS nastajale tokom poslednjih ~ 350.000 godina u&nbsp; Stalaću i ~ 35.500 godina u Belotincu. Granulometrijski sastav LPS u Stalaću&nbsp; je&nbsp; sačinjen od pet različitih frakcija&nbsp; &lt; 2,0 &mu;m, 2,0-6,2&nbsp; &mu;m,&nbsp; 6,2-20,0&nbsp; &mu;m,&nbsp; 20,0-63,0&nbsp; &mu;mi&nbsp; &gt;63,0&nbsp; &mu;m.&nbsp; Dok,&nbsp; su u&nbsp; Belotincu&nbsp; najvi&scaron;e&nbsp; zastupljene krupne&nbsp; čestice od&nbsp; 51&nbsp; %&nbsp; do&nbsp; 66&nbsp; %&nbsp; i&nbsp; grube&nbsp; frakcije,&nbsp; koje&nbsp; ukazuju&nbsp; na&nbsp; neposrednu&nbsp; blizinu&nbsp; izvora porekla&nbsp; materijala.&nbsp; Boja&nbsp; LPS&nbsp; na&nbsp; profilima&nbsp; u&nbsp; Stalaću i&nbsp; Belotincu&nbsp; menja&nbsp; se i&nbsp; kovarira&nbsp; sa&nbsp; MS. Kolorimetrijski rezultati ukazuju, slično MS rezultatima, da lesni sedimenti potiču jednim delom iz&nbsp; Južne Morave,&nbsp; a&nbsp; drugim&nbsp; delom&nbsp; iz Zapadne&nbsp; Morave.&nbsp; Geohemijske&nbsp; analize&nbsp; ukazuju&nbsp; na dominantno&nbsp; silikatno&nbsp; raspadanje&nbsp; čestica,&nbsp; slično dunavskom&nbsp; lesu.&nbsp; Geohemijski&nbsp; sastav&nbsp; LPS Belotinc&nbsp; pokazuje&nbsp; da&nbsp; pedokompleks&nbsp; je&nbsp; obogaćen organskog&nbsp; ugljenika,&nbsp; dok&nbsp; su u&nbsp; lesnim slojevima&nbsp; primećene&nbsp; niže vrednosti&nbsp; organskog&nbsp; ugljenika.&nbsp; Generalno&nbsp; tumačenje svih&nbsp; rezultata ukazuje na dominantan mediteranski klimatski uticaj na LPS u srednjem pleistocenu, dok&nbsp; je u gornjem i mlađem pleistocenu bio dominantan uticaj kontinentalne klime.</p> / <p>The&nbsp; research&nbsp; subject&nbsp; of&nbsp; this&nbsp; dissertation&nbsp; are&nbsp; Middle&nbsp; and&nbsp; Upper&nbsp; Pleistocene&nbsp; loesspaleosol&nbsp; sequences&nbsp; (LPS)&nbsp; in&nbsp; the&nbsp; South&nbsp; Morava&nbsp; valley,&nbsp; at&nbsp; brickyards&rsquo; profiles&nbsp; in&nbsp; Stalac&nbsp; and Belotinac. These LPS represent a unique continental record of paleoclimate and paleoecological changes during Pleistocene in this part of the Balkan Peninsula. After detailed terrain researches and&nbsp; samplings&nbsp; at&nbsp; the&nbsp; two&nbsp; loess&nbsp; profiles,&nbsp; several&nbsp; research&nbsp; problems&nbsp; were&nbsp; discussed.&nbsp; Pedostratigraphic and litho-stratigraphic descriptions were done for both profiles. There were found several&nbsp; meters&nbsp; of&nbsp; powerful&nbsp; glacial&nbsp; loess&nbsp; horizons&nbsp; and&nbsp; several&nbsp; interglacial&nbsp; pedocomplexes&nbsp; that were visually distinctive. A relief reconstruction was carried out based on spatial LPS ratios. The total&nbsp; thickness&nbsp; of&nbsp; the&nbsp; analyzed&nbsp; LPS&nbsp; is:&nbsp; approximately&nbsp; 20.5&nbsp; m&nbsp; in&nbsp; Stalac,&nbsp; where&nbsp; seven pedocomplexes&nbsp; and&nbsp; seven&nbsp; horizons&nbsp; were&nbsp; observed,&nbsp; whereas&nbsp; thickness&nbsp; of&nbsp; analyzed&nbsp; LPS&nbsp; in Belotinac was 8 &nbsp; m. The magnetic susceptibility (MS) values in Stalacpoint at two independent sources of dusty fluvial materials. The higher MS values are observed in materials originating from the West Morava basin, while lower MS values indicate that materials originate from the South&nbsp; Morava&nbsp; basin.&nbsp; Interpretations&nbsp; of&nbsp; absolute&nbsp; luminescent&nbsp; dating&nbsp; results&nbsp; at&nbsp; both&nbsp; profiles indicate&nbsp; that&nbsp; the&nbsp; LPS&nbsp; were&nbsp; formed&nbsp; during&nbsp; last&nbsp; ~&nbsp; 350.000&nbsp; years&nbsp; in&nbsp; Stalac&nbsp; and&nbsp; ~&nbsp; 35.500&nbsp; in Belotinac. The LPS in Stalac is granulometrically consisted of five different fractions: &lt; 2.0 &mu;m, 2.0-6.2 &mu;m, 6.2-20.0&nbsp; &mu;m, 20.0-63.0&nbsp; &mu;mand &gt;63.0&nbsp; &mu;m. In Belotinac the most frequent particles are&nbsp; the&nbsp; large&nbsp; ones&nbsp; varying&nbsp; from&nbsp; 51%&nbsp; to&nbsp; 66%&nbsp; and&nbsp; rough&nbsp; fractions,&nbsp; which&nbsp; indicates&nbsp; that&nbsp; the material source was in its immediate proximity. The LPS colours both in Stalac and Belotinac covariate with the MS. Similarly to the MS results, the colorimetric results indicate that a part of the loess sediments originates from the South Morava, and the other part from the West Morava. Geochemical analyses point at a dominant silicate particle decomposition, which is similar to the Danube&nbsp; loess.&nbsp; Geochemical&nbsp; composition&nbsp; of&nbsp; BelotinacLPS&nbsp; shows&nbsp; an&nbsp; organic-carbon-enriched pedocomplex,&nbsp; while&nbsp; lower&nbsp; values&nbsp; of&nbsp; the&nbsp; organic&nbsp; carbon&nbsp; are&nbsp; observed&nbsp; in&nbsp; the&nbsp; loess&nbsp; layers.&nbsp; The general interpretation of the results points at dominant Mediterranean climate influence on the LPS&nbsp; in&nbsp; the&nbsp; Middle&nbsp; Pleistocene,&nbsp; while&nbsp; in&nbsp; the&nbsp; Upper&nbsp; and&nbsp; Younger&nbsp; Pleistocene&nbsp; a&nbsp; continental climate influence was dominant.</p>