Talängslan handlar om att en person är rädd för att tala inför publik vilket enligt tidigare forskning kan leda till diagnosen social fobi. Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om vilka arbetssätt som lärare använder när de arbetar med talängsliga elever samt att belysa hur elever upplever olika talsituationer där de får tala högt inför klasskamraterna. Syftet besvaras med hjälp av följande frågeställningar: Hur arbetar lärare med elever vid muntliga redovisningar? Vilka situationer får eleverna tala högt i klassrummet? Hur upplevs klassrumsklimatet av lärare och elever? och Vilka känslor väcks hos eleverna vid olika talsituationer? Skolan har som uppdrag att bidra till att eleverna utvecklar sitt språk där talförmågan ingår eftersom eleverna ska förberedas för ett aktivt deltagande i det demokratiska samhället. Talängslan är en rädsla för att tala inför publik vilket kan påverka elevernas betyg, eftersom muntliga framställningar och redogörelser finns med som kunskapskrav som eleverna behöver uppnå. I Läroplanen för grundskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet står det att eleverna ska kunna genomföra muntliga framställningar samt muntliga redogörelser (Skolverket, 2019, ss. 37, 264).  Tidigare forskning visar att en orsak till talängslan är rädslan för att göra fel eller bli utskrattad. Forskningen visar även att personer som lider av talängslan kan behöva exponeras för talsituationer som upplevs som obehagliga, eftersom det är ett sätt att övervinna rädslan (Frumark et al. 2011). Drama är ett arbetssätt som enligt forskning visar sig ha en positiv effekt på talförmågan hos talängsliga elever. Forskningen tyder även på att drama kan hjälpa dessa elever att uttrycka sig muntligt i olika ämnen (McLauchlan och Winters, 2014). Det teoretiska ramverket som ligger till grund för studien är den utvidgade didaktiska triangeln som Lindström och Pennlert (2019, s. 10) beskriver och som innehåller fyra komponenter där sju olika relationer berörs. Insamlingsmetoden bestod av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes med sju lärare och sex elever. Analysen gjordes genom en tematisk analys med den utvidgade didaktiska triangeln som ett teoretiskt ramverk.  Resultatet visar att eleverna och lärarna föredrar att arbeta i mindre grupper eftersom det upplevs som en tryggare miljö och därför vågar eleverna tala högt. Lärarna poängterade även att man inte ska tvinga eleverna till något eftersom det kan ha en negativ effekt på talförmågan hos eleverna. Slutsatsen är att trygghet är det som är centralt i lärarnas arbete med talängsliga elever där lärarna menar att klassrumsklimatet måste vara tillåtande och att det ska finnas stöttande och goda relationer.

Idag talas ett ungdomsspråk som präglas av svordomar och lånord från alla världens hörn. Detta språk kommer ungdomar i kontakt med i skolan och på fritiden. Det som kännetecknar ungdomsspråk är inte i första hand de nybildade språkstrukturerna som finns i språket, utan det är mer en språkstil som anses som avvikande från vuxenspråket. Syftet med studien är att belysa gymnasieelevers språkliga variation i samband med olika klassrumssituationer som exempelvis gruppsamtal, talsituationer, redovisningar. Studien har en kvantitativ ansats där intervjuer sammanställts. Resultatet i studien visar att elever är medvetna om sin språkliga variation i olika situationer som kräver en språklig variation och lärare har en viss acceptans av elevers vardagliga språk. Slutsatsen i studien är att lärarens närvaro påverkar elevernas språk, det har också visat sig att lärarnas inställning är något som kan medföra en språklig variation hos eleverna. Ungdomarna är även medvetna om hur de själva och deras kamrater anpassar språket utifrån olika de olika situationerna de ställs inför i klassrummet.