Syftet med denna studie är att belysa högstadieelevers behärskning av pronomenen de och dem i skrift samt identifiera om det finns ett samband mellan lärares attityder till de, dem och dom och elevers behärskning av de och dem. För att uppnå syftet har kvantitativ och kvalitativ metod använts. Den kvantitativa metoden består av ett lucktestet som genomfördes av sammanlagt 132 elever i årskurs 7–9 på en grundskola belägen i västra Skåne. Den kvalitativa metoden består av semistrukturerade intervjuer med de tre årskursernas respektive lärare. Resultatet visar att vissa elever behärskar de och dem väl, andra relativt väl och vissa brister i behärskningen. Vidare visar resultatet att lärarnas attityder till de, dem och dom varierar och man kan utläsa en tydlig koppling mellan lärarnas olika attityder och elevernas behärskning av de och dem. Slutsatserna som kan dras av studien är att högstadieeleverna varierar i normenlig behärskning av de och dem i skrift och att lärarnas attityder till de, dem och dom i hög grad påverkar elevernas behärskning.

Syftet med detta arbete är att undersöka lärares attityder till och syn på dialekters förekomst och funktion i skolmiljö, både när det gäller tal- och skriftspråk. I ett historiskt perspektiv har dialekter ansetts som något negativt. Detta kan kontrasteras mot dagens syn enligt Lgr11, SOFI (Institutet för språk och folkminne) och Utbildnings och kulturdepartementet. För att nå mitt resultat har ett underlag samlats in genom intervjuer med fyra lärare med olika ämneskompetens på tre olika skolor. Intervjuerna har transkriberats och resultatet visar att lärarna i undersökningen generellt hade en positiv syn på dialekter, även om spår av negativa tendenser kunde skönjas. Samtliga fyra gjorde stor skillnad mellan tal- och skriftspråk beträffande dialekt.