Det samhälle vi lever i idag blir allt mer mobilt och människor har möjlighet att röra sig överstörre områden på kortare tid. Däremot är satsningar inom transportsystem oftast koncentrerattill områden som ger störst samhällsekonomisk lönsamhet, alltså tätorter och större samhällenmed högt antal resande. Vilket resulterar i att områden med lägre resandeantal hamnar utanfören utveckling mot ett mer mobilt och hållbart samhälle. Landsbygd innebär glesa miljöer, långaavstånd och lägre efterfrågan för alternativa färdmedel vilket skapar ett starkt beroende förprivatbilen. Denna uppsats syftar till att belysa den problematik som uppstår för mobilitet ochtillgänglighet på landsbygd. Genom enkät- och intervjustudier avgränsat till det skånska,tätortsnära landsbygdsområden Arrie har vi samlat in vårt empiriska material och sedananalyserat detta och kopplat till teorier och begrepp. Det har framkommit att bilen är oundvikligäven om satsningar görs på kollektiva noder och gång- och cykelvägar i sådana miljöer. Vilketockså är den syn som Region Skåne och Skånetrafiken har då de motiverarkombinationsresande för hållbart resande. / Our society tends to go more and more mobile while people tend to move over a greater area of land at a shorter time than ever before. Still economic investments in transport-systems tends to be located where they will have the greatest economic increase for society which are cities and bigger communities with a high number of travelers. This results in areas with lower number of travelers ends up outside of the development towards the mobile and sustainable society. Rural areas which have longer distance to social service and lack of alternative travel options creates a dependency for the private owned car. This essay seeks to highlight problems with mobility and accessibility in rural areas. Through surveys and interviews in the rural area Arrie, we have gathered empirical material and analyzed it for the purpose of linking it to theories and concepts. We have come to the conclusion that even if economic investments is made on nodes in the public-transport and paths for walking and biking in rural areas, the car is still inevitable. Which is also one of the motivators for Region Skåne and Skånetrafiken for combined transport for sustainable travel.

Bakgrund: Det är långa avstånd i Västerbottens inland och 11 av 14 ambulansstationer har genomsnittliga transportsträckor som överstiger 90 km per uppdrag. De avstånd som förekommer i glesbygd och tätortsnära landsbygd innebär långa framkörningstider till patienten och längre tid innan ankomst till närmsta vårdenhet eller sjukhus, än i tätort eller storstäder. Tidigare studier har visat att det var bättre med “ scoop and run” än “stay and play” om transporttiderna till närmsta akutsjukhus var korta. När det däremot var långa transporttider eller om det prehospitala arbetet utspelade sig i glesbygd och i tätortsnära landsbygd, fanns det behov av mer avancerad teknik i ambulansen och att de medicinska behandlingarna påbörjades. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa ambulanssjuksköterskors erfarenhet av att arbeta inom ambulanssjukvården i glesbygd och tätortsnära landsbygd. Metod: Studien bygger på semistrukturerade intervjuer, med 7 ambulanssjuksköterskor som hade erfarenhet av ambulanssjukvård i minst 2 år i Västerbotten, södra Lappland, som analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i 2 huvudkategorier; Ett stort ansvar och Resurser –en tillgång. Att arbeta i glesbygd och tätortsnära landsbygd var ett utmanande och kravfyllt arbete. Hjälp från övriga resurser som andra ambulanser och ambulanshelikopter fanns att tillgå, men många gånger var dessa resurser bristfälliga på grund av de långa avstånden och väderförhållanden. Slutsats: Sammanfattningsvis förefaller ambulanssjukvården i glesbygd och tätortsnära landsbygd som ett kravfyllt jobb med ett utökat ansvar. Emellanåt krävdes mycket planering kring patienten vad gällde logistik och samordning. Trots detta upplevdes arbetssituationen som tillfredställande och utvecklande. Med denna studie ses dock att det kan finnas anledning att forska vidare för att belysa eventuella skillnader att arbeta i storstad och glesbygd. En utveckling av den tekniska utrustningen vad gäller visuell teknik inom ambulanssjukvården kan också ses som behövligt. Ett förbättrat samarbete och fördjupning i ambulanssjukvård i glesbygd och tätortsnära landsbygd, tillsammans med glesbygdsmedicinskt centrum som finns i primärvården i Västerbotten och mellan jourläkare och läkare med högre medicinsk kompetens, skulle kunna leda till ytterligare kvalificerade bedömningar och adekvata åtgärder på ett ännu tidigare stadium. / Background: Västerbottens interior and 11 of the 14 ambulance stations have average distances exceeding 90 km per mission. The distance that exists in rural areas and in near-urban rural areas means long run-up times for the patients and even longer time before arrival to the nearest health care unit or hospital. There are long distances, especially in the Earlier studies has shown that it`s better with the "scoop and run" than "stay and play" when the journey time to the nearest emergency hospital was short. However, when it was long transport times or if the prehospital work took place in rural areas and in near-urban rural areas, there was a need for more advanced technology in the ambulance and that the medical treatment will be started. Purpose: The aim of this study was to describe ambulance nurses experiences of working in the ambulance service in rural and near-urban rural areas. Method: Seven registered nurses with experience of having worked in the ambulance for at least 2 years in Västerbotten in south Lapland were interviewed by qualitative research. The transcript was analyzed by using qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in 2 categories; A great responsibility and Resources- an asset. Working in rural and near-urban rural areas was a challenging job with a lot of solitary work. Help from other resources as other ambulances and ambulance helicopters were available, but many times were these resources inadequate because of the long distances and weather conditions. Conclusion: In conclusion, it seems that the ambulance service in rural and near-urban rural areas was a requirement filled job with great responsibility and occasionally a lot of planning around patient, concerning the logistics and coordination. Despite this perceived was working at a satisfactory level and fulfilling. However, the result of this study shows that there might be reason to dig deeper to develop investigate further in order to highlight any differences to work in big cities and rural areas. A development of the technical equipment in terms of visual technology for the ambulance service can also may need to be procured. Improved cooperation and specialization in emergency medical services in rural and near-urban rural areas, together with the rural medical center, in the primary care, Västerbotten, and between emergency physicians and physicians with higher medical expertise, could lead to more qualified assessments and appropriate action at an even earlier stage