Ofrivillig ensamhet är ett komplext problem som blivit än mer diskuterat på grund av pandemin som råder. I Sverige känner sig många unga personer ensamma i sitt hem eller bostadsområde. Ofrivillig ensamhet kan i längden leda till negativa hälsoeffekter vilket motiverar insatser från flera olika håll. En tänkbar lösning är att främja social interaktion genom den fysiska miljöns utformning. Studiens syfte är därför att undersöka om och hur ett antal fastighetsföretag arbetar med att möjliggöra möten och sociala kontakter i sina bostadsområden. Genom intervjuer med representanter från sju fastighetsföretag undersöks vilken typ av social interaktion, utifrån teorin om tunna band, som planeringen syftar till och hur förutsättningarna för möten ser ut. Resultaten pekar på att företagen främst planerar för starka band, vilka förutsätter svaga band som möjliggörs genom spontana möten. Slutsatser från studien är att förutsättningarna för att möjliggöra spontana möten skiljer sig mellan områden, vilka innehar olika betydelser som påverkar möjligheten till spontana möten. Problematik med kriminalitet och otrygghet är aspekter som påverkar dessa förutsättningar. Insatser i den fysiska miljön kan med fördel kompletteras av sociala insatser för att skapa goda förutsättningar för användningen. Ofrivillig ensamhet behöver angripas från flera håll varav samhällsplaneringen kan vara en del av lösningen. / Involuntary loneliness is a complex problem that has been discussed even more because of the prevailing pandemic. In Sweden, many young people feel alone in their home or residential area. Involuntary loneliness can in the long run lead to negative health effects, which justifies efforts from several different directions. One conceivable solution is to promote social interaction through the design of the physical environment. The purpose of the study is therefore to investigate if and how a number of real estate companies work to enable meetings and social contacts in their residential areas. Interviews with representatives from seven real estate companies examine the type of social interaction, based on the theory of weak ties, which the planning aims at and what the conditions for meetings look like. The results indicate that the companies are primarily planning for strong ties, which require weak ties that are made possible by spontaneous meetings. Conclusions from the study are that the conditions for enabling spontaneous meetings differ between areas, which have different meanings that affect the possibility of spontaneous encounters. Problems with criminality and insecurity are aspects that affect these conditions. Efforts in the physical environment can advantageously be supplemented by social efforts to create good conditions for use. Involuntary loneliness needs to be tackled from several directions, of which urban planning can be part of the solution.