Apparitions of empire and imperial ideologies were deeply embedded in the International Exhibition, a distinct exhibitionary paradigm that came to prominence in the mid-nineteenth century. Exhibitions were platforms for the display of objects, the movement of people, and the dissemination of ideas across and between regions of the British Empire, thereby facilitating contact between its different cultures and societies. This thesis aims to disrupt a dominant understanding of International Exhibitions, which forwards the notion that all exhibitions, irrespective of when or where they were staged, upheld a singular imperial discourse (i.e. Greenhalgh 1988, Rydell 1984). Rather, this thesis suggests International Exhibitions responded to and reflected the unique social, political and economic circumstances in which they took place, functioning as cultural environments in which pressing concerns of the day were worked through. Understood thus, the International Exhibition becomes a space for self-presentation, serving as a stage from which a multitude of interests and identities were constructed, performed and projected. This thesis looks to the visual and material culture of the International Exhibition in order to uncover this more nuanced history, and foregrounds an analysis of the intersections between practices of exhibition-making and identity-making. The primary focus is a set of exhibitions held in Glasgow in the late-1880s and early-1900s, which extends the geographic and temporal boundaries of the existing scholarship. What is more, it looks at representations of Canada at these events, another party whose involvement in the International Exhibition tradition has gone largely unnoticed. Consequently, this thesis is a thematic investigation of the links between a municipality routinely deemed the ‘Second City of the Empire’ and a Dominion settler colony, two types of geographic setting rarely brought into dialogue. It analyses three key elements of the exhibition-making process, exploring how iconographies of ‘quasi-nationhood’ were expressed through an exhibition’s planning and negotiation, its architecture and its displays. This original research framework deliberately cuts across strata that continue to define conceptions of the British Empire, and pushes beyond a conceptual model defined by metropole and colony. Through examining International Exhibitions held in Glasgow in the late-Victorian and Edwardian periods, and visions of Canada in evidence at these events, the goal is to offer a novel intervention into the existing literature concerning the cultural history of empire, one that emphasises fluidity rather than fixity and which muddles the boundaries between centre and periphery.

Denna studie syftar till att undersöka i vilken utsträckning kvinnor påverkas av öletikettens utseende. För att undersöka detta genomfördes en visuell innehållsanalys för att ta fram de vanligaste designelementen från makro- och mikrobryggeriers öletiketter. Därefter skapades typetiketter baserat på de vanligaste designelementen för respektive bryggerityp som sedan bedömdes i en webbenkät. Webbenkäten omfattade 130 kvinnor som dels fick bedöma typetiketterna efter egen preferens, dels svara på frågor som berörde öletiketter ur ett genusperspektiv. Avslutningsvis genomfördes fyra semistrukturerade djupintervjuer med respondenter aktiva inom ölbranschen för att få ett bredare perspektiv på ämnet. Respondenternas svar användes till att besvara frågeställningarna i studien. Det visade sig att mikro- och makrobryggerierna har vissa skillnader i sin design. Mikrobryggeriernas öletiketter var färggladare och hade ett mer lekfullt designmanér gentemot makrobryggerierna som använde en mer traditionell design. Studien visade bland annat att könsnormer och smakfaktorer påverkar kvinnors ölintresse i större utsträckning än själva öletiketten. Studien visade även att kvinnor är intresserade av lokalproducerad öl, smaker och fler alkoholfria sorter. Resultaten antyder att kvinnor upplever att vissa öletiketter har en maskulin framtoning och att det finns ett intresse för mer färgglada, ljusare och mindre maskulina öletiketter. / This study aims at investigating the influence of the beer label on women's beer interest in order to find out if women are affected by the appearance of the beer label. To investigate this, a visual content analysis was conducted to obtain the most common design elements from the macro and micro breweries' labels. Then, typefaces were created based on the most common design elements for the respective brewery types, then evaluated in a web site. The web browser consisted of 130 women who, on the one hand, had to assess the type labels according to their own preferences, but also answered questions relating to labels from a gender perspective. Finally, four semi-structured deep interviews were conducted with respondents active in the beer industry to gain a broader perspective on the subject. Respondents' answers were used to answer the questions in the study. The results of this study show that the micro and macrobreweries have some differences in their design. The micro-brewer's beer labels were more colorful and had a more playful design over the macrobreweries that used a more traditional design. The study showed that gender norms and taste factors affect women's beer interest to a greater extent than the actual beer label. The study also shows that women are interested in locally produced beer, flavors and more non-alcoholic varieties. The results presented in the study suggest that women find that some labels have a masculine appearance and that there is an interest in more colorful, lighter and less masculine labels.

The Place From Which I See is a practice-led investigation into performance improvisation in which I have asked the question: ‘What is the role of vision in understanding solo performance improvisation as a form of composition?’ The research is encompassed and presented in two different, but interwoven, modalities, which function as a total thesis. These are: (1) a written thesis, which is divided into the four main chapters outlined in the Introduction and (2) a sharing of studio-based investigations and performances - included on the accompanying DVD - and a live performance. This sharing of practical work is designed to illuminate how the practice has functioned as a methodology for research and as a means of embodying and making public the research outcomes. Together, it is intended that these different articulations form a clear and useful prism through which the practical and theoretical terrain of the project can be distilled. In this thesis I argue that working pragmatically and creatively with vision within the specificity of the immediate space and situation of performance can function as an efficacious means of understanding solo improvised performance as a form of composition, and the research offers five strategies that collectively function as a template of approaches for generating and shaping improvisational material. The strategies have been developed through instigating a practice/theory feedback loop with the phenomenology and artistic paradigm offered by French philosopher Maurice Merleau-Ponty. I introduce his model of painterly composition as a particular rubric of what I call vision/action responsiveness against which I situate my own compositional approaches. I also outline five of the key ideas that infuse both this rubric and his phenomenology more generally - the significance of the entwining of a ‘questioning’ vision with movement; the chiasm; the visible; the ‘invisible’ and the ‘I can’ - and illuminate the way in which the practice has been developed and refined through a pragmatic interaction with these ideas. The thesis also outlines how these aspects of the phenomenological discourse have been re-framed through this interaction with the practical investigations and I situate my working of Merleau-Ponty’s ideas within the context of other treatments within both dance and theatre. More broadly, I relate this doctorate’s methodological approach and aesthetic concern with vision as a core compositional tool in and for performance to the compositional strategies, aesthetics, methodologies and philosophies of a range of other practitioners, locating the research within the wider field of improvisational performance. As an outcome, this research offers the template of strategies, layered with my particular re-framings of Merleau-Ponty’s phenomenology, as an original contribution to the practice and discourse of solo performance improvisation.

This thesis uses studio practice, scholarly research, close reading of text, performance observation and conversation with practitioners to establish diverse readings of Sarah Kane’s Cleansed. It includes original material from the 2012 productions of Cleansed in Japan (Kamome-za Fringe Theatre), and in Ireland (Bare Cheek Theatre). It notes practice on Cleansed in gallery spaces (Cast-Off Drama, UK). It offers a dramaturgical approach to workshopping the play from a feminist and queer position, informed by theories of gender and transgender, and the marginalised, loving and delinquent practice of clowning. The research discusses principles of breath, voice and sexuate difference drawing primarily on the philosophies of Luce Irigaray, on the voice practice of Cicely Berry and the clown teaching of Sue Morrison. The work challenges the ‘in-yer-face’ theatre discourse on Kane arguing that it represents a McDonaldization of its subject matter, and an insidious trivialisation of her texts. It offers new thinking on the opening night of Blasted (1995), suggesting that the ‘furore’ was fuelled by collective male hysteria and superstition; its roots centred in mourning. Analysing Cleansed in relation to Edward Bond’s Saved and Lear, it explores tropes of ghosts, stitching and the silent scream, and argues that Kane militates for gynocentric time and becoming. It analyses the symbol of the perimeter fence as a feature of 1980s Britain, noting the strength of binary associations configured in it with reference to both English football hooliganism (male) and the Greenham Common Women’s Peace Camp (female). It argues that Kane sets up heteronormative binaries in Cleansed to debate and contest them. A key conclusion of the thesis is that Cleansed politically addresses and dramatises issues of transgender experience presenting accounts of gender violence, mutability, transitioning, the sharp fractures and silences of gender dysphoria, but also, ultimately, queer desire, love and optimism.

Proprioception is both the means by which people naturally have a pre-reflective awareness of their bodies, and the mechanism by which performers (and others) can develop advanced levels of bodily awareness in the service of physical skill and psychophysical fluency. These two qualities are amongst the most important for contemporary performers, and this thesis demonstrates how an understanding of proprioception and its enhancement provides a strong foundation for performance training. The original contribution to knowledge in this thesis is to cross epistemological boundaries and bring the scientific research, theory and discourse to the field of actor training, where previously this has not been done. This thesis synthesises theories and definitions of proprioception to provide a clear and comprehensive overview, establishes the functions that proprioception performs, maps relationships between proprioception and related terms and concepts, and argues that proprioception provides a comprehensive model for a core physiological foundation for physical performance training. The research questions under investigation are ‘Can proprioception in physical performers be improved and if so, how will increased proprioception be of benefit to the performer?’ Two research studies are carried out to investigate whether proprioception could be improved in physical performers after targeted proprioceptive training. The studies also explore what benefits the performers accrued during the training and how improved proprioception manifested in their levels of performance. The studies show that proprioception can be improved in performers after participating in proprioceptive training, and demonstrate, explore and evidence that this improvement brings an enhancement in physical performance. Methodologically, an approach is proposed to evaluate training practices which is based in a practice led research paradigm. This research is of interest to actors who use their bodies for specialist skilled movement in training and performance and who undertake a physical approach to their work, and particularly pertinent to actor trainers, providing a rationale to inform, support and enhance training methodologies.

Hår är en av de första märkbara aspekterna av vårt utseende och förmedlar indirekt många första intryck. Att ta hand om, klippa och dekorera hår är något som har varit med människor sedan historia började dokumenteras. Det är ett unikt drag hos människan och kan symbolisera religion, yrke, social status, identitet eller till och med hälsotillstånd. Hårfärger är uppfattade med en viss personlighet och över hela världen finns det flera olika genetiska egenskaper för hårets egenskaper och struktur. När man arbetar med berättande är håret en väldigt viktig del av designen och om den är välgjord kan den få liv och en egen identitet. I datorgrafikens värld finns det många sätt för en konstnär att skapa de delar som behövs för ett realistiskt hår. Det som ser trovärdigt ut kan dock vara väldigt individuellt för betraktaren, varje attribut uppfattas lite annorlunda från person till person. I slutändan är det upp till konstnären att bemästra en egen metod för att skapa en frisyr som går ihop med den konstnärliga visionen. / Hair is one of the first noticeable aspects of our appearances and will convey many indirect first impressions. Grooming and decorating hair is something that have been with humans since documented history. It is a unique human trait that can symbolize religion, occupation, social status, identity or even health itself. Hair colors are conceived with a certain personality to them and throughout the world there exists several different genetic attributes to hairs structure and texture. When working with storytelling, the hair is thus a very important part of the design, and if done well can live beyond the character in the story. In the world of computer graphics there are many ways in which an artist can create the parts necessary for an approach to realistic looking hair. What looks realistic can be very individual to the viewer, each visual trait looking somewhat different to each pair of eyes, and each method will also probably produce a different result. In the end, it is up to the artist to learn how to control the methods available and to create a hairstyle in line with the artistic vision.

Personal essay and documentation of my work regarding flags and union organizing in the late 19th - early 20th centrury swedish workers movement.

Uppsatsens syfte är att ge en fördjupad bild av hur dokumentärfilmsskapare användersig av det egna jaget i dokumentärfilmsprocessen. För att undersöka det sågenomfördes djupintervjuer med fyra verksamma dokumentärfilmare i Sverige.Fokuset i studie grundar sig i en frågeställning som ämnar undersöka hurdokumentärfilmarna återberättar sig själv i det egna arbetet. Hur pass mycketinförlivar de sina egna upplevelser, känslor och drivkrafter i filmerna de skapar. Deteorier som lyfts fram i denna studie är först en historisk översikt som syftar till attvisa hur filmskaparnas representation i filmen har förändrats genom tiderna. Därefterpresenteras ett teoretiskt ramverk innehållandes tre tydliga aspekter, reflexivitet,kommunikativ dokumentärfilmsteori och det dokumentära kontraktet som opererarpå ett mer kognitivt plan. Sammantaget så landar denna studie i att jaget presenterasbåde subtilt och direkt. Att olika emotionella och praktiska processer påverkarfilmskaparnas förståelse av ämnet och vikten av att se sig själv som en del i det somgestaltas premieras.

Uppsatsens syfte är att genom en kvalitativ undersökning belysa scriptayrket. Fyrascriptor har deltagit i djupintervjuer där de med egna ord beskrivit sitt arbete. De områdensom diskuterats är hur de blev scriptor, scriptans arbetsuppgifter, hur samarbetet ser ut medkollegor i filmteamet, egenskaper som är viktiga att ha som scripta, att det finns en okunskapom yrket samt bristen på en naturlig väg in i yrket. Detta kombineras med en teoretisk delsom belyser scriptan historiskt samt ur ett genusperspektiv. Det studien kommit fram till äratt det finns en historisk bakgrund som lett till att scriptan som yrke har haft fler kvinnliga änmanliga utövare. Genus har dock inte påverkat de intervjuade scriptorna när de valt sitt yrke.Scriptorna beskriver i intervjuerna en stor okunskap om deras yrke, mycket av det beror på attdet saknas utbildningar och litteratur om yrket. Till skillnad från andra yrken inom film ärscriptans yrke inte kopplat till kreativt arbete eller teknik, det är en av anledningarna tillokunskapen kring yrket. Det finns idag ingen naturlig väg för att bli scripta, något som ärunikt när det kommer till yrken inom filmindustrin. Likväl är scriptan den enda positionen påen filminspelning utan en egen assistent. En scripta-assistent skulle kunna vara en naturligväg för personer med intresse för yrket att arbeta sig uppåt. Dock håller inte alla intervjuadescriptor med om behovet av en scripta-assistent, men med en ökande produktionstakt kan detbehovet förändras.

Syftet   med   denna   studie   är   att   skapa   en   bild   av   vad   man   inom   den   journalistiska   branschen  avser   med   digital   storytelling,   samt   vilka   egenskaper   och   kompetenser   som   värderas   och  anses   viktiga   för   att   kunna   jobba   med   digitalt   berättande   inom   denna   bransch.   Förhoppningen  med   undersökningen   är   att   generera   fördjupade   kunskaper   inom   området   som   kan   ligga   till  grund   för   vidare   utveckling   av   såväl   begreppet   digital   storytelling   som   förståelse   för   det  digitala   berättandet.   För   att   uppnå   detta   har   jag   utgått   från   följande   frågeställningar:  Hur   definierar   nyckelpersoner   inom   branschen   digital   storytelling   och   vad   omfattar  begreppet?   Vilken   typ   av   produktioner   förväntas   man   som   producent   av   denna   berättande  form   leverera?   På   vilka   sätt   skiljer   sig   berättarsättet   (de   dramaturgiska   greppen)   för   den   här  typen   av   produktioner   från   mer   traditionellt   berättande?   Vilka   kunskaper   och   egenskaper  anses   viktiga   för   att,   professionellt,   kunna   leverera   produktioner   inom   området   digital  storytelling?   Hur   ser   man   på   framtiden   för   journalistens   roll   i   en   värld   av   konvergens   och  förändring   i   förhållande   till   digital   storytelling?   Kärnan   i   arbetet   ligger   inom   området   för   den  kvalitativa   forskningen   i   vilken   empiri   har   samlats   in   via   intervjuer   med   semistrukturerade  öppna   frågor,   för   att   därefter   analyseras   genom   meningskoncentration.   Ett   flertal   teoretiska  synsätt   och   begrepp   har   använts   för   att   få   ett   ramverk   till   digital   storytelling   i   arbetet   med  analysen.   Teorier   såsom   Bourdius   -   sociala   sammanhang,   Jenkins   -   konvergenskultur   och  Goldhabers   -   uppmärksamhetsekonomi.   I   resultatet   av   studien   framkommer   det   att   digital  storytelling   består   av   ett   audiovisuellt   uttryck   skapat   för   digitala   plattformar   med   hjälp   av  olika   media.   Ett   berättande   i   vilket   publiken   ges   valmöjligheter   för   hur   man   kan   konsumera  berättelsen.   Samtidigt   som   undersökningens   resultat   poängterar   vikten   av   audiovisuell  kompetens,   belyser   den   även   de   sociala   aspekterna   av   det   digitala   berättandet   i   vilket  interaktivitet   av   olika   form   är   av   vikt.